Mitt i Damaskus hjärta hölls söndagen den 23 september ” konferensen
för räddningen av Syrien” på initiativ av ”Nationella
koordinationskommittéen för demokratisk förändring ”. På konferensen
deltog ett tjugotal inhemska oppositionella partier som verkar öppet
inne i Syrien. Partiernas benämningar tyder på att de tillhör olika
ideologier: liberala, socialistiska, socialdemokratiska, kommunistiska,
arabnationalistiska och olika etniska och religiösa riktningar.
Konferensen kom till stånd med stöd av Ryska federationen,
Folkrepubliken Kina och Iran. Den syriska regeringen accepterade att den
hölls och den av västliga massmedier påstått avhoppade vicepresidenten
Farouq al-Sharaa välkomnande den å regeringens vägnar .
Ryska federationens-, Folkrepubliken Kinas-, och Irans ambassadörer
deltog. Ryska ambassadören, Azmatullah Kulmohammadov, framförde
hälsningar från sin regering och i synnerhet från utrikesminister
Lavrov.
Ambassadören höll sitt anförande på arabiska och han framhöll följande:
Att konferensen skall sätta gränser för våldet omedelbart, en fredlig
och politisk lösning för konflikten, fortsätta med öppna och offentliga
dialoger, villkorslösa förhandlingar med syriska regeringen. Ryska
federationen kommer att arbeta för att förena syriska oppositionen inom
och utom Syrien på grundval av att förkasta våldet och den utländska
inblandningen.
Ambassadören lade till att Ryska federationen under sina överläggningar i
FNs säkerhetsråd krävt att enskilda länder såväl i väst som i regionens
länder skall upphöra att finansiera, beväpna och härbärgera de
beväpnade grupperna och de utländska legosoldaterna.
Ambassadören underströk att oppositionen måste samarbeta med och
underlätta för FNs och Arabförbundets fredssändebud Lakhdar Brahimi.
Vidare uppmanade han oppositionen att visa att den är en reell inhemsk
politisk maktfaktor som är välvillig att ha dialog med syriska
regeringen.
(Ryska federationens ambassadör s anförande)
Konferensen antog en resolution som väsentligen berörde fred och säkerhet:
Ett omedelbart eldupphör som skall övervakas av arabiska och
internationella observatörer, bevarande av Syriens territoriella
suveränitet och säkerhet och syriska folkets enighet, omedelbar
frigivning av politiska fångar, och upprättandet, under Lakhdar Brahimis
ledning, av en internationell konferens vars huvuduppgift skall vara en
fredlig övergång till ett demokratiskt system.
Konferensarrangörerna bjöd inte in en annan oppositionell koalition:
”Folkfronten för förändring och befrielse”, därför att den fronten
accepterade ministerposter i syriska regeringen.
Den politiska rådgivaren för den s.k. ”Fria syriska armén”, FSA, Bassam
al-Dada påstod i en telefonintervju med arabiska tv-kanalen al-Mayadeen
konferensens deltagare att vara ”den syriska regimens agenter”. Och han
fortsatte ”Störtandet av den syriska regimen nås inte genom fredliga
vägar och diplomatiska förlikningar, utan tvärtom genom militära
tvångsmedel och intervention av omvärlden”. Vidare framhöll han att FSA
är mot Lakhdar Brahimis fredsuppdrag.
Två dagar innan konferensens öppnade försvann Abd al-Aziz al-Khayer
ansvarig för utrikesrelationer i ”Nationella koordinationskommittéen för
demokratisk förändring” när han återkom efter besök i Folkrepubliken
Kina. Oppositionen har anklagat regeringens säkerhetstjänst för att ha
kidnappat honom. Regeringen, genom informationsdepartementet, har
tillbakavisat anklagelsen, och lägger istället skulden för kidnappningen
på terrorgrupper som försöker sabotera dialogen och fredliga lösningar
på konflikten.
Tre dagar efter denna konferens, onsdagen den 26 september, hölls en
annan konferens ”konferensen för partier och krafter för fredlig och
demokratisk förändring” i Damaskus. Den bestod av trettio inhemska
partier och koalitioner som också verkar öppet inne i Syrien.
Också ryska-, kinesiska- och iranska ambassadörer var inbjudna.
Initiativtagare till konferensen var ”Alliansen för krafter för en
fredlig förändring”. I denna ingår ”Folkfronten för förändring och
befrielse ” som är representerad i syriska regeringen genom Qadri Jamil,
biträdande premiärminister för ekonomiska angelägenheter jämte minister
för departementet för skydd av konsumenter, och Ali Haidar, minister
för Nationell dialog.
Konferensen antog en resolution med flera punkter:
- Avisandet av anfallkrig mot Syrien och alla utländska försök och
inblandning i utformandet av Syrisk regering och att det endast åligger
syriska folket att välja dess regering. Upphävandet av sanktionerna mot
Syrien.
- Avisandet av våldshandlingar. Eliminera alla förutsättningar och
betingelser som kan leda till inbördeskrig. Genomförandet av alla
fredsförlikningar och överenskommelser får inte användas som
förevändning för militär intervention.
- Att bilda samlingsregering. Understödja syriska staten mot alla försök att demontera den.
Alltså konferensen representerade en spektra av kommunister, Nasserister och demokratiska –och fri rättigheters krafter.
Gemensamma punkter för dessa två konferensers resolutioner är:
- Avvisande av intervention och anfallskrig mot Syrien, förordande av
fredlig förändring för att uppnå ett demokratiskt system, dialog och
stopp för våldet. Försvarande av Syriens territoriella integritet och
syriska folket enhet.
Båda konferensernas arrangörer gav utfästelser att inkalla extra konferenser för försatt dialog.
Både Folkrepubliken Kina och Ryska federationen har goda relationer dels
till syriska regeringen, dels till oppositionella, fredliga, inhemska
syriska politiska krafter. Detta visar en skicklig rysk och kinesisk
utrikespolitik och diplomati. Dessa relationer har möjliggjort
konferenserna och därmed bidragit till fred i regionen i motsats till
vad USA och vissa länder inom EU gjort då de ensidigt fördömt regeringen
och stött de utländskt finansierade väpnade grupperna och strävat efter
en militär lösning enligt det ökända konceptet ”Humanitär intervention
”.
Bakgrundsfakta:
Nationella koordinationskommittéen för demokratisk förändring bildades
år 2011 och består av 7 partier. Koordinationskommittéens ordförande är
advokaten Hassan abd al-Azim (som också är ordförande för det
Nasseristiska partiet Demokratiska Arabisk socialistiska unionen), och
viceordförande är Haytham Mannaa.
Nationella Progressiva Fronten (NPF) grundades 1972, en allians mellan
Arabiska Socialistiska Baathparti och 9 partiet, bland dem Syriens
Kommunistparti, Förenade Syriens kommunistparti och nasseristiska
partier.
NPF inkallat en nationell konferens för dialog och försoning på måndagen den 8 oktober.
Dessa två kommunistiska partier har goda relationer och samarbetar med systerpartier i andra länder.
Arabiska Socialistiska Baathparti utmärks inte endast av att det har
varit statsbärande parti, utan också av att det är sekulärt och har ett
panarabiskt ledarskap som är partiets högsta beslutande organ. Det
består av ett representantskap, där representanter för partiets grenar i
Syrien, Irak, Jemen, Libanon, Jordanien, Palestina, Bahrain,
Saudiarabien, Sudan, Tunisien, Algeriet och Mauretanien ingår.
Kommunistiska arbetarpartiet ingår i Nationell Koordinationskommittéen
för demokratisk förändring. Dess ordförande, Fateh Jamous, lämnade
Nationella Koordinationskommittéen för att ansluta sig till ”Alliansen
för fredlig förändring”. Under konferensen den 26 september föreslog han
att det skall bildas en folklig motståndsrörelse mot terrorgrupperna.
Den nu försvunne Abd al-Aziz al-Khayer är en av grundare till
Kommunistiska arbetarpartiet. Partiet grundades 1976. Abd al-Aziz
berättade för mig i en intervju i Damaskus i maj i år att partiet är
inspirerat av den s.k. ”The New Left ” och att partiet verkat och
arbetat underjordiskt sedan det grundades fram till nu.
Muslimska brödraskapet i Syrien är en gren av det internationella
Muslimska brödraskapet. Partiet är ett religiöst
sunni-fundamentalistiskt parti som har goda relationer med dels
kungadiktaturerna i Gulfen och Saudiarabien, dels med turkiska grenen av
Muslimska brödraskapet, Ardogans regeringsparti. Muslimska brödraskapet
dominerar det s.k. Syriska Nationella Rådet i Istanbul.
Den 23 februari 2012 stiftades ”Lagen om bildandet av partier ”. Den har
vida gränser och har möjliggjort bildandet av ett stort antal partier.
I artikel nummer 8 i den gamla konstitutionen från 1973 var det skrivet
att ”Arabiska Socialistiska Baathparti leder staten och samhället”.
Denna artikel avskaffades 2011.
