LENINDEBATT

Jan Myrdal

13 februari 2013

Kjell Albin Abrahamson är arg. Men han argumenterar inte. Han höjer bara rösten. Det är mycket nutida. Diderot föreslog att om man ville studera gräl borde man gå till en vanlig krog; I Sverige räcker det nu med att gå ut på nätet och/eller följa gängse medier. Men det finns skäl till att det var riktigt med ett intellektuellt och konstnärligt Leninpris. (Jag föreslog också ett Robespierrepris. Skälet diskuterade jag i programbladet till Göteborgs Stadsteater i höstas; hans mänskliga rättigheter förebådade de reformistiska reformer efter Andra världskriget vilka nu demonteras.)

Vid Lenins död skrev Hjalmar Branting i Folkets Dagblad 22/1 1922:

”Lenins betydelse för den ryska revolutionen kan ej överskattas. Han har fullbordat en stor historisk gärning genom sin hänsynslösa kamp för att rensa bort allt det gamla. Lenins stora gärning kommer alltid att kvarstå som en av de mest betydelsefulla i detta upprörda tidevarv, betydelsefull i sin rätlinjighet och sin hänsynslösa kärlek till den sociala revolutionen.”

Om den sammanfattningen torde de flesta från olika håll ännu vara överens. Men till det som jag ser som det avgörande för att vi nu nittio år senare med ett pris till konstnärligt och intellektuellt verkande vill lyfta fram hans namn och gärning hör tre förhållanden.