GMO-jätten BASF packar ner i Sverige

Rune Lanestrand

17 december 2012

Efter mer än 30 år av lika meningslös som farlig forskning tvingas nu GMO-företaget BASF lägga ned sin forskning på en industripotatis som skulle innehålla extra stärkelse. Tack vare ett ihärdigt motstånd från engagerade människor ger BASF upp och har packar ned sin forskning och ”utveckling” i flyttlådar. Troligen för att söka lyckan någon annan stans i världen.
Forskningen har bedrivits ihop med Svalöf Weibull som är ett dotterbolag till Lantmännen inom LRF-koncernen. Och med välsignelse från jordbruksutskott, jordbruksverket och inte minst jordbruksminister Eskil Erlandsson (C). LRF har hela tiden suttit på två stolar med ett GMO-kritiskt ansikte vänt mot konsumenterna samtidigt som man bakom ryggen på både sina egna medlemmar och konsumenterna startade samarbetet med tyska GMO-företaget BASF [Mera om den tyska/globala jätten kan ni läsa här.].

Forskningen som kostat många, många miljoner har bönderna, som inte vill ha GMO-grödor, indirekt fått betala genom sämre betalning från Lantmännen.
Trots att BASF och Svalöf Weibull till slut fick sin industripotatis godkänd för kommersiell odling ger företaget nu upp då det varit demonstrationer varje år mot odlingarna. Dessa har som allt annat folkligt motstånd mot överhetens galenskaper närmast tigits ihjäl i lydmedia. Vi i Småbrukare i Väst har också demonstrerat mot BASF försöksodlingar av GMO-raps i Västergötland men mötts med ett ljumt intresse från medierna. Vet inte, men frågan verkar för svår för ytliga journalister och redaktioner som främst jagar sensationer.

Att BASF och Svalöf Weibull ger upp forskningen och odlingen av sin industripotatis är en stor framgång för den lilla grupp som engagerat sig mot gensnusket. Akiko Frid på organisationen Hej Då GMO har som spindel i nätet under senare år spelat en stor roll i arbetet på att få GMO-jätten BASF på knä.
Den första genpotatisen som Lantmännen och BASF tog fram i Lyckeby söder om Kalmar på 80-talet trodde de skulle klara frost. (Så naiva var de och är de). Därför satte de in en gen från en ishavsflundra. Det blev förstås ett praktfiasko. Potatisen visade sig lukta fisk, var oätlig och ruttnade bara några veckor efter skörd. Bara det försöket kostade miljoner. De borde stannat där om förnuftet fått råda.

Det är nästan också trettio år sedan jag började upplysa om den farliga genmanipulationen inom jordbruket varför BASF flyttlass känns som en riktigt fin julklapp.


Quelle - källa - source