Donnerstag, 31. Mai 2012

Lundsberg fostrar empatilösa strebrar

Rune Lanestrand

31 maj 2012

Det har talats mycket om pennalism och råhet i samband med elevhemmen på Lundsberg. Och det är bra att dessa feodala kvarlevor kommer upp i dagen. (Och nu också fiffel med statsbidrag.)

Vad man däremot inte reflekterar över är vilken människosyn dessa elever har i sitt fortsatta liv. Och det är inte oviktigt då dessa f d lundsbergare är överrepresenterade på höga poster inom storbolag och förvaltning.
När jag ser dessa direktörer utan att skämmas försvara sina orimliga löner och bonusar förstår jag att de skolats till en okänslig elit på privatskolor som Lundsberg.

De har skolats i ett överhetstänkande som är mycket farligt. Och som gjort att de inte bara är okänsliga för sina anställda utan också för miljön och vad deras företag producerar för giftiga och farliga ämnen. T ex kärnkraften risker.
Det är väl bekant att lundsbergare favoriserar varandra och bidrar till att konservera en överklass som får sina fina uppdrag genom andra lundsbergare och inte på egna meriter. Jag undrar hur många av de högsta direktörerna inom Wallenbergsfären som inte är lundsbergare?

Wallenberg ger i år Lundsberg ett bidrag på 6,5 miljoner. En medveten investering för att sålla fram en elit som bara räknar kronor och ören och som inte bara saknar social kompetens utan också är också okänsliga för miljö och natur. De hyser också ett illa dolt förakt för demokratiskt fattade beslut.
Rune Lanestrand



Quelle - källa  - source

Montag, 14. Mai 2012

FOLKHEM PÅ TYSKA



Jan Myrdal

Idyllbild av östtysk sommarfamilj på åttiotalet. Nu antagligen i Sverige som
i Tyskland lika straffbar som bilderna på mig, Alva och Gunnar vandrande
nakna i Kolmården 1935.
(Ur Eberhard Garbe. Natürlich nackt. FKK und Akt in der DDR. Mitteldeutscher
Verlag, 2012 ISBN 978-3-89812-849-0)


Ibland blir det nödvändigt att reagera när det officiella medialjugandet
blir alltför kompakt. Som nu om den statsbildning i östra Tyskland vilken
för lite mer än tjugo år sedan gick under och införlivades i den Europeiska
Unionens centralstat, Förbundsrepubliken Tyskland. DDR alltså. Eller Tyska
Demokratiska Republiken som den officiellt hette när den hade ambassad i
Stockholm. 

Jag har bott och arbetat såväl i Sverige som i bägge dessa tyskländer.
(Schweiz och Österrike lämnar jag åt sidan.) Under efterkrigstiden var båda
tyska staterna i avhängighetsförhållande med begränsad suveränitet till
varsin supermakt; Förenta staterna i väst och Sovjetunionen i öst. Detta
innebar att jag blev fördömd i bägge. Officiellt och grovt dock mest i den
östra. Där förbjöds mina böcker, där utsattes jag för värre obehag och där
kunde mina ungdomskamrater (som exempelvis DDR:s sista utrikesminister
Oskar Fischer) inte tala med mig förrän efter det att staten upphört.

Dock var DDR det bättre Tyskland. På gott och ont var det som det svenska
folkhemmet. Visst, där som här övervakades medborgare. Om man tar hänsyn
till folkmängden var andelen övervakade rätt likartad. I Sverige skrivs nu
av politisk statsräson inte mycket om de svenskar som svartlistades och
förlorade arbetet - i vissa fall drevs till självmord - eller om de politiskt styrda
rättegångar som här genomfördes med falska vittnesmål, menedande åklagare,
fala domare och skrämt tigande jurister och press.

Kanske uselheten - de var ju ockuperade - blev större i tysklandet. Men jag
minns också det goda. Det svenska folkhemmet liksom den tyska demokratiska
republiken var rätt goda samhällen att leva i.

Genom full sysselsättning där ingen ställdes utanför möjligheten att leva på
arbete, fri utbildning, jämlikhet mellan könen, generösa bidrag till
bosättning och familjebildning sjönk äktenskapsåldern i DDR. Men mer än så.
När 99% av kvinnorna arbetade och försörjde sig själva tvangs ingen kvinna
som i väst - där blott 55% arbetade - bli blott en Hausfrau.

När den sociala tryggheten kombinerades med gratis p-piller till alla
kvinnor från 14-års ålder (Obs! riskerna då inte tydliga.J.M.)och fri abort
förändrades kärlekslivet. Sexualstatistiken visar att den klassiska
borgerliga puberteten upphörde i DDR. 1963 hade partiets ungdomsutskott
formulerat att förbudet mot föräktenskaplig sexualitet var reaktionärt och
att det var "socialistiskt att hjälpa ungdom nå livslycka". Konkret innebar
det att 90% av alla 16 åringar upplevde kärlek, 80% hade partner. Därmed
befriades - precis som Wilhelm Reich skrivit - orgasmen. 75% av 16-åriga
flickor, 90% av 18-åriga flickor och 99% av 27-åriga kvinnor i DDR uppplevde
orgasm. 3 av 4 kvinnor vid vart samlag. I väst - som officiellt var
sexualiserat med offentliga horhus och annat elände var situationen helt
annorlunda. Inte bara för kvinnor.

I den stora sexualundersökningen som år 1993 genomfördes i öst som väst
visade det sig att 38% av den könsmogna befolkningen i öst deltog i sexuell
aktivitet 4 till 6 gånger i veckan. I väst var motsvarande grupp blott 19%.
I öst hade 13% av den könsmogna befolkningen minst en sexuell aktivitet var
dag. I väst blott 4%.

Den ekonomiska friheten medförde sexuell jämlikhet. I öst ansåg 83% av
männen och 86% av kvinnorna att initiativet till det senaste samlaget hade
tagits "av bägge" 78% av kvinnorna hävdade också att deras partner uppfyllde
deras särskilda sexuella önskningar.

När Tyskland enades fick männen lida för detta, inte nog med att de vant sig
vid att diska och vara med om att ta hand om de gemensamma barnen de var
inte ens i sexuallivet på anständigt sätt tyskt patriarkala.

Om det onda i DDR som i Folkhemmet kan jag skriva mycket. Men jag
glömmer inte det goda. Dit hörde just den - relativa - sexuella frihet som
präglade såväl folkhem som DDR på den tid det inte var massarbetslöshet.

Säg det på annat sätt - också i en stat som Sverige minskar ute i våra
förstäder antalet orgasmer för kvinnorna med Reinfeldts
arbetsmarknadspolitik.


(Läs också: Uta Kolano. Kollektiv d'Amour. Liebe, Sex und Partnerschaft in
der DDR.Jaron Verlag 2012. ISBN 978-3-89773-669-6)
Först publicerad i Folket i Bild nummer 5, 2012

Glödlampskonspirationen leder till enorm miljöförstöring

Det här är ju känd ganska länge. I Frankfurt kände jag för 40 år sen jobbare från OPEL som måste byta alla redan monterade växellådor därför att de var för dyrt och för hållbart. Men att fabrikanterna sätter in chips i datorer, skrivare etc. är en rätt ny utveckling. Men på internet kan man hitta sidor där man får instruktioner om hur man kan avlägsnar de där jävla chipsen. 
Dessutom är efter min mening den alternativen som Rune Lanestrand anger: 'Jobb eller miljöförstöring' fel. För mer än hundra år sen frågade Lenin killarna som gjorde revolution i Bayern om de hade genomfört förkortningen av den då mer än 50 veckotimmar långa arbetstiden. De hade de inte gjort. Men redan då ansågs det från flera håll att detta var inte bara rimligt utan också möjligt. I slutmeningen anger ju Rune själv att det säkerligen alltid finns vettiga jobb att göra. Men Marx och Lenin menade ju att folket behöver inte jobba så länge också därför att människor får tid att studerar vidare och göra saker och ting som de tycker om - kortom att leva ett bra liv.

von Rune Lanestrand

2012-05-14

Dokument utifrån visade i går ett ytterst intressanta program om hur forskarna lägger ned stor möda på att förkorta hållbarheten på datorer, skrivare, kylskåp frysar, bilar etc.

