Svensk föreningsfriheten

Erik Göthe
18. April 2020

Hyresgästföreningen har 538 000 medlemmar och har ställt om organisationen för att mobilisera medlemmarna till insatser för dem som under pandemin behöver hjälp att leva sina liv nästan som vanligt. På godagrannar.nu kan man erbjuda eller be om hjälp.

Att en folkrörelse spelar roll en sådan här gång har gamla anor i Sverige. Det ingår som förklaring till att det stora flertalet villigt följer folkhälsomyndigheten och regeringen om smittspridningen för att sjukvården ska klara sin uppgift. En stor del av Sveriges folk känner förtroende för hur statsministern söter saken och det med all rätt. Plötsligt blev han sosse igen.

Bara ett mindre antal personer ignorerar smittråden - afterski-folk och barhängare, och några klagar att svenskarna är för lydiga som inte lyssnar på omvärldens smittskyddsexperter (USA:s president?). Utom Norden förstår man inte svenska folkliga traditioner.

Förutsättningen för att frikyrkorörelse, nykterhetsrörelse och arbetarrörelse kunde blomstra var att de tillkämpade sig föreningsfrihet. Det gav sent lagstiftning men en kort bit in på 1900-talet ansågs det ändå gälla enligt författningen. Idag anger regeringsformen följande i 2 kapitlet:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften (1§) - - - Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande (24§).

Myndigheter som stat och kommun får alltså inte ens begränsa föreningsfriheten på annat sätt än som anges i grundlagen. Möten och demonstrationer kan följa av föreningsverksamheten men de kan begränsas även för att motverka farsot, vilket vi ser nu.

Personer eller privata institutioner i samhället som vill begränsa eller omintetgöra föreningsfriheten får inte göra mer än föra fram sin åsikt om detta.

Trodde man när man läst grundlagen. Men det här har hänt nyligen:

1. Författaren och översättaren Einar Schlereth, som under många år gjort reportage i Latinamerika, fick retur från Handelsbanken sedan han försökt ge ett penningbidrag mot nöden på Haiti med några hundralappar till en hjälporganisation.

2. Hanne Kjöller skrev ilsket i DN 11/1 i år ”Vad i helvete har de för sig inne i banken före tre?” sedan hon från en rad banker fått retur på betalning av en resa till Uganda. Hon fick beskedet att syftet var att förhindra terrorism och penningtvätt.

3. Svensk-koreanska föreningen fick ett par månader senare sina plusgirokonton indragna. När den förvånade kassören fick klart för sig att föreningens konton inte längre existerade fick han med motivering, daterat dagen efter hans förfrågan om vad som skett:

Med hänsyn till de uppgifter du lämnat och de transaktioner som sker på dina konton föreligger en risk för att Nordea - - - överträder EU:s sanktionsförordningar.

Från föreningens ordförande får jag mer uppgifter:

Föreningen har sedan 1990-talet ett konto för Katastrofhjälp till Nordkorea. På senare tid har de insamlade pengarna gått till en kristen organisation som levererat mat och annan humanitär hjälp till daghem på den koreanska landsbygden. Sådant humanitärt bistånd är fortfarande tillåtet trots de stränga sanktionsbestämmelserna.

Men Nordea nöjer sig inte med det, utan ”för att säkerställa att Nordea inte överträder EU:s sanktionsförordningar har Nordea antagit en intern Nordkoreapolicy,” som säkerställer att inga koreanska dagisungar får extra mat från svensk-koreanska föreningen.

Det andra kontot var för medlemsavgifterna, dvs föreningen ska inte längre ha medlemmar, åtminstone inga betalande.

Det är inte bara Nordea. Om bankerna ostört får fortsätta så här kan de till slut lyckas släcka ned även HGF. Det ska väl ändå inte kunna ske. Men ett tydligt argument för    demokratisk kontroll av bankväsendet har tillkommit.

Quelle
FiB Rätt & rådligt 4189 tecken