by International Anti-Occupation Network on 27-06-2014
Appell till världens antikrigsrörelser från det internationella anti-ockupationsnätverket I.A.O.N.
Ett årtionde av krig och
ockupation har inte besegrat det irakiska folkets beslutsamhet att
återfå sin nationella självständighet. USA:s försök att erövra Irak har
misslyckats på grund av irakiernas fortsatta motstånd och deras vägran
att låta sig underkuvas. Den politiska process som ockupationen
påtvingat har lett till en sekteristisk och etnisk uppdelning, ett
resultat av en medveten politik för att försvaga och faktiskt förgöra
den nationella identiteten i det som en gång var det mest utvecklade
landet i arabvärlden. Även om USA:s politik för att rekonstruera
Mellanöstern efter sina egna planer har misslyckats, fortsätter USA att
tala om att dela landet i tre delar som en sista utväg för att garantera
kontroll över oljeresurserna i området.
Al-Malikiregimen, som lämnats kvar som väktare av amerikanska intressen under de villkor som dikterades av Bremers dekret och den påtvingade författningen, har visat sig oförmögen att förverkliga det irakiska folkets strävanden och förhoppningar om fred och självbestämmande. Stora delar av befolkningen förblir utsatta för förtryck eller fängslanden samt uteslutna från politiskt bestämmande över sitt lands öde. De korrupta politikerna och det så kallade parlamentet i den gröna zonen har fortsatt att tjäna utländska makters intressen snarare än det irakiska folkets. Dessa politiker har ingen roll att spela i kampen för fred och försoning i Irak.
Al-Malikiregimen, som lämnats kvar som väktare av amerikanska intressen under de villkor som dikterades av Bremers dekret och den påtvingade författningen, har visat sig oförmögen att förverkliga det irakiska folkets strävanden och förhoppningar om fred och självbestämmande. Stora delar av befolkningen förblir utsatta för förtryck eller fängslanden samt uteslutna från politiskt bestämmande över sitt lands öde. De korrupta politikerna och det så kallade parlamentet i den gröna zonen har fortsatt att tjäna utländska makters intressen snarare än det irakiska folkets. Dessa politiker har ingen roll att spela i kampen för fred och försoning i Irak.
