Etnicitet och imperialism i Syrien

Hans Öhrn
30. August 2012

En grupp som kallar sig Riksdagsnätverket för demokrati och mänskliga rättigheter i Syrien har skrivit brev till Rysslands president Vladimir Putin. I brevet uppmanar de Putin att ge upp sitt motstånd mot utländsk inblandning i Syrienkonflikten och stoppa alla vapenleveranser till landet. Jag behöver knappast påpeka att i nätverket ingår representanter för samtliga riksdagspartier, med undantag för sverigedemokraterna (som förmodligen inte tillåts vara med). Ordförande är för övrigt en vänsterpartist, Amineh Kakabaveh. I brevet krävs också att de som gjort sig skyldiga till krigsbrott i Syrien ska ställas inför rätta. Sansade krav kan tyckas, men problemet är de är felriktade.

Nätverket beskriver situationen i Syrien som sådan att ”regimen” (den syriska regeringen) ägnar sig åt att massakrera invånarna medan oppositionsgrupper framför allt attackerar ”syriska säkerhetsstyrkor”.

Sättet att skriva är typisk. Häromdagen hade DN (24/8) en artikel om Syrien som inleddes: ”Kvinnor och barn dödas av den syriska regeringsarméns artilleri i Aleppo. Men även rebellernas vapen skadar civila i staden”. Alltså, regeringen dödar kvinnor och barn medan rebellerna skadar civila. En viss skillnad. En sådan beskrivning vädjar till invanda föreställningar hos oss att det är ett avskyvärt brott att döda kvinnor och barn, betydligt värre än att ”bara” skada civila.

Konflikten i Syrien beskrivs ofta i etniska termer. På samma sätt som ”kvinnor och barn”, ”döda”, ”skada” och ”civila” appellerar till invanda föreställningar gör begreppet etnisk det. Vi talar till exempel om etnisk mat och menar då sällan köttbullar med lingon. Etniska svenskar går förvisso att använda i vissa sammanhang men är inte riktigt rumsrent.  I huvudsak är etnisk något som andra är eller omhuldar, inte vi själva. Etniska konflikter är sålunda något särdeles primitivt och vi beskriver sällan konflikter i vårt närområde som etniska.

Simone de Beauvoir slog en gång fast att man inte föds till kvinna, man blir det. (Man?). Med det menade hon att till och med ett väletablerat begrepp som kvinna kan ses som en social konstruktion. Samma sak och ännu tydligare är det med etnicitet. Jude, grek, muslim, skåning eller kurd är inget annat än invanda (van)föreställningar i våra hjärnor. Sådana föreställningar kan etableras och raderas ur vårt medvetande, snabbare än vi tror.

När jag besökte Syrien i våras slog det mig hur etnicitet var (icke) närvarande i många situationer. Någon kunde till exempel presentera sig ”Hej, jag heter … och är alawit, det här är min fru och hon är armenier”. Med det vill han säga att etnicitet inte betydde något. Ordförande i Lärarförbundet blev vit i ansiktet när jag frågade honom vad han tycket om att det nu fanns kurdiska skolor i Damaskus. I stället för svar på frågan fick jag en föreläsning om att etnicitet inte spelade någon roll i Syrien, det var bara något vi västerlänningar fått på hjärnan.

Detta sätt att behandla etnicitet har sina förklaringar. Imperialismen har alltid utnyttjat och skapat etniska motsättningar för att kunna styra och kontrollera. Syrien är inget undantag. Frankrike utnyttjade sig av den taktiken innan Syrien blev självständigt. Från mitten av förra seklet har emellertid Syrien dominerats av olika politiska krafter som har haft en vilja att bygga ett syriskt nationalmedvetande över (skapade) etniska gränser. Att vara statlig anställd i dagens Syrien innebär att man ses om en del av det nationella projektet. Därför mördas posttjänstemän, lärare och (fabriks)arbetare av de så kallade rebellerna. Genom att spela på det etniska kortet försöker nu imperialismen bryta sönder det nationella projektet Syrien för att återigen kunna härska och styra oinskränkt.

Putin har för närvarande inget intresse att spela med i detta parti och det ska han ha all heder för.

Kravet på att krigsförbrytarna i Syrien ska ställas inför rätta borde istället riktas till Bildt och Reinfeldt med följdkrav på att de i detta sammanhang ställer sig själva bakom skranket. Sverige deltar med övriga imperialistmakter i det projekt som går ut på att bryta upp Syrien enligt tidigare skapade etniska linjer. Riksdagsnätverket är en del av detta projekt och det är därför kanske inte så konstigt att det leds av en person som inledde sin politiska bana som kurdisk barnsoldat i de iransk-irakiska bergen.

Källa: Brev av Hans Öhrn
Källan för det skändliga brevet finns här.