Jag tacker Ulf Nilsson att han gav mig tillstånd för publiceringen av detta hans tal som visar hans intima kännedom av Mobergs liv och verk. Därför kan han se hur mångsidig det är. Man kan ju hamnar helt fel i bedömningen av Moberg om man slår hupp fel sida eller fel bok. Jag syftar särskilt på Utvandrarromaner II och III. Då blir man helt förbannat på hans okritiska syn på USA och urbefolkningen. Men går man tillbaka till början av hans litterära verk då hittar man upprorsmannen, refraktären, en man som kämpar mot ekonomiska och sociala orättnivsor. Likadant är det när man ser hans insatser efter USA-tiden. Ulf nämnar 'Min svenska historia' mera i förbigående men jag tycker att det är en av hans centrala verk. Där träder tydligt fram hans lidelse för folket och - inte att glömma - för kvinnornas lidanden och deras stora insatser för samhället. Jag tror att han nog var den förste som tog upp den sidan - långt innan femininism fanns. Bernt Engelmann i Tyskland och Howard Zinn i USA tog ju efter honom med en folkets historia. Men deras verk har inte djupet av Mobergs berättelse. Inte samma kännedom om folket, den varma sympatin för folket, sammanhörigheten med folket. Och där håller jag med Ulf att det är dags för en redig nyupplaga av 'Min fokets historia'.
En annan sida av Vilhelm Moberg!
Ulf Nilsson
Korpamoen juli 2014
Kära vänner, tack för att jag får komma hit och ge min syn på en annan sida av Vilhelm Moberg.
Ett otal gånger, under mer än 25 års tid, har jag besökt Ljuder, Korpamoen, kyrkan och Åkerby vägskäl. Under dessa besök berättar jag om Moberg och hans romanfigurer och det blir ju ganska naturligt dominerat av Utvandrarromanen, så mycket att jag ibland blir arg på mig själv! Arg därför att Utvandrarromanen förvisso är Mobergs storverk men den riskerar att skymma alla de andra bra böckerna han skrev, de böcker som visar en annan sida av Moberg!
Efter att i helgen varit på ”En dag med Moberg” och i måndags (30/6 -14) läst SMPs ledare finns det verkligen anledning att berätta om denna Mobergs andra sida.
Vilhelm Moberg är förvisso inte bortglömd – det är därför vi samlats här,
och det var fullt hus på Dag med Moberg, men hur är han ihågkommen?
Överheten i form av utbildningsminister Jan Björklund (tror jag) vill göra hans Utvandrarepos till Sveriges nationalepos, det vore verkligen att göra Moberg orättvisa! Ungefär som när Karl-Oskar blir namnet på en privatskolekoncern!
Eller jämför med Nils Dacke: I Vissefjärda och Virserum står statyer som minner om Nils Dacke och det uppror han ledde. Nils Dacke är alltså inte bortglömd, men vilken bild har vi av honom idag?
Han kämpade ju faktiskt med vapen för att bevara självstyret, sänka eller avskaffa skatter och mot fogdarnas övergrepp - den tidens rättsröta!
Nils Dacke var alltså en upprorsledare mot överheten, mot kung Gustav Vasa!
Dessutom ledde Dacke lömska överfall på kung Gustav Vasa legosoldater, idag hade han nog kallats terrorist!
Men det gör man inte, idag förknippas han med bröd, rallytävlingar, bussbolag och skolor, hedrande kanske men risken är att han blir ett ofarligt monument, som en staty!