När skrivaren nästa gång lägger av ska du veta att ett den innehåller ett litet chips som stänger skrivaren när du kopierat ett visst antal. Eftersom man inte kan hitta "felet" måste du köpa en ny. Genialt eller hur?

I Californien finns en glödlampa på en brandstation som är över hundra år gammal som fortfarande lyser. Den långa livslängden på industriprodukterna ansåg de amerikanska tillverkarna förstås helt åt fanders. Därför samlade de redan på 20-talet, när den nämnda glödlampan var drygt 20 år, alla tillverkare och bestämde att förkorta glödlampans livstid.

Detta var inledningen till att tillverkarna bygger in detaljer och nu chips som ser till att livslängden på prylarna förkortas. Tekniken har förfinats så de senaste vanliga glödlamporna vi köpt håller ibland bara några månader.

Den osunda forskningen med att förkorta livslängden motiveras med att det ger fler jobb. Utan en tanke på att detta leder till enorm miljöförstöring. samdidigt som företagen i reklamen framhåller hur miljövänliga de är. Visst sitter vi i saxen. Jobb eller miljoförstöring. Men det går ju ändå inte att fortsätta på detta oansvariga sätt med förstörd miljö och rovdrift på knappa naturresurser. Det finns också många jobb i ett framtida arbetsintensivt, ekologiskt och småskaligt jordbruk.
Se glödlampskonspirationen här.

Quelle - källa - source

Dienstag, 8. Mai 2012

Japan: Ny teknologi kan ersätta atomar energi


Einar Schlereth
8 maj 2012


video



Som den här videon visar finns energi utan några risker och teknologin finns också redan på marknaden.
Den här methoden tycks vara den mest effektiva jämfört med den här där man täppar heta vatten aqviferer 2000 till 4000 m djupt. Men där kommer temperaturer bara upp i 250°C.
Som vi kan se på videon här går jordskarv parallell till alla kontinenter – också längs Japan – och inte alltför långt från kustlinjerna med tusentals super hetta källor.
I alla fall är det helt oförståeligt att statsmän och alla de vetenskapsmän i tusentals forskningscenter runt om i världen antingen inte vet någonting om detta eller inte informera sig tillräckligt om alternative energikällor och därför inte kan använda den.
Man skulle också förvänta sig att anti-atom-aktivister informera sig bättre och sätter fart på politikerna och tvinga dem att handla.
Företaget som utvecklade denna teknologi heter Marshall Systems. På deras hemsida finns det mycket mer information.
Patent blev redan 2011 anmält: US Patent 8,001,784, published August 23, 2011

Japan: New Technology CAN Replace Nuclear Energy



video

by Einar Schlereth

8 of May 2012

This video shows that there exists an endless amount of energy without any risks and the technology is already on the market. This method seems to be the most effective one compared with this one, where hot water aquifers are tapped in depths of 2000 to 4000 m. But in this case the temperatures reach only 250°C.

As we can see here the under water rifts are running all along all the continents not too far from the coastlines – also along Japan – with thousands of super hot sources.

In any case it is incomprehensible how even nowadays, that statesmen and all the scientists in the thousands of research centers, either don't know or don't care to inform themselves about this already avaible energy source and therefore can't use it.

One should also expect that anti-nuclear activists will educate themselves better on this alternative energy sources and petition the politicians to act.
The enterprise that developed this technology is Marshall Systems. On their homepage you can get more information including a more in depth, comprehensive video.

Their technology was patented already in 2011: US Patent 8,001,784, published August 23, 2011

Samstag, 5. Mai 2012

Att offra Coca-Cola till Kristus - en personlig betraktelse från Mayaland

Artikeln skickade Hesham Bahari till mig. Jag tycker det är en bra berättelse av sonens upplevelser.

Förste juli hålls presidentval i Mexiko. I Chiapas i de sydöstra delarna av landet har 18 år förflutit sedan zapatisterna intog städer och byar och tvingade världen att uppmärksamma situationen för landets ursprungsbefolkning. För Chiapas indianer, ättlingar till Mayafolket, är det fortfarande en lång väg att vandra mot rättvisa och jämlikhet.


av Raja Bahari

"Om du inte rör på dig märker du inte av dina kedjor." Rosa Luxemburg

Solen är på väg ner bortom bergen. När det skarpa ljuset avtar tecknar den gröna bergskammen en skarp linje mot himlens blå. Uppe på toppen sträcker sig en majestätisk trädkrona över resten av skogen. På andra sidan dalen är San Cristóbal de Las Casas till synes på väg att klättra uppför bergen som omger henne.

San Cristóbal – under en tid Chiapas huvudstad – grundades redan på 1500-talet av spanjorerna. Staden är fortfarande det kulturella navet i Mexikos sydligaste delstat. Härifrån utgår många av de besökare som kommer för att se Palenque, Yaxchilán, Bonampak och andra av de fantastiska platser som Mayakulturen lämnat efter sig. Men Chiapas är inte bara en delstat rik på kulturhistoria. Flera av Mexikos viktigaste naturresurser finns här. Chiapas står för omkring 50 procent av landets vattenkraft. Och under Lacandondjungeln, nära gränsen till Guatemala, vilar några av landets viktigaste oljefyndigheter. Samma djungelområde utgör zapatisternas hemvist.

Chiapas (samtliga fotos av Raja Bahari)

Min vän Victor Hugo är son till en tzotzil-man och en tzeltal-kvinna. När Victor Hugo föddes hörde det inte till vanligheterna att män och kvinnor från de två största indiangrupperna omkring San Cristóbal gifte sig. Och för min väns mamma var det därför inte helt lätt att bli accepterad av sin mans kvinnliga släktingar i Chamula-distriktet. Hon blev tvungen att lära sig hur de traditionella kläderna sys, hur maten lagas, hur barnen ska uppfostras och utöver det ett nytt språk.

Victor Hugo är döpt efter en viss fransk författare. Strax innan hans födsel såg min väns far en filmatisering av Les misérables och bestämde sig för att döpa sin son efter upphovsmannen till det ursprungliga verket.


Häromveckan följde jag med Victor Hugo till den lilla byn långt uppe i bergen där han jobbar i en skola som ”indigenous teacher”. Tanken var att jag skulle få se en byskola på Chiapas landsbygd och träffa barnen. På väg upp i bergen på små gropiga grusvägar berättar Victor Hugo att dagens planer har blivit en aning ändrade. Majoriteten av skolans 200 elever har fått ledigt, endast sjätteklassarna kommer vara där. Anledningen är att en lokal politiker, ledaren för det gröna partiet, som aspirerar på borgmästartiteln i Chamula-distriktet bestämt sig för att besöka skolan. Istället för undervisning väntar fotografering och traditionell mottagning. Anledningen till politikerns besök är uppenbart. Genom att betala för mat, dryck och fotografering samt lova framtida stöd förväntar han sig föräldrarnas stöd i valet i juli.


På uppfarten till skolan står en stor Coca-Cola-lastbil. Läskedrycken har en bokstavligt talat religiös innebörd för indianerna i Chamula. De byäldste männen tar emot politikern, alla klädda i den vita fårskinnsponcho som kännetecknar Chamulamännen. Barnen spelar basket på skolgården, flickorna i svarta traditionella kjolar, pojkarna i slips och skjorta. Politikern stiger ur den svarta pick-upen åtföljd av sina medarbetare och visar en hel tandrad av blänkande guldtänder, skakar hand med fäderna som ägnat förmiddagen åt att förbereda hans besök. Männen har lagat mat – kyckling i mole, chokladsås med chili. Kvinnorna syns inte till. Mängder med coca-cola delas ut ihop med posh, den lokala starka alkoholdryck som indianerna dricker. Det går snabbt att bli full och baksmällan är hemsk. Det kan jag själv gå i god för.