Demonstrationer i stora delar av Irak avslutade 2012
De fortsätter in på det nya året
 |
Det är märkvärdigt tyst i media precis som förra året när stora manifestationer utbröt och kulminerade på Vredens dag, 25 februari, då Irak demonstrerade från norr till söder. Förra årets stora protestvåg slogs ner i brutal repression. Minst 29 personer dödades av militär och polis i samband med Vredens dag. Journalister greps, torterades och mördades som i fallet med den populäre journalisten, Hadi al-Mahdi.
Gemensamt med förra årets demonstrationer mot korruption, elände, brist på allt från el till vatten, mat och arbete, är det stora missnöjet med den repressiva, korrupta och totalt dysfunktionella Al-Malikiregimen, en regim som är på plats med USA:s goda minne.
Paroller ”ned med al-Malikiregimen”, har förekommit i alla demonstrationerna.
De skakande rapporter som publicerats under hösten 2012 om systematisk tortyr och våldtäkter av irakiska kvinnor
 |
Demonstranterna kräver att de och alla oskyldigt arresterade fångar, släpps. Alla hemliga fängelser ska stängas och de skyldiga ställas inför rätta. De kräver en rättvis amnestilag och kräver stopp för alla avrättningar och att §4 i antiterrorlagen fryses och diskuteras i parlamentet. De kräver åtgärder mot sekterism och diskriminering, de vill inta ha den fortgående politiseringen av rättsystemet som måste göras om och de vill att ”avbaathifieringen” upphör. De vill att nattliga terroriserande räder i människors hem får ett stopp. Folket vill ha ett minimum av basservice!
Vågen av vrede sveper över landet i fredliga manifestationer. 10.000-tals människor, troligtvis långt fler, demonstrerar sitt oerhörda missnöje med en sekteristisk regim som USA hjälpt på plats och som fungerar enligt det kvotsytem USA påbjöd i det tidigare sekulära Irak.
Det kräver god organisation att dag efter dag behålla manifestationernas fredliga karaktär. Ytterst få incidenter har ägt rum trots massdeltagande, trots otaliga provokationer från Al-Malikis säkerhetsstyrkor och polis.
Demonstrationer har attackerats av säkerhetsstyrkor t.ex. i Mosul 7 januari där 4 demonstranter avsiktligt skadades av militärfordon.
Busslaster med folk som ville delta i Anbarprotesten där demonstrationerna började, stoppades av polis och militär och journalister har hindrats att skriva om protesterna.
Idag 11 januari, Enhetsdagen, kommer rapport efter rapport om hur människor hindras att ta sig till
Massorna som deltar i manifestationerna kommer från alla delar av det irakiska samhället, busslaster från Basra i södra Irak och från klanerna i södra delen av landet. I Kirkuk är demonstranterna såväl araber som kurder och turkmener. Många kurder har begett sig till Anbar för att delta. Från Karbala har delegationer av pilgrimer (shiiter) kommit till Anbar för att demonstrera. Bland alla banderoller som bärs fram under demonstrationerna finns även iman Hussein, shiamuslimernas mest vördade iman. De kom tillsammans med Uday Al-Zaidy, folkhjälten och ”skokastaren” Munthadar Al-Zeidís bror. ledare för Folkrörelsen för att rädda Irak och mottogs med glädje och banderollerna med iman Hussein lyftes högt.
Det faktum att demonstrationerna bröt ut i Anbarprovinsen och snabbt spreds till de provinser som har en majoritet av sunnibefolkning, betyder inte att sekterism är förhärskande. ”Vi är alla irakier” ropar demonstranterna precis som under de demonstrationer som förra året slogs ner. Närvaron av shiiter i demonstrationen skrämmer regeringen och propagandan mot demonstrationerna är vildsint. ”Ruttna bubblor” var Al-Malikis omdöme och demonstrationerna kopplas till terrorister och terrorism. Vid flera tillfällen har Al-Maliki yttrat att demonstranterna bara demonstrerar för utländska intressen och de 2000 demonstranterna betalas i dollar.
Några demonstrationer för Al-Maliki har ägt rum i t.ex. Basra och Najaf där några hundra demonstrerade. Enligt vissa uppgifter kommenderas statsanställda och universitetsungdom ut att demonstrera.
USA:s söndra och härska-politik till förmån för fundamentalistiska och proiranska shiitiska partier med en sekteristisk politik drabbar befolkningen hårt.Istället anklagar Al-Maliki demonstranterna för ”sekterism”.
Iraks sunnimuslimer anser sig helt marginaliserade och bland kraven höjs rösterna för Al-Malikis avgång. Missnöjet är allmänt utbrett i ett Irak där fattigdom och misär ökar trots oljeinkomsterna och allt större budgetar som försvinner i korruption.
Ilskan och vreden mot en regim som torterar och våldtar kvinnor och fängslar barn, har vuxit under hösten. Det är inget nytt. Det har pågått under hela ockupationen i amerikanska, irakiska och gemensamma fängelser och fångläger, men brutaliteten och vidrigheterna som framkommit under hösten har bidragit till kraften i de pågående demonstrationerna.
Utlösande faktor blev fängslandet av ett tiotal av den sunnitiske finansministerns livvakter anklagade för terrorism.
Det påminner starkt om anklagelserna om terrorism mot den sunnitiske vicepresidenten Tariq al-Hashimi för drygt ett år sedan. Hashemi lever nu i exil i Turkiet. Han har dömts till 5 dödsdomar under det gångna året. Hashemi hade i en intervju kallat Al-Maliki för ”diktator”.
Västerländsk press har under det gångna året publicerat större artiklar om Al- Malikis diktatorsfasoner och hur han lägger beslag på all makt och bortmanövrerar de som han enligt USA:s ”politiska process” ska samarbeta med.
Irak är ett rättslöst land där folk avrättas för terrorism utan bevis, utan försvarsadvokat eller minsta möjliga krav på rättssäkerhet. Det är omvittnat i många rapporter från Amnesty, Human Rights Watch, UNAMI med flera.
Respekten för maktens korrupta politiker må vara låg vare sig de är shiiter eller sunniter, men alla anklagade ska ha en rättssäker behandling.
Att protestvågen, även kallad ”irakisk vår”, ”intifada” eller ”revolution” strävar efter landets enhet, skrämmer makten. Idag, 11 januari har utropats till Enhetens, det Enade Iraks dag.
Flera kända shiitiska religiösa ledare har uttalat sitt stöd för proteströrelsen och dess krav.
Så har även den shiitiske religiöse ledaren Al Sadr gjort. Han är en del av makten i Irak med ökande motsättningar till Al-Maliki vars regeringsbildande han stött. Al-Sadr villkorar sitt stöd. Han vill inte att den nuvarande ”avbaathifieringsprocessen” som USA införde, ska avslutas som demonstranterna begär. Förföljelsen och svårigheten att få arbete, mord och fängslanden följer miljoner människor som en gång tillhörde det nu förbjudna Baathpartiet.
I parlamentet sker försök att ställa en förtroendefråga gällande Al-Maliki.
Det visar att proteströrelsen inte kan negligeras. Parlamentsladamöter kräver att de berättigade kraven ska diskuteras. Al-Maliki har för att lugna demonstranterna utlovat att några kvinnliga fångar ska friges och ett antal överföras till fängelser närmare sin bostad. Så har inte skett.
Däremot Har Al-Maliki låtit stänga gränserna till Syrien, Jordanien och förväntas stänga gränsen till Saudiarabien. Stora truppstyrkor är på väg till Anbarprovinsen och folk fruktar att de har för avsikt att isolera provinsen. Checkpoints upprättas längs huvudvägarna.
Avstängningen av gränsen till Jordanien upplevs som ett slag mot Anbars prekära ekonomi. Handel sker i stor utsträckning med Jordanien.
Folk fruktar angrepp från armén, men demonstrationsledare säger att man inte tänker ge upp.
Till befälhavare över kampanjen mot Ambarprovinsen har Nasser Al-Ghannam, ökänd för sin brutalitet, sin sekterism, när han låter arrestera sunnimuslimer utan arresteringsorder.
Al- Malikis svaga och dysfunktionella regering, kan inte upprätthålla ett minimum av säkerhet för sin befolkning. Mängder av oskyldiga, såväl sunni som shia och andra grupper, har dödats i olika attentat. Redan under sanktionerna, öppnade USA i praktiken Iraks gränser med beslutet om flygförbud över norra och södra delen av landet för den dåvarande regeringen.
Utländska intressenter har sedan dess tillträde till Irak, deras säkerhetstjänster kan agera i landet. Självklart kommer dessa intressen att försöka agera i Irak.
Ockupationsmakten måste bära det fulla ansvaret för den uppkomna situationen. USA har världens största ambassad i Irak, jättekonsulat, militärer som tränar Iraks armé, gemensam antiupprorsbekämpning med mera. Enligt uppgifter har 3000 amerikanska soldater tagit sig in i Irak från Kuweit och befinner sig vid gränsen till Syrien. Grävande journalistik skulle behövas.
Det är IrakSolidaritets förhoppning att folket ska uppnå den enhet man eftersträvar och kunna gå vidare för att genomföra sina krav och med sin kamp uppnå ett oberoende, fritt och enat Irak utan främmande inblandning vare sig från USA, Israel. Iran, Saudiarabien eller någon annan intressent! Hela regionen bör få chansen att lösa sina problem utan främmande inblandning och infiltration.
Solidaritet med Iraks folk!
Bryt tystanden om Irak!
Ställ de skyldiga inför rätta!
I Ramadi talar en tidigare kvinnlig fånge inför massorna om den fruktansvärda tortyr hon utsattes för i fängelse. Ett av de främsta kraven i den pågående protestvågen är att alla oskyldiga kvinnor ska friges. Se youtube:
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=CpTiPdzmmNA
 |
 |
 |
Överst till vänster: Bagdads Adimiyakvarter januari 2013. Demonstranterna är omringade av soldater som spärrat av alla gator och tillfarter till området.
De två fotona överst tillhöger: delegationer av shiitiska pilgrimer från Karbala kom till demonstrationerna i Anbar för att delta. Deras högt värderade imam Hussein bars högt på banderoller i manifestationerna.
Mittenraden vänster: Medlemmar i Advokatsamfundet är på väg till Ahrartorget i Mosul för att delta i manifestationen. Mittenraden höger: "Nej, nej till sekterism", ropar demonstranterna 11 januari i Anbarprovinsens huvudstad Ramadi,
Undre raden vänster: Demonstrationer i Saladdinprovinsen.
Quelle - källa - source
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen