by International Anti-Occupation Network on 27-06-2014
Appell till världens antikrigsrörelser från det internationella anti-ockupationsnätverket I.A.O.N.
Ett årtionde av krig och
ockupation har inte besegrat det irakiska folkets beslutsamhet att
återfå sin nationella självständighet. USA:s försök att erövra Irak har
misslyckats på grund av irakiernas fortsatta motstånd och deras vägran
att låta sig underkuvas. Den politiska process som ockupationen
påtvingat har lett till en sekteristisk och etnisk uppdelning, ett
resultat av en medveten politik för att försvaga och faktiskt förgöra
den nationella identiteten i det som en gång var det mest utvecklade
landet i arabvärlden. Även om USA:s politik för att rekonstruera
Mellanöstern efter sina egna planer har misslyckats, fortsätter USA att
tala om att dela landet i tre delar som en sista utväg för att garantera
kontroll över oljeresurserna i området.
Al-Malikiregimen, som lämnats kvar som väktare av amerikanska intressen under de villkor som dikterades av Bremers dekret och den påtvingade författningen, har visat sig oförmögen att förverkliga det irakiska folkets strävanden och förhoppningar om fred och självbestämmande. Stora delar av befolkningen förblir utsatta för förtryck eller fängslanden samt uteslutna från politiskt bestämmande över sitt lands öde. De korrupta politikerna och det så kallade parlamentet i den gröna zonen har fortsatt att tjäna utländska makters intressen snarare än det irakiska folkets. Dessa politiker har ingen roll att spela i kampen för fred och försoning i Irak.
Miljontals irakier deltar idag i ett uppror mot klientregeringen i Bagdad. Stora delar av landet har befriats från Al-Malikis styrkors kontroll. Alla försök att framställa upproret som en sekteristisk kamp mellan sunniter och shiiter är dömda att misslyckas. Irak är inte en regional tvist i Mellanöstern. Irakierna vägrar att låta sin legitima kamp användas som en bricka i imperialistiska planer och konspirationer mot dem eller deras grannar. Rebellerna som leder det fortsatta motståndet, som förkroppsligar det irakiska folkets sinne och strävanden, har gjort klart att man vill ha normala förbindelser med sina grannar baserade på strikt respekt för och efterlevnad av principerna om icke-inblandning. Detta är en politisk ståndpunkt som har starkt stöd från solidaritetsrörelserna.
Den västerländska pressen har felaktigt karakteriserat upproret som en terroristrevolt ledd av grupper kopplade till Al Qaida. Talesmannen för Rebellernas Militära Råd har klargjort att man inte har några organisatoriska band eller politisk enhet med krafter som ISIL, som förespråkar en politik av terror, intolerans och sekterism i kampen för att störta Al Maliki och hans anhängare. Sådana grupperingar, även om de är begränsade i antal, finansieras och stöds av utomstående krafter. De skapar mer kaos och blodspillan i stället för att stödja de villkor och ansträngningar som krävs för en verklig försoning av de nationella krafterna som måste arbeta tillsammans för att återfå fred och självständighet. Kampen koncentreras nu på att störta Iraks huvudfiende, Al Malikis tjuvgäng.
Det irakiska folket har lidit enormt till följd av invasionen och dess efterdyningar. För majoriteten av irakierna har deras materiella levnadsvillkor försämrats till den grad att endast en bred enhet mellan det växande antalet fattiga och det som återstår av medelklassen kan främja den nationella enighet som krävs för att Irak ska återgå till vägen för social och ekonomisk utveckling.
USA:s ansträngningar för att intervenera politiskt eller militärt, samt stödet från deras allierade och fiender för att engagera sig i lösningen av den konflikt som startades genom den olagliga invasionen, kan bara leda till ännu fler civila offer och ytterligare förstörelse. Detta måste alla antikrigskrafter motarbeta. Det inbegriper det öppna sändandet av USA-rådgivare samt den hemliga inblandningen av andra krafter som Al-Qudsbrigaderna för att försvara den kollapsande regimen. Rebellernas Militära Råd etablerat på fler än 70 orter, är den enda kraft som kan leda kampen för att få till stånd en provisorisk regering som kan komma överens om en ny konstitution, genomföra demokratiska val och återuppbygga den nationella irakiska armén som kan garantera fred och stabilitet och skydda Iraks gränser.
I.A.O.N. 20140625
Al-Malikiregimen, som lämnats kvar som väktare av amerikanska intressen under de villkor som dikterades av Bremers dekret och den påtvingade författningen, har visat sig oförmögen att förverkliga det irakiska folkets strävanden och förhoppningar om fred och självbestämmande. Stora delar av befolkningen förblir utsatta för förtryck eller fängslanden samt uteslutna från politiskt bestämmande över sitt lands öde. De korrupta politikerna och det så kallade parlamentet i den gröna zonen har fortsatt att tjäna utländska makters intressen snarare än det irakiska folkets. Dessa politiker har ingen roll att spela i kampen för fred och försoning i Irak.
Miljontals irakier deltar idag i ett uppror mot klientregeringen i Bagdad. Stora delar av landet har befriats från Al-Malikis styrkors kontroll. Alla försök att framställa upproret som en sekteristisk kamp mellan sunniter och shiiter är dömda att misslyckas. Irak är inte en regional tvist i Mellanöstern. Irakierna vägrar att låta sin legitima kamp användas som en bricka i imperialistiska planer och konspirationer mot dem eller deras grannar. Rebellerna som leder det fortsatta motståndet, som förkroppsligar det irakiska folkets sinne och strävanden, har gjort klart att man vill ha normala förbindelser med sina grannar baserade på strikt respekt för och efterlevnad av principerna om icke-inblandning. Detta är en politisk ståndpunkt som har starkt stöd från solidaritetsrörelserna.
Den västerländska pressen har felaktigt karakteriserat upproret som en terroristrevolt ledd av grupper kopplade till Al Qaida. Talesmannen för Rebellernas Militära Råd har klargjort att man inte har några organisatoriska band eller politisk enhet med krafter som ISIL, som förespråkar en politik av terror, intolerans och sekterism i kampen för att störta Al Maliki och hans anhängare. Sådana grupperingar, även om de är begränsade i antal, finansieras och stöds av utomstående krafter. De skapar mer kaos och blodspillan i stället för att stödja de villkor och ansträngningar som krävs för en verklig försoning av de nationella krafterna som måste arbeta tillsammans för att återfå fred och självständighet. Kampen koncentreras nu på att störta Iraks huvudfiende, Al Malikis tjuvgäng.
Det irakiska folket har lidit enormt till följd av invasionen och dess efterdyningar. För majoriteten av irakierna har deras materiella levnadsvillkor försämrats till den grad att endast en bred enhet mellan det växande antalet fattiga och det som återstår av medelklassen kan främja den nationella enighet som krävs för att Irak ska återgå till vägen för social och ekonomisk utveckling.
USA:s ansträngningar för att intervenera politiskt eller militärt, samt stödet från deras allierade och fiender för att engagera sig i lösningen av den konflikt som startades genom den olagliga invasionen, kan bara leda till ännu fler civila offer och ytterligare förstörelse. Detta måste alla antikrigskrafter motarbeta. Det inbegriper det öppna sändandet av USA-rådgivare samt den hemliga inblandningen av andra krafter som Al-Qudsbrigaderna för att försvara den kollapsande regimen. Rebellernas Militära Råd etablerat på fler än 70 orter, är den enda kraft som kan leda kampen för att få till stånd en provisorisk regering som kan komma överens om en ny konstitution, genomföra demokratiska val och återuppbygga den nationella irakiska armén som kan garantera fred och stabilitet och skydda Iraks gränser.
Stöd det irakiska folkets kamp att slutligen befria sitt land - för ett enat, oberoende, demokratiskt och icke-sekteristiskt Irak!
Nej till den av USA påtvingade och splittrande politiska processen!
Stoppa USA:s och all utländsk inblandning i Irak!
I.A.O.N. 20140625
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen