Montag, 14. Mai 2012

FOLKHEM PÅ TYSKA



Jan Myrdal

Idyllbild av östtysk sommarfamilj på åttiotalet. Nu antagligen i Sverige som
i Tyskland lika straffbar som bilderna på mig, Alva och Gunnar vandrande
nakna i Kolmården 1935.
(Ur Eberhard Garbe. Natürlich nackt. FKK und Akt in der DDR. Mitteldeutscher
Verlag, 2012 ISBN 978-3-89812-849-0)


Ibland blir det nödvändigt att reagera när det officiella medialjugandet
blir alltför kompakt. Som nu om den statsbildning i östra Tyskland vilken
för lite mer än tjugo år sedan gick under och införlivades i den Europeiska
Unionens centralstat, Förbundsrepubliken Tyskland. DDR alltså. Eller Tyska
Demokratiska Republiken som den officiellt hette när den hade ambassad i
Stockholm. 

Jag har bott och arbetat såväl i Sverige som i bägge dessa tyskländer.
(Schweiz och Österrike lämnar jag åt sidan.) Under efterkrigstiden var båda
tyska staterna i avhängighetsförhållande med begränsad suveränitet till
varsin supermakt; Förenta staterna i väst och Sovjetunionen i öst. Detta
innebar att jag blev fördömd i bägge. Officiellt och grovt dock mest i den
östra. Där förbjöds mina böcker, där utsattes jag för värre obehag och där
kunde mina ungdomskamrater (som exempelvis DDR:s sista utrikesminister
Oskar Fischer) inte tala med mig förrän efter det att staten upphört.

Dock var DDR det bättre Tyskland. På gott och ont var det som det svenska
folkhemmet. Visst, där som här övervakades medborgare. Om man tar hänsyn
till folkmängden var andelen övervakade rätt likartad. I Sverige skrivs nu
av politisk statsräson inte mycket om de svenskar som svartlistades och
förlorade arbetet - i vissa fall drevs till självmord - eller om de politiskt styrda
rättegångar som här genomfördes med falska vittnesmål, menedande åklagare,
fala domare och skrämt tigande jurister och press.

Kanske uselheten - de var ju ockuperade - blev större i tysklandet. Men jag
minns också det goda. Det svenska folkhemmet liksom den tyska demokratiska
republiken var rätt goda samhällen att leva i.

Genom full sysselsättning där ingen ställdes utanför möjligheten att leva på
arbete, fri utbildning, jämlikhet mellan könen, generösa bidrag till
bosättning och familjebildning sjönk äktenskapsåldern i DDR. Men mer än så.
När 99% av kvinnorna arbetade och försörjde sig själva tvangs ingen kvinna
som i väst - där blott 55% arbetade - bli blott en Hausfrau.

När den sociala tryggheten kombinerades med gratis p-piller till alla
kvinnor från 14-års ålder (Obs! riskerna då inte tydliga.J.M.)och fri abort
förändrades kärlekslivet. Sexualstatistiken visar att den klassiska
borgerliga puberteten upphörde i DDR. 1963 hade partiets ungdomsutskott
formulerat att förbudet mot föräktenskaplig sexualitet var reaktionärt och
att det var "socialistiskt att hjälpa ungdom nå livslycka". Konkret innebar
det att 90% av alla 16 åringar upplevde kärlek, 80% hade partner. Därmed
befriades - precis som Wilhelm Reich skrivit - orgasmen. 75% av 16-åriga
flickor, 90% av 18-åriga flickor och 99% av 27-åriga kvinnor i DDR uppplevde
orgasm. 3 av 4 kvinnor vid vart samlag. I väst - som officiellt var
sexualiserat med offentliga horhus och annat elände var situationen helt
annorlunda. Inte bara för kvinnor.

I den stora sexualundersökningen som år 1993 genomfördes i öst som väst
visade det sig att 38% av den könsmogna befolkningen i öst deltog i sexuell
aktivitet 4 till 6 gånger i veckan. I väst var motsvarande grupp blott 19%.
I öst hade 13% av den könsmogna befolkningen minst en sexuell aktivitet var
dag. I väst blott 4%.

Den ekonomiska friheten medförde sexuell jämlikhet. I öst ansåg 83% av
männen och 86% av kvinnorna att initiativet till det senaste samlaget hade
tagits "av bägge" 78% av kvinnorna hävdade också att deras partner uppfyllde
deras särskilda sexuella önskningar.

När Tyskland enades fick männen lida för detta, inte nog med att de vant sig
vid att diska och vara med om att ta hand om de gemensamma barnen de var
inte ens i sexuallivet på anständigt sätt tyskt patriarkala.

Om det onda i DDR som i Folkhemmet kan jag skriva mycket. Men jag
glömmer inte det goda. Dit hörde just den - relativa - sexuella frihet som
präglade såväl folkhem som DDR på den tid det inte var massarbetslöshet.

Säg det på annat sätt - också i en stat som Sverige minskar ute i våra
förstäder antalet orgasmer för kvinnorna med Reinfeldts
arbetsmarknadspolitik.


(Läs också: Uta Kolano. Kollektiv d'Amour. Liebe, Sex und Partnerschaft in
der DDR.Jaron Verlag 2012. ISBN 978-3-89773-669-6)
Först publicerad i Folket i Bild nummer 5, 2012

1 Kommentar: