einarsprachenvaria.blogspot.com

Syrien, säkerhetsrådet och den internationella rättsordningen

2012-03-01T08:49:00.000+01:00

Förhållanden har nu förändrats såtillvida som det syriska folket har röstat måndag 2012-02-26 med en majoritet av 89% för en ny konstitution med fler-parti-system, avskaffandet av Ba'ath-partiets monopol osv. Flera nya partier har grundats och snart skall allmänna och fria val genomföras. Vilka förevändningar skall väst-länderna nu hitta på att intervenera i Syrien? (red)

av Rolf Andersson och
Lars-Gunnar Liljestrand

President Assads regim är av det auktoritära slaget, men det gör den inte särskilt unik. Det finns gott om exempel på sådana regimer bland världens stater, inte minst bland Arabförbundets övriga medlemmar.

Delar av oppositionen i Syrien har ställt sig målet att störta Assad. Vissa upprorsmän har även tagit till vapen. Dessa konflikter och stridigheter är uteslutande interna syriska angelägenheter. Bland befolkningen föreligger det olika meningar om vad som är bäst för Syrien.

De västliga stormakterna och deras olika allierade utövar ett allt hårdare tryck mot landet. Man blandar sig i en intern konflikt genom tyngande sanktioner, krav på regimförändring, stöd till upprorsmän och annan intervention i landets angelägenheter.

Händelseutvecklingen i Syrien aktualiserar centrala frågor om grundläggande principer i FN-stadgan. Händelserna bör ses mot bakgrund av angreppet på Libyen.

Libyen som mönster

I fallet Libyen lyckades de västliga stormakterna i mars 2011 driva igenom en resolution (1973) i säkerhetsrådet, som öppnade för användning av våld mot landet. Enligt vår uppfattning var detta beslut inte förenligt med FN-stadgan. Säkerhetsrådet har visserligen rätt att agera med användning av våld vid ”hot mot internationell fred och säkerhet”, men konflikten i Libyen var inte av det slaget. Det var en intern konflikt. De västliga stormakternas agerande skärpte interna stridigheter och försvårade fredliga lösningar. Resolutionen var inte laglig, då den gick utanför ramarna för det mandat som staterna gett säkerhetsrådet enligt FN-stadgan.

Resolutionen gav utrymme, om än begränsat, för användning av våld, och de västliga stormakterna tog tillfället i akt och inledde ett omfattande och långvarigt bomkrig, som ledde till död, söndring och förödelse. De spärrar som finns i resolutionen negligerades, och man genomdrev hela vägen fram ett krig för regimskifte, där även makstridskrafter sattes in, trots att detta stod i direkt strid mot säkerhetsrådets beslut. Bomkriget ledde enligt de bedömningar som gjorts till att över 50 000 människor offrades.

Efter angreppet mot Libyen har kritiken växt mot detta krig, inte bara från oroade stater i tredje världen, utan även från vetostaterna Ryssland och Kina, vilka tillsammans med Tyskland och Brasilien, lade ned sina röster då resolutionen antogs.

Våldsförbudet och non-interventionsprincipen

Sedan oroligheter bröt ut i Syrien under mars månad förra året har förhållandena i landet stått på säkerhetsrådets agenda vid ett flertal tillfällen. Enligt FN-stadgans helt grundläggande norm, som återfinns i artikel 2 (4), ska FN:s organ och alla medlemsstater avstå från hot om våld och användning av våld i sina internationella förbindelser. Detta är den internationella rättens grundfundament: krig är förbjudna. Från detta absoluta förbud finns det bara två undantag: (i) rätt till självförsvar för att avvärja ett väpnat angrepp och (ii) enligt beslut av säkerhetsrådet för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

Våldsförbudet kompletteras av principen om non-intervention som framgår av artikel 2 (7) i FN-stadgan och förbjuder inblandning i staternas interna affärer.

Förhållandena i Syrien har inte varit sådana att de ger grund för inblandning i landets interna angelägenheter. Syrien hotar inte sina grannar. Förhållandena i landet utgör inte ett hot mot internationell fred och säkerhet. I Syrien handlar det om en intern konflikt som skärpts under hand och kommit närmare ett inbördeskrig.

FN-stadgan ger inte säkerhetsrådet rätt att ingripa i inbördeskrigsliknande strider av det slag som nu utkämpas i Syrien. Inte heller kan en sådan rätt grundas på så kallad ”humanitär intervention”, som tillbakavisas av en överväldigande majoritet av världens stater. En intervention har inte heller rättsligt stöd i hänvisningar till det snarlika ”R2P” (Responsibility to Protect), som inte ändrat FN-stadgan men lyfts fram för att luckra upp våldsförbudet.

Bara för att återställa eller upprätthålla internationell fred och säkerhet får säkerhetsrådet gripa in. Vilket statsskick och vilken regim Syrien ska ha är en intern syrisk angelägenhet.

I internationella media spekuleras det om huruvida regionala makter som Saudiarabien och Turkiet ska intervenera med egna styrkor eller genom ombud och med stöd av västmakterna. Det skulle i så fall strida mot FN-stadgans våldsförbud på samma sätt som om väst självt intervenerade.

Förhållandena i Syrien och Arabförbundets observatörsstyrka

Rapporterna om utvecklingen i Syrien har varit otillförlitliga och ensidiga. I hög grad har rapporteringen byggt på tvivelaktiga eller oredovisade källor.

En rapport från Arabförbundets observatörsstyrka i Syrien avviker från mönstret. Där redovisas iakttagelser gjorda på plats, som knappast alls kommit till allmän kännedom. Rapporten omfattar perioden 24 december 2011 – 18 januari 2012.

Observatörsstyrkan bevittnade på plats i Baba Bar, Homs och Hama intensiva gevärsstrider mellan armén och oppositionen. I Homs och Dera observerades beväpnade grupper som utövade våld mot regeringsstyrkor som resulterade i döda och skadade. I vissa situationer svarade regeringsstyrkor på attacker mot dess personal med våld. Observatörerna noterade att vissa av de beväpnade grupperna använde pansargenomträngande projektiler. I Homs, Idlib och Hama bevittnades våldshandlingar mot regeringsstyrkor och civila som resulterade i flera dödade och skadade. Exempel på sådana gärningar var bombningen av en civil buss, som dödade åtta personer och skadade andra, inklusive kvinnor och barn, och bombningen av ett tåg, som transporterade dieselolja. I en annan incident i Homs sprängdes en polisbuss och dödades två polismän. En bränsleledning och några mindre broar bombades också.

Observatörsstyrkan noterar att många parter felaktigt rapporterade att explosioner eller våld hade inträffat på många platser. När observatörerna tog sig dit fann de att de här rapporterna var ogrundade. Observatörsstyrkan konstaterar vidare att media överdrev antalet incidenter och antalet dödade i incidenterna och protesterna i vissa städer.

Av rapporten framgår att man bevittnade fredliga demonstrationer med anhängare av regeringen och anhängare av oppositionen på flera platser. Ingen av dessa demonstrationer stördes, med undantag för några mindre sammanstötningar med observatörsstyrkan och mellan lojalister och opposition.

Observatörsstyrkan konstaterar i sin utvärdering att det finns en ”beväpnad enhet” som är verksam. I vissa zoner agerade denna ”beväpnade enhet” genom att attackera säkerhetsstyrkor och medborgare, och orsakade att regeringen svarade med ytterligare våld.

Rapporten bekräftar alltså att det förekommer strider mellan regeringsstyrkor och beväpnade upprorsmän. Sådana strider ska säkerhetsrådet inte blanda sig i till förmån för den ena eller andra sidan. Rapporten som uppenbarligen inte var vad väst och Arabförbundets ledning förväntat sig hemlighölls och först när innehållet läcktes blev den tillgänglig på FN:s hemsida.

Säkerhetsrådets uttalande den 3 augusti 2011

Sedan oroligheterna bröt ut i Syrien har säkerhetsrådet enats om ett gemensamt uttalande den 3 augusti 2011. Av detta framgår bl a att säkerhetsrådet manade till omedelbart stopp för våldet och uppmanade ”alla sidor” att agera med yttersta återhållsamhet, och att avstå från motattacker, inklusive attacker mot ”statliga institutioner”.

Rådet underströk också att den enda lösningen på den nuvarande krisen i Syrien är ”genom en inkluderande och Syrien-ledd politisk process”.

Säkerhetsrådets uttalande redovisar alltså att våld utövas från flera sidor och att lösningen måste vara en intern syrisk angelägenhet. Någon anledning att göra något uttalande utöver detta har säkerhetsrådet inte haft.

Säkerhetsrådet den 3 oktober 2011

På sammanträdet den 3 oktober 2011 röstade säkerhetsrådet om ett resolutionsförslag från Frankrike, Tyskland, Portugal och England, som inte antogs. Kina och Ryssland, som hade tagit fram ett eget förslag, lade in sitt veto och röstade emot. Brasilien, Indien, Libanon och Sydafrika lade ner sina röster. Övriga nio medlemmar röstade för.

Ryssland hänvisade särskilt till fallet Libyen och framhöll att det inte fick bli ett prejudikat för framtiden.

Även Sydafrika refererade till hur säkerhetsrådsresolutioner nyligen missbrukats. Sydafrika ansåg att det var fel att hota med sanktioner och man var oroat över en dold agenda för regimskifte.

Säkerhetsrådet den 4 februari 2012 och Arabförbundets plan

Arabförbundet har tagit fram en ”fredsplan”. Den har avvisats av Syrien som en flagrant inblandning i landets interna angelägenheter.

Enligt planen har Arabförbundet en central roll att spela i genomförandet av planen. Att ledningen i Syrien inte kan godta detta är förklarligt. Arabförbundet har beslutat om sanktioner mot Syrien och har även suspenderat landet från medlemskap i förbundet.

Denna plan drivs av västmakterna fram som lösningen på krisen och något som Syrien måste finna sig i.

Enligt planen uppmanas regering och opposition att inleda en politisk dialog under Arabförbundets ”beskydd”. Målet anges vara att bilda en nationell enhetsregering med deltagande av den nuvarande regeringen och opposition under en ”agreed leader”. Dess uppgift ska vara att verkställa planen och förbereda fria, flerparti parlamentariska val och ett presidentval. Republikens president bör enligt planen ge vicepresidenten fullt mandat för totalt samarbete med den nationella enhetsregeringen.

Denna plan utgör en otillåten inblandning i Syriens interna angelägenheter med sina krav på regimskifte och ändringar i statsskicket.

Tanken från västmakternas sida var att få säkerhetsrådet att ställa sig bakom planen. Men Ryssland och Kina lade i rådet den 4 februari i år in veto mot ett sådant av västmakterna sponsrat resolutionsförslag, som i ett första steg skulle öppna för framtida ”åtgärder” mot Syrien om man inte genomförde planen. Vetot innebar i sak ett ställningstagande för FN-stadgans princip om non-intervention. FN-stadgan fungerade som det var tänkt. Västmakternas förhoppningar om att göra interventionen i Libyen till ett mönster för framtida interventioner avvisades . Oavsett hur man ser på Rysslands och Kinas egenintressen - och sådana föreligger naturligtvis, liksom västmakterna har sina - bidrog deras agerande till att upprätthålla stadgans grundprinciper.

Västmakterna har i viss mån varit framgångsrikare i FN:s generalförsamling där man med stor majoritet fått igenom två resolutioner beträffande Syrien - den 19 december 2011 respektive den 16 februari i år. Resolutionerna backar framförallt upp Arabförbundets plan. Men generalförsamlingen är inget organ som beslutar om den kollektiva säkerheten. Det har säkerhetsrådet att göra inom FN-stadgans ramar.

Sverige

I årets utrikesdeklaration formuleras inget självständigt övervägande, när det gäller händelserna i Syrien. Regeringen anammar de västliga stormakternas linje för inblandning i landet med krav på att ”president Assad måste stiga åt sidan”, att Arabförbundets ”fredsplan” ska genomföras och att sanktionerna ska skärpas. Det är fråga om en ren inordning i ledet.

Genom bomkrigen mot Jugoslavien, Afghanistan, Irak och Libyen ifrågasätts en internationell rättsordning, bindande för alla stater. Inblandningen i Syrien har samma karaktär. Frågan gäller ytterst om internationell laglöshet och godtycklighet, där ett antal dominerande västmakter med USA i spetsen kan göra vad som helst, ska breda ut sig.

Bruno Simma (professor i folkrätt och tidigare ledamot av Internationella Domstolen i Haag, FN:s högsta domstol) skriver om den hårda kampen för att hålla tillbaka användningen av våld i internationella relationer och attackerna mot FN-stadgan, särskilt efter 11 september:

”Krig har blivit tänkbara, faktiskt möjliga, igen. Såsom jag beklagligtvis var tvungen att säga i ett Separat Yttrande till en dom nyligen från Internationella Domstolen: mer och mer överges rättsligt rättfärdigande av användning av våld inom stadgans system till och med som ett fikonlöv, samtidigt som ett växande antal författare verkar förbereda för en fullständig begravning av internationella rättsliga begränsningar av användningen av våld (ICJ Rep (2003) 328). Att vissa röster har blivit mer återhållsamma med hänsyn till fiaskot i Irak är bara ringa tröst – legaliteten eller illegaliteten i användningen av våld får inte bero på framgången hos ens arméer. Och, i skrivande stund, diskuterar inte bara politiker och strateger utan också skribenter fascinerade, faktiskt förblindade, av militär makt utsikterna till nya krig på ett sätt som påminner oss om Schlieffens och övriga europeiska generalstabers planer, som om 1914 inte hade hänt.” (Ur förordet till Olivier Cortens bok “The Law Against War – The Prohibition on the Use of Force in Contemporary International Law”, 2010.)

FN-stadgan gällde för Libyen, och den gäller för Syrien. Med resolutionen om Libyen togs ett steg i farlig riktning. Denna svagt förankrade resolution och det sätt på vilket den utnyttjades har i efterhand mött omfattande kritik. Den vägen har åtminstone tills vidare blockerats beträffande Syrien.

FN-stadgans grundläggande principer måste hävdas mot stormakternas interventionism.

Rolf Andersson är advokat i Stockholm, Lars-Gunnar Liljestrand är ordförande i FiB-juristerna

Källa: TfFR 120229

Carl Bildt är en säkerhetsrisk

2012-02-22T14:57:00.000+01:00

av Rune Lanestrand

22 februari 2012

Är inte det minsta förvånad över Wikileaks uppgifter om att Carl Bildt är USA-informatör. Hade USA inte hållit honom under armarna hade han med sitt engagemang i Lundin Oils blodiga oljeaffärer fått lämna sin post för länge sedan.
A little dog with a medium dog attityd som USA:s ambassadör i Stockholm betygsatte Carl Bildt visar hur lågt anseende han har hos den amerikanska administrationen. Bildt utnyttjas och betraktas tydligen av USA som en "nyttig idiot". Men den mallige Carl Bildt tycker det är fint och reser som ingen annan utrikesminister, för våra skattepengar, runt om i världen som rapportör till CIA och Pentagon. Och har dessutom dragit in Sverige i USA och NATO:s primitiva säkerhetspolitik som bygger på våld och krig. Och utsätter därmed även vårt land för självmordsbombare som vill hämnas USA-alliansens och NATO:s urskiljningslösa dödande av oskyldiga människor. Som t ex i Afghanistan. Bildt är utgör med andra ord en stor säkerhetsrisk för vårt land.

Quelle

Kvällstidningen Expressen skrev idag:

Wikileaks: Carl Bildt
är USA-informatör

"Wikileaks planerar en massiv smutskastningskampanj mot Sverige för att förhindra att den svenska regeringen går med på att utlämna organisationens frontfigur Julian Assange till USA.

I ett internt Wikileaks-dokument som Expressen tagit del av hotar Wikileaks att offentliggöra en hittills okänd amerikansk diplomatrapport där utrikesminister Carl Bildt pekas ut som informatör för USA sedan 1970-talet.

• Han kommer att tvingas avgå. Det kan innebära slutet på hans politiska karriär, hävdar en person med insyn i Wikileaks material och planering."

Källa

Kvällstidningen Aftonbladet skrev dessutom:

"Carl Bildt ska ha börjat ge information till den amerikanska regeringen redan 1973.

Karl Rove, tidigare chefsrådgivare och vice stabschef åt USA:s förre president George W Bush, utpekas som Bildts ursprungliga kontakt.

Wikileaks säger sig ha kommit över amerikansk diplomatpost, och organisationen hotar att publicera dokumenten "mot den svenska regeringen och Carl Bildt om Julian Assange utsätts för fara eller riskerar att utlämnas till USA", enligt tidningens källa."

Källa

Qatari and British special troops enter Syria

2012-02-09T18:53:00.000+01:00

Units of Qatari and British special troops have entered Syria, Israeli mass media report referring to “informed sources”.

According to the sources, the foreign troops are now deployed in the vicinity of the city of Homs, one of the main strongholds of the Syrian opposition.

British and Qatari troops are directing rebel ammunition deliveries and tactics.

Artillery shelling and bombing of Homs have been on for more than five days.

The Russian Foreign Ministry is worried about the fact that the UK and Qatar have sent their contingents of special forces into Syria.

The news about this comes from an Israeli media source, but spokesman for the Russian Foreign Ministry Alexander Lukashevich says that Russia will check this information more thoroughly.

Mr. Lukashevich reminded that Russia is constantly trying to do what it can to settle the Syrian crisis by peaceful means. Russian Foreign Minister Sergey Lavrov has spoken about Russia’s views on settling the Syrian conflict almost daily.

On Thursday, the Israeli website “Debkafile” wrote that UK and Qatari forces were supporting armed opposition groups in the Syrian opposition’s main stronghold in the city of Homs. The site wrote that instructors from the UK and Qatar are training Syrian militants and supplying them with weapons and communication equipment.

Source

Reinfeldt uppträder som en Quisling

2012-01-31T11:36:00.000+01:00

Det är ju helt korrekt vad Rune Lanestrand här skriver. Fastän han har ju bara byggt på där Persson hade slutat. Och varken Persson eller den där Reinfeldt
har någonsins lyssnat på folket. Alla folkomröstningar som gjordes i Sverige har hamnat i papperskorgen. Och svenskarna håller sig tyst och snälla och gnäller kanske helt tyst i ett hörn.

by Rune Lanestrand
31 januari 2012

Stick i stäv med folkomröstningen har Sverige anslutit sig till finanspakten vilket förstärker min uppfattning om att Fredrik Reinfeldt i grund och botten är en svensk Quisling. Hans föregångare, norrmannen Vidkun Quisling, förrådde också sitt land till tyskarna. Och vad jag förstår är Stefan Löfven och socialdemokraterna med på detta.
De lydiga EU-reportrarna låter mer och mer som om de vore Reinfeldts pressekreterare. Malin Syrstad i Bryssel kvittrade som en lärka i går kväll.
Efter alla skattesänkningar för de redan välbeställda tvingas Sverige nu låna de 100 miljarderna till betydligt högre ränta. (Ebberöds bank är bara förnamnet.) Sverige får 0,1 procent från IMF som sedan klämmer Grekland på 3,5 procent. Förmodligen förlorar Sverige både miljarderna och räntan när det politiska luftslottet EMU havererar. Sveriges statsskuld är före utlåningen 1100 miljarder.
Undrar just vilken ränta de tyska bankerna tar.
Det hela är så befängt att man inte vill tro att det är sant. Fortsätter det här får den politiska eliten, förr eller senare, räkna med ett folkligt uppror mot alla svek och öppet visat förakt för folkviljan som kommit till uttryck i folkomröstningar. Både om kärnkraften och euron.
Rune Lanestrand

Quelle

Libyan Resistance and western hypocrisy

2012-01-20T20:37:00.000+01:00

by Konstantyn Scheglikov
18.01.2012

An important and expected event has occurred in Libya. Resistance leaders spoke about the creation of a temporary government in Libya. People all over the world, who comprise the world community, expected this moment. Now our task is to demand that our countries' governments withdraw recognition of the NTC occupational regime because they are not the legal representatives of the Libyan nation, and to begin diplomatic relations with the real Libyan government.

This government is being launched on a temporary basis until full Libyan liberation from the NATO invaders. This is because after that, People's Committees of different levels will be reinstated, and they will continue to govern Libya as it used to be prior to the invasion in February 2011. Certainly all encountered mistakes will be taken into serious consideration to prevent further causes for a new intervention.

Global media (Reuters in particular), through their agents (rats), try to spread lies through web resources, stating that the USA, France and Russian presidents are arranging a summit to discuss the situation in Libya, which they are concerned about, and to grant Saif Al-Islam to be Libya's Prime Minister with an essential continuing presence of Western companies in Libya.

It is clear that their goal is to create an informational mess and hide news about the Libyan Jamahirya Government launching; to offend Saif, Libyan Resistance and all Libyan people who will choose their leaders themselves as well. Barak Obama and Nicolas Sarkozy are criminals. The military forces of their countries are taking part in the robbery of Libya and the elimination of civilians, an ongoing crime for almost 11 months now.

Global propaganda continues to try to create an image of peacemakers as though they were ignoring their personal interests in destroying countries rich in mineral resources.

One additional purpose of this disinformation is to tru to minimize the Libyan struggle against the occupants. Global media attempts to conceal this struggle, but it has already spread all over Libya. In the East of Libya, the Obeydi Tribe, which at first participated in the war on occupants' side, liberated and held the rats-free City of Tobroock. The tribe supports the anti NTC, anti occupants revolt as well.

The Al Zintan tribe, since November 2011, that is to say since the Saif al Gaddafi arrival at the City of Zintan, fights in the Libyan Resistance ranks. All this means is that the Libyan tribes are united in their struggle against the invaders.

The global media conceals information regarding successful Libyan Resistance operations. They depict it as terrorist attacks. For instance, they mentioned the French attaché with NTC whose assassination was committed by Libyan resistance patriots and the attack on French mercenaries such as the ex-French soldier killing. The whole operation was called a terrorist attack and it was pointed out that NTC has arrested a suspect.

Global media exactly follows Nazi propaganda, that called Russian partisans bandits. SS squads captured civilians randomly and demanded locals to surrender partisans otherwise they threatened to execute hostages. Exactly the same occurs now in Libya. NATO and PMC death squads have created a number of death camps for the torturing of Resistance members and terrorizing the Libyan population, closely cooperating with inner traitors.

Videos of tortures are spread through YouTube exactly as in the February-March videos of black skinned Libyans being lynched were posted. Website administrators delete only videos of NATO and Al-Quaeda crimes.

When the global media start to spread disinformation to make it seem the Resistance compromises, that should mean that each Libyan must continue to struggle, because when the leaders of the terrorist supporting countries are claiming through media that they want peace, it is clear that they want to have some rest and regroup their forces. It is essential to continue guerrilla war against the invaders with the same pace and exactly according to general strategy.

Now as the Libyan temporary government is created, it is essential for all good minded people and organizations to grant support to it and request from their countries' governments to recognize this government as the only legitimate representative of the Libyan people and the Libyan Jamahiriya.

Prepared for publication by:

Lisa Karpova
Pravda.Ru

The documentary 'Submission' warns about chemicals in food and environment

2012-01-18T08:56:00.001+01:00

This is a Swedish film but many of the experts and researchers are speaking English so you would get most of it (and with the help of Google). If you know media-people or media-freaks then push them to translate and/or place it whereever it is possible.

by Rune Lanestrand
17^th of January 2012

A documentary on all the hundreds of chemicals that we have in our blood resulting from all the chemical substances we released during the last 70 years into the environment. The great old man of the Swedisch documentary focused on the biggest threat to humanity. Practical all allergies and most dangerous illnesses like cancer are based on these chemicals which our body can't break down. Especially sensitive are children. Look here.

Avoid pesticedes
Do you know what you eat?

I'm regarding the chemical multinationals as the most inconsiderate and criminal enterprises of our time. Not at last the GMO-conglomerates BASF and Monsanto.
Invite your friends and neighbors to look at the film and discuss it. Consider what you can do together for a cleaner environment with less chemicals. Start yourself with ecological gardening if you got a piece of land. Or start with some pots on your balcony or with a bit of your energy consuming lawn. Nobody can do everything. But many can do something.

Source
German version

Underkastelsen vill varna för kemikalierna i mat och miljö

2012-01-18T07:39:00.002+01:00

av Rune Lanestrand

17 januari 2012

Underkastelsen finns på SVT Play t.o.m. sön 5 feb 2012
En film om de hundratals kemikalier vi alla bär i vårt blod, som ett resultat av de kemiska ämnen vi har spridit i vår miljö under de senaste 70 åren. Den svenska dokumentärfilmens nestor Stefan Jarl riktar kameran mot det största hotet mot mänskligheten. Praktiskt taget alla allergier och allvarliga sjukdomar som cancer beror på kemikalier som våra kroppar inte kan bryta ner. Särskilt känsliga är barn.
http://svtplay.se/v/2669420/dokumentarfilm/underkastelsen (tillgänglig bara
till 6 februari)
- Undvik bekämpningsmedel: Titta på filmen Underkastelsen
- Vet du vad du äter?
svtplay.se
En film om de hundratals kemikalier vi alla bär i vårt blod, som ett resultat av de kemiska ämnen vi har spridit i vår miljö under de senaste 70 åren. Den svenska dokumentärfilmens nestor Stefan Jarl. Min idol inom filmvärlden.
Kemibolagen betraktar jag som vår tids mest hänsynslösa och närmast kriminella företag. Inte minst GMO-företag som Monsanto och BASF.
Bjud in grannar och vänner och se filmen och sedan diskutera den och se vad ni kan göra tillsammans för en renare miljö med mindre kemikalier. Börja odla ekologiskt själv om de har lite jord. Börja med krukor på balkongen eller en del av den energislukande gräsmattan om inte annat. Ingen kan göra allt. Alla kan göra något.
Rune Lanestrand

2. Update: Stoppa krigsförbredelser! Stoppa embargona! Solidaritet med Syriens och Irans folk!

2012-01-15T19:49:00.002+01:00

Det här blir alltså det andra update. Under tiden har 2100 organisationer och personligheter undertecknat. Och 300 namn har bokstavligen inarbetats d.v.s. från hand, eftersom vi inte har den software som skulle behövas. Dessutom vill jag meddela att de italienska vännerna har översatt uppropet men har ändrat fordringar och anpassat dom till sin egen regering. Samma sak skulle ju helst också här göras.

Tiotusentals döda, en traumatiserad befolkning, en vittgående förstörd infrastruktur och en sönderfallen stat: Detta är resultatet av kriget som USA och Nato förde för att plundra Libyens rikedom och att kunna återkolonisera landet. Nu förberedar de öppet krig mot de strategiskt viktiga resp. resursrika länderna Iran och Syrien som för en självständig politik och inte böjer sig för deras diktat. Ett Nato-angrepp mot Syrien eller Iran kan medföra en direkt konfrontation med Ryssland och China – med ofattbara konsekvenser.

Med permanenta krigshotelser, uppmarsch av militära styrkor vid gränserna till Iran och Syrien och sabotage och terrorakter av inslussade 'specialstyrkor' håller USA tillsammans med andra Nato stater och Israel bägge länder i ett undantagstillstånd som skall krossa dom. Cynisk och människoföraktande försöker USA och EU planmässigt att förstöra deras utrikeshandel och betalningsöverföringar.

Irans och Syriens ekonomi skall medvetet störtas i en djup kris, deras arbetslöshet skall stiga och försörjning av befolkningen skall drastiskt försämras. De interna sociala konflikter skall ethniseras och tillspetsas och ett inbördeskrig skall uppnås för att tjäna som förevändning för en sedan länge planerad intervention.

Den tyska förbundsregering deltar i betydande grad i embargot mot Iran och Syrien. Vi uppmanar alla medborgare, kyrkor, partier, fackföreningar, fredsrörelser att konsekvent motverka den här krigspolitiken.

Vi kräver att förbundsregeringen att

- omedelbart och ovillkorligt upphäver embargoåtgärderna mot Iran och Syrien;

- klargöra att den inte på något vis kommer att delta i ett krig mot dessa stater och inte kommer att tillåta att tyska anläggningar används för en aggression av USA och Nato;

- verka på internationell nivå för ett slut av utpressningspolitiken och krigshotelserna mot Iran och Syrien.

Det iranska och syriska folket har rätten att själv och suveränt bestämma utformningen av sin politiska och samhälleliga ordning. Bevarandet av fred kräver att icke-inblandningsprincipen i andra länders inre angelägenheter konsekvent respekteras av andra stater.

Vi uppmanar alla att stödja och signera petitionen via den här länken

http://www.freundschaft-mit-valjevo.de/wordpress/

Bettina Abbas, Chemiker; Dr. Ali Al Abboud, Arzt; Dr. Majed Abdallah, Arzt; Zubeida Abdulkarim, Schülerin; Stefan Abels, Musiker; Karl-Heinz Abt, Schreinermeister; Jürgen Adam, Industriekfm.; C. Adams, Betriebsinformatiker; Stefan Adler, Kaufmann; Majid Afssar, Hafteh Magazin www.hafteh.de; Majid Afssar, Journalist – Hafteh Magazin; Göksal Agacdiken, Lagerist; Usame Al Agi, Anwalt; Föderation der ArbeitsimmigrantInnen in Deutschland AGIF; Can Agören, Schüler und Lichtkämpfer; Mazen Aguirra, Sprachlehrer; Dr. Ayed Ahmad, Ördförande i Arabiska kultur förening, Vorsitzender der Arabischen Kulturvereinigung, Uppsala, Schweden; Hanna Ahmad, Dr. med; Hassan Ahmad, Dr. med; Khaled El Ahmad; Mohammad Escandar Ahmad; Werner Aichele, Rentner; Hubert Aicher, Schreinermeister; Dr. Mohammed Al Akhal, Arzt; Abutalib Albouhaya - Journalist; Ammar Suliman Ali; Arzt + Schriftsteller, Syrien; Mohammad Al Ali, Building Construction; Heinz Albrecht; Sabine Albrecht, Hausfrau; Rames Alchbib; Dirk Aleksic, Keramiker; Laskarina Alexiadis, Soziologin; Dr. Gandi Al Ali, Arzt; Ismail Ali, Student; Mohamed Ali; Yanis Ali Mahmoud, Master Student; May Almoudalal, Übersetzer; Bernhard Amann, Abteilungsleiter; Barbara und Ahmad Majd Amin;
Mouhammed Ammar, Unternehmer; Nima Amoi Taleghani, Dipl.Ing.; Amin Amoi-Taleghani, Dipl.-Ing.; Sonya El Amouri, Medizinstudentin; Matthias An Der Lan, Lehrer; Hristo Angelov, Bulgaria, Pleven; Elizabeth Anouf; Dietrich Antelmann, Diplomkameralist; Carsten Antonius, Kaufmann; Marita Arandjelowitsch; Hans Peter Arenz, Die Linke, Mitglied im Verkehrsausschuss der Stadt Köln; Christian Arndt, Pastor i. R.; Peter Aschbacher, Lehrer; Ruth Asfour; Dr. Ali Al Assad, Chefarzt; Robert Aßmann, Student; Ramez Atallah; Schauspieler, Syrien; Evelyn Atik; Ingrid Auer-Brütsch; Doris Auerbach, Übersetzerin; Martin Aurfali, Student; Hüseyin Avgan, Bundesvorsitzender DIDF; Emre Aykac, Mathestudent; Mohammad Azzouz, Schriftsteller, Syrien; Hussein Baag, Vorsitzender der Syrischen Studentenunion; Dr. Alexander Bahar, Historiker und Publizist; Uli Balmer, Lehrer; Dr. Friedrich-Martin Balzer, Historiker; Gernot Bandur; Mark Bär, Dipl. Sozialarbeiter/Pädagoge; Monika Barakat; Dr. Matin Baraki, Lehrbeauftragter; Dipl. Ing. Hermann Barges; Isabella Barnreiter, Pension; Monika Baron, Altenpflege; Bernardete Baronti, Brazil; Mathias Bartelt, Student; Hartmut Barth-Engelbart, Schriftsteller, Kabarettist und Musiker; Martin Bartonitz, Physiker; Dr. Angelika Bator; Dr. Wolfgang Bator, Botschafter a.D.; Hans Bauer, Rechtsanwalt, Vors. der Gesellschaft zur Rechtlichen und Humanitären Unterstützung e.V.; Prof. Dr. Rudolph Bauer; Udo K. Bauer, Lehrer; Detlef Baum; Sigrid Baum, selbstständig; Helene Baumann, Lebensanalytikerin; Urs Baumann, Mitarbeiter der Landeskirche BL; Ludger Bäumer, Überlebenskünstler; Angelika Beck, Angestellte; Heidi Beck, Angestellte; Anne Becker, Lerntherapeutin; Rolf Becker, Schauspieler; Lou Bega, International bekannter Musiker; Josef Behr, Professor; Ursula Behr-Taubert, Kunstmalerin; Matthias Behrndt, Einzelhandelskaufmann; Gabriele Beker, Dr.phil und Dipl.Volkswirtin; Gerhard Belitz, Ingenieur; Corrado Belli, Elektrotechniker; Ursula Bellinger, Rentnerin, ehem. Pädagogin; Michael Beltz, Vorsitzender DKP Hessen; Manuela Benzoni; Werner Berg, Freischaffender; Marcel Bernard, Webentwickler; Marcel Bernard, Web Developer; Andrea Bernardy, Abteilungsleitung; Jakoby Bernd, Arbeiter; Oliver Bernhard, Student; Prof. Dr. Rüdiger Bernhardt, Literaturwissenschaftler und Autor; Dr.-Ing. Yousef Berrou; Rolf Berthold, Botschafter a.D.; Dipl.Ing. Peter Betscher; Hartmut Beyerl, hinter-der-fichte.blogspot.com; Paul Biedermann, Leistungssportler; Wolfgang Biedermann, Dr. Historiker; Wolfgang Biedermann, Dr. Autor, Herausgeber; Dr. Wolfgang Biedermann, Herausgeber, Autor; Udo Bielagk, Künster; Deniz Bilgin, Kommis. für Menschenrechte; Jürgen Binder, erwerbslos; Hannelore Blättermann, Rentnerin; Klaus Blödow, Medienassistent; Oliver Blumör, Dipl.-Betriebswirt; Peter Siegfried Bock, Rentner Mitglied Rotfuchs -Förderverein E.V.; Maja Bock-Calenic, Rentnerin; Petra Bockstahler, Krankenschwester; Barbara Bodechtel, Ärztin, IPPNW; Willi Bodenmiller; Helmut Boettiger, Rentner; Julia Boger, Doktorandin; Julia Boger; Thomas Böhm, Berufskraftfahrer; Günter Böhme, Rentner; Helgard Böhme, Rentner, Mitglied Partei Mensch Umwelt Tierschutz; Susanna Böhme-Kuby, Publizistin;
Ulrich Boje, Dipl.-Ing.; Andreas Bolle, Dipl. Ing.; Brigitte Bordhun; Michael Born; Pascal Boro, Azubi; Rudi Bosshart; Martina Böttcher, Arbeiter; Thomas Böttger, Ingenieur; Helmut Böttiger, Dr.; Yvonne Bozdag, Kaufm. Angestellte/Songschreiberin; Catharina Brandau; Ben Brandt, Journalist; Matthias Brandt, Bratwurstbrater; Marcus Bräuer, Wirtschaftsgymnasiast; Hans Braun, Entrepreneur; Alfred Brauner, Rentner; Volker Bräutigam, Publizist; Antonie Brinkmann, Rentnerin; Ralf Brisach; Gerd Brodowski; Alexa Brotner; Georg Brozek; Stefan Brück; Stefan Brück, Personalberater; Inga Brückmann, Unternehmensber.; Arnold Bruns, Verleger, Pahl-Rugenstein Verlag; Emil Brütsch, Dipl.-Ing.; Jörg Bucher, Ingenieur; Detlef Buchta, Rentner; Heinz Buchwald, Wachmann; Ingo Budde, Dipl.-Ing./Rentner; Facebook-Gruppe Buko; Eva Bulling-Schröter, MdB; Ilona Burchard, Hausfrau; Michael Burgi, Industriekaufmann; Helge Buttkereit, Journalist; Stephan Bützberger, Metaphysiker, Künstler, Lehrer für Bewusstsein- und werdung; Jürgen Cain Külbel, Publizist; Isabelle Casel, Kunsthistorikerin; Renate Casper, Mutter; Dr. Jamal Al Chaich, Arzt; Hiyam Chams, Schriftsteller, Uppsala; Yerar Chávez, Musiker; Angelo Chillante, Beobachter; Prof. Dr. Ziad Al Chirike, Kosmetikchirug; Heike und Andreas Cienskowski ; Dr. Christa Clamer, Archäologin; Alexander Clauß; Friedrich von Cochenhausen, Unternehmer; Rosel Crittendon; Maren Cronsnest, Freie Journalistin + Schriftsetzerin; Dorothea Cuber; Carola Cura, Logistikarbeiterin; Elena Cussigh, Interpretin; Susanne Cyhaniuk, Angestellte; Thomas Czako-Pap, Alchemist; Sevim Dağdelen, MdB; Angelis Dania, Technician; Kenan Darwich, Buchgestalter und Dozent an der Kunsthochschule; Elias Davidsson, Komponist und Völkerrechtler; Hank Davison, Musiker; Chavi Dehdarian, Friedens Ini Backnang; Sara Dehdarian, Sozialpädagogin; Dr. Diether Dehm, Autor und MdB; Werner Deiwiks, Chemie-Ingenieur; Elke und Wolfgang Denecke; Shmuni Dere, Künstlerin; Annette Desch; Sultan Diana, Responsable administratif des ventes; Prof. Dr. Götz Dieckman, Historiker; Peter Dietrich, Lothar Natebusch, Bernhard Werner, Bündnis für soziale Gerechtigkeit und Menschenwürde e.V.; Dr. Soussan Dilmaghani, Ärztin; Hakola Dippel, Förster; Chadi Dirani; Asi Dogan, Arbeiter/Gewerkschaftler; Alex Dörle, Möbelpacker; Georg Dorn; Günter Dorow; Nadja Douglas, Promotionsstudentin; Peter Dreimol, Elektroingenieur; Werner Dreimol, Tischler; Hartmut Drewes, Pastor i.R.; Ivonne Dubro, Mediengestalterin; Ingrid Ducheyne, Dipl.Psych.; Tayfun Duman; Monika Dumont, Bürokauffrau; Nazir Durgam, Lehrer; Sarah Durgam, Angestellte; Thaer Durgm, Student; Iyad Durra, Jur.-Forscher, Syrien; Bernd Duschner, Freundschaft mit Valjevo e.V.; Paul Duschner, Student; Martin Duss, Landwirt; Hanja van Dyck, Chemieingenieurin und Mediatorin; Ute Dziwisch, Hausfrau; Torsten Eberhard, Fernfahrer; Uwe Ebert, Metallarbeiter; Heidrun Eckert, Dr. Verlag; Irene Eckert, Studienrätin i.R., Vorstandsmitglied Arbeitskreis für Friedenspolitik – atomwaffenfreies Europa e.V; Karl Eckert, Rentner; Yasemin Eckert; Fritz Edlinger, Generalsekretär/Secretary General Gesellschaft für Österreichisch-Arabische Beziehungen; Heidi Ehlers, Erzieherin; Ksenija Ehmann; Ursa Eich, Lehrerin; Till Eickhoff; Wolfram Elsner, Prof. Dr. Universitätsprofessor; Shahla Enayati, Kultur- und Sprachmittlerin; Wolf Encke, Hochschulingenieur; Florian Engelbrecht, IT; Jana Engelhardt; Jonathan Engert; Nicole Ensslen, Studentin; Serdar Erdogan, Studierender; Serdar Erdogan; Hüseyin Eryil; Isabelle Mc Ewen, Regisseurin; Michael Fabritius, Blogger; Nabil Sajedi Fard, Sachbearbeiter; Ulrich Farin, Sped.kfm.Angestellter; Susanne Fasbender, Künstlerin; Hussein al-Fayad, TV-Programmleiter, Syrien; Dieter Fehrentz, Prof. Dr. Physiker; Peter Feininger, Redaktion www.forumaugsburg.de; Dr. Gerhard Feldbauer, Historiker und Publizist; Hannes Fellner, Sprachwissenschaftler; Helmuth Fellner, Lehrer/Gewerkschafter; Peter Fels, Major a.D.; Nasser Ferdin, Zahntechniker; Meikel Fernandez, Student; Peter Fernbach, Coach f. emotionale Bewußtheit; Roman Ferner; Simone Fesel-Novak; Julian Ficht, Koch; Markus Fiedler, Dr. Soziologe, Islamwissenschaftler; Ulrich Fiege, Politologe; Annelise Fikentscher und Andreas Neumann, für den Bundesverband der Arbeiterfotographie; Brigitte Filgertshofer; Martin Finkbeiner, Sozialwissenschaftler M.A.; Bernd Fischer, Diplom-Staatswissenschaftler; Carmen Fischer, Tierärztin; Witold Fischer, Historiker, DFV; Dipl.Ing. Joerg Fischer; Rolf Fising; Heiko Fleck, Dipl.-Ing.; Sebastian Flögel, sel, Werbetechniker; Cristina Flori, casalinga disegnatrice; Claudia Flucht; Hans-Hermann Föllner, Rentner; Ludger Fork, Mediengestalter; Mario Fortdran; Elli Frana, Rechtspflegerin; Otto Frank; Klaus Franke, Rentner, Arbeiterfotografie; Reinhard Frankl, Lehrer; Peter Franz, Freier evangelischer Geistlicher; Christina Freg, Erzieherin; Heinrich Frei; Milan Freisler, Kesselwärter; Günther Freudenberg, Dr. Agrarwissenschaftlicher i.R.; Hans Fricke, Rentner; Gabriele Friedland, Ärztin, IPPNW; Walter Friedmann, Lehrer; Karl Magnus Friedrich, Architekt und Gertrud Hofmeister; Andreas Friedrich; Michael Frisch, Freiberufler; Margita Frödert; Jens Fröhlinger, Ang.; Maria Froitzheim, Pädagogin; Michael Frömming, Rentner; Barbara Fuchs, Attac, AG Globalisierung und Krieg; Heike Fulbrecht, Studentin; Can Gabsha; Matthias Gammisch; Holger Garbode, Rentner; Marko García, Mediaproducer; Brigitte Gärtner-Coulibaly; Gasser Gasser; Jochen Gattermann, Elektriker; Wolf Gauer, Journalist; Leslie Gebrou, Hausfrau; Thomas Geisler, Schreiner; Anita Genz, Studentin zum B.A. für soziale Arbeit; Viktor Gertje, Angestellter; Somar Ghassoun, Dipl. Ing. und Doktorand; Ammar Ghusen, Student; Jürgen Gieland; Frank Giese, Tischler; Guenter Gieseking, Rentner; Norbert Gimpel, Dipl.math.; Barrovecchio Giuseppe; Senne Glanschneider, Fotografin; Lorenz Glasner, Bankkaufmann in Atz; Daniel Glöckner, Angestellter; Desiree Goethe; Konstantin Goetze, Marketing; Andreas Göhring, Dipl.-Ing. (FH); Christine Gokorsch, Gartenarchitektin; Sebastian Gondolatsch, Kameramann; Karin Görges, Betreuerin; Erik Göthe, Rechtsanwalt und Redakteur von Tidskrift för Folkets Rättigheter www.tffr.org; Beate u Ecilio Götze, Gesundheitsberaterin; Nediem Grad, Pensionär; Bernhard Graf, Heilpraktiker; Karl-Heinz Graf, Freidenker; Dr. Manfred Graichen, Agrarwissenschaftler & Rentner; Brigitte Grams; Gisela Grapendaal, Hausfrau; Dieter Graschtat, Imker; Michael Gray, Arbeiter; Rüdiger Grenzdörffer, Weinhändler; Wilfried Greth, Rentner; Karl-Friedrich Greve, Handwerksmeister; Marcel Grewe, Service-Fahrer; Harald Grieb, Industriekaufmann; Philip Grigoleit, Angestellter; Fulvio Grimaldi, Journalist und Dokumentarfilmer; Silvia Grindler, HP; Gerhard Gritsch, Kaufmann; Sigrid Grollmuss, Aktivist; Mathias Gross, Verlagsvertreter; Ingo Großer; Lothar Großer, Handwerker/Altersrentner; Annette Groth, MdB; Josef Gruber, Dr.Dr.Dr.h.c. Professor (Emeritus); Peter Grundmann, Architekt; Werner Grundmann, Wirtschaftsmathematiker; Lothar Grüner, Dipl. Mathematiker; Jens Grünert; Joachim Guillard, Heidelberger Forum gegen Militarismus und Krieg; Julie Guiomar, Architektin; Metin Gulbahar; Dipl.Ing. Henning Günther, Fotograf; Erich Habenicht, Rentner; Andrea Hackbarth, Angestellte; Rana Hadeed; Hans Peter Hagen, Rentner (IT-Systemverwalter); Dagmar Haid, Sozialpädagogin; Ahmed Haidar; Anna Haindl, Hausfrau; Pat Hall, LKW-Fahrer; Ines Al Hallak, Verkäuferin; Ismail Hallak, Unternehmer; Younes Hallak, Angestellte; Ulrich Hallbauer; Georges Hallermayer, GEW LV Saar, Dozent; Daniel Hamdan, Manager; Emily Hamdan, Cleaner; Leo Hamdan, Bank Advisor; Sally Hamdan, Office manager; Dr. Salem El Hamid, Generalsekretär der Deutsch Syrischen Gesellschaft; Heinz-W. Hammer, Dipl. Soz.-Päd., Vorsitzender FG BRD-Kuba e.V., Regionalgruppe Essen; Bernd Handke, Rentner; Ulf Hanebuth, Großhandelskaufmann; Rainer Hänel, Altersrentner/Radionikpraktiker; Rosamunda Monika Hänel, Hausfrau; Kay Hanisch, Sprecher der Bürgerbewegung Neue Richtung; Mickail Hanna, Student; Heike Hänsel, MdB, entwicklungspolitische Sprecherin der Linken im Bundestag; Johann Hapfelmeier, BU. Rentner; Rainer Harke, Dr. Unternehmensberater; Jürgen Harrer, Verleger, PapyRossa Verlag; Andreas Hartle; Jonathan Hartmann, Student; Klaus Hartmann, Vorsitzender des Deutschen Freidenker Verbandes; Werner Hartmann, Rentner; Mechthild und Dr. Alfred Hartung, VVN-BdA; Kristiane Hartwig, Pfewimeister; Sonja Hasel, Sozialarbeiterin; Hamid Hashtroudian, Dipl.- Ing.; Lukas Haslwanter, jugendpolitischer Sprecher KP Tirol; Menaf Hassen, Hochschlabsolvent; Rasha Hassen, Apothekerin; Christina Hassenstein, Sozialpädagogin; Angelika Hauschildt, Hausfrau; Matthias Hechelmann, Garten- und Landschaftsbau; Evelyn Hecht-Galinski, Publizistin; Bernd Hecktor, Friedensinitiative Backnang; Nader Hedaiat, Techniker; Frank Heffele, Politologe, Hamburg; Ute Hehr, Lektorat/Korrektorat; Maria Heibel, Pädagogin; Ingrid Heide, Lehrerin; Wasilka Heim, kaufm. Angest.; Günter Heineke, Rentner; Hans-Peter Heinrich; Peter Heinrichs; Tanja Heinrichs, Mutter; Carsten Heinrigs, Software-Entwickler; Angela Helfer, Dipl.Soz.päd.; Barbara Heller, Soz.päd.; Sven Heller, Lehrer; Michael Hellmund, Arzt; Reinhard Helmers, Hochschullehrer, Schweden; Xaver Hengl; Reinhard Hentschel, Pensionist; Eckhard Henze, Kapitän i.R.; Gabriele Hess, Rentnerin; Iris Hetzke, Kosmetikerin Masseurin; Moritz Hieronymi, Nie wieder!; Andreas Hildebrandt; Annemarie Hildebrandt, Studienrätin i.R. Bremen; Rusanna Hillmann, Dipl. Ingenieurin; Ingeborg Hilmes, Rentnerin; Robert Hochdörfer, Beamter/Musiker/Historiker; Ruedi Hochstrasser, kaufm. Angestellter/Rentner; Wieland von Hodenberg, Friedensaktivist und Autor; Markus Hoebbel, Konstrukteur; Hannes Hofbauer, Historiker, Journalist, Verleger; Christian Hoffmann, Bäcker; Dustin Hoffmann, Schüler; Folker Hoffmann, principiis-obsta.blogspot.com; Suraya Hoffmann; Fritz Hofmann, Chemikant; Elvira Högemann, Journalistin; Susanne Hohmann; Silvia Holz-Markun, Journalistin; Richard Holzhauser, Musiktherapeut; Heribert Holzinger, Musiker; Konstantin Hoos; Brigitte Hopp, Heilpraktikerin; Harald Hoppe; Kurt Hoppe, Rentner; Peter Hoppe, Angestellter; Nora Hoppe, Filmemacherin; Franz-Harro Horn, Dipl.-Ing. Bau/Landwirt; Helga Hörning, GBM, AK Frieden; Christoph R. Hörstel, Regierungs- und Unternehmensberater; Mohammed Al Hossein, Student; Marie Rose Hubert, Rentner; Michael Hübler, Nanuk; Dietrich Hyprath; Ali Ibrahim, Bauer; Saadi Ibrahim, Arzt; Svetlana Ibrahim, Doktor; Mustafa Ilhan, Journalist; Patrick Imhäuser; Eckehard Irkens, Prekarianer; Ernst-Ludwig Iskenius, Arzt; Prof. Nahla Issa, Vizerektor der Uni Damascus; Marwan Ali Issa, Medizinprofessor an der Uni Tishrin, Syrien; Mulham Ittry, Fachzahnarzt; Rihab Jaafar; Thomas Jacobi, Mechaniker; Monique Jacobse, Schriftsteller; Nejah Jafi, Angestellte; Finn Jagow, Lehrer; Rainer Jahn, Entwicklungsingenieur; Hermann Jahns, Dr. Rentner; Michael Jakowski; Frank Jaksch, Redaktion Zeitfokus.de; Ralf Jambor, Elektriker und Freidenker; Simin Jampolad, Dipl. Soziologin; Heide Janicki, Rentnerin; Werner Jänisch, Dr.; Bärbel Janzen, Rentnerin; Ulla Jelpke, MdB; Horst Jensch, Dipl-Ing. Masch.; Ralf Jesch; Astrid Jessen, MTA; Uwe Jessen, Lebensberater; Jony Jey, Karosserie; Mohammed Johari, Sozialpädagoge; Werner Joppek, Freiberufler; Jean-Theo Jost, Schauspieler BERLINER COMPAGNIE; Stephan Juch, Augenoptiker; Gert Julius, Vors. des DGB-Kreisverbandes Tempelhof-Schöneberg; Hans Werner Jung, Mitgl. Die Linke; Jürgen Jung, Schauspieler; Volker Jung, Rechtsanwalt; Wolfgang Jung, Hrsg. der LUFTPOST; Bettina Jürgensen, Vorsitzende der DKP; Heinrich Käbberich, Koch; Ralf Kadler, wholesaler; Lema Kaiem, Hochschulabsolventin; Leon Kainz, Student; Edwin Christian Kaiser; Hellmuth Kaiser; Niels Kaiser, Musiker; Norbert Kaltenbach, Servicetechniker; Prof. Dr. theol. Carl-Jürgen Kaltenborn; Bert Kalus, Dipl.-Ing.; Roland Kamla, Sanitäter; Bernhard Kammerlocher, Beobachter; Harald Kampffmeyer; Berivan Karaman, Studentin; Claudia Karas, Aktionsbündnis für einen gerechten Frieden in Palästina; Juraj Kardoss, Ingenieur; Frigga Karl, Menschenrechts-Anti-Kriegs Aktivistin; Usch Karmann; Anas Karzali; Helmut Käss, Arzt; Sima Kassaie, Soziologin und Schriftstellerin; Corinna Kassou, Hausfrau; Wam Kat, Aktionvist (Koch); Johnny Katalanc, Drucker; Dr. Kate P. Katzenstein-Leiterer, Friedensaktivistin; Sabine Kebir, Autorin; Daniel Kehl, DIE LINKE.; Christian Kellner, Ingenieur; Heiko Kellner, Krankenpfleger; Dipl. Ing. Samirah Kenawi, Autorin; Robert Ketelhohn, katholisches Forum kreuzgang.org; Issam Khalifeh, Arbeiter; Issam Khalifeh; Ahmad Khatib, Dr. Psychologe; Wafa Khoury, Dr. Kinderärztin; Alex Kiebler, Allroundmanagerin; Gabriele Kiel, Reiseleiterin – Cruise Director; Rainer Kieler, Maurermeister; Lothar Kieslich, Politikwissenschaftler; Rialla Kinsberg, Ingenieurin; Oswald Kipke, Betriebswirt; Kurt Kirchhoff, Rentner DKP; Dittrich Kittner, Kabarettist; Riet Klarenbeek, Lehrerin; Erla Klawitter, Hausfrau; Barbara Kleibor, Heiler/Lehrer/Schamane; Peter Kleinert, Redakteur der Neuen Rheinischen Zeitung; Falk Kleinow, Schreiner; Marco Klemmt, Industriemechaniker; Annette Klepzig, Mitglied bei Pax Christi; Reinhard Klette, Professor für Informatik, Neuseeland; Mike Kliche, Krankenpfleger; Günter Klietsch, Soz.Päd.; Felix Klinkenberg, Entwickler; Muriel Klinkert, Studentin; Martin Klipfel, Verwaltungsangestellter; Reinhilde Klocke-Sewing; Wolfgang Kluge; K.-D. Knappe, E-Monteur; Mechthild von Knobelsdorff, Politologin; Hans-Joachim Knoben, Angestellter; Jürgen Knöfler, Angestellter; Günter Knothe, Unternehmensberater; Peter Köberle ; Daniel Koca, Schüler; Pascal Koca, Schüler; Ioannis Koch, Elektrotechniker; Michael Koch, Anwendungsentwickler; Ulrich Koch, Innenarchitekt; Rene Koeck, Kameramann; Detlev A. Köhler; Hans-Peter Köhn, Sozialmanager; Patrick Koll, Angestellter; Siegfried Kollath, Versicherungsmakler; Mirko Koller, Musiker; Herbert Konczer, Rentner; Margot Konetzka; Philipp König, Wirtschaftsingenieur; Rainer König; Wolfgang Konschel, Botschafter a.D.; Uwe Koopmann; Anne Kopp; Ariel Kornblum; Vladimir Korneev, Angesteller; Mario Kornhass, BWL Student; Cornelia Kortmann, Dipl.-Psych.; Ingrid Koschmieder, Pädagogin; Bernd Koslowski, Webdesigner; Peter Kosmalla, Dipl.-Ing.; Erika Kosse, Dr. Pädagogin; Edith Kossmann, Hausfrau und Fabrikarbeiterin; Saliba Mourad Kouri, Historiker, Sweden; Ingeborg Kramer; Wolf-Dieter Krämer, Mitglied Werkkreis Literatur der Arbeitswelt; Irina Kraus; Markus Krause, ÖbVI; Christian Krausholz, Projektmanager; Heiko Kreßin, Kunstschmied; Theresa Krieger, Studentin Soziale Arbeit; Christina Kringel; Andreas Krödel, Erwerbsunfähigkeitsrentner, Freidenker aus Guben; Karin Krohn, Lehrerin; Franz Kasper Krönig, Musiker; Monika Krotter-Hartmann; Bernd Kudanek, Publizist; Daniel Küden, Kriegsvorbereitungen stoppen!; Wolfgang Kuhlmann, Jurist, Hrsg. Newsletter FriedensTreiberAgentur (FTA); Raphael Kuhn, Student; Gerd-Uwe Kühr, Facharbeiter B.u.V. der DR; Clemens Külberg; Miodrag Kulic, Dr. Wissenschaftler/Physiker; Richard Kulzer, Unternehmer; Christian Kumbier, attac-Mitglied; Karsten Kunkel, Steuerberater und Rechtsbeistand; Anita Künstle, Rente; Jenny Künstler, Rentnerin; Peter Kunze, Hotelkaufmann; Martha Küppers, Krankenschwester; Klaus-Peter Kurch, Blogger; Friede Kurowsky; Dietmar Kuschke, Kreisvorsitzender Die Linke. Straubing; Günter Küsters, Mitglied Attac Köln; Brigitte Kustosch, Lehrerin; Ralph Kutza, Dr. Dipl.-Psych.; Dr. Ralph Kutza; Jacek Maria Kwiatkowski, Theologe und Berater; Stefan Kytzia; Anwar1552 Lababide, Mechanic; Peter Labeschautzki, Hausmann; Lilian-Mariam Lalo, Schülerin; Ernst Lammer, Angestellter; Beate Landefeld, Redaktion Marxistische Blätter; Mona Lanfermann, Mutter; Christian Lang, Bäcker; Matthias Lang, Elektriker; Adam Laskowski, Büro Angestellter; Hans-Peter Laubenthal, für Vorstand Deutscher Friedensrat e.V., Berlin; Horst Laugallies, PC IT EDV Supporter; Harald Lawniczak; Tawfik Lbebidy, syrischer Oppositioneller, Student; Melanie Lebschy, Biologin; Karl-Helmut Lechner, IG Metall, ehem. Vors. des Konzernbetriebsrates der Jungheinrich AG; Lina Legelli, Studentin; Dr. Christof Lehmann, Psychologe, Politischer Konsulent und Ratgeber; Thomas Leipold, Mediengestalter; Ekkehard Lentz, Erzieher, Sprecher Bremer Friedensforum; Ulrich Lenz, Fraktionsvorsitzender Die Linke Kreistag Rhein-Lahn; Norbert Leonhardt; Zeynep Leonhardt; Holger Lichomski, Rentner; Bernhard Lickteig, Infokrieger; Michael Liebing, Softwareentwickler; Uwe Lieder, selbstständiger Handelsvertreter; Dany Lindenbacher, Aktivist; Stefan Lindgren, Schriftsteller, Journalist; Frank Lindner; Klaus Linke, Journalist; Plattform Linke Opportunisten, Plattform gegen Revisionismus; Alfonso Lipardi, selbständig Künstler; Hanne List-Weidler, Mitgl. DFV und Hartmut Weidler, Geigenbaumeister; Thomas Loch, kucaf.de; Simon Lochmann, SDAJ; Jens Loewe, Autor und Aktivist; Burger Lohmann; Gerd Lohmann, Informatiker; Franziska Loibner, Verein Aegis Österreich; Johanna Lorenz; Peter Lorscheidt; Prof. Dr. Domenico Losurdo, Präsident der int. Gesellschaft für dialektisches Denken; Dr. Manfred Lotze, IPPNW; Johannes Löw, Fotograf; Rainer Luce, Schriftsteller; Markus Ludorf; Carsten Lüdtge, Redakteur/Pressesprecher; Birgit Ludwig, Ortsvorsitzende des Deutschen Freidenkerverbandes Nürnberg; Bernd Lukas, selbständig; Sabine Lumm, Gebäudereiniger; Christian Luppatsch; Thomas Lusatis, selbstständig; Werner Lutz, Künstlerinitiative www.unruhestiften.de; Giancarlo M.; PD Dr. Johannes M. Becker, Konfliktforscher; Haider Maarouf, Wirtschaftler; Günther Machatschke, Rentner; Michael Maciaszek, Angestellter im öffentlichen Dienst; Eduard Mader, Vorsitzender DFV LV Berlin; Uta und Eduard Mader, Landesverband Berlin des Dt. Freidenkerverbandes; Silvio Mäder, Gärtner und Umweltschutztechniker; Klaus Madersbacher, antikrieg.com; Gabi Maerzke; H. Mager, Softwaretester; Alasta Maha, Rezeptionistin; Ahmed Maher, Ingenieur; Dr. Moustafa Mahgug, Chirug; Ismail Majed, Unternehmer; Christa Majumdar, Heilpraktikerin; Maad Maksoud; Jakob Maldien, Arbeiter; Mahmoud Malek; Hashim Al Malki, Krankenpfleger; Anja Mallow; Gerhard Mander, selbstständig; Adina Manescu, Krankenschwester; Wilfried Mannes, Rentner; Oum Manola; Walid Mardini, Rentner; Zeki Mardini, Wirtschaftsspezialist; André Marggraf, Dipl.-Betriebswirt FH; Jaroslawa Märkl, Hausfrau; Marcel Märkl, Student; Sascha Märkl, Student; Stefan Marotta; Dieter Martens, Friedensforscher; Gerda Martens, Rentnerin; Sven Martin, Bäcker; Axel Martini, IT-Support; Tariq Marzbaan, Filmemacher Berlin; Ursula Mathan, EU-Rentnerin; Lucie Matting, Studentin im Fach Kulturwissenschaften; Beat Mattmüller, Musiker; Ronald Matzka, leitender Angestellter; Daniela May, Dr. Zahnärztin; Werner May; Johann Mayer, Gartenbautechniker; Iyead Mayya, Student; Bernd Meckeler, Straßenbaumeister; Ludvik Medved, Arbeitslos; Thomas Meerkatz, selbständig; Prof. Dr. Georg Meggle, Philosoph; Hossein Mehdipour, Geologe; Dirk Mehlhorn, Installateur u. Heizungsbau Meister; Matthias Meier, Erzieher; Michael Meierhofer, Beamter; Gisela Meinke, Frührentnerin; Alkuin Meisel, Maler/Grafiker; Uta Meiss, Diplompsychologin; Volker Melchers, Unternehmer/Telekommunikation; Jeannette Melisch, Dipl. Informatikerin; Knut Mellenthin, freier Journalist; Benjamin Melzer, Magister; Dr. Karl Melzer, Arabist; Alfred Mente, Webmaster Umwelt und Gesellschaft www.alfredmente.de; Herbert Menzel, Fahrzeugschlosser; Gudrun Merkel, Hausfrau; Frank Merker, Freelancer; Necati Mert, Ökonom, Publizist, Herausgeber der Zeitschrift DIE BRÜCKE; Uwe E. Mertens, Dipl.-Ingenieur, cedelux-Hauskonzeptentwickler; Gerhard Mertschenk; Francis Messi, Student; Dr. Priscilla Metscher, Anglistin; Prof. Dr. Thomas Metscher, Anglist; Ralph Metzger, Techniker; Udo Meurer, Industriemechaniker; Elke Meyer; Dr. Joseph Meyer; Gabi Meyer; Lösch Michael, Elektroingenieur; Dajana Miedl, Maler u. Lackierer; Jörg Miehe, Sozialwissenschaftler; Arnold Mielich, Schriftsteller; Maria Mies, Prof. Dr. Soziologin; Marco Milanovic, Dr. Mitglied des Projektrates „NATO-Opfer klagen auf Schadenersatz“ („Varvarin-Klage“); Gordana Milanovic-Kovacevic, Mitglied des Projektrates „NATO-Opfer klagen auf Schadenersatz“ („Varvarin-Klage“); Anita Mirza, Ingenieurin; Alois Mittermüller, Rentner, MdL in Bayern; Kay Möckel; E. Mohr; Renate Möller, Grafikerin; Steffen Möller, selbständiger PVA-Bauer; Michael Mommertz, Software Programmer; Reinhard Moritz-Schwän, Rechtsanwalt; Dr. Amir Mortasawi, Arzt und Schriftsteller; Reuven Moskovitz, Preisträger des Mount Sion Award (2001), des Internationalen Aachener Friedenspresies (2003) und des Amos-Preises (2010).; Wolfgang Motter, Pfarrer i.R.; Dr. Zeineb Moualla, Ärztin; Birgit Moxter, Sozialarbeiterin; Stefan Muckel, Imbisswirt; Cetinkaya Muharrem, Industriemachaniker; Antonio Müller, Dipl. Ing.; Corinne Müller, Zootechnikerin; Erika Müller, HP; Helga Müller, Großmutter; Jochen Müller, Journalist; Jürgen Müller; Jutta Müller; Kay Müller, Webmaster; Ludwig Müller, Ingenieur; Matze Müller, selbständig; Meike Müller; Siby Müller-Klietsch, HP; Renate Münder, Dokumentarin; Sayed Muniburrehman, Wirtschaftsingenieur; Michael Münnich, Architekt; Dr. Izzeddin Musa, Arzt; Hans Mustermann, selbstständig; Jan Myrdal, Schriftsteller; Chams Nayif , Arzt; Uwe Rolf Nebel, Rechtsanwalt; Steffen Nebelung, Transkriptor; Klaus Negro; Dr. Monika Nehr, Lingustin und Autorin; Albrecht Neises, Dipl.-Ing.; Eva Neukamp, Juristin/pensionierte Beamtin; Christian Neumann, Berufsoffizier; Christof Neus, Maschinenführer; Helmut Nickel, Rentner; Siegfried Nienerowski, Rentner; Bernd Niereisel; Jens Niggemeyer, Journalist; Fadia Restom Nijm, Controller från Sweden; Ghassem Niknafs, Politologe ; Tom Nikolai, Sachbearbeiter; Matthias Nikolay; Thomas Nippe, Hamburg; Afram Nissan, Vermessungstechniker; Mathias Nitze, Imker; Erika Nixdorf; Michael Nixdorf, Angestellter im Großhandel; Joachim Noack, Kaufmann; Klaus Obermeier, Photograph; Wolfgang Oedingen, Pensionär; Berthold Oestreich, Grafik-Designer, Werbefachmann und Buchautor; Eckahrd Felix Oestreich, Unternehmer; Kevin Ohland, Lehrling; Giese Olaf, Musiker; Darius Omari, Gastronom; Mathias Onika, Jedi; Christa Oppermann, Rentnerin; Maria Cristina Orofino, casalinga; Lüder Osmers, Pensionär; Ingrid Osswald, Hausfrau; Evelyn Otto, Rentnerin; Gisbert Otto; Prof. Dr. Norman Paech, Völkerrechtler; David Paenson, ver.di, Mitglied im Bezirksvorstand Frankfurt; Enrico Paul, selbständiger Messebauer; Stefan Paul, Freiberufler; Evelyn Pentzel; H.-Peter Peschke; Matthaios Petrosino, Basketball Coach; Henry Petschnik, Heizungskundendienst; Otto Pfeiffer, Botschafter a. D.; Gudrun Pfennig, Psychotherapeutin; Harald Pflüger, Publizist; Barbara Philipps; Georg Pientka; Thomas Pietsch; Wolfgang Pilgram, Programmierer; MdL Dr. Jana Pinka, stellv. Vorsitzende der Fraktion DIE LINKE im Sächsischen Landtag; Schahrzad Pirali, Krankenschwester; Manuel Pircek, Einrichtungsberater; Haralda Pischleer, Plättalar; Martina Plaene; Hermann-Theodor Ploppa, Journalist, Verleger Liepsen Verlag; Thomas Pohl, Dipl. Ing.; Ferdinand Pöhlein, Student, Schriftsteller; Uwe Pohlitz, Bildberichterstatter; Stephan Polzin, Tischler; Karin Popp, Ergotherapeutin; Renate Popp, Dipl. Soz.Päd.; Geraldine Porkay, Galeristin; Saskia Porkay, freelance artist; Elke Portworsnick; Wolfgang Pose, Musiker; Eckehard Post; Franziska Prechtl, Masseurin; Erhard Preuk, Theaterwissenschaftler; Uwe Prink, Autor/Dozent; Maximilian Prinz, Tischler; Agnes Probst, Musikerin; Peter Prudlo, Reiseveranstalter; Ariane Prussner, Sängerin; Hagen Puerner, Techniker; Klaus Puhlemann, Freidenker; Doris und George Pumphrey; Wolfgang Quambusch, freier Programmierer; Brigitte Queck, Diplomstaatswissenschaftlerin Außenpolitik; Lucienne Quiring; Sami Qutiesh, Industriemechaniker; Rafpagy Channel R.C.; Anja Rackwitz, Bürokauffrau; Mohammad Ramin; Angelika Ramsthaler, Rentnerin; Dr. Hedwig Raskob, Theologin, Psychotherapeutin; Jeanette Rassmann, Chemikerin; Ulf Rassmann, Dr. Angestellter; Andreas Friedrich-Wilhelm Rath, Solateur; Christian Rausch, Angestellter; Franz Rauscher, Geschäftsführer; Manfred Rauscher, selbständig; Klaus von Raussendorff, NRW-Landesvorsitzender des Deutschen Freidenker-Verbands; Steve von Reeken, Accountmanager; Thomas Regenstein, Physiker; Ivo Reich, Medizinprodukteberater; Paul Reich, Arzt; Torsten Reichelt, Arzt; Walter Reiner; Ronald Reinwart; Heinz-J. Reiss, Rentner; Stefan Reitemeier, Key Account Manager; Eugenie Reitenbach; René Resch; Klaus-Dieter Rettke; Christiane Reynaud; Karin Richter, Offiziersfrau; Wolfgang Richter, Bauingenieur; Michael Riedel, Student; Sabina Riedel; Ismail Riem, Kosmetikerin; Monika Riemer; Prof. Dr.-Ing. habil. Armin Rieser; Robert Ringlstetter, IT-Beratung; Mantovan Rita; Thorsten Ritz, Dipl. Physiker; Graziano Rocci; Jenny Roepke, Diplomingenieur; Michael Roewer, Dipl. Ing.; Hendrik Rogalski, Student; Joachim Roggon, Heilerziehungspfleger; Hilmar Rohde, Dr. Pensionär; Ellen Rohlfs, Übersetzerin; Werner Röhr, Prof. Dr. Historiker; Kathrin Rolle; Annette Romahn, Architektin; Ulrike Römer; Jürgen Rose, Oberstleutnant a.D. und Publizist; Horst Rosenbaum; Gerd-Rolf Rosenberger, Persönlicher Assistent; Gabriele Röwer, Oberstudienrätin i.R.; Steven Roy, Moimoimoi; Herbert Rubisch; Maik Rudolph; Dr. Werner Rügemer, Publizist; Heinrich Ruhemann; Artur Rümmler, Schriftsteller; Rainer Rupp, Journalist; Reza Saadati, Web-Administrator; Stephan Sabel, Facharbeiter; Felix Sachs, lic.theol./dipl.rer.nat., Gymnasiallehrer; Elke Sachsenmaier, Musikerin; Ulrich F. Sackstedt, Autor; Sadegh Sadeghi, Umweltschutztechniecker; Peter Saevecke, Motoren-Schlosser; Anneliese Sahr, Angelika Schneider, Bremer Ökosiedlung Lilienthal; Edibe Sakallah, Dipl.-Ingenieurin; I. Salloum; Yassin Salman, syrischer Aktivist; Zahra El Salman, Schülerin (Abitur); Ramin Samimpour, Student; Rosemarie Sardinas Herrera; Amir Sarkari, Doctor; Jan Sasse, Fachverkäufer Elektronik; Thomas Sauerborn, Arzt, Gew; Marianne Saugy, Kinesiologin; Peter Saupe, Logistiker; Dr. med. dent. Nabil Sayaf, Zahnarzt; Thomas Schad, Ingenieur; Leonhard Schaefer, Rentner; Ruth Ond Gerhard Schaer, Diakon und Sozialpädagoge; Jochen Schäfer, Lehrer; Erich Schaffner, Schauspieler; Paul Schaffranek, Handwerker/Dachdecker; Kerem Schamberger, Student; Hartmut Scharf, Rentner; Petra Scharrelmann, Lehrerin; Sascha Schaum, student; Angelika Scheer, Landesvorsitzende DFV Nord; Uwe Scheer; Ingeborg Schellewald; Christel Schemel, Reisemanagerin, Kulturaktivistin; Dorothea Schendel, Vorsitzende des Vereins RIBAT al-SALAM; Günter Schenk, Buchherausgeber und Friedensaktivist; Felix Scherer, Rentner; Gerlinde Scherer, Mitglied Pax Christi; Eberhard Schink und Kain Mittelstädt, Mitgl. Bundesvorstand DFV; Stefan Schirlitz, Mechatroniker und Teamleiter bei Bosch; Einar Schlereth, Journalist; Andreas Schlüter, Diplom-Soziologe; Inga Schmalz, Dipl.-Soz.Päd.; Eva Schmelzer, Lektorin; Rolf Schmid, Rentner; Sonja Schmid, Industriekauffrau; Axel Schmidt, Zerspanungsmechaniker; Björn Schmidt, Bundesvorsitzenden der SDAJ; Dennis Schmidt, Student; Helga Schmidt; Manfred Schmidt, selbständig; Maria Verena Schmidt, Übersetzerin; Rainer Schmidt, Dipl. Inf.; Uwe Schmidt, Industriemeister; Helmut Schmidt und Anne Hoffer; Dunja Schmied, Bürokauffrau; Jochen Schmitt, Arbeiter; Hans E. Schmitt-Lermann, Rechtsanwalt; Helmut Schmitz, Anti-Kriegsbaracke Atter-Osnabrück e.V.; Ulrike Schmitz, Schlosserin, IGM; Uwe Schnabel; Dagmar Schneider, Augenoptikerin; Gunter Schneider, Rentner; Johannes Schneider, Psychologe; Michael Schneider, Drehorgelspieler; Peter Schneller, Textilbetriebswirt. BTE; Silvia Schober, selbstständig; Karin Schoenenwald, Praktische Ärztin; Erasmus Schöfer, Schriftsteller; Herbert Scholz, Kunsthandwerker; Jochen Scholz, Oberstleutnant a. D.; Arnold Schölzel, Chefredakteur der Tageszeitung Junge Welt; Ludwig Schönenbach, pens. Lehrer; Hugo Schönewolf; Renate Schönfeld, Pfarrerin i. R.; Peter Schössow, Hausmeister; Prof. Dr. Martin Schraven, Philosoph; Mechthild Schreiber; Jürgen Schrödl, Staatliche Selbstverwaltung; Susanne Schülli, Goldschmiedin; Lars Schulte, Chemielaborant; Stephan Schulte, Dipl.-Ing.; Edmund Schulz, Dr. Journalist; Hans-Joachim Schulz, Pensionär; Willi Schulze-Barantin, DFV, Vors. Ortsverband Offenbach am Main; Reinhard Schülzke, Diakon/Kreisjugendwart; Ralf Schunke, Automobilkaufmann; Max Schuppan, Student für Wirtschaft Psychologie; Sandro Schüppel, selbständig Werbung; Susanne Schuster, Übersetzerin; Cathrin Schütz, Politologin und Autorin; Olaf Schutze, selbstaendig; Kurt Schwejda, Rentner; Roger Schwerdt, Dipl.-Ing. Nachrichtentechnik; Jörg Schweren, Metallbaumeister; Lenz Schwichtenberg, Systemadministrator; Hans Schwinger; Donald Scott; Sandro Secchi, Sozialpädagoge; Prof. Dr. Hans See, Business Crime Control e.V.; Anna Seebacher; Godfried Seelen, Geschaftsführer Pflanzencentrum der-hollaender Berlin; Steffen Seidel, Dr. rer. nat. Chemiker; Jörg Seifert, Angestellter; Brigitte u.Helmut Semmelmann; Christa Senberg, Friedensaktivistin; Fritz Sendelbeck, Gewerkschaftssekretär; Karl-Heinz Senf, Rentner; Gabriele Senft, Photojournalistin; Aigner Sepp, Arbeiter; Pedro Calvillo Serrano; Christiane Sewald, Bürokauffrau; Shawki Shahin, Künstler; Ali Shahror, Student, Hessen; Ali Houeein Shahrour, Schriftsteller; Basem Hassan Shahrour, Unternehmer; Martina Shamusa, Autorin; Rüdiger Sibiller; B. Sieber, Musiker; Thomas Siemon, Institut für Palästinakunde e.V. Bonn; Moses Simon; Liv Singh; Natasa Sipcic, Krankenschwester; Rolf Skowronek, Rentner; Tim Slater, Mitglied des Munich American Peace Committee; Andreas Smagaz; Michael Sola-Ernst, Krankenpfleger; Yousse Sommer, Medizinstudent; Prof. Dr. Gert Sommer; Thorsten Sonne, selbständig/Gartenbau; Marinko Sosic, Zahntechnikermeister; Moudar Soumaya, Dipl. Math. und Doktorand; Moudar Soumaya, Mathematiker und Doktorand; Nizar Sous, Angestellte; Eugen Soydas, Angestellter Sap Programmierer; Friederike Speitling, Dr. ippnw; Angelika Spell, Sozialarbeiterin; Michael Spies, Künstler; Eckart Spoo, Publizist und Hrsg. des Ossietzky; Manfred Sprenzel, Software-Entwickler; Marion Spudig, Hausfrau; Rainer Stablo, DIE LINKE. Bernkastel-Wittlich, Mitglied des Kreistages; Iris Städtler, selbstständig; Günter Stahl, Friedensinitiative Bretten; Hubert Stahl, Installateur; Uwe Stahl, Grafiker, attac-AG GlobKrieg Kiel; Klaus Stampfer, Dipl. Informatiker; Alfred Stang, Elektromeister; Udo Stark, Software-Entwickler; Christian Steger, Arbeiter; Alexander Stehle, Dipl. Ing./M. Sc.; Sascha Steiger; Dr. Robert Steigerwald, Publizist; Klaus Stein, DKP Köln; Sebastian Stein, Student der ELT; Antje Steinberg, Bremen; Fabio Steinberg, Freiwilligendienstler im FSJ; Thomas Immanuel Steinberg, SteinbergRecherche.com; Susanne Steinhöfel; Dr. Klaus Steiniger, RotFuchs-Förderverein e.V.; Gerda Steininger, Medizinstudentin, Diplom. Krankenschwester und zertifizierte Wundmanagerin; Egon Stephan, QM-Manager TQM; Sylke Stern, Bürokauffrau; Lutz Sternickel, Busfahrer; Jan Steyer, Kreissprecher VVN-BdA Göttingen; Martin Stimmler, Diplom-Sozialwissenschaftler; David Stockinger, Angestellter; Barbara Stoll; Stephan Stolp, Gastwirt und Dreher; Tina Stopka; Wolf Gerd Stotz, Arzt für Neurologie und Psychiatrie; Gotthold Streitberger, GEW, im Sprecherrat Bayerischer Flüchtlingsrat; Brian Strevens, Übersetzer; Fee Strieffler, Ramsteiner Appell; Peter Strotmann, Redakteur Sand im Getriebe; Eberhard Stück, Bauarbeiter; W. A. Heinrich Styppa, Ingenieur; Astrid Suchanek, Rentner, Mitglied Partei Mensch Umwelt Tierschutz; Raef Suleiman, Ingenieur; Sonya Suleiman, Dichterin, Syrien; Yassin Suleiman, Unternehmer; Yahia Suliman, Dr. Ing.; Diana Sultan, Responsable adm. Export; Michael Sumpf, Arbeitslos; Franz Josef Suppanz, GF; Syrian Free Press; Heidi Szatkowski, Künstlerin; Chukri Taha Pascha, Dr. Journalist; Andreas Tannhäuser, Dipl.-Bauing./Sachverständiger; Lutz Tannhäuser, Rentner; Doris Tarabolsi; Khalid Tatour; Daniela Tavella, Hausfrau; Ali Temur; Hans-Jürgen Teske, Autor/Regisseur; Jacob Theil; Xenofon Theoh; Rainer Thiel, Mitstreiter in alternativen Netzen, Buchautor; Robert Thöle, empresario; Peter Thomas, Meister; Stockert Thomas, Jurist; Veronika Thomas-Ohst und Karl Heinz Otten, Aachener Friedenspreis e.V.; Monika Thöns, arbeitsuchend; Jan Thuerkauf, dipl. Bauzeichner (CH); Erika Thurner, Renterin; Martina Tiedens, Dr. Landesvorsitzende Deutscher Freidenker Verband Bayern; Ralf Timmler, Systeminformatiker; Werner Dreimol, Tischler; Kasim Toprak, Student; Sebastian Toussaint, Student; Hilmi Tozan, Politologe aus Frankfurt, Mitarbeiter der Fraktion der LINKEN im Frankfurter Römer; Werner Traemailow; Waltraud Tretera, Hausfrau; Martin Tront, Musiker; Werner Trost; Wilma Trostel, Pensionist; Thomas Trüten, Metallarbeiter, IG Metall Vertrauenskörperleiter, Mitglied der IG Metall Delegiertenversammlung Esslingen; Maria Tsouras, Germanistin; Dr. Nikolaos Tsoures, Zahnarzt; Ünal Tümer, freier Journalist; Cengiz Tuncer, Kundendienstsachbearbeiter; Fabio Turdo; Charlotte Ullmann, Mitglied im Landesvorstand Die Linke-Hessen; H.F. Ulrich, Rentner; Gerhard Umlandt, Industrie-Elektroniker; Sven Unnerstall, Freiberufler; Walter Unterberger, Vertrieb; Hans- Joachim Vack, Angestellter; Hans-Joachim Vack; Ulli Vader, Journalist; Shahrzad Vakilzadeh; Thorsten Van Bokhoven, Heilpraktiker; Vasilka Vasileva; Gianni Vattimo, Philosoph, MdEP; Heinz-Dieter Vehmann, Dr. wiss. Mitarbeiter; Dr. Can Veldet; Marie-Dominique Vernhes, Redakteurin vom Newsletter Sand im Getriebe; Ulrike Vestring, FrauenWegeNahost; Wolfgang Viebranz, Rentner; Hagen Voigt, Unternehmer; Monika Voigt, Sozialarbeiterin a.D.; Bernhard Völk; Christa Völk; Juern-Hinrich Volkmann, Lehrer i.R.; Peter Vonnahme, Richter i.R.; Georg Maria Vormschlag; Sebastian W., Soldat; Christian Wächter, Kaufmann; Ibrahim Waed, Arzt; Jens Wagenlöhner, Kunststoffschweißer; Rolf Waggershauser, Drucker, Gewerkschaftssekr. a.D.; Andrea Wagner; Frieder Wagner, Filmemacher; Prof. Dr. Ingo Wagner; Oliver Wagner, Physiotherapeut; Willy H. Wahl, Seniora.Org; Marc Walcher, gegen krieg; Enrico Walter, Geschäftsführer; Roland Wanitschka, Verwaltungsangestellter, Personalrat; Roland Wanitschka; Ahmad Warda, Student; Renée Waringo; Ismail Wassim, Student; Sascha Wawerek, selbstständig; Dr. Gabi Weber, Ärztin, Netzwerkerin, Mitbegründerin Cafe Palestine Freiburg e. V.; Johannes Weber, selbständig; Jürgen Weber, Rentner; Klaus Weber, selbständig; Marcus Weber; Peter Wegner, Sprecher der VVN-Verband der Antifaschisten; Frank Wehnert, Maurer; Steffen Weidner, Dipl. Gesellschaftswissenschaftler/arbeitslos; Felix u. Gunhild Weigel; Jens-Uwe Weiland, selbstständig; Dieter Weilenmann, Musiker, Komponist, Autor; Ilse Weilenmann, Kinderbetreuerin; Martin Weinberger, Trainer; Heinz Weinhausen; Fabrice Weiss, kaufmännischer Angestellter; Matthias Weisser, Dr. Entwicklungsingenieur; Thomas Weißwurst, Arbeitslos; Matthias Wende, Unternehmer; Prof. Dr. Günter Wendel, Wissenschaftshistoriker; Karin Wengerowski, Therapeutin; Dagmar Wenske; René Wentzel, freiberuflicher Werbetexter; Christopher Wenzel, Logistikdienstleister; Prof. Dr. Claudia von Werlhof; Georg Werner, Chemiker; Jochen Werschnick, Informatiker; Randolf Werth, Personaltrainer; Gertrud Wibbelmann, Heilpraktikerin; Markus Widmann, Buchhändler; Reinhard Wiese, Maschinenschlosser; Martin Wilhelm, Fachkrankenpfleger; Gunter Wilhelm; Sascha Will; Gine Willrich, Publizistin; Sibylle Willsch, Zeitarbeiterin; Jörg-Stefan Witt, Piratenpartei; Uwe Wittich; Barbara Wittkus; Maria-Barbara Wohlfarth, M.A. Religionswissenschaft; Ralf Wohlrab, selbständig; Dagmar Wolffram, kfm. Angestellte; Ines Wolfram; Stephan Wollert; Maxim Wolter, Auszubildender; Jan Wortmann, Fachinformatiker; Patrick Woste, Azubi; Martin Wunderlich; Georg Würmser; Veronika Wyrembek; Ammani Yacoub, Teacher; Amina Yaran-Soergel, privat; Khalid al-Yaseri, Programleiter des Arabischen Rundfunks, Uppsala; Samy Yildirim, Physiker; Mohammed Younes, Unternehmer; Menal Youssef, Angestellte; Zaynab Youssef; Dr. Jalal Youssf, Chirug; Rahim Laftavi Zadeh und Dr. Kati Vogt, The Ahl al-Bayt Assembly Germany e.V.; Jane Zahn, Kabarettistin und Sängerin; Giuseppe Zambon, Verleger; Berndt Zander, Lehrer a.D.; Mitra Zarif-Kayvan, Kunstmalerin; Lucas Zeise, Finanzjournalist; Georg Zeitoun; Nash Zidani, Diplom-Sozialwissenschaftler; Manfred Ziegler, IT-Berater; Martin Zielinski, Umwelttechniker; Ursula Zierz, Rentnerin; Rosi Ziesmer, selbständig; Jens Zimmer, Student; Manuela Zobel; Fred Zöllner, Ing.; Michael Zöpfel, Demenzbetreuer; Matteo Zucconi; Go Zuppi, Schallereignissortierer; Ingrid und Gerhard Zwerenz, Schriftsteller

USA – soldaterna skändning av dödade afghaner

2012-01-13T11:05:00.000+01:00

av Rune Lanestrand
den 13 januari 2012
USA – soldaterna skändning av dödade afghaner kanske kan väcka allmänhetens insikt om det meningslösa och urskiljningslösa dödandet i krigets Afghanistan som också svenska soldater deltar i. På samma sätt som när de hemskaste illdåden av amerikanska soldater på civila i Vietnam kablades ut över världen. Och upprörde en hel värld som protesterade så våldsamt att USA tvingades att ta hem sina soldater (läs mördare).
Kanske kan denna korta inblick i krigets grymheter som också Sverige deltar i genom "fredsbevarande" trupp i Afghanistan väcka de partier som tog det ödesdigra riksdagsbeslutet att bryta med vår neutralitet som gett fred i 200 år. Nu har vi genom att byta Sveriges fredspolitik mot en krigspolitik dragit på oss en första självmordsbombare. Och hatet mot Väst blir bara värre och värre ju längre kriget pågår i Afghanistan. Vad har den fattiga Afghanska bondebefolkningen gjort oss för ont?
Det är så skamligt och förnedrande att gamla fredliga Sverige, sida vid sida med dessa barbariska amerikanska soldatsvin och under USA-befäl, ställer upp för att säkra USA:s tillgång till Afghanistans oljefyndigheter. Och under den hycklande devisen Krig för Fred.
Nu borde väl även de värsta krigshökarna inom m och fp inse att beslutet om att sända svenska soldater till Afghanistan var det sämsta beslut riksdagen någonsin fattat. Ett beslut helt utan folkligt stöd.
Ta hem de svenska soldaterna utan dröjsmål innan fler kommer hem i blykistor och fler självmordsbombare kommer till Stockholm!
Klicka här om du vill läsa om hur det gick till när Sverige gick från neutralitetspolitik till krigspolitik.

källa

UPDATE: Stoppa krigsförberedelser! Avsluta embargona! Solidaritet med Syriens och Irans folk!

2012-01-10T10:51:00.005+01:00

Här kommer updateringen med 1000 signeringar (från och med den 6 januari 2012 - men aktuellt är det över 1200). Nu finns också möjligheten att vid slutet av texten signera direkt.

Vi kräver att förbundsregeringen att

- omedelbart och ovillkorligt upphäver embargoåtgärderna mot Iran och Syrien;

- klargöra att den inte på något vis kommer att delta i ett krig mot dessa stater och inte kommer att tillåta att tyska anläggningar används för en aggression av USA och Nato;

- verka på internationell nivå för ett slut av utpressningspolitiken och krigshotelserna mot Iran och Syrien.

Vi uppmanar alla att stödja och signera petitionen via den här länken

http://www.freundschaft-mit-valjevo.de/wordpress/

Al-Bouhaya Abutalib, Journalist; Dr. Ali Al Abboud, Arzt; Dr. Majed Abdallah, Arzt; Stefan Abels, Musiker; Majid Afssar, Hafteh Magazin www.hafteh.de; Usame Al Agi, Anwalt; Föderation der ArbeitsimmigrantInnen in Deutschland AGIF; Mohammad Escandar Ahmad; Dr. Ayed Ahmad, Ördförande i Arabiska kultur förening,
Vorsitzender der Arabischen Kulturvereinigung, Uppsala, Schweden; Dr. Mohammed Al Akhal, Arzt; Laskarina Alexiadis, Soziologin; Dr. Gandi Al Ali, Arzt; Mouhammed Ammar, Unternehmer; Dietrich Antelmann, Diplomkameralist; Marita Arandjelowitsch; Christian Arndt, Pastor i. R.; Ruth Asfour; Dr. Ali Al Assad, Chefarzt; Ramez Atallah, Schauspieler; Doris Auerbach, Übersetzerin; Hüseyin Avgan, Bundesvorsitzender DIDF; Hussein Baag, Vorsitzender der Syrischen
Studentenunion; Dr. Alexander Bahar, Historiker und Publizist; Dr. Friedrich-Martin Balzer, Historiker; Monika Barakat; Dr. Matin Baraki, Lehrbeauftragter; Dipl. Ing. Hermann Barges; Hartmut Barth-Engelbart, Schriftsteller, Kabarettist und Musiker; Dr. Angelika Bator; Dr. Wolfgang Bator, Botschafter a.D.; Prof. Dr. Rudolph Bauer; Hans Bauer, Rechtsanwalt, Vors. der Gesellschaft zur Rechtlichen und Humanitären Unterstützung e.V.; Rolf Becker, Schauspieler; Ursula Behr-Taubert, Kunstmalerin; Prof. Dr. Rüdiger Bernhardt, Literaturwissenschaftler und Autor; Dr.-Ing. Yousef Berrou; Rolf Berthold, Botschafter a.D.; Dipl.Ing. Peter Betscher; Hartmut Beyerl, hinter-der-fichte.blogspot.com; Dr. Wolfgang Biedermann, Herausgeber, Autor; Barbara Bodechtel, Ärztin, IPPNW; Julia Boger; Helgard Böhme, Rentner, Mitglied Partei Mensch Umwelt Tierschutz; Susanna Böhme-Kuby, Publizistin; Rudi Bosshart; Volker Bräutigam, Publizist; Gerd Brodowski; Georg Brozek; Stefan Brück; Arnold Bruns, Verleger, Pahl-Rugenstein Verlag; Eva Bulling-Schröter, MdB; Stephan Bützberger, Metaphysiker, Künstler, Lehrer für Bewusstsein-und werdung; Isabelle Casel, Kunsthistorikerin; Dr. Jamal Al Chaich, Arzt; Hiyam Chams, Schriftsteller, Uppsala; Prof. Dr. Ziad Al Chirike, Kosmetikchirug; Dr. Christa Clamer, Archäologin; Alexander Clauß; Sevim Dağdelen, MdB; Elias Davidsson, Komponist und Völkerrechtler; Dr. Diether Dehm, Autor und MdB; Werner Deiwiks, Chemie-Ingenieur; Prof. Dr. Götz Dieckman, Historiker; Peter Dietrich, Lothar Natebusch, Bernhard Werner, Bündnis für soziale Gerechtigkeit und Menschenwürde e.V.; Dr. Soussan Dilmaghani, Ärztin; Georg Dorn; Günter Dorow; Nadja Douglas, Referentin, Fraktion DIE LINKE im Bundestag; Peter Dreimol, Elektroingenieur; Hartmut Drewes, Pastor i.R.; Nazir Durgam, Lehrer; Sarah Durgam, Angestellte; Thaer Durgm, Student; Iyad Durra, Jur.-Forscher; Bernd Duschner, Freundschaft mit Valjevo e.V.; Irene Eckert, Studienrätin i.R., Vorstandsmitglied Arbeitskreis für Friedenspolitik - atomwaffenfreies Europa e.V; Yasemin Eckert; Susanne Fasbender, Künstlerin; Peter Feininger, Redaktion www.forumaugsburg.de; Dr. Gerhard Feldbauer, Historiker und Publizist; Nasser Ferdin, Zahntechniker; Ulrich Fiege, Politologe; Annelise Fikentscher und Andreas Neumann, für den Bundesverband der Arbeiterfotographie; Dipl.Ing. Joerg Fischer; Rolf Fising; Otto Frank; Klaus Franke, Rentner, Arbeiterfotografie; Reinhard Frankl; Peter Franz, Freier evangelischer Geistlicher; Heinrich Frei; Hans Fricke, Rentner; Walter Friedmann, Lehrer; Karl Magnus Friedrich, Architekt und Gertrud Hofmeister; Andreas Friedrich; Maria Froitzheim, Pädagogin; Brigitte Gärtner-Coulibaly; Wolf Gauer, Journalist; Thomas Geisler, Schreiner; Somar Ghassoun, Dipl. Ing. und Doktorand; Ammar Ghusen, Student; Senne Glanschneider, Fotografin; Erik Göthe, Rechtsanwalt und Redakteur von Tidskrift för Folkets Rättigheter www.tffr.org; Nediem Grad, Pensionär; Dr. Manfred Graichen, Agrarwissenschaftler & Rentner; Brigitte Grams; Fulvio Grimaldi, Journalist und Dokumentarfilmer; Annette Groth, MdB; Joachim Guillard, Heidelberger Forum gegen Militarismus und Krieg; Dipl.Ing. Henning Günther, Fotograf; Ismail Hallak, Unternehmer; Younes Hallak, Angestellte; Dr. Salem El Hamid,
Generalsekretär der Deutsch Syrischen Gesellschaft;

Heinz-W. Hammer, Dipl. Soz.-Päd., Vorsitzender FG BRD-Kuba e.V., Regionalgruppe Essen; Heike Hänsel, MdB, entwicklungspolitische Sprecherin der Linken im Bundestag; Jürgen Harrer, Verleger, PapyRossa Verlag; Andreas Hartle; Klaus Hartmann, Vorsitzender des Deutschen Freidenker Verbandes; Mechthild und Dr. Alfred Hartung, VVN-BdA; Menaf Hassen, Hochschlabsolvent; Rasha Hassen,
Apothekerin; Christina Hassenstein, Sozialpädagogin; Evelyn Hecht-Galinski, Publizistin; Ute Hehr, Lektorat/Korrektorat; Hans-Peter Heinrich; Reinhard Helmers, Hochschullehrer, Schweden; Ali Shahror Hessen, Student; Rusanna Hillmann, Dipl. Ingenieurin; Wieland von Hodenberg, Friedensaktivist und Autor; Hannes Hofbauer, Historiker, Journalist, Verleger; Folker Hoffmann, principiis-obsta.blogspot.com; Silvia Holz-Markun, Journalistin; Nora Hoppe, Filmemacherin; Christoph R. Hörstel, Regierungs- und Unternehmensberater; Mohammed Al Hossein, Student; Dietrich Hyprath; Mustafa Ilhan, Journalist; Mustafa Ilhan, Journalist; Ernst-Ludwig Iskenius, Arzt; Ali Ismail, Student; Majed Ismail, Unternehmer; Riem Ismail, Kosmetikerin; Wassim Ismail, Student; Prof. Nahla Issa, Vizerektorin der Uni Damascus; Nejah Jafi, Angestellte; Frank Jaksch, Redaktion Zeitfokus.de; Simin Jampolad, Dipl. Soziologin; Heide Janicki, Rentnerin; Ulla Jelpke, MdB; Horst Jensch, Dipl-Ing. Masch.; Mohammed Johari, Sozialpädagoge; Gert Julius, Vors. des DGB-Kreisverbandes Tempelhof-Schöneberg; Jürgen Jung, Schauspieler; Wolfgang Jung, Hrsg. der LUFTPOST; Lema Kaiem, Hochschulabsolventin; Prof. Dr. theol. Carl-Jürgen Kaltenborn; Claudia Karas, Aktionsbündnis für einen gerechten Frieden in Palästina; Frigga Karl, Menschenrechts-Anti-Kriegs Aktivistin; Helmut Käss, Arzt; Sima Kassaie, Soziologin und Schriftstellerin; Dr. Kate P. Katzenstein-Leiterer, Friedensaktivistin; Sabine Kebir, Autorin; Dipl. Ing. Samirah Kenawi, Autorin; Issam Khalifeh; Lothar Kieslich, Politikwissenschaftler; Dittrich Kittner, Kabarettist; Riet Klarenbeek, Lehrerin; Peter Kleinert, Redakteur der Neuen Rheinischen Zeitung; Annette Klepzig, Mitglied bei Pax Christi; Wolfgang Kluge; Mechthild von Knobelsdorff, Politologin; Hans-Joachim Knoben, Angestellter; Uwe Koopmann; Wolf-Dieter Krämer, Mitglied Werkkreis Literatur der Arbeitswelt; Monika Krotter-Hartmann; Wolfgang Kuhlmann, Jurist, Hrsg. Newsletter FriedensTreiberAgentur (FTA); Karsten Kunkel, Steuerberater und Rechtsbeistand; Martha Küppers, Krankenschwester; Friede Kurowsky; Brigitte Kustosch, Lehrerin; Dr. Ralph Kutza; Stefan Kytzia; Mona Lanfermann, Mutter; Hans-Peter Laubenthal, für Vorstand Deutscher Friedensrat e.V., Berlin;
Karl-Helmut Lechner, IG Metall, ehem. Vors. des Konzernbetriebsrates der Jungheinrich AG; Dr. Christof Lehmann, Psychologe, Politischer Konsulent und Ratgeber; Ekkehard Lentz, Erzieher, Sprecher Bremer Friedensforum; Stefan
Lindgren, Schriftsteller, Journalist; Klaus Linke, Journalist; Die Linke, Fraktion im Sächsischen Landtag; Hanne List-Weidler, Mitgl. DFV und Hartmut Weidler, Geigenbaumeister; Thomas Loch, Autodidakt, kucaf.de; Jens Loewe, Autor und Aktivist; Prof. Dr. Domenico Losurdo, Präsident der int. Gesellschaft für dialektisches Denken; Dr. Manfred Lotze, IPPNW; Rainer Luce, Schriftsteller; Werner Lutz, Künstlerinitiative www.unruhestiften.de; PD Dr. Johannes M. Becker, Konfliktforscher; Haider Maarouf, Wirtschaftler; Uta und Eduard Mader, Landesverband Berlin des Dt. Freidenkerverbandes; Klaus Madersbacher, antikrieg.com; Ahmed Maher, Ingenieur; Dr. Moustafa Mahgug,
Chirug; Hashim Al Malki, Krankenpfleger; Walid Mardini, Rentner; Zeki Mardini, Wirtschaftsspezialist; Tariq Marzbaan, Filmemacher Berlin; Beat Mattmüller, Musiker; Al-Moudalal May, Literaturübersetzerin; Werner May; Isabelle McEwen, Regisseurin; Prof. Dr. Georg Meggle, Philosoph; Knut Mellenthin, freier Journalist; Dr. Karl Melzer, Arabist; Necati Mert, Ökonom, Publizist, Herausgeber der Zeitschrift DIE BRÜCKE; Gerhard Mertschenk; Dr. Priscilla Metscher, Anglistin; Prof. Dr. Thomas Metscher, Anglist; Dr. Joseph Meyer; Gabi Meyer; Jörg Miehe, Sozialwissenschaftler; Dr. Amir Mortasawi, Arzt und Schriftsteller; Reuven Moskovitz, Preisträger des Mount Sion Award (2001), des Internationalen Aachener Friedenspresies (2003) und des Amos-Preises (2010).; Wolfgang Motter, Pfarrer i.R.; Dr. Zeineb Moualla, Ärztin; Birgit Moxter, Sozialarbeiterin; Jochen Müller, Journalist; Jutta Müller; Dr. Izzeddin Musa, Arzt; Jan Myrdal, Schriftsteller; Dr. Monika Nehr, Lingustin und Autorin; Albrecht Neises, Dipl.-Ing.; Jens Niggemeyer, Journalist; Gisbert Otto; Prof. Dr. Norman Paech, Völkerrechtler; David Paenson, ver.di, Mitglied im Bezirksvorstand Frankfurt; Otto Pfeiffer, Botschafter a. D.; Gudrun Pfennig, Psychotherapeutin; Harald Pflüger, Publizist; MdL Dr. Jana Pinka,
stellv. Fraktionsvorsitzende der; Uwe Pohlitz, Bildberichterstatter; Klaus Puhlemann, Freidenker; Doris und George Pumphrey; Wolfgang Quambusch, freier Programmierer; Brigitte Queck, Diplomstaatswissenschaftlerin Außenpolitik; Dr. Hedwig Raskob, Theologin, Psychotherapeutin; Klaus von Raussendorff, NRW-Landesvorsitzender des Deutschen Freidenker-Verbands; Ronald Reinwart; Monika Riemer; Prof. Dr.-Ing. habil. Armin Rieser; Ellen Rohlfs, Übersetzerin; Jürgen Rose, Oberstleutnant a.D. und Publizist; Horst Rosenbaum; Herbert Rubisch; Dr. Werner Rügemer, Publizist; Heinrich Ruhemann; Artur Rümmler, Schriftsteller; Rainer Rupp, Journalist; Anneliese Sahr, Angelika Schneider, Bremer Ökosiedlung Lilienthal; Marianne Saugy, Kinesiologin; Dr. med. dent. Nabil Sayaf, Zahnarzt; Erich Schaffner, Schauspieler; Christel Schemel, Reisemanagerin, Kulturaktivistin; Dorothea Schendel, Vorsitzende des Vereins RIBAT al-SALAM; Günter Schenk, Buchherausgeber und Friedensaktivist; Gerlinde Scherer, Mitglied Pax Christi; Eberhard Schink und Kain Mittelstädt, Mitgl. Bundesvorstand DFV; Einar Schlereth, Journalist; Andreas Schlüter, Diplom-Soziologe; Inga Schmalz, Dipl.-Soz.Päd.; Manfred Schmidt, selbständig; Helmut Schmidt und Anne Hoffer; Hans E. Schmitt-Lermann, Rechtsanwalt; Gunter Schneider, Rentner; Erasmus Schöfer, Schriftsteller; Arnold Schölzel, Chefredakteur der Tageszeitung Junge Welt; Renate Schönfeld, Pfarrerin i. R.; Mechthild Schreiber; Willi Schulze-Barantin, DFV, Vors. Ortsverband Offenbach am Main; Willi Schulze-Barantin, Vors. DFV Offenbach; Susanne Schuster, Übersetzerin; Cathrin Schütz, Politologin und Autorin; Hans Schwinger; Prof. Dr. Hans See, Business Crime Control e.V.; Anna Seebacher; Fritz Sendelbeck, Gewerkschaftssekretär; Gabriele Senft, Photojournalistin; Pedro Calvillo Serrano; Shawki Shahin, Künstler; Ali Houeein Shahrour, Schriftsteller; Basem
Hassan Shahrour, Unternehmer; Liv Singh; Tim Slater, Mitglied des Munich American Peace Committee; Yousse Sommer, Medizinstudent; Prof. Dr. Gert Sommer; Moudar Soumaya, Mathematiker und Doktorand; Nizar Sous,
Angestellte; Angelika Spell, Sozialarbeiterin; Eckart Spoo, Publizist und Hrsg. des Ossietzky; Klaus Stampfer, Dipl. Informatiker; Dr. Robert Steigerwald, Publizist; Thomas Immanuel Steinberg, SteinbergRecherche.com; Dr. Klaus
Steiniger, RotFuchs-Förderverein e.V.; Barbara Stoll; Tina Stopka; Gotthold Streitberger, im Sprecherrat Bayerischer Fluechtlingsrat; Gotthold Streitberger, GEW, Sprecherrat Bayerischer Flüchtlingsrat; Peter Strotmann, Redakteur Sand im Getriebe; Astrid Suchanek, Rentner, Mitglied Partei Mensch Umwelt Tierschutz; Raef Suleiman, Ingenieur; Sonya Suleiman, Poetin, Syrien; Yassin Suleiman, Unternehmer; Ali Temur; Jacob Theil; Rainer Thiel, Mitstreiter in alternativen Netzen, Buchautor; Veronika Thomas-Ohst und Karl Heinz Otten, Aachener Friedenspreis e.V.; Erika Thurner; Werner Dreimol Tischler; Hilmi Tozan, Politologe; Hilmi Tozan, Politologe aus Frankfurt, Mitarbeiter der Fraktion der LINKEN im Frankfurter Römer; Maria Tsouras, Germanistin; Dr. Nikolaos Tsoures, Zahnarzt; Ünal Tümer, freier Journalist; Charlotte Ullmann, Mitglied im Landesvorstand Die Linke-Hessen; H.F. Ulrich, Rentner; Hans-Joachim Vack; Shahrzad Vakilzadeh; Gianni Vattimo, Philosoph, MdEP; Dr. Can Veldet; Ulrike Vestring, FrauenWegeNahost; Hagen Voigt, Unternehmer; Peter Vonnahme, Richter i.R.; Georg Maria Vormschlag; Ibrahim Waed, Arzt; Frieder Wagner, Filmemacher; Prof. Dr. Ingo Wagner; Willy H. Wahl, Seniora.Org; Roland Wanitschka; Dr. Gabi Weber, Ärztin, Netzwerkerin, Mitbegründerin Cafe Palestine Freiburg e. V.; Peter Wegner, Sprecher der VVN-Verband der
Antifaschisten; Steffen Weidner, Dipl. Gesellschaftswissenschaftler; Heinz Weinhausen; Prof. Dr. Günter Wendel, Wissenschaftshistoriker; Prof. Dr. Claudia von Werlhof; Gunter Wilhelm; Gine Willrich, Publizistin; Georg Würmser; Khalid al-Yaseri, Programmleiter des Arabischen Rundfunks; Samy Yildirim, Physiker; Mohammed Younes, Unternehmer; Menal Youssef, Angestellte; Dr. Jalal Youssf, Chirug; Rahim Laftavi Zadeh und Dr. Kati Vogt, The Ahl al-Bayt Assembly Germany e.V.; Jane Zahn, Kabarettistin und
Sängerin; Giuseppe Zambon, Verleger; Lucas Zeise, Finanzjournalist; Nash Zidani, Diplom-Sozialwissenschaftler; Michael Zöpfel, Demenzbetreuer; Ingrid und Gerhard Zwerenz, Schriftsteller

Är maoisterna från Jupiter?

2012-01-08T09:31:00.000+01:00

Anti-dammrörelsen i Assam är i en viktig fas. Den har utvecklat sig ett tag och börjar bli betydande. Nyligen har dock dess betydelse uppgraderats av staten när de på ett beräknande sätt tillskriver rörelsen maoistiskt inflytande.

Progressiva människor bör hålla sig uppdaterade om läget för att inte ångra det senare. Detta eftersom det kommer att vara för sent när blodet strömmar i floderna i Assam ... Och det kommer att vara för sent när "progressiva" hemsidor vaknar upp, känner doften av sitt morgonthé och börja analysera maoisterna igen på samma sätt som en del av dem gjorde som "experter" i sändningarna från New Delhi och Mumbai under Lalgarhupproret och vid olika sammanstötningar med maoisterna i Bastar. Då kommer blodet redan ha torkat på den förbrända marken i Assam.

Bortsett från regeringens förebyggande politiska manipulationer finns det andra viktiga frågor som förtjänar att belysas.

Rapporterna säger att folk med maoistisk bakgrund är inblandade!

Skrämmande! Är det inte? För folk som tittar på TV oavbrutet, följer bloggar rutinmässigt, gör osammanhängande och dumma kommentarer om vad de läser, är detta ytterligare ett alarmerande spöke. Detta spöke säger att nationen "invaderas" av utlänningar och ges därmed en möjlighet att utgjuta sin främlingsfientliga kinahets nonsens. Det passar regeringen att kittla dessa personers nerver. Genom att sätta maoiststämpel på varje rörelse som är ett legitimt uttryck för människors ambitioner, är regeringarna i Assam och Indien redo att spela spel. De traditionella medierna har inget intresse av att undersöka på djupet, göra intervjuer på plats, som Russia Today och Al Jazeera, och kommer rutinmässigt föra ut alarmerande påståenden som ytterligare ger styrka åt den alarmistiska känslor. De spelar sin traditionella roll och upprepar mekaniskt statssekreterarens pressmeddelanden. Precis som NBC, ABC, CNN och andra. Det är rubrikerna som räknas. Bakom varje bekant rubrik ("naxaliterna dödar elefanter för att sälja elfenben och köpa kinesiska vapen, naxaliterna odlar droger och köper pakistanska vapen, naxaliterna enar sig med anti-indiska ULFA-medlemmar, naxaliterna är emot utbildning, de spränger skolorna i luften" alla dessa är verkliga rubriker i indiska medier, utan att en tillstymmelse till bevis någonsin finns). Det är ett fult försök från konventionell media att stötta upp den kollapsande indiska staten.

Varför skulle maoisterna inte vara inblandade? Är maoister utlänningar?

Från Jupiter? Varför skulle de inte vara med? De är indiska medborgare som är arbetare, studenter, kvinnorättsaktivister, journalister, fackliga aktivister, medborgarättsaktivister, filmare, advokater, intellektuella ur medborgarrättsrörelsen, ekonomer, ingenjörer, miljöaktivister, anti-GMO-aktivister och viktigast av allt ursprungsbefolkningen och bönder som bryr sig om sitt land och som har rätt att ingripa när de känner att massor av människor är upprörda över den icke-demokratiska processen.

Och sen finns ju vänsterhemsidor

"Men detta är en massrörelse och hur kan maoisterna vara med?" Frågar de naivt, som alltid. Det är ytterligare ett försök att undergräva organisationer som arbetar "demokratiskt"! "Maoisterna bygger inte massrörelser!" Det upprepas ständigt att de förespråkar gerilla-ism och att de inte utför massarbete. När de engagerar sig i stora rörelser, som de har gjort vid otaliga tillfällen, ses det som sabotage.

Har vi inte hört detta skämt från den vanliga anti-maoistiska publiken?
"De infiltrerar rörelser med goda ändamål, skapar våldsamma incidenter och promenerar sedan in i djungeln!"

Hur börjar dessa rörelser?

Nåväl, detta är hur det normalt sett börjar. Maoisterna infiltrerar inte, inte heller genomför de sabotage. De finns där som individer eller företrädare för sitt parti på de flesta platser. Rörelserna frambringar naturliga ledare som sporrar folk. Rörelsen sprider sig eftersom den har omfattande samhällsstöd. Maoisterna står inte och ser på som åskådare. De deltar i gräsrotsaktiviteter. De utgör ofta den organisatoriska ryggraden och förser organisationen med medel för att försvara sig när den attackeras. Detta är vad som hände i Singur och Nandigram. Maoisterna kan inte vara åskådare alltför länge. Maoisterna har också fått en del dyrköpta erfarenheter som de tar med sig från rörelse till rörelse. Varje gång verkar de förbättra sin strategi, ändra sin taktik och det råder ingen tvekan om deras uppriktiga tro på sin sak. De kommer tillbaka oavsett vilka förluster de lider. Utan tvekan är de engagerade i praktik som ingen annan grupp i Indien, just vad det gäller folkliga kamper.

Är Rasta Rokho (vägblockader) en alltför våldsam process för de som har en anal läggning åt icke-våldet?

Detta är typiskt för en förbjuden rörelse, det är alltid så det börjar. Detta är så de bedriver massarbete. De blockerar vägarna. Och de måste arbeta utan att röja sig. Vägblockader med mycket folk, sittstrejker, generalstrejker ... och inte bara iscensatta cirkusövningar som hazarerörelsens hungerstrejker. Indiens folk känner sedan länge till ockupationstekniken som man har använt i anti-poscokampen samt i Lalgarh, Singur och Nandigram. Stora massorganisationer på gräsrotsnivå som utvecklar fredliga masskamper. Men de kan inte alltid samordna sina framgångar för deras ledare blir ständigt trakasserade, uppläxade, arresterade, torterade eller dödade. Medha Patkar vet detta, Chatradhar Mahato vet detta och Sankar Guha Neogy visste det. Bland många andra, inklusive RTI-aktivister som har mördats, bör en sak nu vara tydlig - att om man inte har tänkt ut en strategi för att hantera statens raseri eller gruvmaffians, stålmaffians och företagens grabbar med blå ögon kommer blir det förluster och rörelsen kommer att drabbas. Ditt huvud är på huggkubben! Staten är inte i detta spel för att skydda dig och din familj.

När det kommer till kritan kommer de slå ut din familj också.

Till skillnad från i Occupy Wall Street –rörelesen där nordamerikanska ungdomar besprutas med tårgas och pepparspray av stadspoliser och det hela bandas på video, har de stora massrörelserna i länder som Indien, Filippinerna m.fl. ledare som är kvinnor och infödda som blir misshandlade och utsatta för batonganfall, gripna, torterade och därefter börjar beskjutningarna. De är alltid i frontlinjen och det är inte som de traditionella medierna påstår - att de används som sköldar.

Deras ledare blir alltså misshandlade och fängslade. Då börjar vägblockaderna. Rörelserna får ingen publicitet när de börjar. I Indien finns det numera färre videoupptagningar. Regeringen i Indien och Assam har iscensatt sin propaganda de senaste veckorna och påstår att några skumma allianser byggs upp i nordöstra Indien. Kina-nojja och gränssäkerhetsfrågor förs fram med full kraft för att skapa den vanliga ignoransen. Det Delhi-baserade tänkesättet ändras inte. Indien är för dem det hindi-talande bältet precis som det i det icke-hinditalande syd frodas främlingsfientlighet även i förhållande till Indiens egna medborgare om de inte passar in i denna hindi-syd-axel. Inte undra på att en stor del av människorna i nordöstra och Kashmir har föga känsla för sitt medborgarskap. De är utanför spelet och betraktas med misstänksamhet och antas mycket snabbt vara samarbetspartners till utlänningar. Till detta lägger vi den maoistiska dimensionen och folkrörelsen blir totalt förbigången. Inte en enda mainstream TV-station beskriver korrekt rörelsens agitation och dess sociopolitiska ursprung.

PUDR (People´s Union of Democratic Rights) –uttalande, daterat den 29 december, har följande att säga.

Vilka ”människor" är dammarna till för?

People´s Union of Democratic Rights fördömer polisens beskjutningar, träpåksangrepp och gripande av fredliga demonstranter i anti-dammrörelsen i Assam under de senaste två dagarna. Nästan 400 människor som samlats vid protestplatsen i Ranganadi i staden Lakhimpur norr om Assam sedan 16 december greps på småtimmarna den 26 december. Senare, när tusentals demonstranter samlats för att fortsätta sin protest mot Chauldhowa sköt polisen på morgonen den 27 december tårgasgranater och genomförde träpåksangrepp för att avhysa demonstranterna.

Folket i stadsdelen Lakhimpur protesterar mot att regeringen har börjat arbeta på ett vattenkraftsprojekt om 2010 megawatt i Subansirifloden utan att ta hänsyn till de ekonomiska och sociala följderna som dammen skulle få för människor på landsbygden i Assam. Bönderna på landsbygden i Assam har redan upplevt resultatet av dammbyggen i flera andra floder. Sedan flera år tillbaka har odlingsbar jordbruksmark skadats på grund av igenslamning och livet har försvårats allvarligt på grund av plötsliga översvämningar orsakade av vatten som släppts från vattenkraftverk. Även en rapport från en expertkommitté av forskare från IIT Guwahati och andra universitet i Assam har varnat regeringen för sådana megadammar i en jordbävningsutsatt region eftersom stora jordbävningar kan förekomma."

Den folkliga gensvaret hittills

"Ett stort offentligt möte som hölls i Guwahati i Assam har idag uttryckt sitt stöd för den pågående anti-dammrörelsen i Assam. På mötet deltog olika oppositionspartier, organisationer för mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, det civila samhället, organisationer och studentorganisationer, och fackföreningar. Mötet fördömde Assams regerings agerande i förhållande till fredliga demonstrationer. Talarna uppmanade Assams delstatschef, Shri Tarun Gogoi och den indiska regeringen att tillåta folkprotesterna mot megadammarna i Arunachal. " - The Assam Tribune, 29 december, 2011.

Assams regering spelar dock ut det maoistiska kortet. "Krishak Mukti Sangram Samiti (KMSS) får hjälp av maoisterna och hela anti-dammrörelsen är iscensatt av ULFA och maoisterna" - enligt Assams chefsminister Tarun Gogoi.

Som en reaktion på chefsministerns uttalande sade KMSS generalsekreterare Akhil Gogoi (han heter också Gogoi, IS anm.) "Tarun Gogois påstående hjälper bara maoisterna och ULFA att etablera sig i Assam. Folk attackeras regelbundet när de uttrycker rädsla för att megadammarna kommer att medföra mer elände i deras liv eftersom de är beroende av floderna. Tarun Gogoi inte är beredd att lyssna till folkets farhågor", sade han till reportrar vid Chauldhowa i Lakhimpur distriktet.

Det är ett märkligt skådespel faktiskt. Jordbrukare och bönder som av erfarenhet vet att dessa megadammar medför fattigdom och misär och död om det inte genomförs ett ordentligt samråd med förklaringar och korrigeringar - behandlas som icke-medborgare. Är de också från Jupiter?

Trevor Selvam är en är en ofta återkommande skribent på Countercurrents.org

Den tyska versionen finns här.

Stoppa krigsförberedelser! Avsluta embargona! Solidaritet med Syriens och Irans folk!

2012-01-03T18:33:00.004+01:00

Det här uppropet kommer från Tyskland. Jag har översatt det till svenska och Dr. Lehmann till engelska. Det sprids i kväll kl. 18.00 på många websidor i Tyskland, Danmark, Sverige, Österike och förhoppningsvis i andra länder också. Vi uppmanar alla att skriva under och sprida det på alla vis. Så kanske kan vi ändå skapa en offentlighet mot US/NATO krigsivrarna.

Vi kräver att förbundsregeringen

- omedelbart och ovillkorligt upphäver embargoåtgärderna mot Iran och Syrien;

- klargör att den inte på något vis kommer att delta i ett krig mot dessa stater och inte kommer att tillåta att tyska anläggningar används för en aggression av USA och Nato;

- verkar på internationell nivå för ett slut av utpressningspolitiken och krigshotelserna mot Iran och Syrien.

Undertecknad:

+ Dr. Majed Abdallah, Arzt

+ Dr. Ali Al-Abboud, Arzt
+ Stefan Abels, Musiker
+ Dr. Jamal Al-Chaich, Arzt
+ Usame Al-Agi, Anwalt
+ Dr Mohammed Al-Akhal, Arzt
+ Dr. Gandi Al-Ali, Arzt
+ Dr. Ali Al-Assad, Chefarzt
+ Mohammed Al-Hossein, Student
+ Maher Ahmed, Ingenieur
+ Mouhammed Ammar, Unternehmer
+ Prof.Dr. Ziad Al-Chirike, Kosmetikchirug
+ Hüseyin Avgan, Bundesvorsitzender DIDF
+ Dr. Ahmad Ayed, Vorsitzender vom 'Arabischer Kulturverein'
+ Hussein Baag, Vorsitzender der Syrischen Studentenunion
+ Dr. Friedrich-Martin Balzer, Historiker
+ Dr. Alexander Bahar, Historiker und Publizist
+ Dr. Matin Baraki, Lehrbeauftragter
+ Willi Schulze-Barantin, DFV, Vors. Ortsverband Offenbach am Main
+ Hermann Barges, Dipl. Ing.
+ Hartmut Barth-Engelbart, Schriftsteller, Kabarettist und Musiker
+ Dr. Angelika Bator,
+ Dr. Wolfgang Bator, Botschafter a.D.
+ Hans Bauer, Rechtsanwalt, Vors. der Gesellschaft zur Rechtlichen und Humanitären Unterstützung e.V.

+ Dr.-Ing. Yousef Berrou
+ Rolf Becker, Schauspieler
+ Hartmut Beyerl, hinter-der-fichte.blogspot.com
+ Prof. Dr. Rüdiger Bernhardt, Literaturwissenschaftler und Autor
+ Rolf Berthold, Botschafter a.D.
+ Barbara Bodechtel, Ärztin, IPPNW
+ Susanna Böhme-Kuby, Publizistin
+ Volker Bräutigam, Publizist
+ Arnold Bruns, Verleger, Pahl-Rugenstein Verlag
+ Eva Bulling-Schroeter, MdB
+ Isabelle Casel, Kunsthistorikerin
+ Dr. Christa Clamer, Archäologin
+ Sevim Dağdelen, MdB
+ Elias Davidsson, Komponist und Völkerrechtler
+ Prof. Dr. Götz Dieckman, Historiker
+ Dr. Diether Dehm, Autor und MdB
+ Dr. Soussan Dilmaghani, Ärztin
+ Peter Dietrich, Lothar Natebusch, Bernhard Werner, Bündnis für soziale Gerechtigkeit und Menschenwürde e.V.
+ Nadja Douglas, Referentin, Fraktion DIE LINKE im Bundestag
+ Nazir Durgam, Lehrer

+ Sarah Durgam, Angestellte

+ Thaer Durgm, Student
+ Susanne Fasbender, Künstlerin
+ Peter Feiniger, Redaktion www.forumaugsburg.de

+ Nasser Ferdin, Zahntechniker

+ Bernd Duschner, Freundschaft mit Valjevo e.V.
+ Dr. Gerhard Feldbauer, Historiker und Publizist
+ Annelise Fikentscher und Andreas Neumann, für den Bundesverband der Arbeiterphotographie
+ Peter Franz, Freier evangelischer Geistlicher
+ Wolf Gauer, Journalist
+ Thomas Geisler, Schreiner
+ Somar Ghassoun, Dipl. Ing. und Doktorand
+ Ammar Ghusen, Student
+ Senne Glanschneider, Fotografin
+Erik Göthe, Rechtsanwalt und Redakteur von 'Tidskrift för Folkets Rättigheter' (www.tffr.org)
+ Nediem Grad, Pensionär
+ Fulvio Grimaldi, Journalist und Dokumentarfilmer
+ Joachim Guillard, Heidelberger Forum gegen Militarismus und Krieg
+ Dr. Salem El-Hamid, Generalsekretär der Deutsch Syrischen Gesellschaft
+ Heike Hänsel, MdB, Entwicklungspolitische Sprecherin der Linken im Bundestag
+ Heinz-W. Hammer, Dipl. Soz.-Päd., Vorsitzender “FG BRD-Kuba e.V., Regionalgruppe Essen”

+ Ismail Hallak, Unternehmer

+ Klaus Hartmann, Vorsitzender des DFV
+ Hashim Al-Malki, Krankenpfleger

+ Basem Hassan Shahrour, Unternehmer
+ Younes Hallak, Angestellte

+ Rasha Hassen, Apothekerin
+ Menaf Hassen, Hochschlabsolvent
+ Evelyn Hecht-Galinski, Publizistin
+ Ali Shahror Hessen, Student
+ Hannes Hofbauer, Historiker, Journalist, Verleger
+ Folker Hoffmann, principiis-obsta.blogspot.com
+ Christoph R. Hörstel, Regierungs- und Unternehmensberater
+ Silvia Holz-Markun, Journalistin

+ Ernst-Ludwig Iskenius, Arzt
+ Riem Ismail, Kosmetikerin
+ Majed Ismail, Unternehmer
+ Wassim Ismail, Student

+ Ali Ismail, Student
+ Waed Ibrahim, Arzt
+ Simin Jampolad, Dipl. Soziologin
+ Ulla Jelpke, MdB
+ Mohammed Johari, Sozialpädagoge
+ Gert Julius, Vors. des DGB-Kreisverbandes Tempelhof-Schöneberg
+ Jürgen Jung, Schauspieler
+ Wolfgang Jung, Hrsg. der “LUFTPOST”
+ Lema Kaiem, Hochschulabsolventin
+ Sima Kassaie, Soziologin und Schriftstellerin
+ Prof. Dr. theol. Carl-Jürgen Kaltenborn
+ Claudia Karas, Aktionsbündnis für einen gerechten Frieden in Palästina
+ Helmut Käss,
+ Riet Klarenbeek, Lehrerin
+ Sabine Kebir, Autorin
+ Samirah Kenawi, Dipl. Ing., Autorin
+ Dittrich Kittner, Kabarettist
+ Peter Kleinert, Redakteur der Neuen Rheinischen Zeitung
+ Annette Klepzig, Mitglied bei Pax Christi
+ Hans-Joachim Knoben, Angestellter
+ Saliba Mourad Kouri, Historiker
+ Dieter Krämer, Mitglied Werkkreis Literatur der Arbeitswelt
+ Wolfgang Kuhlmann, Jurist, Hrsg. Newsletter FriedensTreiberAgentur (FTA)
+ Brigitte Kustosch, Lehrerin
+ Karl-Helmut Lechner, IG Metall, ehem. Vors. des Konzernbetriebsrates der Jungheinrich AG
+ Dr. Christof Lehmann, Psychologe, Politischer Konsulent und Ratgeber
+ Ekkehard Lentz, Erzieher, Sprecher Bremer Friedensforum
+ Stefan Lindgren, Schriftsteller und Journalist
+ Prof. Dr. Domenico Losurdo, Präsident der int. Gesellschaft für dialektisches Denken
+ Dr. Manfred Lotze, IPPNW
+ Rainer Luce, Schriftsteller
+ Werner Lutz, Künstlerinitiative www.unruhestiften.de

+ Haider Maarouf, Wirtschaftler
+ Uta und Eduard Mader, Landesverband Berlin des Dt. Freidenkerverbandes
+ Klaus Madersbacher, antikrieg.com
+ Walid Mardini, Rentner
+ Zeki Mardini, Wirtschaftspezialist
+ Dr. Moustafa Mahgug, Chirug
+ Beat Mattmüller, Musiker
+ Prof. Dr. Georg Meggle, Philosoph
+ Dr. Karl Melzer, Arabist
+ Necati Mert, Ökonom, Publizist, Herausgeber der Zeitschrift DIE BRÜCKE
+ Gerhard Mertschenk,
+ Dr. Priscilla Metscher, Anglistin
+ Prof. Dr. Thomas Metscher, Anglist
+ Dr. Amir Mortasawi, Arzt und Schriftsteller
+ Dr. Zeineb Moualla, Ärztin
+ Birgit Moxter, Sozialarbeiterin
+ Dr. Izzeddin Musa, Arzt
+ Jan Myrdal, Schriftsteller
+ Chams Nayif, aktivist
+ Nejah Jafi, Angestellte

+ Prof. Dr. Norman Paech, Völkerrechtler
+ David Paenson, ver.di, Mitglied im Bezirksvorstand Frankfurt
+ Gudrun Pfennig, Psychotherapeutin
+ Harald Pflüger, Publizist
+ Doris und George Pumphrey
+ Klaus von Raussendorff, NRW-Landesvorsitzender des Deutschen Freidenker-Verbands
+ Ellen Rohlfs, Übersetzerin
+ Jürgen Rose, Oberstleutnant a.D. und Publizist
+ Dr. Werner Rügemer, Publizist
+ Rainer Rupp, Journalist
+ Anneliese Sahr, Angelika Schneider, Bremer Ökosiedlung "Lilienthal"
+ Dr. med. dent. Nabil Sayaf, Zahnarzt
+ Yassin Suleiman, Unternehmer
+ Shawki Shahin, Künstler

+ Ali Houeein Shahrour, Schriftsteller

+ Christel Schemel, Reisemanagerin, Kulturaktivistin
+ Dorothea Schendel, Vorsitzende des Vereins RIBAT al-SALAM
+ Günter Schenk, Buchherausgeber und Friedensaktivist
+ Schink Eberhard und Kain Mittelstädt, Mitgl. Bundesvorstand DFV
+ Einar Schlereth, Journalist
+ Hans E. Schmitt-Lermann. Rechtsanwalt
+ Erasmus Schöfer, Schriftsteller
+ Arnold Schölzel, Chefredakteur der Tageszeitung „Junge Welt“

+ Nizar Sous, Angestellte

+ Willi Schulze-Barantin, Vors. DFV Offenbach
+ Susanne Schuster, Übersetzerin
+ Cathrin Schütz, Politologin und Autorin
+ Prof. Dr. Hans See, Business Crime Control e.V.
+ Fritz Sendelbeck, Gewerkschaftssekretär
+ Gabriele Senft, Photojournalistin
+ Liv Singh
+ Tim Slater, Mitglied des Munich American Peace Committee
+ Eckart Spoo, Publizist und Hrsg. des “Ossietzky”
+ Klaus Stampfer, Dipl. Informatiker
+ Thomas Immanuel Steinberg, SteinbergRecherche.com
+ Dr. Klaus Steiniger, RotFuchs-Förderverein e.V.
+ Peter Strotmann, Redakteur „Sand im Getriebe“
+ Raef Suleiman, Ingenieur
+ Maria Tsouras, Germanistin
+ Veronika Thomas-Ohst und Karl Heinz Otten, Aachener Friedenspreis e.V.
+ Dr. Robert Steigerwald, Publizist
+ Gianni Vattimo, Philosoph, MdEP
+ Ulrike Vestring, FrauenWegeNahost
+ Peter Vonnahme, Richter i.R.
+ Frieder Wagner, Filmemacher
+ Prof. Dr. Ingo Wagner
+ Willy H. Wahl, Seniora.Org

+ Heinz Weinhausen,

+ Samy Yildirim, Physiker
+ Yousse Sommer, Medizinstudent
+ Menal Youssef, Angestellte

+ Mohammed Younes, Unternehmer

+ Dr. Jalal Youssf, Chirug
+ Rahim Laftavi Zadeh und Dr. Kati Vogt, "The Ahl al-Bayt Assembly Germany e.V."
+ Jane Zahn, Kabarettistin und Sängerin
+ Giuseppe Zambon, Verleger
+ Lucas Zeise, Finanzjournalist
+ Ingrid und Gerhard Zwerenz, Schriftsteller

Läkare! Åk till Indien!

2012-01-01T10:47:00.001+01:00

Jag vill rekomendera den nya länken 'Indiensolidarität' på min startsida
einarschlereth.blogspot.com till alla svenska läsare. Den har skapats av en grupp unga människor som är engagerat i att sprida vetskap om Indien och motverka den allmänna uppfattningen av Indien som 'världens största demokrati'. Detta är inte sant - Indien är lika lite en demokrati som USA eller Israel. Dess regering för i åratal en blodig kamp mot dess indigene befolkning (ca. 70 miljoner) och främjar Hindutva-fascism. Och fattigdom den blir med varje dag mera omfattande. Läs artikeln 'Nej, världen blir sämre'.

LÖRDAGEN DEN 31:a DECEMBER 2011
Läkare! Åk till Indien!
Kampen för folkets rätt sin jord och mot POSCOs bygge av stålverket hårdnar. 30 byar skall förintas. Ingen läkarvård finns i området. Läkare behövs till byarna Gobindpur, Dhinkia och Patna i Jagatsinghpurdistriktet i Orissa.

LÖRDAGEN DEN 31:a DECEMBER 2011

Så skilda uppfattningar, hur kan det komma sig?

TISDAGEN DEN 27:e DECEMBER 2011

Tidningen Daily Pioneer:
Naxaliterna rekryterar 5000 ungdomar

MÅNDAGEN DEN 26:e DECEMBER 2011
Navlakhas tal i New york
VIDEO: I våras höll Gautam Navlakha ett föredrag i New York på "Left Forum". Gautam var med Jan Myrdal och träffade naxaliternas ledning 2010. Han har varit bosatt i Stockholm där han arbetade som kyrkogårdsvaktmästare. Idag bor han i Indien och är medarbetare på tidningen Economic and Political Weekly.

"Under de senaste 63 åren av Indiens "oberoende" från främmande herravälde, har det inte funnits ett enda år då staten inte var engagerad i ett krig i en eller annan del av detta land."

SÖNDAGEN DEN 25:e DECEMBER 2011

"Indienbiliotek" i Varberg

En samling unika böcker om och från Indien kommer att finnas tillgängliga på ett bibliotek som öppnas i Varberg. Biblioteket kommer inneha Jan Myrdals boksamling som innefattar ett stort antal böcker om Indien, moderna och äldre.

MÅNDAGEN DEN 19:e DECEMBER 2011

Solidaritet i Norge!

MÅNDAGEN DEN 19:e DECEMBER 2011
500 råskinn anföll Posco-demo

FREDAGEN DEN 16:e DECEMBER 2011
Internationell anti-kastfonferens i Nepal

Upprop: Gör slut på kast-diskrimineringen!

FREDAGEN DEN 16:e DECEMBER 2011
Samling mot Hindutva-fascismen

TORSDAGEN DEN 15:e DECEMBER 2011
Naxalitrörelsen debatterad i Schweiz
I slutet på november höll Jan Myrdal och Einar Schlereth föredrag i Schweiz

ONSDAGEN DEN 14:e DECEMBER 2011

Den indiska militären har satt i system att avrätta obekväma
personer varefter de försöker att få det att se ut som den döde
har dött i strid med militären.

FREDAGEN DEN 9:e DECEMBER 2011

Stort genomslag naxaliternas storstrejk i delstaten Jharkandh

FREDAGEN DEN 2:a DECEMBER 2011
Rullar sig i matrester

FREDAGEN DEN 2:a DECEMBER 2011
Hon stod upp mot polisövergreppen

Då tog de ut sin hämnd!

TISDAGEN DEN 29:e NOVEMBER 2011

Indisk press:
Naxaliternas regering kontrollerar ett område som "motsvarar en medelstor europeisk stat"

LÖRDAGEN DEN 26:e NOVEMBER 2011
Den indiska regeringen bränner byar, den svenska regeringen stödjer den.
Carl Bildt (2011-10-13) om Sveriges relation till Indien:
"vi har starka ... ekonomiska skäl att ... ytterligare
förbättra våra relationer"
Byn Tadmetla i Dantewadadistriktet brändes ner av indiska regeringsstyrkor den 15 mars 2011

FREDAGEN DEN 25:e NOVEMBER 2011

Poeten Varavara Rao:
Kishenji mördad i falsk samman- stötning

TORSDAGEN DEN 24:e NOVEMBER 2011
Kishenji mördad!

ONSDAGEN DEN 23:e NOVEMBER 2011

Fördöm den indiska statens
försök att tysta kritiker!
Arundhati får fängelse?

ONSDAGEN DEN 23:e NOVEMBER 2011
På svenska, snart?
Igår skrev vi att inget svenskt förlag verkar vilja ge ut Arundhati Roys nya bok. Idag har vi bättre besked, ett par förlag har visat intresse så kanske får vi se den på svenska under nästa år.
Sedan starten på 1930-talet har bokförlaget Penguin strävat efter en stabil utgivning av klassiska verk. Skaparen Allen Lane lyckades att introducera litterär kvalitet på marknaden för pocketböcker. Nu fortsätter Penguin books i den andan med utgivningen av Arundhati Roys "Walking with the comrades". Vi hoppas att något svenskt förlag inom en snar framtid tar tag i det här. (Lyssna här)

TISDAGEN DEN 22:e NOVEMBER 2011
Livets ord avvisar kritiken

LÖRDAGEN DEN 19:e NOVEMBER 2011
Några bilder från ABF - Sveavägen idag

TORSDAGEN DEN 17:e NOVEMBER 2011.

Arundhati Roy i Leonard Lopate Show (radio) om läget i kriget mot folket (sändes den 16 nov 2011)

(startar efter 15 sek)

ONSDAGEN DEN 16:e NOVEMBER 2011
Arundhati Roy i New York

ONSDAGEN DEN 16:e NOVEMBER 2011
Dags att ta strid mot dagens apartheid!

Times of India: Polisen torterade 7-årig kastlös flicka.

250 miljoner kastlösa indier (daliter) tvingas leva avskilt eftersom de anses "smutsiga" och de måste hela sina liv utföra farliga och kroppsligt förödande sysslor. Artikeln är ett exempel på hur de övre delarna av samhället betraktar deras värde som lägre än djurens.

TISDAGEN DEN 15:e NOVEMBER 2011

Studiehäfte nr 3
Days and nights in the heartland of rebellion

I januari 2010, åkte den ledande aktivisten för demokratiska rättigheter, Gautam Navlakha, tillsammans med författaren Jan Myrdal till centralindiens djungel för att samtala med ledningen för Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna). I denna essä, som från början publicerades på hemsidan Sanhati, utforskar han olika aspekter av maoisternas politik och det samhällsekonomiska och kulturella livet i Dandakaranyaregionen.

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER
Terrorvåg utgår från ny militärbas

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER
40 byar i uppror mot vägtull

The Hindu rapporterar idag att 40 byar i delstaten Haryana gör uppror mot en ny tullstation som skall tvinga bönderna att betala skatt för att ta sina varor till marknaden. I Haryana precis som i Stockholm (vägtullar) tvingas de med låga inkomster av vägarna.

SÖNDAGEN DEN 13:e NOVEMBER
Befria folkartisten Jetan Marandi!

TORSDAGEN DEN 10:e NOVEMBER 2011
Studiehäfte nr 2
Att vandra med kamrater

Förra veckan tog vi oss en titt på en text av dalitledaren Ambedkar. Denna vecka läser vi Arundathi Roys artikel från 2010, "Vandra med kamrater". Texten är en vacker skildring av livet i naxaliternas basområde i Dandakaranyaskogen.

TORSDAGEN DEN 10:e NOVEMBER 2011
Fullt hus på Jan Myrdals bannlysta indienmöte i Växjö

ONSDAGEN DEN 9:E NOVEMBER 2011
No Blank Cheque for Resistance

Den indiske människorättsaktivisten och redaktören på Economic and Political Weekly, Gautam Navlaka var med Jan Myrdal på besöket vid en av naxalisternas gerillabaser. Han har här skrivit en intressant och kritisk artikel av naxaliternas utveckling.

LÖRDAGEN DEN 31:a DECEMBER 2011

Så skilda uppfattningar, hur kan det komma sig?

TISDAGEN DEN 27:e DECEMBER 2011

Tidningen Daily Pioneer:
Naxaliterna rekryterar 5000 ungdomar

MÅNDAGEN DEN 26:e DECEMBER 2011
Navlakhas tal i New york
VIDEO: I våras höll Gautam Navlakha ett föredrag i New York på "Left Forum". Gautam var med Jan Myrdal och träffade naxaliternas ledning 2010. Han har varit bosatt i Stockholm där han arbetade som kyrkogårdsvaktmästare. Idag bor han i Indien och är medarbetare på tidningen Economic and Political Weekly.

"Under de senaste 63 åren av Indiens "oberoende" från främmande herravälde, har det inte funnits ett enda år då staten inte var engagerad i ett krig i en eller annan del av detta land."

SÖNDAGEN DEN 25:e DECEMBER 2011

"Indienbiliotek" i Varberg

En samling unika böcker om och från Indien kommer att finnas tillgängliga på ett bibliotek som öppnas i Varberg. Biblioteket kommer inneha Jan Myrdals boksamling som innefattar ett stort antal böcker om Indien, moderna och äldre.

MÅNDAGEN DEN 19:e DECEMBER 2011

Solidaritet i Norge!

MÅNDAGEN DEN 19:e DECEMBER 2011
500 råskinn anföll Posco-demo

FREDAGEN DEN 16:e DECEMBER 2011
Internationell anti-kastfonferens i Nepal

Upprop: Gör slut på kast-diskrimineringen!

FREDAGEN DEN 16:e DECEMBER 2011
Samling mot Hindutva-fascismen

TORSDAGEN DEN 15:e DECEMBER 2011
Naxalitrörelsen debatterad i Schweiz
I slutet på november höll Jan Myrdal och Einar Schlereth föredrag i Schweiz

ONSDAGEN DEN 14:e DECEMBER 2011

Den indiska militären har satt i system att avrätta obekväma
personer varefter de försöker att få det att se ut som den döde
har dött i strid med militären.

FREDAGEN DEN 9:e DECEMBER 2011

Stort genomslag naxaliternas storstrejk i delstaten Jharkandh

FREDAGEN DEN 2:a DECEMBER 2011
Rullar sig i matrester

FREDAGEN DEN 2:a DECEMBER 2011
Hon stod upp mot polisövergreppen

Då tog de ut sin hämnd!

TISDAGEN DEN 29:e NOVEMBER 2011

Indisk press:
Naxaliternas regering kontrollerar ett område som "motsvarar en medelstor europeisk stat"

LÖRDAGEN DEN 26:e NOVEMBER 2011
Den indiska regeringen bränner byar, den svenska regeringen stödjer den.
Carl Bildt (2011-10-13) om Sveriges relation till Indien:
"vi har starka ... ekonomiska skäl att ... ytterligare
förbättra våra relationer"
Byn Tadmetla i Dantewadadistriktet brändes ner av indiska regeringsstyrkor den 15 mars 2011

FREDAGEN DEN 25:e NOVEMBER 2011

Poeten Varavara Rao:
Kishenji mördad i falsk samman- stötning

TORSDAGEN DEN 24:e NOVEMBER 2011
Kishenji mördad!

ONSDAGEN DEN 23:e NOVEMBER 2011

Fördöm den indiska statens
försök att tysta kritiker!
Arundhati får fängelse?

TISDAGEN DEN 22:e NOVEMBER 2011
Livets ord avvisar kritiken

LÖRDAGEN DEN 19:e NOVEMBER 2011
Några bilder från ABF - Sveavägen idag

TORSDAGEN DEN 17:e NOVEMBER 2011.

Arundhati Roy i Leonard Lopate Show (radio) om läget i kriget mot folket (sändes den 16 nov 2011)

(startar efter 15 sek)

ONSDAGEN DEN 16:e NOVEMBER 2011
Arundhati Roy i New York

ONSDAGEN DEN 16:e NOVEMBER 2011
Dags att ta strid mot dagens apartheid!

TISDAGEN DEN 15:e NOVEMBER 2011

Studiehäfte nr 3
Days and nights in the heartland of rebellion

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER
Terrorvåg utgår från ny militärbas

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER
40 byar i uppror mot vägtull

SÖNDAGEN DEN 13:e NOVEMBER
Befria folkartisten Jetan Marandi!

TORSDAGEN DEN 10:e NOVEMBER 2011
Studiehäfte nr 2
Att vandra med kamrater

TORSDAGEN DEN 10:e NOVEMBER 2011
Fullt hus på Jan Myrdals bannlysta indienmöte i Växjö

ONSDAGEN DEN 9:E NOVEMBER 2011
No Blank Cheque for Resistance

LÖRDAGEN DEN 31:a DECEMBER 2011

Så skilda uppfattningar, hur kan det komma sig?

TISDAGEN DEN 27:e DECEMBER 2011

Tidningen Daily Pioneer:
Naxaliterna rekryterar 5000 ungdomar

MÅNDAGEN DEN 26:e DECEMBER 2011
Navlakhas tal i New york
VIDEO: I våras höll Gautam Navlakha ett föredrag i New York på "Left Forum". Gautam var med Jan Myrdal och träffade naxaliternas ledning 2010. Han har varit bosatt i Stockholm där han arbetade som kyrkogårdsvaktmästare. Idag bor han i Indien och är medarbetare på tidningen Economic and Political Weekly.

"Under de senaste 63 åren av Indiens "oberoende" från främmande herravälde, har det inte funnits ett enda år då staten inte var engagerad i ett krig i en eller annan del av detta land."

SÖNDAGEN DEN 25:e DECEMBER 2011

"Indienbiliotek" i Varberg

En samling unika böcker om och från Indien kommer att finnas tillgängliga på ett bibliotek som öppnas i Varberg. Biblioteket kommer inneha Jan Myrdals boksamling som innefattar ett stort antal böcker om Indien, moderna och äldre.

MÅNDAGEN DEN 19:e DECEMBER 2011

Solidaritet i Norge!

MÅNDAGEN DEN 19:e DECEMBER 2011
500 råskinn anföll Posco-demo

FREDAGEN DEN 16:e DECEMBER 2011
Internationell anti-kastfonferens i Nepal

Upprop: Gör slut på kast-diskrimineringen!

FREDAGEN DEN 16:e DECEMBER 2011
Samling mot Hindutva-fascismen

TORSDAGEN DEN 15:e DECEMBER 2011
Naxalitrörelsen debatterad i Schweiz
I slutet på november höll Jan Myrdal och Einar Schlereth föredrag i Schweiz

ONSDAGEN DEN 14:e DECEMBER 2011

Den indiska militären har satt i system att avrätta obekväma
personer varefter de försöker att få det att se ut som den döde
har dött i strid med militären.

FREDAGEN DEN 9:e DECEMBER 2011

Stort genomslag naxaliternas storstrejk i delstaten Jharkandh

FREDAGEN DEN 2:a DECEMBER 2011
Rullar sig i matrester

FREDAGEN DEN 2:a DECEMBER 2011
Hon stod upp mot polisövergreppen

Då tog de ut sin hämnd!

TISDAGEN DEN 29:e NOVEMBER 2011

Indisk press:
Naxaliternas regering kontrollerar ett område som "motsvarar en medelstor europeisk stat"

LÖRDAGEN DEN 26:e NOVEMBER 2011
Den indiska regeringen bränner byar, den svenska regeringen stödjer den.
Carl Bildt (2011-10-13) om Sveriges relation till Indien:
"vi har starka ... ekonomiska skäl att ... ytterligare
förbättra våra relationer"
Byn Tadmetla i Dantewadadistriktet brändes ner av indiska regeringsstyrkor den 15 mars 2011

FREDAGEN DEN 25:e NOVEMBER 2011

Poeten Varavara Rao:
Kishenji mördad i falsk samman- stötning

TORSDAGEN DEN 24:e NOVEMBER 2011
Kishenji mördad!

ONSDAGEN DEN 23:e NOVEMBER 2011

Fördöm den indiska statens
försök att tysta kritiker!
Arundhati får fängelse?

TISDAGEN DEN 22:e NOVEMBER 2011
Livets ord avvisar kritiken

LÖRDAGEN DEN 19:e NOVEMBER 2011
Några bilder från ABF - Sveavägen idag

TORSDAGEN DEN 17:e NOVEMBER 2011.

Arundhati Roy i Leonard Lopate Show (radio) om läget i kriget mot folket (sändes den 16 nov 2011)

(startar efter 15 sek)

ONSDAGEN DEN 16:e NOVEMBER 2011
Arundhati Roy i New York

ONSDAGEN DEN 16:e NOVEMBER 2011
Dags att ta strid mot dagens apartheid!

TISDAGEN DEN 15:e NOVEMBER 2011

Studiehäfte nr 3
Days and nights in the heartland of rebellion

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER
Terrorvåg utgår från ny militärbas

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER
40 byar i uppror mot vägtull

SÖNDAGEN DEN 13:e NOVEMBER
Befria folkartisten Jetan Marandi!

TORSDAGEN DEN 10:e NOVEMBER 2011
Studiehäfte nr 2
Att vandra med kamrater

TORSDAGEN DEN 10:e NOVEMBER 2011
Fullt hus på Jan Myrdals bannlysta indienmöte i Växjö

ONSDAGEN DEN 9:E NOVEMBER 2011
No Blank Cheque for Resistance

India: Food Inflation: Groping In The Dark

2011-12-15T16:16:00.000+01:00

By Devinder Sharma
14 November, 2011

Although Prime Minister Manmohan Singh considers rising food inflation to be a sign of growing prosperity, the reality is very harsh and painful. Rising food inflation, which continues for the 4th successive year now, has hit the aam aadmi like never before. Adding fuel to fire is the frequent raise in petrol prices.

Every time food inflation crosses the double-digit barrier, the Prime Minister Manmohan Singh, the Finance Minister Pranab Mukherjee and the deputy chairman of the Planning Commission, Dr Montek Singh Ahluwalia, have been quick to set a deadline some three to six months ahead during which period they promise to bring down the prices. While the failure to stem the price rise is written large, what is more worrying is the complete inability of the government to comprehend the reasons behind it. Economists and policy makers appear clueless and therefore continue to grope in the dark.

For over 4 years now, in every media discussion that I am invited to, I am appalled at the economic ignorance that prevails. They go on harping again and again on what the economic textbooks would prescribe as the plausible reasons behind any runaway inflation. Whether it is any member of Prime Minister’s Economic Advisory Council or the Planning Commission or one of the senior officials of the Reserve Bank of India, the answers you get are all the same: food inflation is because of low production; with rising incomes there is a shift in demand towards nutritious foods thereby increasing the prices of fruits, vegetables and milk products; and because the farmers are being paid a higher procurement price, the consumers have to pay more.

Now let us look at the each of the argument separately. The common refrain that one hears is that food prices are on an upswing because production is unable to match the growing demand. For several months now, you have watched with concern news reports of foodgrains rotting in godowns. While lakhs of tonnes of wheat and paddy are allowed to rot, we are being told that there is a need to increase crop production. Ever since the TV channels began highlighting the grain wastage, except for lip-sympathy, the government has not made any significant allocation for creating additional storage space. In such a depressing scenario, how will more production help? Where will the government store the additional produce? Will it too not go waste?

Every year, as per official figures more than 16 lakh tonnes of foodgrains rot in godowns. The quantity of wheat and rice that becomes sub-standard and unfit for human consumption and which has to be sold for manufacturing alcohol and goes as cattle feed is several times more.When Prime Minister Manmohan Singh equated inflation with prosperity, he was trying to say that with more income in hand people have shifted to nutritious diets. The demand for fruits, vegetables and milk products has shot up as a result. This too is untrue, and has no scientific basis. Since this is a frequently asked question, I did some computation of the production estimates. The per capita daily availability of fruits and vegetables is 480 grams. The per capita requirement for a balanced diet is roughly 80 grams, against which the actual consumption is much low. Therefore it becomes apparent that there is at least six times more availability of fruits and vegetables in this country than what is required. So where is the shortfall? Why are the prices of fruits and vegetables sky-rocketing when the availability is in abundance?

In any case, the argument that with rising incomes the intake of nutritious food products in the food basket expands is also not based on any empirical evidence. The 2007 National Sample Survey Organisation (NSSO) tells us that cereal consumption has been on a steady decline, with no corresponding increase in the intake of more nutritious eggs, vegetables, fruits and milk. It means hunger has been on a rise and is now more widespread and well-entrenched. The feeling was that with the changing food habits, people have shifted from cereals to nutritious foods like fruits, vegetables and milk.

This assumption too does not hold true anymore.The decline in cereal consumption has more or less followed a steady pattern in the rural and urban areas, of course much faster in the rural areas. Per capita cereal consumption per month in the rural areas across the country has fallen from 13.4 kg in 1993-94 to 11.7 kg in 2006-07. The decline has been sharper between the period 2004 and 2007 when just in three years, cereals consumption fell from 12.1 kg to 11.7 kg. In the urban centres the decline was from 10.6 kg in 1993-94 to 9.6 kg in 2006-07. In a largely vegetarian society, cereals constitute the single important source of nutrition and therefore its importance in the Indian context is well established.

Moreover, if it was true, India’s ranking in the 2010 Global Hunger Index prepared by the International Food Policy Research Institute should have improved. India continues to rank 67th among 81 countries, faring much lower then Pakistan, Sudan and Rwanda. If people had started eating more, I see no reason why India should be ranked so low in the hunger index.

And finally how true is the argument that food prices are going up because farmers have been paid a higher procurement price. Wheat, rice and sugarcane are essentially the three major crops where farmers have received a higher procurement price. Interestingly, wheat and rice are not the crops where food inflation is hurting the poor. In case of sugarcane, after a hike in prices in 2009, sugar prices have stabilised even though the growers are getting a higher price. It is in case of fruits and vegetables, which do not receive any benefit of procurement prices, where the market prices have made a hole in the pocket of average consumers.

Economists need to understand that it is not the farmer who gains from food inflation. He never gets a high price for his produce even when market prices touch the roof. For sake of illustration, let us look at a banana grower. All he earns is between Rs 8-9 per dozen where as the prevailing market price hovers between Rs 50-60. The real problem therefore lies in the mandis. It is the wholesale and retail trade, which in the absence of any tough regulation, is exploiting the consumers by raising the prices by anything between 100 to 300 per cent. In the absence of any crackdown, the trade is having a free run.The government doesn’t want to check the traders because as the Prime Minister said the other day he wants more and more commodity prices to be deregulated. He wants market to decide the final price of the farm produce. In other words, we are paying through our nose to keep alive market reformsDevinder Sharma is a food and agriculture policy analyst. His writings focus on the links between biotechnology, intellectual property rights, food trade and poverty. His blog is Ground Reality

Source

Pakistan says U.S. drones in its air space will be shot down

2011-12-14T19:27:00.000+01:00

It was really high time that the army spoke out. That has certainly been accelerated after in November Memogate exploded in the face of president Asif Ali Zardari - Obamas running dog. The documents showed that Zardari did a deal with the USA to oust Pakistan's leadership. A clear case of high treason as also the opposition stated (see here). December 15th Zardari should be heard before the apex court. But then he preferred to evade quickly to Dubai (see here). Then his son took over the reins of government.

By NBC NewsDecember 11, 2011

Foto: Pakistani security personnel examine a crashed US surveillance drone inside Pakistan in August.

Pakistan will shoot down any U.S. drone that intrudes its air space per new directives, a senior Pakistani official told NBC News on Saturday.According to the new Pakistani defense policy, "Any object entering into our air space, including U.S. drones, will be treated as hostile and be shot down," a senior Pakistani military official told NBC News.
The policy change comes just weeks after a deadly NATO attack on Pakistani military checkpoints accidentally killed 24 Pakistani soldiers, prompting Pakistani officials to order all U.S. personnel out of a remote airfield in Pakistan.Pakistan told the U.S. to vacate Shamsi Air Base by December 11.

A senior military official from Quetta, Pakistan, confirmed to NBC News on Saturday that the evacuation of the base, used for staging classified drone flights directed against militants, "will be completed tomorrow," according to NBC’s Fakhar ur Rehman.
Pakistan's Frontier Corps security forces took control of the base Saturday evening after most U.S. military personnel left, Xinhua news agency reported. Civil aviation officials also moved in Saturday, Xinhua said.Pakistani Military Chief Gen Ashfaq Pervez Kayani had issued multiple directives since the Nov. 26 NATO attack, which included orders to shoot down U.S. drones, senior military officials confirmed to NBC News on Saturday.It was unclear Saturday whether orders to fire upon incoming U.S. drones was part of the initial orders.
The Pakistani airbase had been used by U.S. forces, including the CIA, to stage elements of a clandestine U.S. counter-terrorism operation to attack militants linked to al-Qaida, the Taliban and Pakistan's home-grown Haqqani network, using unmanned drone aircraft armed with missiles.President Barack Obama stepped up the drone campaign after he took office. U.S. officials say it has produced major successes in decimating the central leadership of al-Qaida and putting associated militant groups on the defensive.
Since 2004, U.S. drones have carried out more than 300 attacks inside Pakistan.Pakistani authorities started threatening U.S. personnel with eviction from the Shamsi base in the wake of the raid last May in which U.S. commandos killed Osama bin Laden at his hide-out near Islamabad without notifying Pakistani officials in advance.NBC News' Fakhar ur Rehman, msnbc.com's Sevil Omer and Reuters contributed to this report.

Source

Libyan Liberation Continues with Algerian Tribes Entering War.

2011-12-06T16:21:00.001+01:00

Posted on October 3, 2011 by nsnbc

Southern Libya is firmly under control of Libyan and Allied Forces. Fighting continues in Tripoli, North Eastern and North Western Libya. Algerian Tribes have entered what Algerian Tribal Leaders call “The War for the Liberation of Northern Africa“. The Western Corporate Media continue their media blackout while NATO reports of having flown 40 Strike Sorties.
by Dr. Christof Lehmann

Nsnbc is trying to bring it´s readers a balanced reporting on the Libyan war, containing both in depth analysis and day to day reports. Yesterday nsnbc received an e-mail from a Libyan expatriate family in Europe, thanking nsnbc for delivering day to day updates about the situation on the ground in Libya. With communication between Europe and Libya being problematic in the best, and rudimentary or non existent in the worst case, our daily reports are often all information families have available that can give at least some indication of the situation of their loved ones. We promised to convey this thank´s to all the other independent media that are covering the conflict.

Xavier Driencourt

After yesterdays reports of NATO preparations to expand military operations into Algeria, and confirmation that NATO special operations teams have been on the ground in Algeria for considerable time; and after yesterdays reports that French Ambassador to Algeria Xavier Driencourt is preparing for emergency evacuation within a week; nsnbc received confirmed reports that tribes from Algeria have entered the war.

Desert Foxes

According to reliable sources a series of secret meetings between tribal leaders from Zintan, Libya and Algeria resulted tonight in an agreement that a unified front of tribal militia will enter the war which the call “The War for the Liberation of Northern Africa”. According to the same sources this alliance of tribes is backed by a unified North African Front, including Moroccan Tribes as well as Polisario who is fighting against the Moroccan administration of the Sahrawi Arab Democratic Republic. Many members of Sahrawi´s provisional government and Polisario fighters are living in exile in Algeria. The Sahrawi Arab Democratic Republic was officially recognized by Libya in 1980, and is recognized by a wide range of countries, non of which is a NATO member state.

Khamis Ghadafi

Ever since international military support against the NATO led aggression began to manifest and the subsequent adaptation of strategy and tactics by Khamis Ghadafi and the military leadership of the Libyan Armed Forces the situation on the ground has, in spite of heaviest fighting and losses on both sides yielded so positive results that an estimated 95 % of Southern Libya are under the legitimate Libyan Governments control, enjoying overwhelming popular support.
An overview over last nights military situation up to the morning today. In Derna a large contingent of TNC fighters fled the city taking heavy casualties when being heavily pursued by Libyan Military, Tribal and Popular Resistance. Heavy fighting in Al-Baida resulted early this morning in about 50% of the city being liberated. At six o clock this morning we received reports of heavy street to street, house to house and room to room fighting in Bengazi with heavy casualties on both sides. An estimated 50% of the city is reported to be liberated. The main resistance from TNC forces is entrenched in the center of Bengazi. A contingent of TNC fighters from Tobruk that was detached to relief the encircled TNC fighters in Bengazi City was literally wiped out when intelligence from inside TNC cadres in Tobruk made it possible to prepare an ambush by Libyan Forces.

Izzat Ibrahim

The utter chaos in military planning among TNC strategists becomes obvious when considering that a detachment of TNC fighters had left Bengazi earlier the same night to prepare an attack on Ghat, which was met with heavy resistance, resulting in 30 TNC casualties. In Zawiah the green flag is hoisted over a liberated city. After meetings of representatives from cities and villages around Zliten, yesterday and tonight, the representatives of the TNC in Zliten were this morning approached by representatives of Zliten delivering the ultimatum that the local TNC representatives, together with their foreign mercenaries should leave by Friday, or face a situation of “being thrown out” by the people.
Even though the psychological strategists of Pentagon and NATO had succeeded in deceiving a substantial part of the Libyan population into believing that they needed a breath of fresh air and reforms, after the brute awakening to what the Anglo American Empires represents, and how it is represented by imported Al Qaeda, Afghan and other opportunistic mercenaries, an estimated 97 % of the Libyan population stands firmly behind Muammar Ghadafi and the legitimate government of Libya. 97 % should tell any military expert that the situation is considerably worse for US ambitions than it was in Vietnam.

How the US controls "civil society" throughout Africa Enemy-sponsored organisations threaten nation

2011-12-06T16:19:00.001+01:00

By Tafataona Mahoso

24 th of July 2011

The "great democracies" of the West have been the most consistent and most persistent enemy of the African: during slavery, during the scramble for Africa after the Berlin Conference, during colonialism, during apartheid and now during the current effort to recolonise Africa, which we see in Libya and Cote d'Ivoire and the current illegal sanctions against Simbabwe.

Americans, the British and their European cousins have discouraged and even outlawed as dangerous to their own people are the very same qualities and habits they seek to impose, promote, fund and otherwise reward among our children and within our societies in Africa.
"We tend to look to (those we think are) the experts, the well-educated, thoroughly trained and richly resourced Western journalists for a lead. When they dismiss African leadership with a few worn-out clichés, we follow suit. In the process we reduce our own politics, economics and situation in history into the juvenile language of (Western) tabloids."
Running parallel to the "civil society" network or superstructure is the series of military and intelligence co-operation programmes which Africom is supposed to consolidate. Once Africom is in place, the recolonisation process will have been completed.

July 17, 2011 "Bulawayo24" -- Pan African thinkers may wish to ask themselves this question: "If South Africa were at war with Canada and in the process of bombing Canadian cities back to the Stone Age, would US President Barack Obama allow Mrs Zuma (the wife of the South African President) to come and have tea and talk charity with Bill Clinton or Jimmy Carter (former US Presidents) in Washington DC?"

For anyone who knows what North Americans call the "American creed" or the Monroe Doctrine (which became the "Reagan Doctrine" in the 1980s), both US citizens and politicians would never allow such an affront. The first lady of a country at war with Canada would never be welcomed to tea by a former US President in Washington DC while the bombing was going on.

So, why was it that two weeks ago, while the US and Nato were bombing Libya and ridiculing African Union resolutions on the same war, Barack Obama had the temerity to send his wife to South Africa and the wife had expectations to meet both the President and First Lady of South Africa and felt snubbed when she was welcomed by President Jacob Zuma's wife and by former South African President Cde Nelson Mandela?

Tutored in governance matters by our enemies

Readers should not get me wrong. The problem is not with the North Americans and Nato as such.

The problem is with us Africans and how we have allowed ourselves to be tutored in governance matters by people who are our declared enemies or by organisations and individuals funded and managed by our declared enemies.Now, how did Africans respond when Michelle Obama was welcomed by the third wife of President Zuma and allowed to meet Cde Nelson Mandela?Too many Africans felt that it was Africa (and South Africa in particular) who had snubbed and insulted the US. Too many papers in South Africa and in our region even complained on behalf of the very same imperialists bombing Libya and recolonising Cote d'Ivoire.

Now, this willingness to apologise against our own dignity and interests while upholding the arrogance of the enemy is not natural. It has been cultivated over several centuries.

In 1957 a US citizen called Russell Kirk published a book called The American Cause in response to how the US had fared in the Korean War and how the rest of US society had responded to the war.

The book identified general as well as specific weaknesses among US soldiers and US citizens in the face of their "enemies" who were identified as the Chinese "communists".

So, although the war was fought over Korea, the "enemy" was identified as Chinese "communists".

The first general weakness the book identified was elaborated by John Dos Passos, who wrote the foreword to the book:

"Neglect of history has long been an American failing. When that blind spot is coupled with ignorance of the special nature of our own institutions the result is a sort of vacuum in the political part of the brain.

"Any high-sounding (alien) notion fashionable at the moment is (therefore) accepted without question. The victim is ready to be herded along any path of delusion the opinion-moulders choose."

This observation is most interesting because the US has literally turned its own problems inside-out and up-side-down. The US sponsors political parties, NGOs and religious organisations to create among societies they wish to destabilise the very same problems, the very same weaknesses which Russell Kirk and John Dos Passos identified and sought to overcome among their own security forces and within their own society.

Almost all the political parties and NGOs sponsored in Simbabwe by the US, Britain, the European Union, Australia, Canada, and New Zealand are engaged in activities and teachings which seek to erase or confuse the history of the African's struggle for freedom, independence, self-determination and autonomy.

The whole doctrine of human rights and democracy is intended to make Africans feel and believe that they are only thankful receivers of freedom and human rights conceived, programmed, taught and funded by the West.

Our history, dangerous to imperialists

Why is our history dangerous to the Rhodies, the British, the US, and the European Union?

That history defines the perennial enemy of Africa and Africans.The "great democracies" of the West have been the most consistent and most persistent enemy of the African: during slavery, during the scramble for Africa after the Berlin Conference, during colonialism, during apartheid and now during the current effort to recolonise Africa, which we see in Libya and Cote d'Ivoire and the current illegal sanctions against Simbabwe.

The following books, for instance, reveal the truth that the Western democracies have been the most consistent and persistent enemies of the African:Race and the construction of the disposable other, by Professor Bernard Magubane; The United States and the war against Simbabwe, 1965-1980, by Professor Gerald Horne; Automating Apartheid: US Computer Exports to South Africa and the Arms Embargo, by the American Friends Service Committee; Apartheid Terrorism, by Phylis Johnson and David Martin; Destructive Engagement, by David Martin and Phylis Johnson; and Red Rubber, by E. D. Morel.

These books represent a tiny sample of the evidence which presents white Western governments as enemies of the African.

But what are the values and qualities which Western governments despise if exhibited by their own citizens but which the same governments teach, promote, sponsor and finance among the Africans through sponsored political parties, sponsored NGOs, sponsored churches and other agencies?

According to the American Cause, the following were the qualities or characteristics which the US government should have discouraged especially among those citizens who joined the security and defence forces to protect "US interests":

Weak loyalties to family and community;
Weak loyalties to country, religion and colleagues;
A hazy concept of right and wrong;
Opportunism;
and Underrating or under-estimation of one's own worth and so on.

Kirk quoted a Chinese military intelligence report on the Korean War which said " . . . even among United States university graduates" there was little knowledge or understanding "of American political history or philosophy . ."
The university graduate "is exceedingly insular and provincial, with little or no idea of the problems and aims of what he contemptuously describes as foreigners and their countries".

Above all, Russel Kirk felt that the generation of the late 1950s in the US had moved away from what he considered to be the best of North American "pragmatism", by which he meant the ability to integrate abstract concepts with practical applications and solutions in real-life situations. Kirk wanted to avoid raising a generation which could easily get lost in the world and die:

"In the prison camps (of the war in Korea), our men died by the thousands — not from physical mistreatment, except in a few instances, but principally from despair, bewilderment, and lack of faith."

He then turned to what he believed were the best characteristics of the founders of his country which he wanted adapted for the education and grooming of new generations.

"Even the more radical among the founders . . . looked steadily to the past for guidance . . . They were not closet-philosophers, vainly pursuing the vision of a perfect society independent of (day-to-day) human experience . . ."

They knew political philosophy as well as history and law. They had read, many of them, Plato and Aristotle, Cicero and Seneca, St Augustine and Dante, Sir Edward Coke and Richard Hooker, John Locke and Edmund Burke . . . But they were not bookish . . . They did not divorce theory from practice. In their own careers they had united the authority of social custom with the authority of great books. They respected the wisdom of their ancestors."

"Democratic reforms" inolving reinstalling white Rhodesians in strategic positions.

But these are the qualities the West and its stooges among us denounce daily here. What they have sponsored here as "democratic reforms" instead involves reinstalling white Rhodesians in strategic positions and institutions for the purpose of overthrowing our liberation heroes and ethos as well as reversing the gains of our independence.

On 24 September 2009 the one major question CNN's Christiane Amanpor asked President Mugabe was why the President had not appointed Roy Leslie Bennett Deputy Minister of Agriculture as demanded by the Rhodesian lobby.

And after MDC-T's spokesperson Nelson Chamisa described Bennett as their party's angel, Prime Minister Morgan Tsvangirai made a major statement in which he made the following claims on behalf of Mr Bennett:

"Mr Mugabe has gone back on his word [to appoint Bennett]. He confirmed to me and Deputy Prime Minister Arthur Mutambara on Monday that he has no intention of ever swearing in Roy. The matter of Roy Bennett has now become a personal vendetta and part of a racist agenda."

This means Anglo-American imperialism has sponsored its Rhodesian kith and kin to retake the Simbabwe economy and the MDC formations have gladly taken up the cause in the name of democratic reform!

We can add that these founders of North America did not rely on donors or donor-funded NGOs for guidance. We can add that the qualities and habits which the North Americans, the British and their European cousins have discouraged and even outlawed as dangerous to their own people are the very same qualities and habits they seek to impose, promote, fund and otherwise reward among our children and within our societies in Africa.

If one looks at the donor-funded advertisements preceding the launch of the Medium Term Plan (MTP) on July 7 2011, the whole thing has become even more removed from the economic conditions of the people and even more abstract than the IMF-World Bank-imposed Economic Structural Adjustment Programme ever was.

The jargon, the clichés and sound bites are all culled from glossy donor-funded brochures and project proposals whose purpose is to hide the realities of the devastation of people's lives by illegal sanctions imposed only by white governments. The same governments are sponsoring the adverts. As the February 1998 issue of African Business pointed out, African teachers and opinion makers have to become original in order to stop selling out.

"Leaders who have grown up from their native soils cannot be put in the same category (as foreign-sponsored puppets). Many of them suffered great tribulations and made enormous sacrifices for (and with) their people . . . The challenges they faced (and continue to face) have been far more daunting than anything any Western leader has to confront since the World War . . . The issue of African leadership is a complex one and it needs substantial study."

Unfortunately, most of us in Africa, particularly poorly qualified and badly paid journalists, just do not have the analytical tools to work through leadership issues.

"We tend to look to (those we think are) the experts, the well-educated, thoroughly trained and richly resourced Western journalists for a lead. When they dismiss African leadership with a few worn-out clichés, we follow suit. In the process we reduce our own politics, economics and situation in history into the juvenile language of (Western) tabloids."

The problem which the editor of African Business referred to here is the removal of history and context from media stories.

It is no coincidence that the Pastoral Letter of the Simbabwe Catholic Bishops' Conference issued January 2011 focused on ownership of Simbabwe's liberation history.

The bishops' conference is part of a long lineage of intercessors, interveners and mediators between African leaders and African communities, between African nations and white imperialism.

This long lineage to which the Catholic Church belongs is responsible for the stubbornness of the white template through which even the mass media owned by Africans themselves continue to misrepresent African leadership.

How the US controls "civil society" throughout Africa

Because of the disastrous effects of neoliberal economic structural adjustment and (in Simbabwe) because of the effects of illegal sanctions as well, the number of foreign-funded NGOs has increased more than 10 times since the late 1980s.

Moreover, this aid is not limited to the civilian NGO sector. It is also military and strategic.

Africa is opening itself to much worse manipulations if it allows the US Africom project to grow and spread on African soil.

The Anglo-Saxon powers, led by the US, already control a continental network and superstructure of "civil society" throughout Africa. It ranges from individual activists and NGOs at the village level to national headquarters of the same NGOs operating on a nation-wide basis; it ranges from donor-funded, quasi-judicial human rights commissions to regional bodies such as the Sadc Tribunal, all the way to the African Commission on Human and People's Rights (ACHPR.)

Running parallel to the "civil society" network or superstructure is the series of military and intelligence co-operation programmes which Africom is supposed to consolidate. Once Africom is in place, the recolonisation process will have been completed. Newman Chiadzwa and Farai Muguwu would then have their military counterparts right in our midst.

And there would be no end to co-ordinated manipulations such as what was recently attempted against Simbabwe in Tel Aviv during the fourth week of June 2010 at the Kimberley Process Certification meeting.

In a recent paper, Professor Issa Shivji of the University of Dar es Salaam's School of Law quoted Amilcar Cabral, Archie Mafeje and Frantz Fanon to demonstrate that African leaders must rise in a world and context where the ground has been undercut and paved over by imperialism.

They therefore have to reclaim African ground by unpaving the Cape to Cairo tarmac left by Cecil Rhodes and his descendants.

According to Professor Shivji: "Cabral also makes the point that ‘so long as imperialism is in existence, an independent African state must be a liberation movement in power, or it will not be independent'.

These are profound insights. "First (African) nationalism is constituted by the struggle of the people against imperialism, thus anti-imperialism defines African nationalism.

"Second, nationalism, as an expression of (African) struggle, continues so long as imperialism exists.

"Third, the (African) National Question in Africa, whose expression is nationalism (and which makes African leadership necessary), remains unresolved as long as there is imperialist domination."

This nationalism and Pan-Africanism is what the white empire and its sponsored stooges and mouthpieces attack every day here.

You can find the original article here.

Libyan rebels have conceded ground since bombing began

2011-12-06T16:17:00.001+01:00

von Kim Sengupta

vom 27th of July 2011

Fresh diplomatic efforts are under way to try to end Libya's bloody civil war, with the UN special envoy flying to Tripoli to hold talks after Britain followed France in accepting that Muammar Gaddafi cannot be bombed into exile. The change of stance by the two most active countries in the international coalition is an acceptance of realities on the ground. Despite more than four months of sustained air strikes by Nato, the rebels have failed to secure any military advantage. Colonel Gaddafi has survived what observers perceive as attempts to eliminate him and, despite the defection of a number of senior commanders, there is no sign that he will be dethroned in a palace coup. The regime controls around 20 per cent more territory than it did in the immediate aftermath of the uprising on 17 February. Related articles The main obstacle to a ceasefire, so far, has been the insistence of the opposition and their Western backers that Colonel Gaddafi and his family must leave Libya. But earlier this month Mustafa Abdul Jalil, the leader of the Transitional National Council, stated that the dictator can remain in the country if he gives up the reins of power. The French President, Nicolas Sarkozy, had wanted to declare victory in a Bastille Day speech on 14 July. Soon after this date, the country's Defence and Foreign Ministers pressed the case for a negotiated settlement. The UK, which appeared to have been taken by surprise at the French volte-face, tried to maintain a tough line. But that has also changed in the last 48 hours, with first Downing Street and then the Foreign Secretary William Hague saying that Colonel Gaddafi may after all be allowed to remain in his homeland. Mr Hague said the UK would support whatever agreement was reached by the two sides in Libya. Many senior British military officers have been less than enthusiastic about the Libyan mission, questioning its direction, and privately complaining that it is a distraction from unfinished business in Afghanistan. David Cameron's attempts to censure commanders who have raised concerns about fighting two wars while resources are being cut back has also led to growing dissatisfaction. The UN envoy to Libya, Abdul Elah al-Khatib, had met opposition leaders in Benghazi before flying to Tripoli. Meanwhile, the Libyan regime, which had offered an unconditional ceasefire a month ago, with senior members indicating that Colonel Gaddafi would be eased out, appears to have hardened its position, with officials maintaining that Nato bombing must stop before any talks can be held and demanding the release of Libyan assets frozen by the international community. It remains unclear how a peace deal would be policed. Nato countries are adamant that they do not want to put boots on the ground, while Alain Le Roy, the UN's head of peacekeeping operations, has stated that the organisation only has limited manpower. The rebel administration is wary of involving African Union forces, holding that many of the governments of member states were clients of the Gaddafi regime.

* The Lockerbie bomber Abdelbaset al-Megrahi, who was released from prison in Scotland almost two years ago in the expectation that he would die within three months, has attended a pro-Gaddafi rally in Libya. Megrahi was seen in a wheelchair in Libyan state television footage said to have been broadcast live. A presenter introduced him and said the conviction for blowing Pan Am Flight 103 out of the sky over Lockerbie in 1988 was a "conspiracy". He served eight years of a 27-year sentence for the attack, which killed 270 people.

am 29. Juli 2011 eingesellt

Das Original im Independent findet sich hier.

Crocodile Tears As Food Aid Blockade Continues In Horn of Africa

2011-12-06T16:15:00.001+01:00

This article is written 2011-07-19 by Thomas C. Mountain based in Eritrea, the only Western non-embedded journalist:

map of Ethiopia with Ogaden; Omaria lies around

Dolo Odo

As predicted crocodile tears have begun to run down the faces of the likes of Anthony Lake, CIA director nominee turned Executive Director of UNICEF, as some 15 million people starve in the Horn of Africa. Tony Lake appeals to the world for tens, no, hundreds of millions of dollars to save the starving people of Ethiopia and Somalia, never once telling you that the majority, some 10 million, are in the Ogaden and Oromia regions and being subjected to a western funded food aid blockade by the Ethiopian military.

Another five million people, maybe more, are starving in Somalia. The heads of the western food agencies are loath to admit that a million or more of those starving are refugees created by the UN funded Ethiopian and AU armies invading and occupying Somali since 2006. The very same refugees who had their minimum survival rations cut by 70% by the likes of Tony Lake due to “funding shortfalls” before all the crocodile tears began to flow.

Refugee camp

Since 2008 and the defeat and withdrawal of the Ethiopian army which invaded Somalia in 2006, the UN and its military wing in the African Union have intervened directly in the “war on terror” in Somalia in the form of some 10,000 troops, mostly from Uganda.

In the past 3 years the UN/AU army has laid waste to over half of Somalia’s former capital of Mogadishu. Some 30 square miles of Mogadishu have been pretty much obliterated by heavy artillery, mortars, tanks and helicopter gun ships operated by the Ugandan army. In the last 3 years some 500,000 or more Somali residents of Mogadishu have had to flee for their lives due to the relentless UN/AU offensive, joining the half a million refugees created by the Ethiopian invasion.

destruction in Mogadishu

The drought ravaging the Horn of Africa is already four years old and has developed into the worst drought to hit the region in 60 years. With the onset of drought in 2007 came the onset of a major counterinsurgency in the Ogaden region by the Ethiopian military, marked paid in full by the western aid and financial institutions. And with the counterinsurgency came the need to cover up this crime and so the Red Cross and Doctors Without Borders were expelled. Out of sight, out of mind is the slogan today for most of the international media with no camera crews, no journalists, no news at all if they can help it about the 10 million facing forced starvation in south east and south west Ethiopia, the Ogaden and Oromia.

The last journalists who tried to get into the Ogaden, two Swedes, were sold out by the Somali Puntland warlords, ambushed by the Ethiopian para-militaries, their escorts slaughtered, with both journalists wounded and thrown into an Ethiopian dungeon, a message to all and wide to mind your own business when it comes to genocide in the Horn of Africa.

So the crocodile tears will flow and hundreds of millions of dollars supposedly meant to feed millions of starving people in the Horn of Africa will once again end up paying for the Ethiopian military’s latest arms purchase or in the western bank accounts of Ethiopian P.M. Meles Zenawi and his cohorts. And for a while the international media will churn out stories filled with heartbreaking images of starving children in the Horn of Africa and never once tell you how some 10 million of these people are suffering from a western funded food aid blockade.

The original link is here.

Thomas C. Mountain can be reached under

thomascmountain at yahoo dot com

A Libyan Girl's Message to Obama and NATO on Their Aggression on Libya

2011-12-06T16:00:00.001+01:00

20th of July 2011

5 Million Demonstrated so Far Against NATO and its Rebels attacks, Killing Thousands of Libyan Men, Women & Children, and Still Intent on Stealing Their Free Spirit and Wealth. The Libyan People Are the Only Legitimate People to Decide Who Represents Them and to Determine Their Own Future.

The original link is here.

Comments on Petras/Abayas harsh critic on the US/EU war against Libya

2011-12-06T15:57:00.001+01:00

First of all I would like to strongly recommend this article by James Petras and Robin E. Abaya The Euro-US War on Libya: Official Lies and Misconceptions of Critics. The link is here.

I want to make two supplementary points:

1) Oil is also a 'military' weapon. Some days ago I reminded the Tlaxcala community of the fact that it was the USA that de facto declared war on Japan by cutting all oil support lines. So Pearl Harbor was only an answer which the Japanese were in their full right to give. But it's not often spoken about.
Naturally the US don't and can't use all the oil they control for themselves. If they now get the Libyan oil too the Yankees get an even more stronger grip at the throat of the Europeans. So they will oblige even more rapidly than usual. This those stupid guys like Sarkozy, Camaron etc. from their point of view in the ass of the beast can't see.

So the US-strategy has been now for a long time to control the oil from the well over the pipelines, the shipping routes to the port of destiny and the consumer. Naturally this makes sense for a superpower.

2) The authors give as the main reason for attacking Libya that Gaddafi
was not fighting with them side by side. This is quite a weak argument I would say. Some squads from a little country like Libya will not make a big difference. I think there is another point jumping in the eye and maybe therefore it's not seen. Look - the US was in trouble; their fantastic CIA, FBI and all the rest fed with billions of dollars had not the slightest idea of what was going on in the Arab world - so the US was taken by surprise. In a hurry they tried to fence in the fires but it didn't really work - the fire spread to the Gulf, to Jemen, even to Saudi Arabia. Now God send a sign - some guys in Libya also tried an uprising (certainly there were some sincere democrats but they were a far cry from the movements in Tunisia, Egypt etc) and the full power of the media was brought in - supported by - surprise, surprise - Al Jazeera and the 'LEFT'. A real gift from above. Now the focus shifted nearly 100% to Libya and all the rest was forgotton.
And the Yankees loved it - they love when the 'Left', the 'Humanitarians' cry for help. Now the could show that they are really the good guys. And so it went as it went.
It's exactly the same thing that Jan Myrdal describes in his new book 'RED STAR OVER INDIA'. The Indians were fighting the Naxalites for forty years without a mayor success. So they begged the Americans to come and help against the 'terrorists'. Oh, with pleasure. If the biggest 'Democracy on Earth' is begging for help then we are on the right side. And as Jan Myrdal points out the Indians will get help from the Western 'Left' too. The Indian Government has only to tell them: "We want to develop the country! We want to bring progress to the backward Adivasis and Dalits (the indigines and untouchables), development, education, but they don't know their own best. And the Maoists - those terrorists you know - are agitating them against us." So naturally the 'Left' will take the side of the 'progressive' Indian democracy. And to hell with these indigenes, these barbarians who kill innocent people (=soldiers) and burn schools (which the government rarely built).
But in the end the Americans will prevail. The Indians believe they are making a good deal. They are stupid because of their racism. They don't know what the Americans are thinking of them - the same what they themselves think about their people - mofussil. pack, idiots, blackies.

Den egyptiska revolutionens andra våg

2011-11-30T16:35:00.001+01:00

Den här lägesrapporten fick jag av min vän Hesham Bahari från Kairo den 26 november 2011där han berättar om det fruktansvärda våldet mot demonstranterna och användningen av gifter blandat med tårgas som redan krävde flera döds-offer.

Mona Tahhawi är en ung egyptisk journalist som gjort sig ett namn redan under Mubaraks tid som oppositionell. Hon har även amerikanskt medborgarskap och bjuds ofta för att hålla föreläsningar och delta i konferenser utomlands. När novemberupproret blossade upp befann hon sig i Marocko. Hon flög snabbt tillbaka till Kairo för att inte missa händelserna och vara med på Tahrir-torget. Väl där tog hon sig fram till frontlinjerna i sammandrabbningarna mellan de unga och polisen för att kunna rapportera övergreppen. Detta ledde till att hon arresterats av fem civilklädda poliser. Hon slogs ner på marken. Man bröt hennes högra arm och vänstra hand och utsatte henne för sexuella trakasserier. Men hon lyckades undgå att bli våldtagen. Istället fördes hon till inrikesministeriets lokaler i närheten där hon fick sitta i 5 timmar med svullen arm och hand utan att vare sig bli förhörd eller anklagad för något särskilt. Att vifta med amerikanskt medborgarskap hjälpte henne. En annan egyptiska hade nog blivit våldtagen och kanske dödad.Tre läkare kom in i rummet där hon satt. De letade efter en kamrat som blivit arresterad tidigare från Tahrir-torget och förd till okänd ort. Hon fick lite bedövningsspray på armen och handen av läkarna och de lovade återkomma för att hjälpa henne. De varken hittade sin kamrat eller kunde återkomma. Efter många långa timmar i väntan fördes Mona med bindel för ögonen till en annan förhörslokal på andra sidan stan. Där visste man inte vad hennes fall handlade om. Förvirringen var total, men hon fick fortfarande ingen läkarvård. Efter 12 olidliga timmar släpptes hon till slut.

Detta berättar hon från ONTV-studion i Kairo, intervjuad av den legendariske Yusri Foda. Hon är stadig på rösten. Hennes ena arm och handen på den andra ligger i gips, men hon kan röra fingrarna. Hon skulle ut från Studion för att ansluta sig igen till Tahrir-torget trots hennes skador. ”Det som hänt mig”, säger hon utan att darra på rösten, ”är ingenting mot det som egyptiska folket får stå ut med år efter år.””Ahmad” (fingerat namn) är en ung nyutexaminerad tandläkare. Han hade dock inte samma tur som Mona. Han deltog i revolutionen den 25 januari mot Mubaraks regim och demonstrerade på Tahrir-torget. Han blev av med ena ögat. Tio månader senare gick ”Ahmad” ut igen för att demonstrera, denna gång mot militären. Han blev av med det andra ögat och är nu helt blind på båda ögonen. ”Ahmad” är bara en av 1 400 (ettusenfyrahundra) människor som blivit av med synen under den egyptiska revolutionen.

Anledningen till att så många blivit blinda är att polisen använder en ammunition som inte dödar utan lämnar offret med hundratals små metallbitar över hela kroppen. Offren får genomgå en mängd operationer för att bli av med dessa metallbitar, och ofta lyckas läkarna inte ta bort alla. Då får man ta med sig en röntgen från sjukhuset om man tänker flyga någonstans, för detektorerna på flygplatsen lär pipa en hel del när man går igenom dem. ”Zeina” (fingerat namn) var en ung nyutexaminerad läkare. Hon bestämde sig för att hjälpa till på fältsjukhusen på Tahrir-torget och ta hand om de tusentals sårade som bars i skytteltrafik mellan gatorna runt Tahrir och själva torget.

”Zeina” hamnade mitt i ett moln av tårgas på väg dit och dog av att inandas den giftiga gasen. För tårgasen som använts nu i november är annorlunda än den som använts i januari. Polisen har fått nya färska leveranser under sommaren… från USA. Det står ”made in Pennsylvania” på de insamlade hylsorna. Hylsorna innehöll tydligen mer än tårgas och har analyserats av experter på hälsodepartementet. Att döma av de spasmer och kramper som offren lider av innehåller detta vapen någon sorts nervgas som går under namnet CR och som använts flitigt i Europa och USA på 60-talet men som förbjöds därefter p g a dess cancerogena innehåll. Hela innerstan i Kairo ligger insvept i ett moln av dessa förbjudna ämnen och det finns rapporter t.o.m. om småbarn som dött inne i lägenheterna.

Vad är det som får alla dessa unga människor att åsidosätta sin framtid och riskera livet gång på gång? Egyptierna, i likhet med samtliga andra araber, lever under polisiära regimer där människovärdet är lika med noll (inte turisternas förstås, bara de egna). Det vet de unga som har vuxit upp i skräck för repressiva apparater, som inte skyr några medel för att underkuva folket. Den egyptiska polisens grymhet blev för uppenbar sommaren 2010 då Khaled Said, en 28-årig programmerare, dödades bestialiskt av två civilklädda poliser mitt på dagen och framför en massa vittnen i Alexandria. Hans brott var att avslöja poliskorruption på youtube. Khaled Said var varken det första eller sista offret för dessa bödlar, vars enda jobb är att skydda regimerna mot folket. Men hans död blev droppen.

Tusentals unga människor startade en facebook-sida som kallats ”Alla är vi Khaled Said”, samma grupp på 70 000 ungdomar som organiserade och ledde revolutionen den 25 januari 2011. Dessa unga revolutionärer, ofta utan någon partitillhörighet, betalar hellre med sina liv idag än finner sig i den repression som utmärkte Mubaraks tid och som inte avtog med militärens ”tillfälliga” övertag i väntan på val och en demokratisk utveckling. I oktober i år körde militären över 27 demonstranter framför tevehuset i Kairo med sina pansarbilar när de skulle demonstrera mot militärens förhalningar som utmärkte dessa tio månader sedan Mubaraks fall. Bilder på likdelar från bårhuset spreds på internet. De flesta av offren var kristna egyptier (kopter).

Senare fängslades Ala Abd al-Fattah, en av Egyptens främsta bloggare och en av eldsjälarna bakom 25 januari-revolutionen, anklagad för ”hets mot armén och vapenstöld”. Som enda bevis hade man ett vittnesmål av en regimvänlig ”journalist” som säger sig ha sett Ala stjäla vapen från en av polisbilarna. Alas enda vapen är hans dator, och det vet alla i Egypten. Det blev igen droppen för de unga som tröttnat på alla politiska partier och allt käbbel om ”valet eller konstitutionen först”, på arméns vaga löften och på oviljan att reformera polisen, då många av de värsta bödlarna blev befordrade istället för att hamna bakom galler. Under det ännu pågående november-upproret stängdes Tahrir-torget för de politiska partiernas representanter. De unga hängde upp stora banderoller vid ingångarna till torget där det stod: ”Politiska partier ej välkomna!” Politiska och religiösa rörelser fick gärna närvara men inte framträda med mikrofoner som de brukar.

Demonstrationen bara i Kairo lär ha samlat över 1 miljon människor fredagen den 25 november, under parollen ”Folket vill störta generalerna!” På Tahrir-torget kom alla de som motsätter sig arméns styre och politikernas korruption att samlas, medan de som vill ha armén kvar vid makten ”tills vidare”, som det heter, samlades i Abbasiyya, nära försvarsdepartementet. Man räknade uppemot några tiotusentals demonstranter för militären. Många egyptier vill idag helst glömma den repression som fick dem att leva som skrämda kaniner i över 30 år och ge armén en chans att rätta till situationen. Men man är också medveten om att arméns ledning är lika insyltad i korruptionen från Mubaraks tid som alla andra makthavare i landet. Revolutionärerna som kämpade mot polisen i januari måste idag kämpa mot både polisen och armén.

I Egypten talas det idag om en hemlig överenskommelse mellan USA, armén och Muslimska brödraskapet, där islamisterna får majoritet i parlamentet medan armén får de facto-styret och USA får behålla Camp David-avtalet oförändrat (vilket inkluderar den skamliga gasaffären där Israel får egyptisk gas nästan gratis). Armén har under Mubaraks tid haft ett enda krig att föra, och det var på börsen. Många blev rika under dessa 30 ”feta” år. Men armén består inte enbart av en ledning, vilket tvingat generalerna att åtminstone låtsas bry sig om folket och ge med sig inför trycket från det stora antalet demonstranter och de egna fotsoldaterna. Att ställa till med ett för stort blodbad på Tahrir-torget skulle frånta dem sista chansen att fortsätta styra landet enligt sina arbetsgivares anvisningar. Vi får inte glömma att samma dag revolutionen startade i januari flögs egyptiska generaler till Pentagon för att rådgöra med sina mästare. Man offrade Mubarak och hans söner helt enkelt för att kunna rädda den gamla regimen. Revolutionen skulle i smyg förvandlas till en palatskupp.Egypten håller andan inför det kommande valet som militärrådet bestämt sig för att hålla trots oroligheterna. Valet kommer att pågå under en hel vecka med början i måndag 28 november. Men resultatet verkar vara känt på förhand. Parlamentet kommer med stor sannolikhet att ha en islamistisk majoritet, men en som respekterar de ingångna avtalen med Israel samtidigt som den får fria händer att ”islamisera” landet, i saudisk stil. Den dagen man bestämmer sig för att ”beslöja” faraoniska statyer och stänga av templen (”för att inte fresta egyptierna att åter dyrka avgudar”, så som man föreslagit från vissa håll) lär bli ytterligare en droppe för en stor del av den trötta egyptiska befolkningen som fått nog av poliser, arméer, israeler, amerikaner och religiösa fanatiker av alla sorter.

Oavsett valets utgång kan ingen demokrati byggas med den poliskår landet har. Polisen har till sitt förfogande en milisstyrka på några hundratusen s k ”baltagiyya”. Dessa utför alla smutsiga uppdrag, infiltrerar demonstrationer, fungerar som spioner, angivare och torterare mm. De presenteras för medierna som ”huliganer” men i själva verket är de en disciplinerad styrka fullt kapabel att sprida skräck bland civilbefolkningen. Revolutionärerna på Tahrir har ställt ett flertal nödvändiga krav för att landet ska börja repa sig. Bland annat att ställa inför rätta alla som visat sig vara inblandade i massakrerna på demonstranter, att upphäva undantagstillståndet som varat i över 30 år och att upphäva militärdomstolarnas domar mot civila demonstranter och åter pröva deras fall inför civila domstolar. (Över 12 000 egyptier har ställts inför militärdomstol sedan januari 2011, och av dessa har över 4 000 blivit dömda till fängelse!) Men det viktigaste kravet är nog det som går ut på att fullständigt omstrukturera det korrupta och fascistoida polisväsendet.

Detta är utan tvivel det mest akuta kravet om demokratiseringen av samhället någonsin ska lyckas. Med en sådan människoföraktande poliskår spelar det föga roll vem som styr i Egypten. Denna åtgärd har fullständigt nonchalerats av det styrande militärrådet. Tio månader har gått till spillo, en dyrbar tid under vilken man hade kunnat vidta nödvändiga steg för en total reformering av polisen, men som istället gick åt till politisk positionering mellan religiösa och sekulära partier och skumma spel bakom lykta dörrar. De revolutionära krafterna i landet är fullt medvetna om detta krav och frågan ventileras ständigt i medierna, som visar en mognad och en medvetenhet som får västerländska medier att te sig som rena farsen.

Men folket kämpar mot ett monster som delvis har skapats av just dessa hycklande krafter i västerlandet.Under skrivande stund nås jag av nyheter om upptrappade konfrontationer mellan polis och demonstranter i Bahrain, 50 mördade i Syrien varav flera barn och kvinnor och en väpnad attack mot saudisk polis som lämnade 4 döda. Jemens president har nu lämnat landet och sökt asyl (”vård”, enligt officiella språkrör) i Saudiarabien, medan de unga i Benghazi demonstrerar mot den nya libyska regeringen som anklagas för att vara en importerad regering. Händelserna i Egypten måste ses mot en allarabisk bakgrund med tanke på landets betydelse i området. Västerlandet och Israel har alltid bekämpat demokratiseringsprocessen i arabvärlden och stött diktaturerna, både sekulära och teokratiska sådana.

Obamas hyllning av det egyptiska folket och deras revolution rimmar illa med USA:s export av internationellt förbjudna vapen till den egyptiska staten. Lyckas demokratiseringen i Egypten lär den spridas till övriga länder i området och särskilt saudierna kommer att ställas inför svåra påtryckningar, vilket inte gynnar västerlandets intressen. Detta förklarar USA:s flirtande med de saudiskstödda muslimska bröderna i Kairo. De arabiska massornas resning har drivit fram krav på etiska revolutioner över hela världen. Storfinansens bästa bundsförvant har varit mörka krafter som spridit religiös fanatism bland de fattiga med hjälp av oljepengar, samtidigt som de hållit repressionen av sina undersåtar med hjälp av vapen från väst. Alltfler araber har börjat förstå detta. Deras revolution är långt ifrån färdig. Den har knappt börjat.

Mona Tahhawi som nyligen arresterats och misshandlats i Kairo för att göra sitt jobb som journalist lyckades twittra om sin belägenhet från en lånad telefon på inrikesministeriet (hennes egen hade förstås stulits under sammandrabbningen med de tafsande poliserna som försökte klä av henne i gränden) och fick hela världen att veta var hon fanns och vad hon råkat ut för. Den tid då man kunde skilja mellan utvecklingen i väst och i resten av världen är förbi. Frågan är när massorna i väst kommer att inse implikationerna av sina regeringars stöd till dessa tyranniska regimer på den egna demokratins framtid.Hesham BahariBokförläggare / Alhambra Förlag26 november 2011

Forskare och läkemedel-företag genomför mänskliga experiment i Afrika

2011-11-10T18:06:00.000+01:00

Farid Zakaria den 7 November 2011

En ny rapport kritiserade framträdande institutioner och läkemedel-företag som Pfizer, Columbia University, Johns Hopkins University och Population Council för sin inblandning i oetiska och olagliga mänskliga experiment.

I rapporten, som kallas "icke-samtyckande forskning i Afrika: Outsourcing av Tuskegee" med avseende på Tuskegee, Alabama, där olagliga mänskliga experiment 1932-1972 med amerikanska Public Health Service (Public Health Service) utfördes. I detta experiment observerades 600 fattiga svarta amerikaner i en studie om utvecklingen av obehandlade syfilis. Några av männen blev avsiktligt infekterade med syfilis och nekades all healing. Tyvärr, säger rapporten, blev ingen för detta brott mot mänskligheten ställt inför rätta.

Den nya rapporten visar detaljerad mänskliga experiment, som genomfördes av amerikanska forskare och läkemedelsföretag med afrikaner, som vanligtvis inte hade någon utbildning var fattiga och omedvetna om sina rättigheter. De människor lämnas ofta i tron att de får medicinsk behandling från statliga myndigheter hälsa eller genom hälsoministeriet.

Dessa metoder påminner om de fasansfulla experiment som genomfördes av forskare från USA på 40-talet i Guatemala, där hundratals Guamalteker inficierades med könssjukdomar utan deras tillåtelse eller information. Förra året, bad Obama formellt om ursäkt till Guatemala för dessa experiment.

Mänskliga experiment regleras i USA av Office of Research Integrity och olika etiska forskningsinstitut. Många afrikanska länder har inga sådana institutioner. Och om de finns, då är inte oberoende och styrs av korrupta regeringstjänstemän.

Vid en HIV-experiment, som sponsrades av Gilead Sciences, Center for Disease Control och Bill och Melinda Gates Foundation och genomfördes av Family Health International, blev medborgare i Kamerun informerad om experimentet på engelska, även om många bara förstår franska och är analfabeter. Fem kvinnor inficierades med HIV, men fick inga antiretrovirala läkemedel.

I ett annat experiment i Nigeria, som genomfördes av Pfizer-läkarna fick barn sprutor med ett antibiotikum - Trovan kallad - under en Miningitis epidemi, utan medgivande från sina familjer och utan information om biverkningar och syftet med försöket. Elva barn dog och många blev förlamad.

I Sydafrika och Namibia blir HIV-positiva mödrar rutinmässigt steriliserad utan deras tillstånd. Länder som använder sådana metoder är kända för att ta emot pengar till och incitament i form av lån från USAID och andra hjälporganisationer.

I rapporten sägs att amerikanska forskare och läkemedelsföretag bröt mot lagen och protokoll från Helsingforsdeklarationen (1964) och Belmont rapporten, som föreskriver etiska riktlinjerna för mänskliga experiment.

Dessutom blir resultaten av oetiska och bedrägliga experiment i USA och Europa "tvättad" genom systemet av kolleger-kontroll. Många av de "kollegor", som kontrollerar experimenten, är själva involverade i oetiska beteenden. Andra fruktar möjligheten av professionell alienation när de öppnar munnen.

Författarna gör flera förslag för att stoppa denna praxis. De omfattar kongress-utfrågningar, så att ärendet kommer att göras tillgängliga för allmänheten, liksom nya lagar för att se till att läkemedel inte blir godkända av FDA [för godkännande av läkemedel i USA. D. OB.] om inte forskningen uppfyller etiska principer.

Peru stoppar GMO-grödor

2011-11-09T09:15:00.001+01:00

Medan EU:s tjänstemän och politiker inte insett de stora miljö-och hälsoriskerna med GMO-grödor utan sitter och prövar nya godkännande har parlamentet i Peru förbjudit odling av GMO-grödor i 10 år.
Samtidigt har Limas stadsfullmäktige förklarat att huvudstaden (med 8 miljoner invånare) ska ”vara fri från genmodifierade grödor.” Borgmästaren Susanna Villarán kommer också att inleda en kampanj för att informera invånarna om vilken negativ påverkan genförändrade livsmedel har på hälsa och miljö.
I motsats till i Sverige där LRF och landsbygdsminister Eskil Erlandsson är positiva till GMO-grödor säger de peruanska bönderna nej.
Beslutet i Perus regering och i Lima är en ”hyllning till Perus bönder som förser landet med livsmedel från vår rika biologiska mångfald” säger ordföranden i Conveagro (LRF:s motsvarighet) När hörde vi ledande LRF-are tala om biologisk mångfald. Nej där härskar enfalden liksom i landsbygdsdepartementet och på Jordbruksverket i Jönköping.
Den peruanska journalisten Cecilia Remón berättar att det finns en bred uppslutning kring den peruanska kampen mot GMO. Inte bara småbönder, som i andra länder slås ut av genmodifierade grödor,utan även kockar, exportföretag, agronomer och läkare stöder kampen.
Bönderna har också gott stöd av den nyvalde presidenten Ollanta Humala som är indianättling. Det är också bland de indianska småbönderna som GMO-motståndet är som störst.
Hur kan det komma sig att de flesta storbönderna i LRF som många är både lantmästare och agronomer ändå inte inser de uppenbara riskerna med GMO? Det är funderar jag mycket över. Beslutet i Peru är mycket glädjande. Kanske går det ändå att stoppa GMO-galenskapen.
Rune Lanestrands artikel ligger här.

Dennis South Comments:

2011-11-08T21:06:00.001+01:00

Libya’s Liberation Front Organizing in the Sahel

td p { margin-bottom: 0cm; }p { margin-bottom: 0.21cm; }

Regarding the article by Franklin Lamb 'Libya’s Liberation Front Organizing in the Sahel'

The LLF would best be able to decided what route to take in Libya, of course. I just wonder about the route of elections. What does Al-Qaeda care about elections? What do the rats care about elections? What does the TNC's European and American masters care about elections? They don't even hold honest elections in their own countries. They use various tricks, including the computer-sabotage of voting machines, to steal elections from candidates that do not support the corporate agenda.

Elections? What international body will be respected by the rats and Al-Qaeda? How can any elections be held, when the rats will, no doubt, simply kill any "suspected" pro-Jamahiriya Libyan?

I understand, of course, that the rationale of the LLF entering candidates is so that it would not appear to be "un-democratic." But, the LLF had better listen to this: The masters of the TNC, i.e., Europe and America, are not going to stand for fair elections. They are going to do everything to assure that rats are elected.

They did everything to assure that the rats were imposed on Libya, including killing 90,000 Libyans, destroying all of the Libyan infrastructure, destroying Sirte, killing 30,000 blacks in Tawerga, raping women, dropping bombs for 8 months, non-stop. So now, are we to really believe that elections in Libya will be fair?

I wonder what "elections" Mao held. The Libyan people have to make their own decisions. But the Chinese won their liberation by physically pushing Chiang Kai-Shek out of China and to the Island of Taiwan. The Vietnamese won their liberation by pushing the U.S. out of Vietnam, militarily.

It is always extremely difficult to sit on the sidelines, in a comfortable chair, "running off at the mouth" about what the Libyan people should do. But I cannot help but register my opinion, based on the reality that we have seen for 8 months. Elections were already called for, many months ago, by the representatives of the Jamahiriya. Those calls for elections were ignored by the rats and by the northern countries, because elections are not the point for them. The only point for them is force. That's it. They control through force of arms, and nothing else.

God forgive me if I am wrong for issuing these cautions. But, Europe and the United States are headed by gangsters. Their governments are not legitimate governments at all. Their governments are criminal enterprises, led by thugs.

It is up to the LLF, of course. But, what happens if the LLF loses elections, based on fraud? President George Bush "won" an election based on pure fraud, and it is now common knowledge. If the U.S. government will perpetrate a fraud on 365,000,000 U.S. citizens, then what does the LLF think that the U.S. cares about 5 million or 6 million Libyans? Nothing.

It's time to dream, and it's time to make the dream come true, especially through the youth. There will be no safety for Libya until North Africa unites, despite tribal, philosophical, religious, racial, ethic, differences.

North African unity trumps so-called "elections" in a place where devils exist. I hope that Saharan unity is being discussed, within the LLF, as a political and military option.

The northern countries play hard. The northern countries do not give a shit about democracy. That has to be understood. Perhaps the only place on earth that cared about democracy was the Libyan Jamahiriya.

Long range goal? Unity. Short range goal? Unity. Total unity. There is no choice, and the formations need to begin now, and be maintained and strengthened to completion. I assume that they are beginning now.

The northern countries are making it clear what they are about. The notion of the "sovereignty" of North African countries has to be replaced by the notion of the sovereignty of the North African Union. The rule should be: If you jump on one, you jump on all. If you jump on Libya, you jump on Egypt, and Egypt will fight with Libya.

We all know how Muammar lambasted the Arabs for their back-stabbing disunity. But Muammar has not stopped hoping for that unity. This unity has to soon begin to be talked bout "in the streets" of North Africa; under the tents of North Africa. This must be the talk now: North African Unity and independence. Rely on each other; on Africa; on the socialist countries of South America. It is time--now!

Libyen: rebellerna rensar befolknigen medan motståndet växer

2011-11-05T20:09:00.000+01:00

Den här artikeln har vi mavera att tacka för.

Medan västvärlden försöker skapa en bild av ett ”nytt demokratiskt Libyen” i Benghazi frodas rasismen. Detta har blivit i princip en officiell ideologi bland extremister som numera styr landet. Myndigheter i Benghazi har utfärdat ett ultimatum till de svarta invånarna (främst riktas ultimatum till medborgare från Tchad) att lämna staden förre den 11 november 2011. Efter detta datum hotar myndigheterna att avrätta alla som inte gav sig av. Och detta är inte tomma ord. Rebellerna har visat redan vid väldigt många tillfällen hur de behandlar svarthyade människor.
I en kommuniké som släpptes nyligen av den Internationella organisationen för migration har 200 000 afrikaner från 19 länder flytt från Libyen. Dessa människor bodde och jobbade i Libyen före kriget. Experter tror att den verkliga siffran är ännu högre, eftersom rapporten hänvisar endast till registrerade av IOM personer. Svarta afrikaner har flytt och flyr från områden som kontrolleras av den nuvarande regimen i Libyen. Antalet flyktingar fortsätter att växa.
Afrikanska unionen protesterar mot förföljelsen av svarta som den ”demokratiska” regimen i Libyen utövar. Medan västvärlden låter allmänheten tro att allt är lugnt i det ”fria Libyen”.

avrättning av svarta i Tripoli

Samtidigt fortsätter motståndsrörelsen. Den leds idag av Muammar Gaddafis son Saif al Islam. Trots massivt förtryck av de olika militanta islamistiska grupper, i västra delen av Libyen växer det folkmotstånd. Underjordiska militära grupper bildar successivt en organ
isation och knyter kontakter sinsemellan. I Tripoli och dess förorter fungerar en stridsenhet ”Saif” som är uppdelad i mindre stridsförband.

Bild: Saif Gaddafi och tuareger

Källa: Algeria ISP

Rate this:

1 Vote

Läkare och sjuksköterskor flyr från Fukushima

2011-10-29T18:41:00.000+02:00

Originalet till den här artikeln från Rune Lanestrand är publiserat den 5 oktober 2011 här.

Den japanska sjukvården har drabbats av stora problem då hundratals läkare och sjuksköterskor säger upp sig och flyttar från Fukushima distriktet. Även i angränsande distrikt säger personal upp sig i rädsla för den radioaktiva strålningen från reaktorhaveriet i Fukushima. Det har visat sig att chefsläkarna är de som först säger upp sig och flyttar till säkrare områden.

Man litar helt enkelt inte på myndigheterna. Prov på cesiumhalt i jord som inte kontrollerats av myndigheterna visar en betydligt högre halt radioaktivitet än de officiella siffror som presenteras. Den japanska strålskyddsmyndigheten tycks, i likhet med den svenska, se som sin främsta uppgift att förringa riskerna med kärnkraften och att lugna folk.

Uppsägningarna har ställt till så stora problem att flera sjukhus har tvingats stänga akutmottagningar nattetid och minska öppettider på många vårdcentraler. Om personalflykten inom sjukvården fortsätter kommer staten troligen att använda den lag som tvingar folk att arbeta inom radioaktiva riskområden. Rädslan för tvångslagen gör att många överväger att lämna landet. En liknande lag finns också i Sverige.

Lagen användes från första stund efter reaktorhaveriet för att tvinga personalen att vara kvar för att arbeta i själva reaktorbyggnaden för att försöka minska utsläppen så mycket som möjligt. Fortfarande läcker ända stora mängder radioaktiva ämnen från Fukushima 1. Den lag som kan tvinga svenskar att arbeta vid en havererad reaktor kan också tvinga svenska medborgare till liknande arbete i ett annat land som drabbats av ett reaktorhaveri.

Finnarna som med bl a pengar från svenska storföretag ska bygga ytterligare ett kärnkraftverk på andra sidan Bottenviken borde tillsammans med kärnkraftskramande svenska politiker göra en gemensam studieresa till Fukushima. För att på ort och ställe konstatera hur hjälplösa myndigheter och företag är mot den lömska radioaktiva strålningen.

Där skulle de också få konstatera att det går en gräns när man inte längre kan köpa folk för pengar. Trots att Fukushima kommun anslagit 450 miljoner yen för rekryteringskampanjer och högre löner fortsätter personalflykten inom sjukvården. Och detta i områden där behovet av sjukvården ökar på grund av strålskador.

Kan bara konstatera; om personalflykten vid japanska sjukhus knappast en stavelse i svenska medier

Korrespondenterna i SVT är värda beröm

2011-10-27T11:38:00.000+02:00

Jag tackar Rune Lanestrand för den här biten om vårt käraste dryck - kaffet.
Men för det mesta har vi ingen aning om hur människorna plågas och t o m förgiftas för att vi skall få det på vårt bord.

kaffeträden fordrar mycket jobb

Korrespondenternas har åter gjort ett bra inslag. Kvällens program Beska droppar om Kaffe visade hur farligt arbetarna lever på storböndernas kaffeplantager i Brasilien. Där man sprider farliga växtgifter från flygmaskin. Även när arbetarna vistas ute på fälten.

kaffeböner mogna ojämn

Heder åt Brasiliens småbönder som inte vill använda växtgifter, utan producerar på traditionellt sätt så vi kan köpa och ekologiskt kaffe i butiken.
De stora plantagerna använder Endosulfan ett växtgift som är förbjudet i nästan hela världen. Det är ett insektsgift, som kan ge cancer, utvecklingsstörningar, krampanfall, diaréer och andnöd.

Ingen som sett programmet Beska droppar tror jag kan köpa annat än ekologiskt kaffe i fortsättningen. För tro inte att Endosulfan inte är farligt i det färdigrostade kaffet.

Ekologiskt kaffe finns även med fair trade som är lite dyrare men går till småbrukarnas kooperativ som odlar ekologiskt. Tänk då på att det något högre priset inte bara är bra för din egen hälsa utan också för kaffearbetarna och för att deras miljö och deras jord inte ska förgiftas.

Ja det var ett riktigt intressant program som motvikt till allt strunt och våldsutbud som är allra värst i tv4. Glädjande var också att i kaffekooperativet i Rwanda kunde hutus och tutsis, folkmordet till trots, arbeta tillsammans.
Det kanske ändå finns hopp om mänskligheten trots allt.

Tack till Korrespondenterna i svt 2 som visar att det finns kunniga journalister som tar sitt viktiga yrke på allvar.
Missade du filmen kan du se den här.

Libyen: Gaddafis påstådda död är bluff

2011-10-21T09:08:00.001+02:00

Instämmer helt och hallit med mavera och Stephen Lendman, den mycket renommerade amerikanska bloggaren. Naturligt är de alla - inte bara Clinton - krigsförbrytare: Obama, Sarkozy, Cameron, Merkel. Och alla de skitstövlar som fegt sitter i sina redaktionsfåtöljer jublande över det påstådda mordet av en stor man. Skam går på torra land.

Libyen: Gaddafis påstådda död är bluff

De officiella rapporter som kommer från västerländska massmedier är falska. Gaddafi lever. Om detta berättade Stephen Lendman (amerikansk radiopratare, författare och bloggare).
”Jag är mycket skeptisk till de så kallade officiella rapporter, åtminstone från Nato-länder som deltar i den libyska kampanjen bör misstros” sa han till RT.
Han tror inte heller de senaste nyheterna angående det att Mutassim Gaddafi är också liksom enligt uppgift har dödats just i Sirte.
”Rapporter från västerländsk massmedia är helt förfalskade. Sirte kontrolleras inte av NTC, inte heller Bani Walid och som i själva verket inte Tripoli heller” säger Stephen Lendman. Han beundrar regeringstrogna styrkor (Gaddafis sida) som efter sju månader av hårt motstånd visade världen mest avancerade militära färdigheter och som har förmågan att fortsätta kampen mot västerländska legosoldater och rebeller.
”Västerländska medier ljuger, de officiella rapporterna ljuger”, påstår han.
Lendman kommenterade det senaste uttalande, gjort av Hillary Clinton, om att Gaddafi ska fångas eller dödas. Han sa att för det offentliga uttalandet som den amerikanska utrikesministern gjorde, bör hon betraktas som en krigsförbrytare.

Dessa lögner är USA:s avledningsmanöver. När Gaddafis familj (en son och tre barnbarn) dödade den 30 april i år, har USA serverat världen en nyhet om ”dödandet” av Bin Ladin, som enligt flera källor har varit död redan i flera år.
Nu har USA och Nato släppt en till informationsbomb, för att dels avleda uppmärksamhet från verkligheten, del för att markera seger, två händerna och starta ett nytt krig någon annanstans.
Men det finns verkligen en man som blev verkligen dödad, vilket massmedia håller tyst om. Brutalt mördades i sitt hem (med 12 kulor) en stamledare Ali Ahval från stammen Warfalla. Han var också huvudsamordnare för stamledarna i staden Beni Walid. Han var en lugn och klok gammal man, som blev 80 år gammal. Han använde aldrig vapen. (Källa 1, Källa 2)
EU har högtidligt och officiellt förklarat slut på Muammar Gaddafis ”diktatur” i Libyen och början på en ny kolonisering av Afrika. Nu, enligt F.Reinfeldt, kan börja en ny världsordning.

Libyen: bilden är fejkad

2011-10-20T20:24:00.001+02:00

Libyen: bilden är fejkad

Det är något som inte stämmer med bilderna. Finns en stark misstanke att bilden är photoshopad.
Den här bild är den som massmedia sprider.

Den här bilden, som verkar vara identisk med bilden ovan (till och med klockslag är samma) är från Syrien.

Källa

Intressant, eller hur?

AfriSynergy: Libya Breaking News October 18 (video)

2011-10-19T14:32:00.001+02:00

I like this guy and he likes the NATO and TNC lies to shoot them to the ground.

Libyen: Mutassim Gaddafis tal till världen. Uppmaning till global revolution!

2011-10-18T16:35:00.000+02:00

Översatt av Mavera 16/10/2011

”Världens folk!
Dessa ord kommer till er från dem som kämpar och försöker att överleva under massiva och kriminella Natos bombningar.
Vår situation belyses inte av västerländsk massmedia.
Vi är enkla människor som valde principer och satte dem över en rädsla.
Vi lider av Natos brott och sanktioner, massmord och rån, som vi tror är det verkliga massförstörelsevapen.
Vi har gått igenom mycket under dessa veckor och månader fyllda av vånda och förtvivlan, samtidigt som kriminella FN säljer våra oljerikedomar under devisen att ”skydda civilbefolkningen”.
Mer än 60 000 oskyldiga människor dog i väntan på ljuset i slutet av tunneln, som inte har något slut, förutom koloniseringen av vårt land och stöld av våra resurser.
Efter att Frankrike och Storbritannien begått brott i Libyen har vi valt vår framtid.
Det är framtid liknande alla motståndsrörelser i mänsklighetens historia.
Det är vår plikt och vår rätt att kämpa mot de koloniala krafterna och låta deras folk ha ett moraliskt och ekonomiskt ansvar för vad deras valda regeringar har gjort – förstört och rånat vårt land.
Vi har inte korsat oceaner och hav för att ockupera Storbritannien eller Frankrike, vi kan inte heller hållas ansvarig för den ekonomiska krisen i Europa, som makthavarna där försöker lösa genom att råna ett suveränt land.
Dessa brottslingar försöker dölja sina verkliga planer för kontroll och monopol på världens energiresurser, då Kinas växande makt och ett starkt enat Afrika var ett hot för dem.
Det är ironiskt att libyerna måste bära bördan (som på uppdrag av resten av denna sovande värld ) av denna enorma konflikten som ständigt fördjupas!
Vi kräver inte vapen eller soldater för vi har allt detta.
Det vad vi ber er är att skapa en global front mot krig och Nato. En front som kommer att förvaltas av de visa människorna. En front som kommer att föra med sig reformer och ordning, samt skapar nya institutioner för att ersätta de nuvarande, som är korrupta.
Sluta göra affärer med Frankrike, USA, Storbritannien, Qatar och Förenade Arabemiraten. Minska eller sluta använda deras produkter och propaganda. Sätt stopp för dem innan de förstör hela världen.
Upplysa de som fortfarande ifrågasätter den sanna naturen av denna konflikt.
Tro inte på massmedias lögner.
Deras förlust här på den libyska jorden är mycket större än det vad de erkänner.
Vi beklagar att vi inte hade fler kameror för att visa världen deras sanna nederlag.
Fienden är på flykt. De är rädda för organiserat motstånd för att de inte kan se eller ens förutse det.
Nu ska vi välja när, var och hur ska vi slå. Och som våra förfäder tände den första lågan av civilisation ska vi nu åter markera ordet ”erövring”.
Idag gör vi ett nytt bidrag till konsten av en urban krigföring.
Ni ska veta att genom att hjälpa det libyska folket, hjälper ni er själva, eftersom imorgon kan denna förstörelse vara hos er. Denna konflikt är inte bara ett lokalt krig.
Hjälp det libyska folket att inte skapa nya affärer och avtal med Frankrike, USA, Storbritannien, Qatar och Förenade Arabemiraten.
Isolera dem.
Världen kan inte hållas som gisslan då de har kontroll över FN för att dölja sina brott och stölder.
Vi kommer att hålla dem här i Libyen, i fällan tills deras krafter tar slut, inklusive de mänskliga och deras vilja att slåss upphör.
Vi kommer att tvinga dem att spendera lika mycket som de har stulit, om inte mer.
Vi kommer att förstöra oh sedan stoppa flödet av den stulen olja, vilket gör att deras strategi kommer inte att fungera.
Ju tidigare den globala revolutionära rörelsen kommer igång, desto snabbare bli deras undergång.
Till Natos soldater vi säger: ”Gå tillbaka till era hem, familj och vänner. Detta är inte er kamp och ni kämpar inte för en rätt sak i Libyen”.
Men till Sarkozy och Cameron säger vi att vi är redo, der har ni inte väntat er.
Nu har ni en annan uppgift innan det blir slut för er.”

Al-Mutasim Billah Gaddafi”

Den revolutionära floden i de muslimska länderna

2011-10-17T08:29:00.000+02:00

Den här artikeln skrev jag i början av förra året och den tål att läsas igen.


Soluppgång på Tahrir platsen av Carlos Latuff, Brasilien, februari 2011. På solen står "demokrati".

Jo, den här floden har naglat oss fast här på Tlaxcala på våra stolar. Rapporter via al-Jazira, Press TV, TeleSur, France 24heures, BBC, Facebook, Videos – man vill titta, erfara och veta allt samtidigt. Vi har översatt och publicerat så mycket som möjligt – med foton, videoclips, cartoons – så att många människor kan få en så bra uppfattning som möjligt. Och våra hjärtan har slagit i takt med människors hjärtan på Tahrirplatsen i Kairo, Suez, Alexandria men också med dem i Jemen, Jordanien, Gaza etc., som gör uppror och kämpar för sin mänskliga värdighet.

Och jag känner mig närmare dessa människor än med mina grannar här i min lugna sömniga svenska by och deras likgiltighet gör mig sjuk. Som inte ens kände solidaritet med européerna i Island, Frankrike, Grekland när de gick ut på gatorna för sina rättigheter. Hur skall de kunna känna solidaritet med dom där nere – man vet ju knappast var nånstans det ligger – dessutom är de svartskallar – hur skall man känna solidaritet med dem?* Naturligtvis finns det undantag – men man måste leta efter dem med lykta.

Men egentligen tänkte jag på någonting annat. Kan vi verkligen göra oss en bild av alla bilder som störtar samman över oss? Vi vet alltför lite om de sanna kraftförhållanden i Egypten och ännu mindre om dom i de andra länderna. Hur är stämningen bland jobbarna (uppropet av den nya fackföreningen till generalstrejk tycks har runnit ut i sanden) eller i armén med sina 1 ½ miljon män? Och hur hos bönderna – fellaher – den mest förtryckta klassen i Egypten och med 60% den största befolkningsgruppen?

Visst känner jag solidaritet med dessa unga entusiastiska människor, med alla de andra människor, de gamla, unga, de tappra kvinnorna – men samtidigt känner jag ångest för dem, ångest att all deras begeistring deras tårar av glädje och av smärta deras offer och deras vilja att bryta upp mot nya horisonter kan vara förgäves. Samma ångest jag kände när jag såg miljonerna jubla efter Obamas valseger. Och jag känner fortfarande den ursinniga vreden över den där råttfångarens svek.

En sak vet jag mycket väl: imperialisternas vilda besatthet och beslutsamhet att rädda vad som går att rädda eftersom deras med miljarder dollar proppade underrättelsetjänster inte hade den minsta aning som så ofta.

För det första måste icke-våld och fredlighet predikas för de protesterande även om man själv aldrig tänkar på det - inte ens i drömmen. De älskar de andras icke-våld, de andras fredliga underkastelse. Själva griper de alltid till varenda – jag upprepar varenda – medel när det handlar om deras egna intressen. De glömmer aldrig Maos uttalande: Politisk makt växer ut ur en gevärspipa.

Och deras intressen i detta fall är enormt omfattande. På första platsen gäller det oljan. Sen det geostrategiska läget. Faran för skötebarnet Israel. Faran för de kära saudiarabiska vännerna. Och naturligtvis smittfaran för alla andra arabiska länderna.

Och jag tänkar på Indonesien 1965, på Chile 1973, Gwangju i Sydkorea 1980 och – jo, varför gå över ån för vatten – på Tyskland 1989, östtyskarnas fredliga revolution. Vad det gick fint – så fredligt. Vi omfamnade dem, våra kära bröder och systrar, vi stoppade bananer i deras käft, man manipulerade och intrigerade och subventionerade och innan de ens visste ordet av så hade man dragit dem vid näsan. Man hade ju redan för länge sen preparerat och indoktrinerat sina handgångna typer och i slutändan hade vi fått ett sådant där praktexemplar i Tysklands högsta ämbete och det här var just snyggt! Angela – en Adenauer-Strauß-Kohl-Mix. Och allt helt fredligt.

Och när jag ser med vilken chutzpe yankerna vågade att sätta cheftorteraren framför egyptiernas näsa då är det ugglar i mossen. Och hur han försöker prata omkull det Muslimska Brödraskapet och hur Obama helt plötsligt inte längre tycker så illa om brödraskapet och hur höga militärer och ”rådgivare” rusar fram och tillbaka mellan Kairo och Washington och européerna dumdristig lägger sig i – allt med det enda målet att hålla folket på Tahrir platsen lugnt och fredligt en stund till så att de själva kan koka färdigt soppan.

Nja jag hoppar innerst inne att jag har orätt. Jag hoppas att egyptierna får en ny Nasser, en bättre Nasser som gör landet verklig oavhängig och som jagar alla rådgivare, experter, globalister åt helvete och litar på sitt eget folk. Som inte vill göra Egypten till den största arabiska makten utan till det största och mest lysande förebilden. Detta skulle detta land med sin makalösa urgamla kultur verkligen förtjäna.

* Anmärkning: Finns det någon som erinrar sig fackföreningarnas stora ord när det trummades för fullt för EU? ”Vi skall bli starkare!” - ”De måste räkna med oss!” I helvete heller. De höga fackföreningspamparna kröp snabbt under det varma täcket vid de härskandes fötter. Tacksamma att de inte sparkades ut.

Kamp mot de svaga

2011-10-17T08:03:00.000+02:00

En liten betraktelse till söndagen den 14. november 2010

'Mormor berövas handväska' - 'Handikappad brutalt nerslagen - blev av med 10 kronor' - 'Raggare överfaller flicka - våldtar henne' - 'Terror i bus' Sådana nyheter kan man nästan dagligen läsa höra eller se i medierna. Minst lika vedervärdigt som dessa handlingar är tycker jag är fakten att det finns ganska ofta åskadare som inte bara är för fega att ingripa utan dessutom applåderar.

Denna hållning är inte alls ett undantag eller är begränsat till ett land. Jag upptäckte den i hela Europa och ibland även i länder utanför. Tyvärr för det mesta när jag inte är närvarande. För jag har för vana att ingripa omedelbart och utan eftertanke. Om jag nu sitter i bilen och ser några ungdomar att traktera en gammal man med baseballrackets - jag lämnar bilen mitt på gatan, hoppar ur och rusar fram - och se där de låter falla sina rackets och springer sin väg. Eller på marknaden ser jag en kraftig byggt handlare ryta mot en gammal kvinna som letar i avfallshögen bredvid hans bod och även göra henne ansvarig för en stor buckla i hans lastbil. Jag skälla på honom medvetet vulgärt och erbjuder honom en kok stryk med förhoppningen att han accepterar erbjudandet. Han försöker att försvara sig verbalt. Då kommer en mycket elegant herre fram och säger till honom: "Den här mannen har rätt, ni är en slyngel." Och så gick han. Typen tappade hakan och hans utländska anställda flinade.

Vad säger oss detta? Att slynglar och hooliganer är fega och att man kan räkna absolut med stöd från likasinnade. Men jag vill komma till något annat. Exakt samma hållning kan vi läsa, se och höra dagligen i alla medier på den globala nivån. Statsmakten ser till att banksters, Vdn av kriminella företag eller politiker inte pryglas utan sällskapets allra fattigaste eller sådana människor som är motståndare till våld och orättvisor.

Och det som gäller inom en stat gäller också för mellanstatliga relationer. Alla tiders starkaste världsmakt överfaller de minsta, svagaste, fattigaste och om möglig försvarslösa länder - mördar massakrerar torterar våldtar bombar skjutar bränner bulldozar uranförgiftar hela länder. Men det räcker ännu inte. Denna världsmakt tvingar även andra, tredje, fjärde gradens makter att deltar. Och nu är det 46 stater som har gett sig på Afghanistan. Och ingenstans ser man en skamkänsla. Eller en känsla för medlens oproportionerlighet.

Ingenting. Tvärt emot. Alla dessa förbrytare från den enklaste soldaten till generaler, från ansvariga politiker till vapenproducenter och högt utbildade vapenuppfinnare - alla blir de lovordat för deras mod, deras vishet, deras kärlek till fred, de får medaljer och orden och nobelpriser. Nu finns det folk som menar att det som sades ovan och det här kan inte jämföras. Förr försökte jag ofta att diskutera med sådana människor men det är fruktlös. Det finns den berömda röda linjen som Arundhati Roy nyss talade om: antingen står man på den här sidan eller på den andra. Jag står med henne på den här sidan som för övrigt också Marx gjorde. Han som redan sade för hundra år: De mellanstatliga relationerna skiljer sig i grunden inte från de mellanmänskliga relationerna. Så sant. Också han tillhörde de undantag som - liksom vi idag - försökte att göra världen mera mänsklig och mera rättvis så att det skulle vara en lust att leva i den.

En irländare i Stockholm

2011-10-17T07:47:00.000+02:00

Förra veckan i november 2010 promenerade jag längs Södermalmvägen i Stockholm och tittade på den väldiga byggnadsplatsen där man håller på att gräva en ny tunnel för pendeltåg från Söder till Riddarholmen och vidare till centralen. Då kom en medelålders man med hjälm och mustasch ut från en ponton och tittade på mig med ett vänligt leende och humor i blicken. - Ett väldigt jobb ni håller på med, sade jag. - Pardon, I don't understand. I'm only three weeks here. Så jag upprepade mina ord på engelska och frågade vårifrån han kommer. - Irland, sade han. Jaha, då förstår jag. Där går det väl inte så bra med de bankarna som plockar folk på pengar.
- Nej, sade han. Och det värsta är att regeringen är med på deras jävla spel. Bankerna fuskar bort pengarna och vi skall betala.
- Just, menade jag. Men så går det till överallt. Här och i Tyskland, i USA överallt. Istället för att bura in dom.
- Då behövs en revolution. En blodig revolution.
Jag höll med och han sprang vidare över gatan och in i tunneln.
Ja och för en revolution behövs mera av din sort, tänkte jag.

Sanning och lögn i Syrien

2011-10-17T07:41:00.000+02:00

Av Jeremy Salt

6 oktober 2011 i Ankara

Originalartikeln ligger här.

Jeremy Salt är docent i Mellanösterns historia och politik vid Bilkent University i Ankara, Turkiet. Tidigare undervisade han vid Bosporenuniversitetet i Istanbul och University of Melbourne i fakulteterna Mellanösternstudier och Statsvetenskap. Professor Salt har skrivit många artiklar om Mellanösternfrågor, i synnerhet om Palestina, och var journalist för tidningen The Age när han bodde i Melbourne. Artikeln översattes av Christer Lundgren.

Eftersom upproret i Syrien är på väg mot inbördeskrig, måste den propaganda bromsas upp som väller fram i huvudströmmens media och okritiskt accepteras av många som borde veta bättre. Här är därför en matris av ståndpunkter för argumentation om vad som händer i detta krisdrabbade Mellanösternland:

1. Syrien har varit en mukhabarat-stat (underrättelsestat) sedan den skräckinjagande Abd al Hamid al Serraj ledde underrättelsetjänsterna som Andra byrån under 1950-talet. Den auktoritära stat som utvecklats sedan Hafez al-Assad tog makten 1970 har hänsynslöst krossat all opposition. Ibland har det varit antingen han eller dem. Den överallt närvarande mukhabarat är en obehaglig del av livet i Syrien, men eftersom Syrien är ett centralt mål för mord och undergrävande verksamhet från Israel och västerländska underrättelsetjänster, eftersom det flera gånger har utsatts för militärt angrepp, eftersom en stor del av dess territorium har ockuperats och eftersom dess fiender alltid letar efter möjligheter att störta det, kan det knappast sägas att mukhabarat inte behövs.

2. Det råder ingen tvekan om att merparten av de människor som demonstrerar i Syrien vill ha en fredlig övergång till ett demokratiskt styrelseskick. Inte heller råder det någon tvekan om att väpnade grupper som opererar i bakgrunden av demonstrationerna inte är intresserade av reform. De vill störta samhällssystemet.

3. Det har förekommit mycket stora demonstrationer till stöd för regeringen. Det finns en ilska över de väpnade gängens våld och en ilska över inblandning utifrån och över att utländska regeringar och media utnyttjar situationen. Enligt många syriers uppfattning är deras land åter utsatt för en internationell konspiration.

4. Oavsett sanningshalten i de anklagelser som riktats mot säkerhetsstyrkorna, så har de väpnade grupperna dödat hundratals poliser, soldater och civila, sammanlagt förmodligen nära 1000 hittills. Bland de dödade civila finns universitetsprofessorer, läkare och till och med, helt nyligen, sonen till republikens stormufti. De beväpnade gängen har massakrerat, överfallit, mördat, attackerat regeringsbyggnader och saboterat järnvägar.

5. Bashar al Assad har en stark bas av personlig popularitet. Fastän han sitter i toppen av systemet är det missvisande att kalla honom diktator. Systemet självt är den verkliga diktatorn. Djupt rotad makt i Syrien – förskansad över fem decennier – ligger hos militären och underrättelseetablissemanget, och i mindre grad i partistrukturen. Dessa är de verkliga källorna till motstånd mot förändring. Demonstrationerna var Bashars tillfälle att förmedla budskapet, vilket han gjorde, att systemet måste förändras.

6. Ställd inför de storskaliga demonstrationerna tidigare i år kom regeringen äntligen med ett reformprogram. Detta avvisades blankt av oppositionen. Inga försök gjordes ens att testa regeringens ärliga uppsåt.

7. Påståendet att väpnat motstånd mot regeringen har börjat först nyligen är en fullständig lögn. Dödandet av soldater, poliser och civila, ofta på de mest brutala sätt, har pågått nästan från början.

8. De väpnade grupperna är väl beväpnade och välorganiserade. Stora vapentransporter har smugglats in i Syrien från Libanon och Turkiet. De omfattar pumphagelgevär, maskingevär, Kalasjnikovs, raketkastare, Israeltillverkade handgranater och många andra sprängämnen. Det är oklart vem som tillhandahåller dessa vapen, men någon gör det, och någon betalar för dem. Förhör med tillfångatagna medlemmar av beväpnade gäng pekar i riktning mot Saad al Hariris Framtidsrörelse. Hariri är en galjonsfigur för USA och Saudiarabien, med inflytande långt utanför Libanon.

9. Väpnad opposition mot regimen verkar till stor del sponsras av det förbjudna Muslimska brödraskapet. Regeringen slog 1982 hänsynslöst ned ett uppror som Brödraskapet inledde i Hama. Många tusen dog och en del av staden förstördes. Brödraskapet har två huvudmål: förstörelse av Baath-regeringen och förstörelse av den sekulära staten till förmån för ett islamiskt system. Det törstar nästan påtagligt efter hämnd.

10. De väpnade grupperna har starkt stöd utifrån förutom det som redan är känt eller antytt. Syriens landsflyktige före detta vicepresident och utrikesminister Abd ul Halim Khaddam, som bor i Paris, har i åratal drivit en kampanj för att störta Assadregeringen. Han finansieras av både EU och USA. Bland andra exilaktivister finns Burhan Ghalioun, som stöds av Qatar som ledare för det ”nationella råd” som bildats i Istanbul. Ghalioun, liksom Abd ul Halim Khaddam, bor i Paris och bedriver också liksom han lobbyverksamhet i Europa och i Washington mot Assadregeringen. Tillsammans med Muhammad Riyad Al Shaqfa, ledaren för Muslimska brödraskapet i Syrien, är han för utländsk ”humanitär intervention” i Syrien enligt den libyska modellen (andra är emot det). Stöd åt de landsflyktiga som en alternativ regering påminner om hur USA använt exilirakier (den så kallade Irakiska Nationella Kongressen) före invasionen av Irak.

11. De västliga medias rapportering om situationen i Libyen och Syrien har varit förfärande. Natos intervention i Libyen har orsakat massiv förstörelse och tusentals döda. Efter invasionen av Irak är detta krig ännu en stor internationell förbrytelse begången av regeringarna i USA, Storbritannien och Frankrike. Staden Sirte har bombats dag och natt i två veckor utan att västerländska medier ägnat någon uppmärksamhet åt den omfattande förstörelsen och förlust av människoliv som måste ha blivit följden. Västerländska media har inte gjort några försök att följa upp rapporterna som kommer från Sirte om bombning av civila byggnader och dödande av hundratals människor. Den enda anledningen kan vara att den obehagliga sanningen mycket väl kan få hela Natos operation att spåra ur.

12. I Syrien har samma media följt samma mönster av felrapportering och desinformation. De har struntat i eller förringat bevisen för omfattande dödande av beväpnade gäng. De har förmått sin publik att misstro regeringens påståenden och tro på rebellernas påståenden, som ofta förts fram i namn av människorättsorganisationer baserade i Europa eller USA. Ett stort antal direkta lögner har förts fram, liksom i Libyen och före angreppet mot Irak. Åtminstone några av dem har avslöjats. Människor som påståtts vara dödade av statliga säkerhetsstyrkor har dykt upp levande. Zainab Al Hosnis bröder hävdade att hon hade kidnappats av säkerhetsstyrkor, mördats och hennes kropp styckad. Denna skrämmande historia, som spreds via Al Jazeera, al Arabiyya och andra kanaler, var fullständigt osann. Hon är fortfarande vid liv, men nu är naturligtvis propagandaknepet att hävda att detta egentligen inte är hon, utan en dubbelgångare. Al Jazeera, Guardian och BBC har utmärkt sig genom sitt blinda stöd för allt som misskrediterar den syriska regeringen. Samma linje följs av huvudströmmens media i USA. Al Jazeera i synnerhet, som har utmärkt sig genom sin rapportering från den egyptiska revolutionen, har mist all trovärdighet som en oberoende nyhetskanal i arabvärlden.

13. I sin strävan att störta den syriska regeringen har Muslimska brödraskapet ett mål gemensamt med USA, Israel och Saudiarabien, vilkas paranoia om shiaislam nådde en febertopp med upproret i Bahrain. Wikileaks visade hur otåligt USA var att attackera Iran. Ett andrahandsmål är att förstöra den strategiska relationen mellan Iran, Syrien och Hizbollah. USA och saudierna har kanske något olika skäl att vilja störta den alawitdominerade baathregimen i Damaskus, men det viktiga är att de vill störta den.

14. USA gör sitt yttersta för att sätta Syrien i knipa. De ger ekonomiskt stöd till oppositionsledare utomlands. De har försökt (och hittills misslyckats tack vare rysk och kinesisk opposition) att införa ett omfattande program av sanktioner genom FN: s säkerhetsråd. Utan tvekan kommer de att försöka igen och beroende på hur situationen utvecklas kan de försöka, med brittiskt och franskt stöd, att lägga fram en resolution om flygförbudszon som öppnar dörren för utländskt angrepp. Situationen är oklar och det är inget tvivel om att alla slags beredskapsplaner håller på att tas fram. Vita huset och utrikesdepartementet utfärdar mästrande uttalanden titt som tätt. Som en direkt provokation mot den syriska regeringen reste USA:s ambassadör tillsammans med den franske ambassadören till Hama före fredagsbönen. Mot bakgrund av allt som är känt om deras tidigare inblandning i länder i Mellanöstern är det otänkbart att USA och Israel, tillsammans med Frankrike och Storbritannien, inte skulle vara inblandade i detta uppror utöver vad som redan är känt.

15. Medan de koncentrerar sig på den syriska regimens våld har USA och europeiska regeringar (särskilt Storbritannien) fullständigt ignorerat det våld som riktar sig mot den. Deras egna oändligt större våld i Libyen, Irak, Afghanistan och på andra ställen, kommer naturligtvis inte ens in i bilden. Turkiet har anslutit sig till deras kampanj mot Syrien med god aptit och gått ännu längre än de för att konfrontera den syriska regimen. Inom loppet av några månader har Turkiets ”noll problem”-regionalpolitik vänts uppochned på det mest osammanhängande sätt. Turkiet gav så småningom sitt stöd till Natos angrepp på Libyen, efter att i början ha legat lågt. Den har stött bort Iran genom sin Syrienpolitik och genom att trots en stark inhemsk opposition acceptera att vara värd för en amerikansk missilradar-”försvars”-anläggning tydligt riktad mot Iran. Amerikanerna säger att dennas data kommer att delas med Israel, som har vägrat att be om ursäkt för attacken mot Mavi Marmara, som närapå ledde till kris i de israelisk-turkiska relationerna. Så från ”noll problem” har Turkiet nu en regionalpolitik full av problem med Israel, Syrien och Iran.

16. Medan några medlemmar av den syriska oppositionen har talat mot utländsk intervention har ”Fria syriska armén” sagt att dess syfte är att få en flygförbudszon deklarerad över norra Syrien. En flygförbudszon måste genomdrivas, och vi har sett hur detta i Libyen ledde till en massiv förstörelse av infrastruktur, mord på tusentals människor och öppnande av dörren till en ny period av västerländsk dominans.

17. Om den syriska regeringen störtas, kommer varenda baathpartist och alawit att jagas ner. I en regering dominerad av Muslimska brödraskapet skulle minoriteters och kvinnors status gå bakåt.

18. Genom Lagen om ansvar för Syrien (Syria Accountability Act) och genom sanktioner som EU har infört, har USA försökt att störta den syriska regeringen i tjugo år. Raserande av enhetliga arabstater längs etnisk-religiösa linjer har i årtionden varit ett av Israels mål. Dit Israel går följer USA naturligt. Frukterna av denna politik kan ses i Irak, där en självständig stat till allt utom namnet har skapats för kurderna och där konstitutionen, skriven av USA, delar upp Iraks folk i kurder, sunni, shia och kristna, och förstör den arabiska nationalismens sammanbindande logik. Irak har inte haft ett ögonblick av fred sedan britterna gick in i Bagdad 1917. I Syrien gör etnisk-religiösa uppdelningar (sunnimuslimska araber, sunnimuslimska kurder, druser, alawiter och olika kristna sekter) det på samma sätt sårbart för främjandet av sekteristiska motsättningar och så småningom sönderfall för den enade arabiska stat vars tillkomst fransmännen försökte förhindra på 1920-talet.

19. Störtande av baathregeringen skulle vara en strategisk seger av största betydelse för USA och Israel. Centrumvalvet i den strategiska relationen mellan Iran, Syrien och Hizbollah skulle ha förstörts, Hizbollah lämnats geografiskt isolerat med en fientlig sunnimuslimsk regering som granne och Hizbollah och Iran mer utsatta för en militär attack från USA och Israel. Vare sig det är en tillfällighet eller ej, så har den ”arabiska våren” som den utvecklats i Syrien gett dem en hävstång för att nå sina mål.

20. Det är inte nödvändigtvis så att en av Muslimska brödraskapet dominerad regering i Egypten eller Syrien skulle vara fientlig mot USA:s intressen. Eftersom den vill uppfattas som en respektabel medlem av det internationella samfundet och ännu ett bra exempel på ”moderat” islam, är det troligt och definitivt möjligt att en egyptisk regering dominerad av brödraskapet skulle gå med på att vidmakthålla fredsavtalet med Israel så länge den kan (det vill säga tills ännu ett storskaligt anfall av Israel mot Gaza och Libanon gör det absolut ohållbart).

21. En syrisk regering dominerad av Muslimska brödraskapet skulle stå Saudiarabien nära och vara fientlig mot Iran, Hizbollah och Iraks shiamuslimer, särskilt de som har förbindelser med Muqtada al Sadr. Den skulle i ord bekänna sig till den palestinska saken och befrielsen av Golanhöjderna, men dess praktiska politik skulle sannolikt inte vara annorlunda än den regerings som den vill förstöra.

22. Det syriska folket har rätt att kräva demokrati och att få det, men på detta sätt och till denna kostnad? Redan nu är ett slut på dödandet och förhandlingar om politiska reformer definitivt vägen framåt, inte våld som hotar att slita sönder landet. Tyvärr är våld – inte en förhandlingslösning – vad alltför många människor inne i Syrien vill och vad alltför många regeringar, som tittar på och väntar på sin chans, också vill. Ingen syrier kan i slutändan vinna på detta, vad de än tror nu. Deras land drivs mot ett sekteristiskt inbördeskrig, kanske utländsk inblandning och definitivt kaos i ännu större omfattning än vad vi nu ser. Det kommer inte att bli någon snabb återhämtning om staten kollapsar eller kan raseras. Liksom Irak, och troligen som Libyen att döma av den nuvarande situationen, skulle Syrien gå in i en period av blodigt kaos som kan pågå i åratal. Återigen liksom Irak skulle det vara helt utslaget ur ringen som en stat som kan stå upp för arabiska intressen, vilket naturligtvis betyder att stå upp mot USA och Israel.

23. Till sist, vems intressen tror någon att ett sådant resultat skulle tjäna?

Girigeten har skapat "Ockupera Wallstreet"

2011-10-16T17:52:00.000+02:00

publiserat av Rune Lanestrand 15 oktober 2011 på hans blog.

Politikerna, bonusstinna direktörer i banker,försäkringsbolag och storföretagen får nog se upp med sin girighet när Ockupera Wall Street nu kommit till Europa och även Sverige. Det är just girigheten hos överklassen, banker, finanshus och de multinationella trusterna som protesterna vänder sig emot. En liten men stark grupp som struntar i hur andra människor har det. Eller hur girigheten även förstör miljön. T ex förödande oljeutsläpp från oljeutvinning och havererade uttjänta tankbåtar under bekvämlighetsflagg. Dessa demonstrationer kan inte avfärdas som marginella vänsterprotester då missnöjet med rofferiet går långt in i medelklassen.
Inte minst i USA där även bättre beställda har fått lämna hus och hem, de fattiga fått det sämre medan en liten klicka blivit oerhört förmögen. Det finns en stark grogrund för denna gräsrotsrörelse som till sin struktur påminner om upproren i Nordafrika. (utan alla jämförelser i övrigt). Rörelsen kan bli stark i Sverige då Sverige undfallet följer EU:s direktiv, växer ihop med NATO och tar efter USA allt mer. T o m ställer upp i USA:s oförsvarbara och hänsynslösa, krigföring mot länder för att komma över olja och andra naturrikedomar. Krig i t ex Irak och Afghanistan som närmast kan betraktas som rena folkmord. Partierna är på många områden i total otakt med folket. Det finns ilska i alla samhällsgrupper mot ekonomisk övermakt, hänsynslösa storkapitalister, bankerna och mot politiker som hugger för sig medan de skär ner för andra. Det viktiga är att inget parti tillåts skaffa sig monopol på denna gräsrotsrörelse. Den är allt för viktig för att kapslas in det inskränkta partiväsendet. Det är också oerhört angeläget att det blir fredliga demonstrationer. Svarthuvade banditer som förstörde den annars så lugna Göteborgsdemonstrationen ska inte göra sig besvär.

Vem räknas som oberoende?

2011-10-14T19:21:00.002+02:00

av Eva Myrdal och Hashim al-Malki

publiserat i Folket i Bild no. 11 2011 som svar på Svante Svenssons kritik

Det värmer att Svante Svensson kommer att vara på samma sida barrikaden som vi, i den stund Nato med Förenta Staterna vågar flytta fram sina positioner för en militär ”humanitär intervention” av Syrien.

Lögnaktigt är å andra sidan Svantes påstående att vi inte berättat om kampen för yttrande- och tryckfrihet i Syrien. Vi har också redovisat att många fruktar krig, kaos, sekteristiskt våld och etnisk rensning och därför inte sätter avskaffandet av § 8 högst på dagordningen. Att återge detta är inte, som Svante försöker påskina, detsamma som att hylla president Bashar al-Assad eller att följa syrisk statspropaganda. Frågan om liv och säkerhet är konkret och det är tvärtom salafiternas blodtörstiga propaganda, väpnade grupper och utländska uppbackare som idag försvårar en politisk mobilisering kring den del av oppositionen som arbetar för demokratiska fri- och rättigheter.

Svante i Uppsala bagatelliserar, men patriarken för den Maronitiska kyrkan, Bechara Boutros al-Rahi i Libanon, varnar för den salafitiska mobiliseringen i Syrien. I en allsidig bild ingår förstås, som vi skriver, att också de är syrier (med egen agenda och maktbas), som idag njuter frukterna av den nu av syriska fackligt organiserade så hårt kritiserade ”sociala marknadsekonomin” som gled mot nyliberalism och korruption.

För Svante Svensson återstår dock bara en fråga. Hans mångspråkighet till trots har svaret undgått honom: utländska journalister rapporterar faktiskt kring skeendet i Syrien på plats. Tidningarna och TV-stationerna finns tillgängliga just på nätet och runt om i den arabiskspråkiga världen sitter människor framför sina datorskärmar och skriver sina giftiga eller uppskattande kommentarer till reportage och artiklar. Så har t ex Ghaddi Fransis och Ziad Haydar från den libanesiska dagstidningen Assafir och Hassan Elliq, Ghassan Saud, Asi abu Najm, Wissam Kanaan och Muhammad al-Chalabi från den libanesiska dagstidningen Al-Akhbar alla rest i Syrien och rapporterat från sina resor, liksom Malik Sharif från den libanesiska TV-kanalen al-Jadid. Aljazeeras Rula Amin rapporterade från mötet på Hotell Samiramis i Damaskus 27 juni och mötet som ”National Coordinating Committee for Democratic change” höll den 17:e september bevakades av de internationella TV-stationerna al-Arabiya och Dubai. Ingen av dessa journalister strök den syriska statsmakten medhårs.

Men kanske en ”oberoende journalist” talar med fransk accent? Då duger nog inte heller Aljazeeras Nir Rosens reportage den 24 september från sin sju veckors långa resa bland de väpnade grupperna i Syrien. För övrigt refererad på den statliga syriska nyhetsbyrån SANAs hemsida.

Min anmärkning: I fall der ännu inte räcker för herr Svante Svensson bifogar jag här en link från BBC med video av en "huge" (ingen överdriving - tvärtom)

pro-Assad demonstration från den 12 oktober 2011: http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-15271764http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-15271764

SYRIEN: EN MISSVISANDE BILD

2011-10-14T11:17:00.000+02:00

av Eva Myrdal och Hashim Al-Malki
publicerad i Folket i Bild no 9/2011

(svar på Swante Svenssons kritik i FiB no 8, 2011)

I sin TV-soffa, fast formaterad av det han benämner ”Internationell nyhetsrapportering”, sitter Svante Svensson ”med hela övriga världen” och inser vad som händer i Syrien. ”Internationell nyhetsrapportering” trummar in att där pågår ett folkligt uppror lett av fredliga demonstranter som med parollen ”Frihet” kräver president Bashar al-Assads avgång för att sedan systematiskt mördas av presidenten: ”massvis med döda och sårade”, ”massdödande”, ”högvis med döda som slaktats av regimen”. Denna beskrivning ger en missvisande bild av skeendet. Motsättningarna är komplexa och protester manifesterar sig inte bara fredligt. Och så var det redan när vi reste i landet under april och maj.

Svenska journalister skrev då i försomras om ”det stängda landet”. Därefter har ju Sveriges Radios Duraid al-Khamisi rapporterat från såväl Damaskus som Deir ez-Zur. Men vi var turister i Syrien. Som turister reste vi fritt i och från Damaskus österut. Det är ett konstaterande. Inte en teori, inte en uppsättning åsikter, inte en uppmaning. Vi redovisar vart vi reser. Under vår resa ser vi appellerna från Svenska UD och nyhetsrapporterna från internationella TV-kanaler som CNN, BBC och Aljazeera på arabiska och engelska. Vi noterar att skevheten mellan vad de påstår pågå på platser där vi är och fakta på marken, är systematisk. Och under de gångna månaderna har det blivit än mer tydligt att ”internationell nyhetsrapportering” a la Svensson bedriver en desinformationskampanj.

Vi skrev om bekanta som över telefon berättade att de var rädda för maskerade beväpnade motorcyklister i kuststaden Banias. Beväpnade grupper som skjuter för att döda i gränstrakterna mot Libanon, Turkiet och Irak berättas det sedan dess om t o m i pip-nyheterna (men inte i magasinsprogrammen) i Sveriges Radio.

Sent i augusti har Sveriges Radios ”God morgon världen” fångat upp det vi skrev om i maj: delar av den opposition som ”Internationell nyhetsrapportering” accepterar talar om att det behövs en NATO-invasion i Syrien. Istället för att fråga för vem det är ett önskvärt krig förhör journalisten sig med utrikeskorrespondenten Agneta Ramberg om, om det är möjligt för NATO att lyckas med ett militärt anfall mot Syrien som man nu lyckats i Libyen. Ramberg svarar att det blir svårt eftersom man inte har ett territorium att utgå från som man hade i Benghazi.

Nej, det territoriet finns inte just idag eftersom den väpnade grupp som tog kontroll över Jisr-al-Shigur vid turkiska gränsen i juli, slogs tillbaka av Syriens armé efter att civilbefolkningen flytt dels över gränsen till Turkiet (där utländska journalister inte fick tala med dem i det av Turkiets regering upprättade flyktinglägret) dels till andra städer i Syrien. Folkrätten ger landets regering mandat att bemöta inhemskt väpnat våld inom ramen för landets lagstiftning, men utan att åsidosätta mänskliga rättigheter. Svante Svensson har inte fått klartecken från ”internationell nyhetsrapportering” så dessa väpnade grupper och strider vill han inte diskutera.

Vi skriver om att det finns livaktiga oppositionsgrupper som inte accepteras i ”internationell nyhetsrapportering” nämligen de syriska medborgare som arbetar öppet inne i Syrien för en annan ekonomisk politik, mot ”social marknadsekonomi” och för demokratiska fri- och rättigheter, men som inte driver kravet på president Bashar al-Assads avgång. På känt McCarthy-manér blir detta i Svenssonsk tappning till ”Eva Myrdal och Hashim Al-Malki som faktiskt hyllade Bashar al-Assad”.

Vi skriver om en salafitisk mobilisering utanför moskéerna på fredagarna och om Facebookgruppen ”Den syriska revolutionen” och andra liknande grupper som sprider wahhabitiska-salafitiska budskap på nätet genom filmer av demonstrationer riktade mot Syriens kristna, alawiter, ismailiter, druser och sekulära. I satellit TV kanalen Safa sitter salafiten Sheikh Adnan Al-Arour, syrier i exil i Saudiarabien sedan 1982, och bokstavligen lovar att göra köttfärs av motståndare, för hundarna att äta, när revolutionen segrat och de tagit makten. Men sådant hamnar också utanför TV-rutan när Svensson väljer ”Internationell nyhetsrapportering”. Kanske för att han inte behärskar arabiska?

”Internationell nyhetsrapportering” matchar fram NATO:s allierade bland de exilpolitiker som håller möten i Antalya och i Paris. Dem vi mötte och diskuterade saken med i Syrien var eniga – de var för reformer men de ville inte få kriget som i Irak eller i Libyen. Den Nato-allierade oppositionen, de beväpnade grupperna med sekteristiskt budskap och de sekteristiska fanatikerna hoppas tvärtom på ett sådant krig och många av dem bor i landet. I landet bor också de som vunnit på ”social marknadsekonomi” och de som står för den korruption som många andra nu arbetar för att få bort. Där bor de demonstranter som med ”Frihet” som enda paroll vill ha bort § 8 i grundlagen (den paragraf som säger att Arabiska Socialistiska Baathpartiet leder staten och samhället) men som inte skjuter. I landet bor vidare de som, utan att fråga Svante Svensson eller ”internationell nyhetsrapportering” om lov, deltog i de stora demonstrationerna till stöd för president Bashar al-Assad i våras.
Detta är konkreta politiska och sociala motsättningar som syrierna själva måste lösa. Det är ju syrierna, och inte Svensson i sin TV-soffa, som kommer att leva med konsekvenserna.

Den som har tillgång till internet och inte kan arabiska, men som ändå vill ta del av analyser och ögonvittnesskildringar som når djupare än ”Internationell nyhetsrapportering” kan t ex läsa den brittiske diplomaten Alastair Crooke, Asia Times on line 15 juli, eller den belgiske historieprofessorn Pierre Piccinin i Counterpunch 4 augusti, eller gå in på hemsidan ”Global Research” och läsa
t ex James Corbett 2 September.

Syrien: En annan verklighet

2011-10-14T10:59:00.000+02:00

av Eva Myrdal och Hashim al-Malki
Artikeln publicerades i Folket i Bild, nr 5, 2011

Utrikesdepartementet "avråder från alla resor till Syrien" och skriver att "det finns vägspärrar främst runt Damaskus och Daraa". Men vänner på plats sade oss att det var lugnt förutom i Daraa vid gränsen till Jordanien, och norr om gränsen till Libanon utefter kusten upp till Lattakia, så vi reste till Damaskus den 18 april för vår tredje Syriensemester.
Under fyra veckor for vi med taxi och buss och rörde oss till fots i huvudstaden Damaskus och vi for österut till Palmyra och till Deir ez-Zur vid Eufrat och utefter Eufrat till Halabiyye och mot irakiska gränsen till Dura Europos och Mari vid Abu Kamal.

Det vi såg i Damaskus och österut var en annan verklighet än den som internationell media givit en bild av från kusten och Daraa. Det vi anade av kommande möjliga problem med religiös sekteristisk mobilisering för etnisk rensning med saudiskt politiskt stöd nämndes inte av internationell eller svensk media. Och desamma internationella aktörer var inte intresserade av dem av landets invånare som nu arbetar hårt för en ekonomisk förändring och av en politisk förändring mot rättsäkerhet och demokratiska fri- och rättigheter.

Inte heller visade de intresse för de starka uttryck för stöd till president Bashar al-Assad som visades till exempel i den enda massdemonstration som hållits i Syrien under dessa månader, den till stöd för presidenten den 29 mars.

l den del av landet där vi reser ser vi inte en enda demonstration, "vägspärrar" finns vid in-och utfarterna till Damaskus, Palmyra och Deir ez-Zur och de är som svensk trafikkontroll. Bussar och bilar vinkas in till vägkanten. Flyktigt tittar den uniformerade personalen i våra utländska pass och på medpassagerarnas l D-handlingar. Bussens bagageutrymme öppnas inte.

"Det stängda landet" skriver journalister i Sverige. Men inte stängt för turister. Du har ditt turistvisum, visar ditt pass och får en inresestämpel. På det lilla kortet du skall fylla i nu liksom tidigare skall du uppge adress i Syrien. Vi anger en förstad till Damaskus, stor som Solna, men vi kommer inte ihåg gatuadressen och ingen frågar.

På hotellen registrerar du dig med pass, som överallt i världen, men när du lämnar ett hotell vet de inte vart du reser.

När du åker långfärdsbuss skall du som utlänning i dag, liksom tidigare, visa ditt pass för polisen på resecentret, men i dag liksom vid tidigare resor antecknas du inte hos polisen, han stämplar bara din biljett. Och nar vår buss brakar ihop på ökenvägen mot Deir ez-Zur och vi får lifta med nästa buss ar det ingen som tittar på vare sig biljett eller pass.

nDN.se skriver om stridsvagnar och demonstrationer. Vi ser inga.

Fredagen 6 maj får vi sms från Sverige. DN.se skriver att stridsvagnar rullat in i de centrala delarna av flera städer och att demonstrationer startat också i Damaskus efter fredagsbönen. Just den dagen mellan klockan ett på eftermiddagen och klockan ett på natten korsar vi av familjeskäl Damaskus centrum fyra gånger i taxi på väg fram och tillbaka från centrum till förstaden Oudsayya i norr och därifrån till förstaden Sayyida Zainab i söder och vi ser inga demonstrationer, inga militära fordon, inga militärer, inga poliser. Vilket betyder att Damaskus inte heller den dagen var platsen för massdemonstrationer som i vintras Kairo, Alexandria ellerTunis. Och att Damaskus inte präglas av militär närvaro.

"De är svartmaskerade och skjuter på polisen"

År 2005 beslöt Baathpartiets io:e kongress om en liberal ekonomisk ordning under namnet "social marknadsekonomi", l syrisk press uttrycks i dag ilska över till exempel "konkurrensutsatt" kollektivtrafik som inte fungerar, avskaffade subventioner på bensin, utförsäljning av statlig egendom och korruption. Debatten för och emot "social marknadsekonomi"förs öppet.

Men denna diskussion syns inte i de internationella tv-kanalerna.

Det görs heller inga uppföljningar för att granska hur de beslutade reformerna genomförs trots att till och med Baath-partiets egen tidning skriver elfte maj att den liberala ekonomiska politiken inte mättat folket och att de pågående reformernas högsta prioritet blir att ändra den.

Nu har folkhumorn döpt om den Oatarbaserade tv-stationen Aljazeera till "al-Khinzira", Suggan.

Har man inte störtandet av president Bashar al-Assad på dagordningen vinner man inte acceptans hos till exempel Aljazeeras aggressiva, kvinnliga, nyhetsankare Leila al-Shayb. Den 13 maj ställde hon Raja al-Nasir som är en av de ledande i oppositionspartiet al-lttihad al-lshtiraky al-Arabi al-Dimukrati {Arabiska socialistiska Demokratiska unionen) till svars för att partiet inte kräver presidentens avgång.

Men han vidhöll "Vi vill inte störta statsmakten, vi vill ha förändringar av rättsystemet. Det kommer att ta tid, men processen är igång." Och det förefaller den vara.

Kurder som kommit till Syrien efter förföljelser i bland annat Turkiet under 1920-talet och deras ättlingar fick medborgarskap i april 2011. Undantagstillståndet som infördes 27 september 1958 upphävdes 21 april 2011 och i samband med detta avskaffades också Högsta domstolen för statens säkerhet och rätten till demonstrationer reglerades i lag. Arrangörer skall nu söka tillstånd hos inrikesministeriet med angivande av tid och demonstrationsväg. En demonstration är tillåten om den inte stör allmän ordning och inte har som syfte att hetsa mot andra grupper i samhället. Kommittén mot korruption bildades femte maj 2011 med domaren Mohammad al-Ghafri som ordförande och ny lag om yttrande- och tryckfrihet är under utarbetande.

Det finns många partier utöver det ledande Baath,också sådana som inte ingår i regeringskoalitionen al-Jabha al-Wataniya al-Taqaddumiya (Progressiva Nationella Fronten) som bildades med Baathpartiet som dominerande kraft 1972. Muslimska brödraskapet ärförbjudet. Nu finns beslut om att utarbeta en lag om rätten att bilda nya partier.

l syrisk tv, statlig och privat, visas många och stora begravningståg. De nedskjutna poliserna och soldaterna kommer från småorter runt om i landet och kistorna transporterasfrån Daraa, Lattakia.Baniyas och Horns till deras hemstad eller -by. Hustrur och barn, släktingar och vänner uttalar sig. Att dessa individer skjutits kan omojligt vara lögn. l Syrien är en begrav-ning inte något för en liten anonym kärnfamilj av sörjande utan en social angelägenhet för hela kvarteret, byn, stammen. Så vilka ar det som skjuter poliser och soldater? Bekanta från Baniyas säger över telefon apropå vad som händer i den lilla industristaden vid kusten att „vi vet inte vilka de är, de kommer hit med på motorcykel och är svartmaskerade“. På internationell tv ser vi filmsnuttar med motorcykelgäng som kommer tre, fyra cyklar i bredd skanderande "Allah akbar". Okej, säger de syriska muslimer vi talar rned om saken, okej, "Gud är stor", visst, självklart, men vada, vad vill de säga med det i det här sammanhanget?

Områdets centrala roll för handel mellan östra och västra delen av euroasien och Medelhavsområdet och för skiftande imperiers intresse sedan 2ooo-talet f. Kr. har gett Syrien en mosaik av trosbekän-nare och etniska minoriteter, även om en majoritet i dag betecknar sig som araber med en familjebakgrund i sunnitisk islam. Syrien har vidare tagit emot flyktingar från de mest skiftande etniska grupper och trosriktningarfrån åtminstone noo-talet och hit flydde närmare två miljoner sekulara, kristna, shHter och sunniter från Irak undan de politiska och sekteris-tiska förföljelserna efter ockupationen 2003. l detta land är det inte lovande att Facebookgruppen "Den Syriska revolutio-nen"och andra liknande aktörer laddar upp filmer där demonstranterna skanderar till exempel:

Bidna nihki å al-makshof, alawiyyah

ma bidna nshof= vi vill tala öppet:

alawiter vill vi inte se. la Iil-Shi'a la li-Hizbullah bidna sunni

yurufallan = nej till shiiterna, nej

till Hizbullah, vi vill ha en sunni som

erkänner Gud.

och andra sekteristiska slagord men inte för fram ett enda konkret politiskt eller ekonomiskt krav.

Den som är född i en drusisk familj bor känna sig tveksam till den religiöse ledaren Salafi shaykh abd al-Salam al-Khalili i al-Hrayk (i länet Dara'a), som ligger strax väster om ett område där det bor många druser. l filmsnuttar på nätet hävdar han nu att regeringen öppnat tre skolor i Daraa till vilka de hämtat drusiska kvinnor som visat nakenhet för att sprida otukt och prostitution.

Drusiska kvinnor höljer sig ju inte i svart tyg från huvud till fotabjälle och har inte svarta hellånga handskar. Och shayken passar på att misskreditera Sultan al-Atrash som ledde det syriska upproret 1925-1927 mot franska ockupanter, detta eftersom han var drus.

Vår taxichaufför som ville hinna hem till fredagsbönen i kvartersmoskén i Deir ez-Zur den 29 april var bekymrad över agitationen. "Fredag skall ju vara Salaam, fred" sade han (och en barnfödd svensk med protestantisk bakgrund får tänka sig ledig söndag med litet eftertanke i kyrkan följt av lättsamt småprat med vänner och bekanta på kyrkbacken ). "Men nu är det inte så, efter predikan är det alltid en tre, fyra stycken som agiterar for att vi skall dra ut på gatorna. Man skall inte använda moskén på det sättet,"

Stadsdelen Salihiye i Damaskus klättrar upp mot berget Oassioun. Hanbalitiska flyktingar fick en fristad här från det korsfararockuperade Jerusalem 1159, liksom flyktingar från Harran (norra Mesopotamien) undan mongolerna sent i2oo-tal, muslimska flyktingar kom hit från Kreta 1895-1911 och kurder kom under slutet av 1800-talet. Här ligger gömda juveler av medeltida religiös arkitektur.

När det i nyhetssändningar talas om att "demonstrationerna har nu spridit sig till Damaskus" kan detta vara en stadsdel som avses. En vän som bor däruppe berättade söndagen 24 april att en salafitisk predikant är aktiv i området och att han fått ihop några tiotals som tågat, ropandes "Allah akbar"ocb att några av deltagarna var beväpnade och sköt i luften.

Abd al-Halim Khaddam var Syriens vicepresident fram till år 2000 och uteslöts ur Baath-partiet år 2006. Nu bor han i Paris. Han samarbetar politiskt med den saudis-ke välbeställde prinsen Bandar bin Sultan, chef för saudiska säkerhetsrådet och finan-grupp av fanatiska sunnisekterister som försökte ta över det palestinska flyktinglägret Nahr al-Barid i Libanon 2007, ett år efter Israels militära angrepp på landet.

l den Londonbaserade dagstidningen Asharq al-Awsat den 16 maj får abd al-Halim Khaddam, frågan: Vill du ha ett militärt angrepp mot Syrien liknande det mot Libyen? Och han svarar: Instämmer, det är vad vi vill.

Men det alla dem vi talade med ville, var att slippa en situation likt den i Irak eller Libyen.

Baskernas land i Spanien

2011-10-13T11:22:00.001+02:00

Dieser Blog

Verlinkt von hier

Dieser Blog

Dieser Blog

Verlinkt von hier

Verlinkt von hier

Donnerstag, 13. Oktober 2011

Baskernas land i Spanien

Baskernas land i Spanien

av Kjell Martinsson

I norra Spanien och i sydvästra Frankrike finns det människor som har baskiska som modersmål. Det är ett mycket självständigt folk – tre miljoner som är mer eller mindre tvåspråkiga – och som levt samman i århundraden i Baskien. Den största staden är Bilbao i provinsen Biscaya. Baskerna är ett folk vars bakgrund är oerhört rik. Språkinfluenserna idag för de ca 700 000 basktalande är gissningsvis från semitiska, arabiska, persiska, kaldeiska, grekiska, ural-altaiska, sanskrit, inuit och indianspråk. Även finskan kan ha påverkat det baskiska språket.

Ett snapshot i gatumiljö nära Casco Viejo

Den gamla hamn- och industristaden ligger vid floden Nervion och kan med lite god vilja kanske liknas vid Göteborg. Nedlagda varv och metallindustrier. Gruvorna låg förr i de höga berg som omgärdar stadskärnan. Stadens stolthet är Athletic Club - en förening vars ränder aldrig går ur… polkagrisrandiga! En ny arena – grunden håller på att färdigställas – skall ersätta gamla legendariska San Mames. Alla spelare i laget är basker, något annat är otänkbart. Man håller till i La Liga – högsta divisionen, om man inte spelar i någon europeisk cup.

Stadens magnifika affärsgata heter Grand Via (Storgatan!) och är ett omtyckt affärsstråk. Visserligen pekar försäljningssiffrorna enligt tidningen El Pais (Landet) nedåt för den unika varuhuskedjan El Corte Inglés. Visst verkar det för en svensk i förskingringen vara på tok för många anställda - även om man verkligen gör anspråk på ”att ha allt”. Sju våningar plus ett annex lite längre ned på gatan.

Även parader och demonstrationer drar ibland fram längs den mörkgröna, vackra allén. Nöje och rättvisa är viktiga begrepp för baskerna, som i generationer fått kämpa för självständighet och dagligt bröd.

Inbördeskriget 1936-39 kastar än idag långa mörka skuggor över landet. Kuppgeneralen Francisco Francos trupper intog Bilbao sommaren 1937. Republikens folk hade då flytt staden, som var halvtom. Men baskerna kom tillbaka och efter andra världskriget tycktes allt återgå till det normala…

Sekteristiskt kontra terroristiskt våld.

Men i media har sedan 1958 rapporterats om ETA (Euskadi Ta Askasuna), vilket betyder Baskernas land och Frihet. Ibland har organisationen felaktigt jämställts med t.ex. tyska Rote Armee Fraktion, vilka var en sekteristisk terrororganisation. ETA:s självständighetskamp eskalerade under 1970-talet till spektakulära terrordåd. Bl. a. mördades Francos tilltänkte efterträdare generalen Carrero Blanco i ett terrordåd som har alla ingredienser: hyrning av källarlokal, tunnelgrävande, transport av sprängämnen, kanske ett ton och så direktträff. Presidentkandidaten Blancos bil fastnade på en balkong flera meter upp i luften…

Det största terrordådet – och då är vi inne på 1980-talet – inträffade i Barcelona i varuhuset Hipercor. Varningar ringdes in till både varuhus och polis, men det hela nonchalerades, varuhuset tömdes aldrig, vilket fick till följd att 21 oskyldiga kunder fick sätta livet till. Det näst största attentatet när det gäller dödsoffer var en militärbuss i Madrid som attackerades: 12 döda och 43 skadade. Flera mindre attentat har genomförts i olika sammanhang. Politiska kidnappningar och dödande eller försök till dödande av höga statstjänstemän och ledande politiker har också förekommit.

Försoningsprocess

Idag är situationen troligen en annan. Efter år av ytterst bittra motsättningar mellan Madrid och polisen på ena sidan och ETA på den andra, finns idag tecken till en försoningsprocess. I våras godkändes organisationen BILDU, vilket betyder ”Samling”. ETA har återigen proklamerat ensidig vapenvila. Inför kommun- och regionvalen godkändes med ytterst liten marginal i författningsdomstolen i Madrid dess existens; 6-5 blev utslaget. Den samlade vänster som gick till val erhöll nästan en fjärdedel av rösterna. Ett otal borgmästarposter tillsattes också av BILDU. T o m i kulturstaden San Sebastian i regionen Gipuzkoa, där jag fick en pratstund med ett par unga politiska företrädare i stadshuset, blev röstetalen överraskande stora.

– Vi är naturligtvis glada över de framgångar som BILDU fick i valet, menar man. Trots den korta förberedelsetiden lyckades olika vänsterorganisationer besinna sig och lägga interna motsättningar åt sidan. Jon skiner upp när jag berättar att jag sett personen på hans T-shirt live i Göteborg en gång: Jimi Hendrix. Vi tar ett foto på Nora och Jon på en av balkongerna i stadshuset och vid utpassagen hinner jag också skaka hand med informationsansvarig chef. Nora och Jon

Nora och Jon

– Vi hade stora framgångar i kommun- och regionvalen 2011. Jag är med och deltar i olika servicefrågor och projekt, säger Nora Galparsoro. Jon Albizu har kommit igång med viktiga sociala frågor. Och de menar att försoningsprocessen är viktig. De lämnar ett symboliskt exempel genom att berätta om att man från BILDUs sida vill bygga någon form av fredshus någonstans i San Sebastian. Hittills har detta stött på patrull. Motsättningarna till Madrid – och dess lokala politiska representanter i t.ex. PP (konservativa Partido Popular) - är hårda och långvariga.

Efter att ha lämnat stadshuset beger vi oss längs den legendariska badstranden ”La Concha” (Snäckan) och dess aveny, upp i bergen för att se var och kanske hur Franco tillbringade sin sommarsemester. Överklassen har vistats här i krokarna sedan 1800-talet. Palacio de Aiete är idag öppnat för allmänheten och ”årets utställning i parken” möter besökaren redan utanför huset. Ett i rostigt järn uppfört stationärt monument visar årtalen 1937 till 1975, alla åren prydligt utskurna i plåtschabraket. D v s de år Franco var diktator. Och med denna lite fantasilösa ”skultur” i minnet går vi fram till en nyplanterad kastanj strax intill. Trädets frukt till detta nya unga träd har vuxit på den plats där Anne Frank hölls gömd under andra världskriget. Symboliken är tydlig.

Vi stiger in i salongerna och erbjuds en kort, men informativ videofilm. En skönt, avslappnad promenad i parken ger därefter utlopp för många behov. ”Där blir man ett med naturen” påpekas av speakern i videon. Och det stämmer!

De vita svanarna har fått ungar! Träden har rest sig till nästan fantastiska höjder. Vi talar lite grand med guiden, en ganska ung kvinna, som inte har många positiva ord att säga om Franco och militärerna, vilka för övrigt har några rum kvar på övervåningen… Ibland avhölls regeringssammanträden i byggnaden. Parkettgolven blänker fortfarande…

Hösten är skördetid

Vår vistelse i Bilbao sammanfaller med den stora, veckolånga festen i sluter av augusti. Minutiöst planerad sedan förra året fest. I Bilbaos centrala del: Casco Viejo (Gamla Stan) med anor från 1300-talet, höjs dessa dagar – inte bara - priserna rejält. Det är vinets fest! Restaurangägarna passar på. Och turisterna betalar…

Francos f.d. sommarstuga

Stånden längs floden Nervion är legio. Det politiska vänsterinslagen är påfallande och högtalarna är obarmhärtiga… Jo, visst, man har ett nummer dit man kan ringa och klaga! Kvällarnas höjdpunkt är förståss fyrverkeriet kl 22.30. Med ett dån som ev. kan jämställas med falanggisternas inträngande i staden, juni 1937. Jag hör hundar som ylar, ser människor som håller för öronen eller borde göra det, men som tur är; inga bomber faller mot marken. En vän blev lomhörd en natt och då var vi ändå ett par kilometer från berget, där man sköt upp fyrverkeripjäserna.

I våra dagliga media ges väldigt sällan en bild av det politiska läget utanför Madrid. Det blir oftast något ”statement” från den snart avgående socialdemokratiske statsministern Zapatero . Eller om något extraordinärt hänt. Men i verkligheten, som på en given signal exploderar Gamla stan med affischer bl.a. på Baskiens ca 900 politiska fångar. Och på något sätt verkar det som om vänstercaféet ”errondabide” vid Calle Ronda nr 20, utgör en slags startpunkt, vilket naturligtvis är fel… Mobiliseringen på gator och torg med namn och foton på de politiska fångarna är illegal och kan ge fängelse i sej.

Huvudkravet verkar formuleras i slagordet Etxera, vilket betyder Hem! Vid den stora demonstrationen fredagen den 26: e augusti samlas 2 000 -3 000 för att med basiska flaggor och bred mobilisering sätta krav bakom orden. Dagen är väl vald, då den är helgdag, men bara i Bilbao! Anhöriga har särskilda halsdukar med texten Semideak; släkt. Nilko Moreno håller tal vid Fredriko Moyua Plaza. Demonstrationsrätten upprätthålls, polishelikoptern snurrar ovanpå och en mindre polisstyrka spänner musklerna på marken, men behöver inte ingripa. Och solen skiner som på en svensk högsommardag. Den baskiska flaggan med sina karakteristiska färger grönt, rött och svart smattrar i vinden. En vän påpekar lite försynt att region Navarras flaggor inte är med, men så ser vi ett par stycken i varje fall! TV och tidningarna bevakar. Speciellt den samlade vänsterns egen tidning Gara är på alerten. Och på redaktionen Grand Via nr 2, 4 vån släpper man inte in vem som helst!

Det får jag själv erfara när jag knackar på redaktionsdörren en dag. Däremot var det lättare att snacka med den vikarierande portvakten på nedre botten, men hon visste inget… Och så måste det väl vara nuförtiden. Hög säkerhet och god arbetsmiljö är A och O. Idag skulle nog en sansad bedömare knappast tro att EU-apparaten med portugisen JM Barroso i spetsen skulle godkänna Baskien som självständig stat. Men som ett led i en spansk försoningsprocess är koncentrationen av de politiska fångarna till Baskien ett viktigt krav att uppfylla för Madrid, vilket dessutom stöds av den spanska konstitutionen. Den planerar dock att ändras på initiativ från just Zapatero, men då med bakgrund av ”den ekonomiska krisen”. Spanien är Europas fjärde ekonomi och skulle detta land hamna på obestånd är Euron definitivt illa ute. Redan spekuleras i tidningarna om att den rutinerade Rubalcaba, också han PSOE (läs (S)), skall efterträda Zapatero, som tillträdde 2004. Förutsättningen är förstås att valets sittande regering väljs om i november 2011, och att ingen intern kandidat utmanar Rubalcaba.

Grytan hålls kokande

Miljonstaden Bilbao är fascinerande på många sätt. Dels p g a sin väldokumenterade historia i t.ex. arkeologiska och religiösa museum. Dels på grund av den pulserande staden som verkligen sjuder av liv och dofter. Inte minst i nybyggda saluhallen vid gamla San Anton-kyrkan.

Det finns många fula fiskar i Spanien!

På Museo Diocesano de Arte Sacro kan man njuta av åttahundra år av konsthistoria. Bilder kan givetvis köpas, men även på det moderna Guggenheimsmuseet råder principiellt fotoförbud. I det sistnämnda fallet är det dock fritt fram - på terrassen. Jag tog dock en bild på herrmuggarnas tripp, trapp, trull-pissoar. Vilken skandal det skulle blivit om jag avslöjats…


Tripp, trapp… och har det gått troll i bilden…

Tripp, trapp… och har det gått troll i bilden…

Festens gratisprogram är på 38 sidor och även om det är omöjligt att på plats följa alla nummer, måste slås fast att uppträdena på Plaza Arriaga håller mycket hög internationell varitéklass. Festivalgeneralerna – eller kanske Festutropare – Kirmen Uribe och Patricia Lezama dyker också upp i olika sammanhang runt om i festivalområdet och ler en kväll professionellt, när jag tränger mej fram för ett foto på paret i vimlet i Gamla stan. Till saken hör att hela centrala staden är avspärrad från den nybyggda spårvagnslinjen, vilket sätter sina spår…

Kirmen Uribe och Patricia Lezama

Gatuteatern är bedövande i sin mångfald och uppfinningsrikedom. Att nämna någon estradör före någon annan vore antagligen meningslöst. De flesta festdagarna är solen helt skoningslös under dagföreställningarna, vilket iofs gjorde att jag fick god nytta av min reklamhatt för SWEDEN. Blågult så det förslår - med slokhattens alla fördelar och med vattenflaskan lätt tillgänglig mår man mycket bra, trots att underlaget är gatans sten eller asfalt. Stå eller sitta – välj själv!

Diskussion

Hur förbereder sig man för en resa till Spanien? Det beror naturligtvis vart man åker! Men kunskaper i spanska är bra. En ordbok räcker långt, men inte i alla affärer när man hamnar i köpsituationer blir det lätt stressituationer. Engelska är inget gångbart språk ”på gatan” – förutom i turistorternas betonggetton. Men Spanien är så mycket mer än t.ex Torremolinos, Malaga, eller Barcelona dit turistströmmarna går eller gick... 1973 besökte jag Belchite – ruinstaden några mil söder om Zaragoza. En kuslig upplevelse! Det sades då att staden skulle ligga kvar som den låg i sina sandhögar, som ett varningsmonument! Och det löftet har Madrid hållit!

Det vimlar alltså av signaler från inbördeskriget än idag. Det mest markanta är den explosion av affischer och slagord på gator och vid torg i samband med höstfestens start och så länge festen pågår. Oftast uppklistrade. Och en affisch för ETA renderar omedelbart fängelse i ett antal år. Jag såg iofs bara en (Bild 7: ETA profilerar sig…) men skall man tolka det som om opinionen är skrämd eller ligger lågt? Vill man inte äventyra det stöd som trots allt BILDU har idag? Men de flesta kraven är amnesti för de politiska fångarna. Ibland förekommer enskilda ansikten på någon politisk fånge, oftast man, men sex och sex är också en vanlig indelning. En affisch vid en kyrka har ett otal namn och bilder – noga räknat hela 705 stycken. Den utstrålar: Vi har inte glömt er! Vi tänker på er där ni försmäktar i fängelserna!

Repressionen hårdnar… men motståndet lever

I början av oktober kan ett kanske nytt skede i den politiska utvecklingen noteras. Den ungdomliga demonstration som samlades mot kvällen den 25 augusti på Grand Via och som avslutades vid stadshuset har gett de olyckskorpar som kraxade rätt. I september kommer uppgifter om att Kukutza III efter tretton års ockupation rivits efter en hård batalj mellan ungdomar, invånare i stadsdelen Errekaldeberri och polis. Ett 40-tal skadade rapporteras. Men det ryktas om ett nytt Kukutza IV… Men myndigheterna (Läs PNV, nationella högern) har redan lovat att slå till med batonger och nya gummikulor.

Parallellt med dessa dramatiska händelser har domstolsväsendets dom avkunnats mot de personer som gripits tidigare vid en sammankomst. Den resulterade – efter två års häktestid – i tio års fängelse för Arnaldo Otegi, som utpekats som ledare. Hans vänner drabbades också mycket hårt. Två av dem dömdes till tio års fängelse och ytterligare några fick flera år i fängelse. Och då talar vi om dem som är arkitekterna bakom den nya försoningslinjen! Motiveringen från domaren är att ETA ”tycks” ligga bakom. Inga bevis har presenterats för detta. ETA:s ensidiga vapenvila respekteras inte från Madrid.

I t.ex. San Sebastian har demonstrationerna varit massiva och enligt GARA har 23 000 personer deltagit. Och parlamentsvalet närmar sig med stormsteg – den 20 november är den dag som siktet är inställt på. BILDU räknar nog med uppemot kanske hundra tusen nya röster p.g.a. den dramatiska händelseutvecklingen.

För en analytiker av guds nåde kanske denna händelseutveckling hade varit skönjbar redan i augusti. Den stora festen i Bilbao innehöll undertoner som kunde tolkas i denna hårdare utveckling. Fotfolkets oerhörda mobilisering med affischer i ”Gamla stan” och olika manifestationer satte tydligt sin prägel på Bilbao. Den mäktiga affischen som innehöll fler än 700 politiska fångars foton återkom! Och det vimlade på gatorna av lokala amnestiappeller – a la Amnesty International – för mindre grupper av fångar. En del ansikten för politiska fångar var direkt målade på husväggar. Någon form av mall hade används och bilderna föreföll autentiska. Jag såg också – och fotograferade – en av ETA:s affischer. Den mörkblå ormen som slingrar sig runt en vertikal stång. Den affischen hade renderat en uppsättare fängelse direkt! Om han/hon blivit ertappad.

Vid vårt besök på stadshuset i San Sebastian diskuterades frågan om den Internationella kontaktgruppen (GIC) under ledning av Brian Currin. I gruppen ingår också bl.a. Pierre Hazan, Nuala O´Loan och Raymond Kendall. Deras uppgift är att arbeta för att inför valet underlätta legalisering av SORTU (Försoning) och att som det heter ”generera förtroendeskapande åtgärder”. Gruppens arbete har nu etablerats efter besök i Bilbao och San Sebastian den 21-22 september. Hur mycket arbete denna internationella grupp kan leverera återstår att se. En webbplats är skapad , där man kan följa utvecklingen och vilka som deltar.

Alltfler invånare följer nu med spänning den valrörelse som nu är igång. Bilbao, den gamla arbetarstaden, där La Pasionara (Dolores Ibárruri) staty utgör en stark påminnelse om vänsterns historiska inflytande, är ett centrum för diskussioner. I kulturstaden San Sebastian är kanske lågan ännu mer intensivt brinnande för försoning och inte minst de intellektuella agerar kraftfullt med de medel de har tillförfogande. Men hela Baskien – och givetvis stora delar av Spaniens folk deltar – mer eller mindre.

Är det mannens son som sitter fängslad?

Samtidigt som detta skrivs måste understrykas att kampen i Baskien för ”Hemtagning” pågår. Kravet är riktat direkt till Madrid för att enligt Spaniens konstitution skall en fånge placeras på en plats så att anhöriga har möjlighet att besöka den fängslade. Familjerna till fångarna dras med dryga kostnader och bilolyckor har skett – också helt i onödan. Detta borde vara helt annorlunda idag. Och där bryter regeringen mot sin egen konstitution! Återigen: Etxera! Ta Hem!

Det paradoxala i den nuvarande situationen är att Madrid med sin politiska hållning provocerar den baskiska opinionen. För mej som utomstående betraktare är det uppenbart att den spanska regeringens hållning är ohållbar.

einarsprachenvaria.blogspot.com

Syrien, säkerhetsrådet och den internationella rättsordningen

Carl Bildt är en säkerhetsrisk

Qatari and British special troops enter Syria

Reinfeldt uppträder som en Quisling

Libyan Resistance and western hypocrisy

The documentary 'Submission' warns about chemicals in food and environment

Underkastelsen vill varna för kemikalierna i mat och miljö

2. Update: Stoppa krigsförbredelser! Stoppa embargona! Solidaritet med Syriens och Irans folk!

USA – soldaterna skändning av dödade afghaner

UPDATE: Stoppa krigsförberedelser! Avsluta embargona! Solidaritet med Syriens och Irans folk!

Är maoisterna från Jupiter?

Stoppa krigsförberedelser! Avsluta embargona! Solidaritet med Syriens och Irans folk!

Läkare! Åk till Indien!

"Under de senaste 63 åren av Indiens "oberoende" från främmande herravälde, har det inte funnits ett enda år då staten inte var engagerad i ett krig i en eller annan del av detta land."

En samling unika böcker om och från Indien kommer att finnas tillgängliga på ett bibliotek som öppnas i Varberg. Biblioteket kommer inneha Jan Myrdals boksamling som innefattar ett stort antal böcker om Indien, moderna och äldre.

FREDAGEN DEN 16:e DECEMBER 2011 Internationell anti-kastfonferens i Nepal

Stort genomslag naxaliternas storstrejk i delstaten Jharkandh

FREDAGEN DEN 2:a DECEMBER 2011 Hon stod upp mot polisövergreppen

Poeten Varavara Rao: Kishenji mördad i falsk samman- stötning

Arundhati Roy i Leonard Lopate Show (radio) om läget i kriget mot folket (sändes den 16 nov 2011)

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER Terrorvåg utgår från ny militärbas

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER 40 byar i uppror mot vägtull

TORSDAGEN DEN 10:e NOVEMBER 2011 Fullt hus på Jan Myrdals bannlysta indienmöte i Växjö

"Under de senaste 63 åren av Indiens "oberoende" från främmande herravälde, har det inte funnits ett enda år då staten inte var engagerad i ett krig i en eller annan del av detta land."

En samling unika böcker om och från Indien kommer att finnas tillgängliga på ett bibliotek som öppnas i Varberg. Biblioteket kommer inneha Jan Myrdals boksamling som innefattar ett stort antal böcker om Indien, moderna och äldre.

FREDAGEN DEN 16:e DECEMBER 2011 Internationell anti-kastfonferens i Nepal

Stort genomslag naxaliternas storstrejk i delstaten Jharkandh

FREDAGEN DEN 2:a DECEMBER 2011 Hon stod upp mot polisövergreppen

Poeten Varavara Rao: Kishenji mördad i falsk samman- stötning

Arundhati Roy i Leonard Lopate Show (radio) om läget i kriget mot folket (sändes den 16 nov 2011)

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER Terrorvåg utgår från ny militärbas

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER 40 byar i uppror mot vägtull

TORSDAGEN DEN 10:e NOVEMBER 2011 Fullt hus på Jan Myrdals bannlysta indienmöte i Växjö

"Under de senaste 63 åren av Indiens "oberoende" från främmande herravälde, har det inte funnits ett enda år då staten inte var engagerad i ett krig i en eller annan del av detta land."

En samling unika böcker om och från Indien kommer att finnas tillgängliga på ett bibliotek som öppnas i Varberg. Biblioteket kommer inneha Jan Myrdals boksamling som innefattar ett stort antal böcker om Indien, moderna och äldre.

FREDAGEN DEN 16:e DECEMBER 2011 Internationell anti-kastfonferens i Nepal

Stort genomslag naxaliternas storstrejk i delstaten Jharkandh

FREDAGEN DEN 2:a DECEMBER 2011 Hon stod upp mot polisövergreppen

Poeten Varavara Rao: Kishenji mördad i falsk samman- stötning

Arundhati Roy i Leonard Lopate Show (radio) om läget i kriget mot folket (sändes den 16 nov 2011)

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER Terrorvåg utgår från ny militärbas

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER 40 byar i uppror mot vägtull

TORSDAGEN DEN 10:e NOVEMBER 2011 Fullt hus på Jan Myrdals bannlysta indienmöte i Växjö

India: Food Inflation: Groping In The Dark

Pakistan says U.S. drones in its air space will be shot down

Libyan Liberation Continues with Algerian Tribes Entering War.

Posted on October 3, 2011 by nsnbc

How the US controls "civil society" throughout Africa Enemy-sponsored organisations threaten nation

<br />pre { font-family: "Liberation Serif"; }p { margin-bottom: 0.21cm; }<br />By Tafataona Mahoso

24 th of July 2011

<br />pre { font-family: "Liberation Serif"; }p { margin-bottom: 0.21cm; }<br />

Libyan rebels have conceded ground since bombing began

von Kim Sengupta

vom 27th of July 2011

Crocodile Tears As Food Aid Blockade Continues In Horn of Africa

This article is written 2011-07-19 by Thomas C. Mountain based in Eritrea, the only Western non-embedded journalist:

A Libyan Girl's Message to Obama and NATO on Their Aggression on Libya

Comments on Petras/Abayas harsh critic on the US/EU war against Libya

First of all I would like to strongly recommend this article by James Petras and Robin E. Abaya The Euro-US War on Libya: Official Lies and Misconceptions of Critics. The link is here.

I want to make two supplementary points:

So the US-strategy has been now for a long time to control the oil from the well over the pipelines, the shipping routes to the port of destiny and the consumer. Naturally this makes sense for a superpower.

Den egyptiska revolutionens andra våg

Forskare och läkemedel-företag genomför mänskliga experiment i Afrika

Peru stoppar GMO-grödor

Dennis South Comments:

Libyen: rebellerna rensar befolknigen medan motståndet växer

Rate this:

Läkare och sjuksköterskor flyr från Fukushima

Korrespondenterna i SVT är värda beröm

Libyen: Gaddafis påstådda död är bluff

Libyen: bilden är fejkad

AfriSynergy: Libya Breaking News October 18 (video)

Libyen: Mutassim Gaddafis tal till världen. Uppmaning till global revolution!

Den revolutionära floden i de muslimska länderna

Kamp mot de svaga

En irländare i Stockholm

Sanning och lögn i Syrien

Girigeten har skapat "Ockupera Wallstreet"

Vem räknas som oberoende?

FREDAGEN DEN 16:e DECEMBER 2011
Internationell anti-kastfonferens i Nepal

FREDAGEN DEN 2:a DECEMBER 2011
Hon stod upp mot polisövergreppen

Poeten Varavara Rao:
Kishenji mördad i falsk samman- stötning

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER
Terrorvåg utgår från ny militärbas

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER
40 byar i uppror mot vägtull

TORSDAGEN DEN 10:e NOVEMBER 2011
Fullt hus på Jan Myrdals bannlysta indienmöte i Växjö

FREDAGEN DEN 16:e DECEMBER 2011
Internationell anti-kastfonferens i Nepal

FREDAGEN DEN 2:a DECEMBER 2011
Hon stod upp mot polisövergreppen

Poeten Varavara Rao:
Kishenji mördad i falsk samman- stötning

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER
Terrorvåg utgår från ny militärbas

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER
40 byar i uppror mot vägtull

TORSDAGEN DEN 10:e NOVEMBER 2011
Fullt hus på Jan Myrdals bannlysta indienmöte i Växjö

FREDAGEN DEN 16:e DECEMBER 2011
Internationell anti-kastfonferens i Nepal

FREDAGEN DEN 2:a DECEMBER 2011
Hon stod upp mot polisövergreppen

Poeten Varavara Rao:
Kishenji mördad i falsk samman- stötning

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER
Terrorvåg utgår från ny militärbas

MÅNDAGEN DEN 14:e NOVEMBER
40 byar i uppror mot vägtull

TORSDAGEN DEN 10:e NOVEMBER 2011
Fullt hus på Jan Myrdals bannlysta indienmöte i Växjö

By Tafataona Mahoso