Anti-dammrörelsen i Assam är i en viktig fas. Den har utvecklat sig ett tag och börjar bli betydande. Nyligen har dock dess betydelse uppgraderats av staten när de på ett beräknande sätt tillskriver rörelsen maoistiskt inflytande.
Progressiva människor bör hålla sig uppdaterade om läget för att inte ångra det senare. Detta eftersom det kommer att vara för sent när blodet strömmar i floderna i Assam ... Och det kommer att vara för sent när "progressiva" hemsidor vaknar upp, känner doften av sitt morgonthé och börja analysera maoisterna igen på samma sätt som en del av dem gjorde som "experter" i sändningarna från New Delhi och Mumbai under Lalgarhupproret och vid olika sammanstötningar med maoisterna i Bastar. Då kommer blodet redan ha torkat på den förbrända marken i Assam.
Bortsett från regeringens förebyggande politiska manipulationer finns det andra viktiga frågor som förtjänar att belysas.
Rapporterna säger att folk med maoistisk bakgrund är inblandade!
Skrämmande! Är det inte? För folk som tittar på TV oavbrutet, följer bloggar rutinmässigt, gör osammanhängande och dumma kommentarer om vad de läser, är detta ytterligare ett alarmerande spöke. Detta spöke säger att nationen "invaderas" av utlänningar och ges därmed en möjlighet att utgjuta
sin främlingsfientliga kinahets nonsens. Det passar regeringen att kittla dessa personers nerver. Genom att sätta maoiststämpel på varje rörelse som är ett legitimt uttryck för människors ambitioner, är regeringarna i Assam och Indien redo att spela spel. De traditionella medierna har inget intresse av att undersöka på djupet, göra intervjuer på plats, som Russia Today och Al Jazeera, och kommer rutinmässigt föra ut alarmerande påståenden som ytterligare ger styrka åt den alarmistiska känslor. De spelar sin traditionella roll och upprepar mekaniskt statssekreterarens pressmeddelanden. Precis som NBC, ABC, CNN och andra. Det är rubrikerna som räknas. Bakom varje bekant rubrik ("naxaliterna dödar elefanter för att sälja elfenben och köpa kinesiska vapen, naxaliterna odlar droger och köper pakistanska vapen, naxaliterna enar sig med anti-indiska ULFA-medlemmar, naxaliterna är emot utbildning, de spränger skolorna i luften" alla dessa är verkliga rubriker i indiska medier, utan att en tillstymmelse till bevis någonsin finns). Det är ett fult försök från konventionell media att stötta upp den kollapsande indiska staten.
Varför skulle maoisterna inte vara inblandade? Är maoister utlänningar?
Från Jupiter? Varför skulle de inte vara med? De är indiska medborgare som är arbetare, studenter, kvinnorättsaktivister, journalister, fackliga aktivister, medborgarättsaktivister, filmare, advokater, intellektuella ur medborgarrättsrörelsen, ekonomer, ingenjörer, miljöaktivister, anti-GMO-aktivister och viktigast av allt ursprungsbefolkningen och bönder som bryr sig om sitt land och som har rätt att ingripa när de känner att massor av människor är upprörda över den icke-demokratiska processen.
Och sen finns ju vänsterhemsidor
"Men detta är en massrörelse och hur kan maoisterna vara med?" Frågar de naivt, som alltid. Det är ytterligare ett försök att undergräva organisationer som arbetar "demokratiskt"! "Maoisterna bygger inte massrörelser!" Det upprepas ständigt att de förespråkar gerilla-ism och att de inte utför massarbete. När de engagerar sig i stora rörelser, som de har gjort vid otaliga tillfällen, ses det som sabotage.
Har vi inte hört detta skämt från den vanliga anti-maoistiska publiken?
"De infiltrerar rörelser med goda ändamål, skapar våldsamma incidenter och promenerar sedan in i djungeln!"
Hur börjar dessa rörelser?
Nåväl, detta är hur det normalt sett börjar. Maoisterna infiltrerar inte, inte heller genomför de sabotage. De finns där som individer eller företrädare för sitt parti på de flesta platser. Rörelserna frambringar naturliga ledare som sporrar folk. Rörelsen sprider sig eftersom den har omfattande samhällsstöd. Maoisterna står inte och ser på som åskådare. De deltar i gräsrotsaktiviteter. De utgör ofta den organisatoriska ryggraden och förser organisationen med medel för att försvara sig när den attackeras. Detta är vad som hände i Singur och Nandigram. Maoisterna kan inte vara åskådare alltför länge. Maoisterna har också fått en del dyrköpta erfarenheter som de tar med sig från rörelse till rörelse. Varje gång verkar de förbättra sin strategi, ändra sin taktik och det råder ingen tvekan om deras uppriktiga tro på sin sak. De kommer tillbaka oavsett vilka förluster de lider. Utan tvekan är de engagerade i praktik som ingen annan grupp i Indien, just vad det gäller folkliga kamper.
Är Rasta Rokho (vägblockader) en alltför våldsam process för de som har en anal läggning åt icke-våldet?
Detta är typiskt för en förbjuden rörelse, det är alltid så det börjar. Detta är så de bedriver massarbete. De blockerar vägarna. Och de måste arbeta utan att röja sig. Vägblockader med mycket folk, sittstrejker, generalstrejker ... och inte bara iscensatta cirkusövningar som hazarerörelsens hungerstrejker. Indiens folk känner sedan länge till ockupationstekniken som man har använt i anti-poscokampen samt i Lalgarh, Singur och Nandigram. Stora massorganisationer på gräsrotsnivå som utvecklar fredliga masskamper. Men de kan inte alltid samordna sina framgångar för deras ledare blir ständigt trakasserade, uppläxade, arresterade, torterade eller dödade. Medha Patkar vet detta, Chatradhar Mahato vet detta och Sankar Guha Neogy visste det. Bland många andra, inklusive RTI-aktivister som har mördats, bör en sak nu vara tydlig - att om man inte har tänkt ut en strategi för att hantera statens raseri eller gruvmaffians, stålmaffians och företagens grabbar med blå ögon kommer blir det förluster och rörelsen kommer att drabbas. Ditt huvud är på huggkubben! Staten är inte i detta spel för att skydda dig och din familj.
När det kommer till kritan kommer de slå ut din familj också.
Till skillnad från i Occupy Wall Street –rörelesen där nordamerikanska ungdomar besprutas med tårgas och pepparspray av stadspoliser och det hela bandas på video, har de stora massrörelserna i länder som Indien, Filippinerna m.fl. ledare som är kvinnor och infödda som blir misshandlade och utsatta för batonganfall, gripna, torterade och därefter börjar beskjutningarna. De är alltid i frontlinjen och det är inte som de traditionella medierna påstår - att de används som sköldar.
Deras ledare blir alltså misshandlade och fängslade. Då börjar vägblockaderna. Rörelserna får ingen publicitet när de börjar. I Indien finns det numera färre videoupptagningar. Regeringen i Indien och Assam har iscensatt sin propaganda de senaste veckorna och påstår att några skumma allianser byggs upp i nordöstra Indien. Kina-nojja och gränssäkerhetsfrågor förs fram med full kraft för att skapa den vanliga ignoransen. Det Delhi-baserade tänkesättet ändras inte. Indien är för dem det hindi-talande bältet precis som det i det icke-hinditalande syd frodas främlingsfientlighet även i förhållande till Indiens egna medborgare om de inte passar in i denna hindi-syd-axel. Inte undra på att en stor del av människorna i nordöstra och Kashmir har föga känsla för sitt medborgarskap. De är utanför spelet och betraktas med misstänksamhet och antas mycket snabbt vara samarbetspartners till utlänningar. Till detta lägger vi den maoistiska dimensionen och folkrörelsen blir totalt förbigången. Inte en enda mainstream TV-station beskriver korrekt rörelsens agitation och dess sociopolitiska ursprung.
PUDR (People´s Union of Democratic Rights) –uttalande, daterat den 29 december, har följande att säga.
Vilka ”människor" är dammarna till för?
People´s Union of Democratic Rights fördömer polisens beskjutningar, träpåksangrepp och gripande av fredliga demonstranter i anti-dammrörelsen i Assam under de senaste två dagarna. Nästan 400 människor som samlats vid protestplatsen i Ranganadi i staden Lakhimpur norr om Assam sedan 16 december greps på småtimmarna den 26 december. Senare, när tusentals demonstranter samlats för att fortsätta sin protest mot Chauldhowa sköt polisen på morgonen den 27 december tårgasgranater och genomförde träpåksangrepp för att avhysa demonstranterna.
Folket i stadsdelen Lakhimpur protesterar mot att regeringen har börjat arbeta på ett vattenkraftsprojekt om 2010 megawatt i Subansirifloden utan att ta hänsyn till de ekonomiska och sociala följderna som dammen skulle få för människor på landsbygden i Assam. Bönderna på landsbygden i Assam har redan upplevt resultatet av dammbyggen i flera andra floder. Sedan flera år tillbaka har odlingsbar jordbruksmark skadats på grund av igenslamning och livet har försvårats allvarligt på grund av plötsliga översvämningar orsakade av vatten som släppts från vattenkraftverk. Även en rapport från en expertkommitté av forskare från IIT Guwahati och andra universitet i Assam har varnat regeringen för sådana megadammar i en jordbävningsutsatt region eftersom stora jordbävningar kan förekomma."
Den folkliga gensvaret hittills
"Ett stort offentligt möte som hölls i Guwahati i Assam har idag uttryckt sitt stöd för den pågående anti-dammrörelsen i Assam. På mötet deltog olika oppositionspartier, organisationer för mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, det civila samhället, organisationer och studentorganisationer, och fackföreningar. Mötet fördömde Assams regerings agerande i förhållande till fredliga demonstrationer. Talarna uppmanade Assams delstatschef, Shri Tarun Gogoi och den indiska regeringen att tillåta folkprotesterna mot megadammarna i Arunachal. " - The Assam Tribune, 29 december, 2011.
Assams regering spelar dock ut det maoistiska kortet. "Krishak Mukti Sangram Samiti (KMSS) får hjälp av maoisterna och hela anti-dammrörelsen är iscensatt av ULFA och maoisterna" - enligt Assams chefsminister Tarun Gogoi.
Som en reaktion på chefsministerns uttalande sade KMSS generalsekreterare Akhil Gogoi (han heter också Gogoi, IS anm.) "Tarun Gogois påstående hjälper bara maoisterna och ULFA att etablera sig i Assam. Folk attackeras regelbundet när de uttrycker rädsla för att megadammarna kommer att medföra mer elände i deras liv eftersom de är beroende av floderna. Tarun Gogoi inte är beredd att lyssna till folkets farhågor", sade han till reportrar vid Chauldhowa i Lakhimpur distriktet.
Det är ett märkligt skådespel faktiskt. Jordbrukare och bönder som av erfarenhet vet att dessa megadammar medför fattigdom och misär och död om det inte genomförs ett ordentligt samråd med förklaringar och korrigeringar - behandlas som icke-medborgare. Är de också från Jupiter?
Trevor Selvam är en är en ofta återkommande skribent på Countercurrents.org
Den tyska versionen finns
här.