Rune Lanestrand
16 januari 2013
Kriga för fred är det överskuggande budskapet från årets Folk och Försvarskonferens på Sälens Högfjällshotell. Politiska reportrar skrapar med foten och ställer inställsamma frågor helt lyckliga över att få frottera sig med försvarseliten. Och för att deras redaktioner efter alla år med sin propaganda för en anslutning till NATO nu äntligen får de efterlängtade svaren. Endast NATO kan rädda Sverige. Det känns obehagligt och hotfullt när NATO:s generalsekreterare Anders Foog Rasmussen med ett vargleende säger att Sverige kan inte lita på NATO om vi inte är fullvärdig medlem i NATO.Innan det gick så här långt har en Officersjunta i tysthet undergrävt den svenska alliansfriheten. Det framgår också med önskvärd tydlighet i WikilLeaks dokument som bekräftar vad många redan förstått. Alliansfriheten har sålts ut. Och det känns mycket oroande att vår traditionella fredliga utrikes- och säkerhetspoltik under senare år, med Carl Bildt i spetsen, är ett minne blott. Nu håller vi också på att definitivt förstöra Sveriges ställning som fredlig nation genom vårt deltagande med stridande soldater i det meningslösa kriget i Afghanistan.
En av orsakerna till den förändrade utrikes och säkerhetspolitiken är att det blivit fler militärer i riksdagen och i försvarsutskottet. En av de värsta att nedvärdera vår framgångsrika, alliansfria utrikespolitik är förstås folkpartiledaren Jan Björklund. Han har gått igenom Krigshögskolan och är utbildad yrkesmilitär med majors grad. En riktig politiskt obehaglig krigshök.
En annan hök som t o m ville sända fler soldater än vad riksdagen beslutat är Björklunds partikamrat Allan Widman. Han har också gått igenom krigshögskolan och har fänriks grad. Widman är NATO-kramare och folkpartiets förstanamn i riksdagens försvarsutskott.
Det finns många bra militärer men Widman är förskräcklig. Han pratade ett tag om om att ”kriget kan vinnas” (i Afghanistan) utan en tanke på hur många som ska komma hem i kistor eller att Sveriges deltagande ökar risken för fler terrorattacker i vårt land. Minns även tågattentatet i Spanien!
Högt i försvarsutskottet när försvars-och utrikespoltiken lades om så radikal satt också moderaten Karin Enström som har kaptens grad. Hon har också gått igenom Krigshögskolan och var sedan 2008 ordförande i Försvarsberedningen. Från 2012 är hon försvarsminister i Alliansregeringen.
Enström är enligt wikipedia syster till Henrik Landerholm och till Louise Landerholm (kommunpolitiker i Uppsala) som är gift med riksdagsman Per Bill (m). Henrik Landerholm (m) har drillats på krigshögskolan. Har varit yrkesofficer med majors grad och var tidigare ordförande i försvarsutskottet. Tala om politisk inavel på hög nivå.
Det är mycket allvarligt att en liten officersjunta fått så oproportionellt stort inflytande på svensk försvars- och utrikespolitik. Det förefaller som om denna officerjunta inte har någon som helst känsla för att Sverige kan spela en mycket större och viktigare roll som fredsbevarare. I stället för en förnedrande kugge i USA och NATO:s krigsmaskin runt om i världen.
Nej, läs vår historia och återgå till den traditionella försvars- och utrikespolitiken som grundlades av den förste Bernadotten, Jean Baptiste Bernadotte och som sedan stärktes vid arbetar- och bonderörelsens framväxt. Med Karl XIV Johan inleddes 1818 den bästa utrikespolitiken Sverige haft och som gett oss en välsignad fred i nästan 200 år. Då hade högadel och tyskättade, krigstokiga kungar hållit på att kriga i århundraden. Nu håller en klick historielösa yrkesofficerare som nästlat sig in i försvarspolitiken på att ödelägga denna för svenska folket så fredliga och gynnsamma försvars- och utrikespolitik.
NATO:s förledande budskap om att kriga för fred trappar bara upp våldet i världen. Blir vi medlemmar har vi snart stridande förband i både Mali och somalia och däremed terrorister på väg till Sverige. Men först far nog Eifeltornet i Paris i luften. Foog Rasmussen borde kanske också tänka på Ströget i Köpenhamn innan han dundrar på med sin infantila krigsretorik.
Ta hem de svenska soldaterna från Afghanistan och återgå till fredsbevarande utrikespolitik, civilt och humanitärt bistånd som Sverige är bäst på. Då kan vi efter fattig men begåvad förmåga bidra till fred och avspänning i stället för NATO:s förlegade strategi; att med soldater och miltära inteventioner rädda kvar västorienterade, korrumperade regimer i Europas forna kolonier.
Quelle - källa - source
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen