INDIEN - VÄRLDENS STÖRSTA GENERALSTREJK

Erik Jonsson
7 mars 2012

I det senaste numret av Folket i Bild beskriver arbetsrättsexperten Kurt Junesjö hur daglönaren har kommit tillbaka på den svenska arbetsmarknaden. Allt fler har osäkra anställningar och fenomenet sprider sig i allt vidare cirklar.
Denna fördärvsbringande process har i Sverige inte mött särskilt hårt motstånd men i Indien pågår just nu vad som kanske är världshistoriens största strejk. 100 miljoner arbetare och tjänstemän strejkar i strid mot de allt vanligare osäkra anställningarna, där daglönaren, den "timanställde", är på hierarkins botten.
Kanske är det så att finansherrarna, nu när de tror att det kapitalistiska systemet inte längre är i fara och "hotet från socialismen" är borta över hela världen, hänsynslöst och obarmhärtigt försöker pressa ner majoritetens livsbetingelser till en nivå av djupaste förnedring. Ett läge där vi som faktiskt har arbete inte har någon fritid och hela vår livstid, frånsett de fysiskt nödvändiga avbrotten för sömn, måltider osv. tas i anspråk av arbete för kapitalet. Så får en allt större del av befolkningen det sämre än lastdjur. Allt fler blir maskiner för att producera rikedom åt andra, kroppsligt brutna och andligt förfäade. Det blir inga eftergifter från kapitalets sida så länge "hotet" tycks vara långt borta, nu är det istället repression för hela slanten som skall hålla de undre klasserna i schack.
Hur skall man uppfatta den enorma strejken? Är det inte så att stora delar av folket i Indien andligen ligger långt före oss? Man har insett den grundläggande sanningen att man måste lita till sina egna krafter för få stopp på domedagsmaskinen.

Ett enormt uppror och Jan Myrdals föreläsningsturné

Men det är inte bara strejker som pågår i Indien. Över stora delar av östra centralindien pågår ett omfattande uppror. För att slå ner detta uppror och uppfylla sina hemliga överenskommelser med storbolagen om exploatering av enorma naturresurser genomför den indiska regeringen vad man i breda kretsar i Indien kallar "ett krig mot folket". Numera har den indiska regeringen officiellt satt in infanteri och flygvapen. Uppåt 200 000 soldater (jämför med ca 70 000 utländska soldater i Afghanistan) är i full gång med att bomba, fördriva, bränna ner byar och genomföra avrättningar. Igår rapporterade BBC att USAs specialstyrkor sedan flera månader tillbaka opererar i Indien och "bistår" den indiska armén i deras operationer (artikeln heter "Pentagon commander says US special forces in India").

Det var i detta läge Jan Myrdal i slutet på januari i år åkte till Indien för att presentera sin bok i vilken han öppet tar ställning för upproret. På möten i Kolkata, Hyderabad, Patiala och Delhi talade han om kriget mot folket och solidariteten. Det blev en nyhet i Indien och världens största engelskspråkiga tidning, Times of India, skrev minst tre artiklar om det.

Men vad publicerades här hemma i finanskapitalets media? Förmodligen ingenting. De skriver alltså nästan ingenting om denna enorma strid. Istället har man t.ex. fått läsa om libyska "rebeller" sida upp och sida ner. Varför? En viktig orsak är den roll de libyska rebellernas spelade som imperialisternas marktrupper i expropierandet av Libyens olja. "Rebellerna" är en positiv kraft för finanskapitalet som lämnar Libyen vidöppet för dem.
Å andra sidan har vi naxaliterna som har ett politiskt program som finansherrarna uppfattar som obehagligt och ett farligt exempel, journalisterna och redaktörerna känner instinktivt att "kommunistiska gerillor" inte går hem i ägarkretsar. När naxaliterna sätter upp en alternativ demokratisk förvaltning som röstas fram underifrån i ett område som "motsvarar en medelstor europeisk stat" (Sunday Guardian, 111127) och genomför en jordreform (så att i princip varenda bonde har jord), utvecklar ett omfattande välfärdsprogram och hindrar storbolagens framfart då är de verkligen ett "dåligt exempel". I bilagan till Röd Stjärna över Indien på engelska finns (i den svenska utgåvan som länk) en text där naxaliterna skriver att dagens alternativa förvaltning är "grunden till den Folkdemokratiska Förbundsrepubliken Indien" som avser omfatta hela landet. De kämpar för att bryta sig ut det imperialistiska systemet helt och hållet och på vägen dit kommer de att vara tvungna att kämpa mot alla de makter som är rädda att förlora sina investeringar. Men andra har lyckats före dem och det kan gå fort.

Det tredje världskriget och våra gemensamma intressen

USA har sedan länge beslutat sig för att ta den direkta kontrollen över världens större oljetillgångar. Detta sker allt mer i rasande kamp med framförallt Kina och Ryssland. Om de lyckas i det kommande kriget mot Syrien och senare mot Iran kommer Ryssland att förlora två mycket viktiga marknader och allierade.

Ryssland har enligt Reuters nyligen skickat krigsfartyg till sin militärbas i Tartus i Syrien och även Iran lär ha gjort det. Kan de verkligen förhålla sig passiva vid ett anfall? Michel Chossudovsky på Global Research argumenterar i boken "The Dangers of A Nuclear War" (2011) att risken för ett tredje världskrig är överhängande. Det är svårt att förstå världen på något annat sätt än att det är det imperialistiska systemet självt som driver världen mot ett nytt världskrig. Eftersom det är systemet som är problemet så måste en långsiktig fred bygga på att själva systemet bryts sönder.
Först om Indien och allt fler länder bryter sig ur imperialismens nät och på det sättet förstör systemet kan en långsiktig fred vinnas. Om vi kan bidra till den kampen blir våra gemensamma strävanden också en kamp för freden. Den svenska staten är redan delaktigt i flera kolonialkrig, är det verkligen rimligt att anta att de skulle kunna förhålla sig passiva vid ett fullskaligt världskrig?

Naxaliterna ställer upp ett konkret alternativ till det imperialistiska systemet med den nya folkliga demokratiska politiska makt som byggs upp i områden där gamla ordningen inte finns längre. Det ligger i det svenska folket djupaste intresse att stödja denna utveckling och andra folkliga kamper och på det sättet bidra till att bryta ner det imperialistiska systemet. Det talas mycket om Indien som en stormakt men det ändrar inte det faktum att Indien i praktiken är en halv-koloni, främst i förhållande till USA och Storbritannien som i kraft av sitt ekonomiska och militära inflytande i praktiken kan styra landets politiska riktning. Indien är fortfarande ekonomiskt och militärt underkuvat och det svenska folket har i grunden samma intresse som det indiska att försvara rätten till nationellt oberoende.

Agera för att bryta nyhetsblockaden!

"The international solidarity movement with the peoples of India must see it as a main topic to spread information through the internet and those independent - not by governments or monopoly capital funded - magazines and papers. The US and other governments are trying to suppress the relative freedom of the net. But as yet we can still use these outlets to spread information to our public." Jan Myrdal, New Delhi, 6 februari 2012.

De folkliga kamperna och naxaliternas stora uppror är i det närmaste okända i Sverige och för att man skall kunna ta ställning till något så måste man ju först känna till att det existerar. I arbetet med att informera det svenska folket kan vi bara lita till våra egna krafter. Idag är vi alldeles för få som arbetar målmedvetet med att sprida information på internet och där kan vi i dagsläget göra stor nytta. Under det senaste halvåret har Indiasolidaritet i Norge bildats men för övrigt är solidaritetsarbetet inte särskilt utvecklat i Europa. Men vi kan genom att arbeta hårt inspirera fler att organisera sig. Det solidaritetsarbete vi gör och som vi informerar om på internet har en direkt verkan som moraliskt och politiskt stöd i de folkliga kamperna. Inte nog med det, det försvårar också den indiska regeringens krig mot folket och demoraliserar deras statsmaskineri och medlöpare. Men om de lyckas med att övertyga världsopinionen om att naxalitrörelsen består av ett gäng brutala galningar kan de låta bombplanen gå 24 timmar om dygnet utan störande protester.
Därför: gå med i indiensolidaritet .