En annan sida av Vilhelm Moberg!

Jag tacker Ulf Nilsson att han gav mig tillstånd för publiceringen av detta hans tal som visar hans intima kännedom av Mobergs liv och verk. Därför kan han se hur mångsidig det är. Man kan ju hamnar helt fel i bedömningen av Moberg  om man slår hupp fel sida  eller fel bok. Jag syftar särskilt på Utvandrarromaner II och III. Då blir man helt förbannat på  hans okritiska syn på  USA och urbefolkningen. Men går man tillbaka till början av hans litterära verk då hittar man upprorsmannen, refraktären, en man som kämpar mot ekonomiska och sociala orättnivsor. Likadant är det när man ser hans insatser efter USA-tiden. Ulf nämnar 'Min svenska historia' mera i förbigående men jag tycker att det är en av hans centrala verk. Där träder tydligt fram hans lidelse för folket och - inte att glömma - för kvinnornas lidanden och deras stora insatser för samhället. Jag tror att han nog var den förste som tog upp den sidan - långt innan femininism fanns. Bernt Engelmann i Tyskland och Howard Zinn i USA tog ju efter honom med en folkets historia. Men deras verk har inte djupet av Mobergs berättelse. Inte samma kännedom om folket, den varma sympatin för folket, sammanhörigheten med folket. Och där håller jag med Ulf att det är dags för en redig nyupplaga av 'Min fokets historia'.

En annan sida av Vilhelm Moberg!

Ulf Nilsson
Korpamoen juli 2014

Kära vänner, tack för att jag får komma hit och ge min syn på en annan sida av Vilhelm Moberg.
Ett otal gånger, under mer än 25 års tid, har jag besökt Ljuder, Korpamoen, kyrkan och Åkerby vägskäl. Under dessa besök berättar jag om Moberg och hans romanfigurer och det blir ju ganska naturligt dominerat av Utvandrarromanen, så mycket att jag ibland blir arg på mig själv! Arg därför att Utvandrarromanen förvisso är Mobergs storverk men den riskerar att skymma alla de andra bra böckerna han skrev, de böcker som visar en annan sida av Moberg!

Efter att i helgen varit på ”En dag med Moberg” och i måndags (30/6 -14) läst SMPs ledare finns det verkligen anledning att berätta om denna Mobergs andra sida.
Vilhelm Moberg är förvisso inte bortglömd – det är därför vi samlats här,
och det var fullt hus på Dag med Moberg, men hur är han ihågkommen?

Överheten i form av utbildningsminister Jan Björklund (tror jag) vill göra hans Utvandrarepos till Sveriges nationalepos, det vore verkligen att göra Moberg orättvisa! Ungefär som när Karl-Oskar blir namnet på en privatskolekoncern!

Eller jämför med Nils Dacke: I Vissefjärda och Virserum står statyer som minner om Nils Dacke och det uppror han ledde. Nils Dacke är alltså inte bortglömd, men vilken bild har vi av honom idag?
Han kämpade ju faktiskt med vapen för att bevara självstyret, sänka eller avskaffa skatter och mot fogdarnas övergrepp - den tidens rättsröta!
Nils Dacke var alltså en upprorsledare mot överheten, mot kung Gustav Vasa!
Dessutom ledde Dacke lömska överfall på kung Gustav Vasa legosoldater, idag hade han nog kallats terrorist!
Men det gör man inte, idag förknippas han med bröd, rallytävlingar, bussbolag och skolor, hedrande kanske men risken är att han blir ett ofarligt monument, som en staty!
Mobergs historiesyn och därmed samhällssyn, helt enkel hans politiska grundsyn har debatterats & analyserats flera gånger under de senaste åren, bl.a.  Johan Norbergs bok ”Motståndsmannen Vilhelm Moberg” på Timbro förlag försöker göra Moberg till borgerligt liberal.
Jens Liljestrands bok ”Mobergland” söker påvisa hur kalla kriget påverkade Utvandrarböckerna, och det har kommit ut 3 brevsamlingar samt den bibeltjocka ”Vilhelm Moberg tar ställning” av Anna-Karin Carlstoft-Bramell.

Vilket intresse för Moberg – hans böcker lever verkligen!
Alla dessa böcker har jag läst och utan tvekan är Moberg, fr.a. på 1940 - 50-t när han skriver Utvandrarromanen, en stor USA-vän, uttalad antikommunist och står Herbert Tingsten nära i många frågor.

Moberg skriver i brev när han vistas i USA t.ex.
”Det är för jävligt att jag skulle hinna bli 50 år innan jag kom hit, här borde man levat de senaste 30 åren… när jag lägger samman det ena och det andra: den fullständiga friheten härute och allt jävelskap som man läser om hemifrån… att jag med varje dag får allt mindre lust att återvända hem…”

Han vill även göra Sverige till Natomedlem och bekämpar den s.k. tredjeståndpunkten, de som ville att Sverige ska skulle stå neutralt mellan stormaktsblocken:
”Mina tankar om Sveriges utrikespolitik är så låga att det inte finns mått för det… Jag har skrivit skällebrev till alla neutralitetsidioterna i högre ställning… så fort jag får fullmakt skriver jag under Atlantpakten (Nato) för Sveriges räkning… 

Man kan hitta många liknande citat av Moberg, jag går inte djupare in på detta, det är nog väl känt och det var ju denna Moberg som togs upp på Dag med Moberg samt SMP:s ledarsida. Detta är ju Moberg på 40–50-t.

Men är detta enda sidan av Moberg? Jag vill berätta om en annan Moberg, den Moberg som fanns under ungdomsåren och som kom tillbaka under 60–70-t

Moberg ändrar uppfattning om USA under 60-talet, främst pga. Vietnamkriget. I ett efterord till ”Den okända släkten” -68 skriver han:
”Jag anser inte att Amerika har några godtagbara skäl att föra krig i Asien… jag kan inte på något sätt se det som USA: s försvarskrig. Den väldiga amerikanska kontinenten är ju inte på något sätt hotad av Nordvietnams folk även om dess regim är kommunistisk… Världens starkaste militärmakt… öser ständigt bomber över Nordvietnams arma bönder… och offret för USA: s bombningar är ett primitivt bondeland som inte kan nå angriparen med motsvarande terrorvapen i dennes eget land… Ingen enda bomb har fällts över Förenta staterna under de år som kriget har pågått.”
Moberg är också mycket kritisk mot att USA accepterade militärkuppen i Grekland, att USA behandlade överstejuntan lika som man behandlat den demokratiska regeringen.

Hans aktivism för Finland (Nordens Frihet) under Andra världskriget går långt men han kräver aldrig, vad jag kan hitta, i skrift en svensk, officiell medverkan i kriget! Och han tar omedelbart ställning mot Tyskland 9 april -40. Moberg kritiserar samlingsregeringen för mycket men inser nog att det är inte är lätt för regeringen att agera, att ett svenskt militärt ingripande i ena eller andra riktningen skulle få oöverblickbara konsekvenser. Han skriver bl.a. att Finlandsfrågan inte får splittra Sverige ”Vi måste hålla ihop” (Tar ställning s 148).
Att Sverige hade hamnat i en svår situation var inte regeringens fel men den ökade censuren var något som samlingsregeringen själv skapade och där hade den kunnat agera annorlunda!

Moberg skrev hösten -40 en artikel med rubriken ”Vapnet som inte får utelämnas” om inskränkningarna i YTF (Yttrande Tryck Friheten) men DN vågade inte publicera. Detta blev början på hans medverkan i GHT = Torgny Segerstedt. Moberg vill inte anpassa sig till samhällsklimatet och vara lojal mot samlingsregeringen.
Moberg ville i hela sitt liv ta ställning!

Under Andra Världskriget bekämpade Moberg fatalism, uppgivenhet och anpasslighet, han ville stärka försvarviljan: Som ett förarbete till Rid i natt hade han skrivit ”Svensk strävan”, som Försvaret sen kom att ge ut i 10 000 ex. Här pläderar Moberg utifrån sin historiesyn, att det är folket som skapar historien, att det är folket som måste försvara sitt land.

 Moberg påtalar också att ”alla krig uppstår ur sociala problem” (skriften Nordeuropa -38) ”Det är ju ytterst om jordens naturtillgångar som människorna idag kämpar…” (ur Oxford och vi, I egen sak s 17) och avvisar därmed den idealistiska syn som den s.k. Oxfordrörelsen förde fram under 30-talet. Moberg skriver ironiskt om förvaltartanken som Oxford förespråkar och konstaterar att då kan godsägaren fortsätta att ”förvalta” sin egendom för han avkrävs inte redovisning i denna världen! Men hans statare är och förblir statare, det är nu så bestämt enligt Guds förordning ironiserar Moberg som konstaterar att Oxfordrörelsen inte vill ändra fördelningen av jordens håvor- det bestående skall lämnas ifred!
Om detta hörde jag inte marknadsliberalen Johan Norberg nämna något!

För Moberg var det fria ordet heligt, här kunde han inte kompromissa och det förklarar hans negativa syn på Sovjet. Detta, tillsammans med hans kamp mot överhetens korruption och vrängande av lag (”Rättsrötan”) är också kärnan i hans demokratisyn, en helt annan än den borgerliga liberalismen och marknadsekonomin.
Jämför gärna det högaktuella ex. med reportern på Norra Skånes Tidningar som omplacerades på begäran av kommunpolitiker i Hässleholm samtidigt som denna kommun underlåtit att diarieföra handlingar under flera år! Här är det både inskränkningar i informationsfriheten och rättsröta.
Det av liberaler och SMP omhuldade EU försöker ju dessutom få Sverige att inskränka medborgarnas rätt att se myndigheters handlingar!  

Det var också denne, andre Moberg jag mötte när jag fördjupade mig i Dackefejdens historia och därmed i Moberg-böcker som Förrädarland och Min svenska historia – berättad för svenska folket.
Denna andre Moberg kan också representeras av böcker som Rid i natt, Soldat med brutet gevär, och Otrons artiklar.

I Min Svenska Historia skriver Moberg:
Dackefejden var ett inbördeskrig, adel mot allmoge och utifrån detta blev det bedömt. Först senare tid har fastställt att det var ett verkligt folkuppror, svensk historias största.

När Gustav Vasa med ett falskt brev lyckas lura med 500 dalkarlar att kämpa mot Dacke så skriver Moberg:
”Det utspelade sig en i folkens historia ofta inträffad och upprepad tragedi:
människor i samma sociala ställning och med samma livsintressen deltar i krig på var sin sida och dödar varandra”

Detta är ju en historiesyn som brukar kallas historiematerialistisk, d.v.s. vänster. Det kan uttryckas i fraser som ”arbetare i alla länder – förena er” eller ”folket mot herrarna”, alltså oavsett om du är svenskfödd eller invandrare ska vi hålla ihop mot överheten!

Moberg använder sig inte så ofta av ordet klass men han skriver i inledningen till Min Svenska historia: ”om jag varit född i en annan folkklass hade jag också skrivit en annan historia”
Moberg tar även upp de s.k. bondefrederna (gränsfrederna) i Min Svenska Historia och här hittar man ett intressant citat som rör maktstriderna mellan svenska och danska kungamakten, speciellt när Gustav Vasa utmanade den lagligt tillsatte unionskungen, danske Kristian II. Det fanns tider då smålänningarna inte visste vem som skulle segra, vem de skulle betala skatt till osv. Moberg skriver:
”Innan smålänningarna bestämde sig ville de se vem som skulle segra – en opportunistisk och oheroisk hållning, som påminner om Sveriges neutralitetspolitik under andra världskriget. Men syftet och ändamålet därmed – fredens bevarande – var lika gott och mänskligt förklarligt på 1500-t som 400 år senare.”

Jämför denna inställning med tidigare citat där Moberg häcklar de han kallar ”neutralitetsidioterna”, den s.k. tredje ståndpunkten, i Sverige på 1940-50-t, när han vill ha med Sverige i Nato, det är sannerligen två olika Moberg!

I dagarna är ju 100-års minnet av Första världskriget aktuellt. Som ung vänstersocialist och antimilitarist var Moberg (liksom Valter Sträng i Soldat med brutet gevär) en del av den internationella arbetarrörelse som ville förhindra slakten genom att vägra delta i överhetens militärtjänst.
Moberg ändrar sig under 30-talet inför det växande hotet från Hitlertyskland (beskrivet i Giv oss jorden, 3: e delen av Toring-triologin, där Sänkt sedebetyg & Sömnlös är de andra två) och Moberg gör både beredskap själv samt agiterar för starkt försvar – men vänder sig samtidigt mot censur och eftergifter!

Moberg heroiserar inte det militära, utan ser det som något nödvändigt ont, för att stå det onda emot.
Det är också den Moberg vars stämma talar i hans sista roman Förrädarland (-67). Det är en bok om gränstrakterna mellan Småland och Blekinge, om Vissefjärdatrakten nere vid Furs bro över Lyckebyån, om människor på varsin sida av det som på 1500-t var riksgränsen mellan Sverige och Danmark.
Vid Furs bro slöts bondefreder vid flera tillfällen, minst 9 ggr under åren 1361 - 1677
Texten från 1505 är bevarad och talar tydligt än idag:
”Vill någon av deras herrar göra någon upprensning eller skada in uppå den andra herrens land och får allmogen det veta, då skall de stå varandra bi och ingen skall följa sin herre längre än till landamäret” dvs. gränsen.

Moberg såg dessa bondefreder som folkets fred mot herrarnas/kungarnas krig medan kungen såg det som förräderi…
Moberg är alltså inte pacifist, det finns ett berättigat våld, men han är heller ingen vän av angreppskrig, hans åsikt är nog den som uttrycks i bondefreden: ingen skall följa sin herre längre än till landamäret.

Än tydligare uttrycker Moberg det i efterordet till ”Den okända släkten” från 1968 apropå Vietnamkriget:
”Vi borde vid det här laget ha genomskådat en av världshistoriens största och ödesdigraste lögner: att ett folk kan försvara sitt fosterland genom att angripa andra folk, att fosterlandet kan försvaras även i andra länder”.

Jämför detta med det av nyliberalismen styrda Sverige där man skickar soldater till Afghanistan för att kriga, är det att försvara Sverige!?

Författaren Johan Norberg, som hyllas i SMP:s ledare, är förvisso intressant. Han har skrivit en bok ”Till världskapitalismens försvar”, d.v.s. globaliseringen, och det är nog precis Norbergs och nyliberalismens hemvist, men vill de slå vakt om nationen Sverige?
Idag ser vi hur stora delar av Sverige utarmas samtidigt som Sveriges nyliberale finansminister inte ser någon framtid för det svenska jordbruket, inte konstigt det ligger i dödsryckningar. Är det nån som kan tro att denna kapitalets frihet skulle vara Mobergs  frihetstanke?

För mig är romanen ”Soldat med brutet gevär” en nyckelroman i frågan om att bedöma Vilhelm Moberg. SMP:s ledare (30/6 2014) hävdar att denna bok beskriver Mobergs väg bort från socialismen. Man undrar om redaktören läst boken…

I ett brev till Sven Delblanc 1972 kommenterar Moberg kritiken från (S)-håll mot hans beskrivning i romanen av att socialdemokratin hade övergivit sina ursprungliga socialistiska ideal:
”Men idag kan det inte tänkas en socialdemokratisk journalist som är så naiv… eller rentav dum att han går ut under en valrörelse och håller det föredrag som Valter Sträng höll 1921… han kom ju med hela programmet… partiets enda verkligt socialistiska för att inte säga marxistiska program…
(Moberg – Delblanc, s59)

Hur mycket av Vilhelm Moberg är då Valter Sträng? I en Sveriges Radio-intervju 26/8 1969, nästan exakt 4 år innan Moberg valde att gå bort, ställer Ulf Örnkloo frågan och får svaret:
”Det är min mest självbiografiska romanfigur utan att vara nåt självporträtt. Jag ville teckna bilden av en idealist från arbetarrörelsens genombrottsår, en antimilitarist säger Moberg.
Men, säger Moberg, själv frångick jag pacifismen när Hitler och Mussolini dök upp på scenen, jag insåg att det måste finnas ett nödvärnsvåld.

På frågan om Valter Sträng ändå inte är något av ett hjärtebarn svarar Moberg: Ja, ingen av mina romanfigurer har upplevt så mycket av det jag upplevt. Valter Sträng var ju mycket mer politiskt aktiv än jag, säger Moberg, Valter ville ju utbilda sig till klasskämpe. Kanske hade jag den ambitionen som ung men insåg som äldre att jag inte var skapad till politiker.
Jag anser att en författare i princip inte bör tillhöra nåt parti, då måste man ta ovidkommande hänsyn.
Men, säger Moberg, ”det är ju självklart att jag står ganska långt till vänster i de allra flesta frågor precis som Valter Sträng, i alla de frågor där han tog ställning: tronen, svärdet, altaret och penningpåsen”. Moberg står alltså fast vid sina åsikter från ungdomen, precis tvärtemot vad Smp påstår!

I detta sammanhang noterar man att Moberg väldigt väl beskriver de usla ekonomiska förhållandena för det arbetande folket men inte så ofta skriver om ekonomisk utjämning o.dyl.
I ”Soldat med brutet gevär” låter han dock Valter Sträng uttala följande om sin uppväxt: ”Här hade jag min barnaväxt, fattig och torftig… Fosterlandet skänkte mig inga möjligheter, men hindrade mig inte heller från att själv erövra möjligheterna… i ett land utan denna mänskliga frihet hade min växt möjligen blivit förkvävd. Av det land… man födes inom har man rätt att kräva detta: Möjligheterna – och lika möjligheter! En utjämnad av denna skillnad i lotter är ett krav som min känsla för rättvisa uppburit genom åren…Fattigdomens lott skall ingen försöka göra vacker i mina ögon. Fattigdomen är enbart ful och förnedrande och förbittrande… och är en olycka, men icke någon nödvändig, av ödet pålagd olycka…Men den kan kanske i något fall skapa sig sin motvikt…i föresatsen att komma över dess förnedring. Så har det kanske varit i mitt fall.”       

Valter Sträng, d.v.s. väldigt mycket Vilhelm Moberg, tar alltså inte avstånd från socialismen utan tvärtom kritiserar han Socialdemokraterna för att inte driva den frågan, att inte ta upp kravet på republik osv.

Det är därför han låter Valter Sträng säga att han ska:
”återuppväcka de döda…berätta om träskofolkets möda och knog…jag vill giva det röst…så föresvävar det mig att detta kunde bli min rätta kallelse – att detta hädanefter kunde bli min klasskamp”

Jag ser fram emot när SMP:s ledare gör en sådan deklaration!

Visst har Moberg olika sidor, man kan förvisso fundera på hur Mobergs socialism skulle sett ut, men att Moberg skulle gått ihop med dagens nyliberalism och globalisering och dess följder för nationen Sverige kan jag omöjligt tro. 

Den tillsynes motsägelsefulla bilden av Vilhelm Moberg blir begriplig om man ser Mobergs författarskap som en del av den folkliga vänstertradition som funnits ända sen Franska revolutionen. Den innefattar inte bara arbetarklassen i snäv bemärkelse utan det arbetande folket; i Mobergs böcker var det allmogen; torpare, småbönder och idag är det arbetare, tjänstemän, vårdpersonal m.fl. dvs. den stora majoriteten.

Denna folkliga vänster inskränks inte till partier och människor som kallar sig socialistiska, vänster, feminister eller vad som helst utan är mycket bredare.
Det är den vänster som vill återerövra den medvetet utelämnade historien, eller som Valter Sträng säger: ”Jag vill återuppväcka de döda”.

Det är kampen mot den korrupta överheten, som Moberg började med redan i Kassabrist, fortsatte i A P Rosell bankdirektör och kulminerade i rättsrötan.

Det är kampen mot överhetens övervakning av folket – på Mobergs tid var det SÄPO, han en av de första att kritisera detta, att Övervaka överheten skrev han!
Idag har vi Edward Snowden som verkar i Mobergs anda, men i SMP  stämplas Snowden som landsförrädare!

Allt detta är folket mot överheten och i den traditionen hör min Vilhelm Moberg hemma, i den är han en framträdande person!

Sven Delblanc (god vän med Moberg de sista åren) skrev efter Mobergs död följande:
”Ingen kan förneka att han lyckades fylla sin stund på jorden med gott och meningsfullt arbete. Med glädje såg han FiB/Kf träda fram, och han gav företaget sitt kraftfulla stöd…

Teoretiskt finns mycket att säga om hans medvetenhet och ideologiska insikter, på gott och ont. För de folkmassor som anammade och läste hans verk är det viktigaste… att han kom av folket och blev folket troget.
Rättvisa, frihet och solidaritet förblev hans ledstjärnor, så länge hans blick kunde skönja deras ljus. Han förblev till slutet en kamrat.
”Kamrat var ordet som förpliktade, det största ordet på jorden” (Ur Soldat med brutet gevär).