 |
| livlig debatt och agitation innanför valet den 7 maj |
Avslöjande besök i Syrien
Valkampanj i Damaskus.
Oppositionella
som verkar öppet i Damaskus. Kandidater som debatterar livligt inför
parlamentsvalet. Ekonomen som lyfter fram nyliberalismens roll i
konflikten. Hashim al-Malki berättar om sitt besök i Syrien.
Publicerad 30 maj 2012
 |
| Hashim al-Malki och Khalid al-Abbud |
Fakta och bakgrund
De styrande i Syrien
- Nationella progressiva fronten leds av Baathpartiet. I den ingår ytterligare tio politiska partier, däribland Socialistiska unionister och två kommunistpartier.
- De sistnämnda har i olika grad agerat opposition inom systemets ramar.
Oppositionen
- Oppositionens många smågrupper har gått samman i tre paraplyorganisationer:
- Syriska nationella rådet (SNC) Har sin bas i Turkiet och leds av Muslimska brödraskapet. Stöder Fria syriska armén. Vägrar att förhandla med regimen. Vill ha en utländsk militär insats.
- Nationella koordinationskommittén för demokratisk förändring (NCC) Vill störta regimen, men säger nej till våld, etnisk-religiös splittring och utländsk inblandning.
- Folkfronten för förändring och befrielse (PFCL) Vill ha genomgripande reformer, men förespråkar nationell enighet mot utländsk inblan-dning. Deltog i valet. Kritisk mot valfusk men beslutade ändå att delta i den politiska processen.
Parlamentsvalet 7 maj
- Valdeltagandet var 51 procent. Med tanke på den inbördeskrigsliknande situationen i delar av landet och återkommande terrordåd är det ingen sensationellt låg siffra.
- 209 av de totalt 250 parlamentarikerna är invalda för första gången.
- Baathpartiet och dess allierade i Nationella progressiva fronten fick drygt 150 mandat.
- Oberoende kandidater vann över 90.
- Oppositionsalliansen PFCL tog fem och nybildade Demokratiska partiet fick en plats.
– Vi mötte många som talade om de väpnade gruppernas terror. I väst läggs all skuld på regeringen. Jag tycker att det är allvarligt när man i väst inte talar om och fördömer terrorism.
• Det påstås ofta att Syrien vägrar låta journalister arbeta fritt. Såg ni bara vad regimen ville att ni skulle se?
– Nej, vi träffade vilka vi ville och flera möten arrangerades via privata kontakter. Till exempel bokade vi ett möte med en av de mest kritiska oppositionsallianserna, som vägrar dialog med regeringen och uppmanade till bojkott av valet.
 |
| Abd al-Aziz |
– Vi var också påverkade av mediebilden som säger att regimen bevakar och slår till hårt mot oppositionen. Vi trodde att kontoret skulle ligga undanskymt i en gränd. Det stämde inte. Det låg öppet i Damaskus hjärta, och där var fullt med folk som kom och gick.
Svenskarna fick träffa Abd al-Aziz al-Khayir från NCC:s ledning. Han kallade regimen diktatorisk, beskyllde den för våld mot folket och krävde en övergångsregering under tiden som en ny konstitution skrivs.
– Han framförde sina åsikter helt öppet, precis som oppositionsalliansen gjort inför andra journalister. Det är ingen som sätter dem i fängelse för det, och de har stor rörelsefrihet.
I december förra året kunde NCC-ledarna resa utomlands för förhandlingar med den i väst mest kända oppositionsalliansen, Syriska nationella rådet (SNC). Men samtalen om en enad front gick i stöpet.
– Oavsett vad man tycker om NCC så värnar de Syriens självständighet, säger Hashim al-Malki. De är emot de väpnade grupperna och den utländska inblandningen. NCC känner sig också hotade av de religiösa fanatiker och terrorister som nu släppts lösa. Syriska nationella rådet, som backas upp av väst, Turkiet och Gulfstaterna, har andra syften. De vill ha en utländsk militär insats.
 |
| Munir al-Hamish |
– Under 1980- och 1990-talet var Världsbanken ett skällsord i Syrien. På 2000-talet började man ta emot delegationer från Världsbanken och underkastade sig dess rekommendationer, säger Hashim al-Malki och refererar ekonomiprofessorns beskrivning.
Besluten att ta bort subventioner på inhemskt producerade varor och samtidigt öppna gränserna fick dramatiska följder. Billiga varor från EU och Turkiet vällde in och konkurrerade ut syriska produkter. Fabriker tvingades stänga och arbetare förlorade jobbet. Hantverkare och andra småskaliga producenter kunde inte längre försörja sig.
– Många har lämnat landsbygden och lever i slumområden i storstädernas utkanter. Arbetslösheten har ökat mycket. Allt har förvärrats av de ekonomiska sanktionerna. Munir al-Hamish menar att det bland de fattiga i förorterna och på landsbygden finns en grogrund för religiös extremism, sekterism och andra reaktionära idéer.
• Vad är Munir al-Hamishs alternativ till nyliberalismen?
– En planerad ekonomi där staten för en rättvis fördelningspolitik och återtar ansvaret för att ge människor utbildning och jobb. Jag vill tillägga att Munir al-Hamish är en varm anhängare av Gunnar Myrdal, vars teorier och forskning spelat stor roll för socialistiska ekonomer i arabvärlden.
Trots upptrappningen av våldet menar Hashim al-Malki att det finns positiva tecken. Som den ökade öppenheten och livliga politiska debatten inför valet 7 maj.
– I statliga och ickestatliga medier såg vi debatter mellan partier som ingår i Nationella progressiva fronten och med oppositionella partier. Även inom fronten finns stora meningsskiljaktigheter i sociala och politiska frågor.
• Din bild stämmer inte alls med hur valet beskrivits i väst. ”Bluffval” eller ”ett grymt skämt” är vad vi fått höra.
– Jag menar att det har skett framsteg i den demokratiska processen, säger Hashim al-Malki och avslutar med att ge ytterligare ett exempel:
– Khalid al-Abbud är vice talman i parlamentet och företräder Socialistiska unionister. Det är ett litet parti som är ”nasserister”, efter Egyptens socialistiske president Gamal Abdel Nasser, panarabismens kedare. Khalid al-Abbud stod på tolfte plats på Nationella progressiva frontens lista i Damaskus. Men han fick fler röster än de elva som stod före honom. Detta visar att syrierna gjorde ett medvetet val när de röstade.
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen