Einar Schlereth
09 dezember 2016
Hade det bara hänt en gång hade jag
haft ett överseende. Men det hände två dagar i följd på två
orter och olika apoteken. Jag har blivit opererat för fem veckor
sen och fick en ny höftlänk. Efter fyra veckor fick jag rätt
mycket ont och först efter några dagar kom jag på att de starka
värktabletter var slut. Så jag ringde Oskarshamn och bad om en ny
recept. Sjuksköterskan sade att jag kunde på eftermiddagen hämta
ut min medicin. Lenhovda och Åseda ligger lika långt borta men
Lenhovda hade inte haft det medikamentet sista gången, så därför
åkte jag till Åseda.
Medikamentet fanns inte. Kvinnan kollade i Lenhovda och där fanns det. Men det var kl. 17 och där stänger de kl. 17.30. Alltså ingen chans. Jag bad om nåt liknande. Det går inte fick jag som svar. Men, svarade jag, det gjorde man flera gånger i Lenhovda. - Det stämmer inte. - Alltså ljuger jag? - Jonej, men det är fel. Hon ville inte heller ringa Oskarshamn fär att ändra receptet. Det går inte. Så gick det en halv timme fram och tillbaka och i slutändan skickade hon mig hem utan medikament. Fast jag hade haft rejäla smärtor.
Eftersom jag måste handla åkte jag följande dag till Vetlanda ock gick direkt till apoteket för att äntligen få mitt medikament. - Det har vi inte. - Hon kollade alla andra apoteken (totalt fyra) och inget hade det. - Kan ni ge mig nåt liknande. - Det går inte. Vi måste hålla oss till det som står här. - Jag upprepade vad jag har sagt dagen innan och fick samma svar. - Det stämmer inte. - Jag ljög alltså för andra gången. Jag föreslog också där att ringa Oskarshamn. - Det går inte. - Jag stod på mig (hela tiden stående och smärtor blev värre) men hon vägrade definitivt att hjälpa mig. Men jag
Medikamentet fanns inte. Kvinnan kollade i Lenhovda och där fanns det. Men det var kl. 17 och där stänger de kl. 17.30. Alltså ingen chans. Jag bad om nåt liknande. Det går inte fick jag som svar. Men, svarade jag, det gjorde man flera gånger i Lenhovda. - Det stämmer inte. - Alltså ljuger jag? - Jonej, men det är fel. Hon ville inte heller ringa Oskarshamn fär att ändra receptet. Det går inte. Så gick det en halv timme fram och tillbaka och i slutändan skickade hon mig hem utan medikament. Fast jag hade haft rejäla smärtor.
Eftersom jag måste handla åkte jag följande dag till Vetlanda ock gick direkt till apoteket för att äntligen få mitt medikament. - Det har vi inte. - Hon kollade alla andra apoteken (totalt fyra) och inget hade det. - Kan ni ge mig nåt liknande. - Det går inte. Vi måste hålla oss till det som står här. - Jag upprepade vad jag har sagt dagen innan och fick samma svar. - Det stämmer inte. - Jag ljög alltså för andra gången. Jag föreslog också där att ringa Oskarshamn. - Det går inte. - Jag stod på mig (hela tiden stående och smärtor blev värre) men hon vägrade definitivt att hjälpa mig. Men jag
stod på mig. Och sen ringde hon. Hon
hade omedelbart överläkaren Dan Eriksson i ledningen. Och han
frågade vad hon hade och hon sade ett namn som jag inte förstod och
sen svarade hon på hans fråga: 100 tabletter. Och han skrev
ut 30 st under 30 dagar (en tablett per dag). Sen presenterade hon
fakturan med min andel: 822 SEK! Det var fräck men jag hade så ont
att jag betalade och stack.
Hemma märkte jag att i det stora paketet fanns två mindre kompletta paket à 50 tabletter. Den kvinnan hade alltså inte bara lurad mig utan också fräckt ljugit för chefläkaren.
Hemma märkte jag att i det stora paketet fanns två mindre kompletta paket à 50 tabletter. Den kvinnan hade alltså inte bara lurad mig utan också fräckt ljugit för chefläkaren.
Uppenbarligen har man på apoteket
uppfattningen att:
- pensionärer är idioter
- pensionärer har hur mycket tid som helst
- pensionärer är nerlusade med pengar.
Jag tror inte att jag är den ende som
blir illa behandlat av folk på apoteken. Och många äldre personer
vågar inte att säga emot. Därför har jag skrivit det här och
vill gärna publicera det för att framkalla en diskussion.
Klavreström
9 december 2016
