Svenska folket skall läggas på stupstocken

Einar Schlereth
14 oktober 2013


Artikeln 'Sveriges väg till Nato' (finns längst nere) hittade jag i Kvällsposten den 7 oktober 2013 som anonym ledare. Eller kanske betyder det att hela Kvällsposten står bakom den?

Politiken att leda in Sverige i Nato gjordes ju från början hemligt. Bara det att regeringen inte diskuterade en sådan viktig och avgörande fråga varken i riksdagen eller offentligt är en skandal. Men att den propageras nu av de presstituter offentligt och ingen protest höjs är en ännu större skandal. För svenska foket är ju mestadels emot ett Nato-medlemskap. Blir Sverige full medlem i den kriminelle aggressions-föreningen som kallas Nato blir det inte längre fritt för svenskarna att ställa upp frivilligt för militära insatser i hela världen utan då måst de lyda order från Washington och Pentagon. Är det detta vad det svenska folket verkligen vill att deras pojkar och flickor skickas iväg att kämpa och stupa för de imperiala amerikanska intressen?

Och läs bara hur fräck och lögnaktig den där anonyma figuren argumenterar. Först målar han spöket av en rysk aggressivität på väggen med 'Ryssland spänner sina militära muskler'. Inte ett ord om att väst under US-ledning bröt alla löften som gavs Ryssland efter Sovjetunionens upplösande. Att de forna östblock staterna inte skulle dras in i EU och inte alls in i Nato och att inga militära installationer skulle upprättas nära de ryska gränser.
Bläcket hann inte ens torka på papperet dom skrevs på när de redan planerade bas efter bas från Baltikum, Poland ner till Balkan efter aggressionskriget mot det forna Jugoslavien och vidare längs den södra ryska gränsen och hela vägen upp till Japan varmed också China hotas allt mer.

Särskilt Sverige har inte den minsta anledning att svamla om rysk aggression. De gångna tusen åren var det ju jämt Sverige som invaderade Ryssland och inte tvärtom.

Sedan går det upp för den här figuren att när nu Sverige kastat sig i imperiets armar och gjort sig själv sårbar och integreras mer och mer i EU och Nato så blir landet självklart ett legitimt anfallsmål – fast det säger han inte rent ut. Han säger att innan betonade försvaret 'de internationella insatser' men nu är frågan hur man skall försvara sig själv när det inte längre finns en reguljär försvarsarmé. Och därför 'brottas försvarsmakten med sitt existensberättigande'.

Därefter kritiserar han lite försvarsmakten för deras JAS-politik och usla ekonomistyrning men kommer fram till uppfattningen att 'ansvaret är huvudsakligen politiskt'. Det dröjde min gosse. Han fortsätter att de 'moderata försvarsministrar har underskattat kostnaderna för århundradets försvarsreform' – avveckling skulle det ju heta.

Men det var ju inte bara moderaterna utan också sosserna. Alla ville ju skrota den egna försvarsmakten och ställa sig under storebrors stora försvarsskärm. De trodde naivt att det blir billigare med några offenviv-enheter som kan sättas in vid Hindukush eller Mali. Trodde de verkligen att USA erbjuder någonting gratis?

Och nu när de sitter illa till (eftersom rysserna spänner sina militära muskler!) står det klart för vår store strateg att Sverige 'borde givetvis gå med i Nato i dag. Vi bygger vårt försvar på Nato men saknar en gemensam försvarsplanering med vår räddare i nöden'. Det fattas bara 'att Socialdemokraterna till sist överger sitt Natomotstånd'. Annars är försvarat 'redan extrem Natoanpassat' och 'de praktiska förberedelser (är) redan klara'.

Räddare i nöden? Skrattretande. Hur dum får man vara? Även om de skulle vilja det hur kan de rädda Sverige när atomraketer – det räcker med två - når Sverige?


Här kan ni läser Kvällspostens text:

KvällsPosten/Expressen

7 oktober 2013

Sveriges väg till Nato 

Ryssland spänner sina militära muskler i vårt närområde.

Den ryska och vitryska militärövningen i Östersjöområdet

förra veckan kallades Zapad 2013 och skulle enligt de ryska

förhands-beskeden omfatta 22 500 personer. Enligt SvD

uppgick i stället trupperna till minst 70 000 man.

Samtidigt brottas den svenska försvarsmakten med sitt

existensberättigande. Och pendeln har svängt: från att

tidigare ha betonat försvarets internationella insatser är

det nu back to basics som gäller: "närområdet bör vara

dimensionerande för försvarsmakten", heter det i det senaste

dokumentet från ÖB Sverker Göranson. Rapporten kallas på

försvarssvenska för Perspektivstudien 2013 och är ett

långsiktigt planeringsdokument.

Den är också ett underlag för politikerna i

försvarsberedningen som i sin tur ska kompromissa fram ännu

en rapport där varje ord om Sveriges förhållande till Nato

återigen ska vägas på guldvåg.

Sådana politiska hänsyn behöver inte ÖB ta och

Perspektivstudien är väl det femtioelfte uppropet för mer

pengar försvaret. Visst har försvarsmakten en trist historia

med usel ekonomistyrning och svarta hål, men myndigheten har

bättrat sig.

Ansvaret är huvudsakligen politiskt: trion av moderata

försvarsministrar har underskattat kostnaderna för

århundradets försvarsreform. Vidare har försvarspolitiken

blivit allt mer av industripolitik och där satsningen på

gökungen Super-Jas utgör det allvarligaste exemplet. Att

Jas-beslutet villkoras av huruvida schweizarna bestämmer sig

för att öppna plånboken är förstås fullständigt absurt. Det

visar att det inte är säkerhetspolistiska hänsyn i första

hand som har väglett processen.

Visserligen ska försvaret kompenseras, men ÖB vidhåller sina

tidigare kalkyler om att det krävs ytterligare minst 4,5

miljarder kronor. ÖB har inte heller tvekat att uttrycka sig

drastiskt om att en försvarsgren, som marinen, kan bli

aktuell att skrotas. Egentligen är det märkligt att Sverker

Göranson faktiskt har fått behålla jobbet efter alla sina

budgetgräl med Sten Tolgfors och Karin Enström.

I Perspektivstudien flaggar ÖB för behovet att fler

förbandsnedläggningar och att det ska bli färre fartyg och

ubåtar. Veckoförsvaret är på väg att krympa till ett

48-timmarsförsvar: "Behovet av säkerhet tillsammans med

andra är stort då det fordras militärt stöd för att klara

ett begränsat angrepp mot Sverige."

ÖB fortsätter på sin försvarssvenska och skriver ut

Natoreceptet: "Försvarsmakten bör därför bidra till att

utveckla den politiska handlingsfriheten så att ringa

förberedelser krävs för att efter politiska beslut anpassa

försvarsmaktens verksamhet till att försvara Sverige

tillsammans med andra."

I översättning betyder det att ett redan extremt

Natoanpassat svenskt försvar ska integreras ännu mer så att

när Socialdemokraterna till sist överger sitt Natomotstånd

är de praktiska förberedelserna redan klara.

Sverige borde givetvis gå med i Nato i dag. Vi bygger vårt

försvar på Nato men saknar en gemensam försvarsplanering med

vår räddare i nöden. Bevare oss för alla malajer i

försvarsutskottet.