6. BOSTADSBYGGE - KOMMUNIKATION - INFRASTRUKTUR

Einar Schlereth
28. April 2014

Idag var jag på Parnassen. Så heter faktisk  metro slutstationen av linje 2 i stadens nord. Det måste ha varit i 'the middle of nowhere' några år tillbaka. Emellanåt har det vuxit fram på gröna ängen en ny stad av höghus med 30 våningar. Den 9 våningar regeln för innerstaden har lämnats  uppenbarligen åt sidan. Trots att det är fortfarande en jättelik bygnadsplats tycks de flesta lägenheter redan vara bebott. I några bottenvånigar har redan inretts affärer som nås via plankgånger. Och runt metrostationen har uppstått en hel del provisoriska stånd och regulära affärer i envåningsbyggnader. Och trafikförbindelser med metro, snabbvägar, dussintals minibussar och normala stads- och privata bussar har installerats. Den allmänna bostadssituationen känner jag inte till.

Eng gigantisk byggnadsplats

Grunden för grönområden finns också redan men de rakitiska sticklingar och små skott måste först bli riktiga träd och buskar. Mycket nära finns flera sjöar och en jättestor park.
Det här skulle inte falla mig i smaken eftersom jag sade adieu åt storstäderna och bosatte mig på landet. Men jag kan tänka mig att för unga människor kan det vara en efterlängtad boplats.

Helhetsplan över byggnationen

Särskilt i jämförelse med bostadskvarteren i den östra delen av staden som jag såg för några dagar sen och som byggdes troligtvis på 60-talet och ser ganska nergången ut. Även om det är renligare där än på byggnadsplatsen här. Fastän gräsmattor var inte rengjort av de tusentals fimpar. Man väntar väl till gräset har vuxit sig hög.

Den första metrostationen över jorden som jag såg.

Det är kl. 19.00 och jag sitter vid ett glas öl på en uteterrass på Nevsky Prospekt. Dock nu kommer en kylig vind upp och himmeln är molnig - de första tecken för en väderändring. Jag skall gå till hotellet för att skriva färdig texten men för att lägga den på nätet måste jag gå igen till ett café i närheten eftersom alla tre hotel i min byggnad fick en total internetcrash. På eftermiddagen kom en expert men han stack utan att kunna uträtta någonting. Men just nu kom han tillbaka. Det finns alltså hopp.

Men jag måste varna för att göra sig alltför stora förhoppningar när man vill besöka St Petersburg. Man måste hålla i minnet att staden har lidit enormt under kriget och senare under den 'socialistiska' missförhållanden i SU och genom Jeltsins korruption och plundringen genom amerikanerna. Nu måste man anta sig ett i taget. Det gäller förnyelsen av bostäder, av gatorna, av metro  och spårvagnsnätet - kort sagt av hela infrastrukturen.

På eftermiddagen pratade jag med en medelålders franskt par som reser nästan varje år till Ryssland och som sade att man ser från år till år hur det går framåt. Just för några veckor sen blev den nya flygplatsen i Moskva öppnat och den är storartad sade de. Överhuvudtågit skall Moskva vara helt fantastiskt. Och de konstaterade också att Petersburg är otrolig rent i jämförelse med Paris.

Petersburg kan jämföras med vissa delar av östra Berlin som inte ligger i centrum och har upprustats med enorma summor. Eller också med Paris på 60-talet efter de Gaulles storrensning.

Vagnparken är kanske i den mest trängande behovet av förnyelse. Bussarna är till största delen föråldrad eller mycket gammal. Liksom spårvagnar och trolleybussarna. Men de byts ut en efter en. Gatorna är i alla fall i bättre tillstånd än i New York för 20 år sen (under tiden skall de har blivit ännu sämre). Men bensinen är i alla fall av ganska bra kvalitet så att det inte lyktar avgaserna - trots fartdårarna.

Men St Petersburg har trots allt charme. Genom sina otåliga praktbyggnader - metrostationer tillhör dit - de många palatser och museer, som nästan alla har inrättats i gamla palatser, de många kanaler och broar och naturligtvis den härliga Neva floden. Också genom sina trevliga caféer, stilfulla restauranger med exotiska kök - från georgiskt till usbekiskt och japansk och original rysk - och sina konditorier.
Och inte minst genom sina människor av så många olika raser som vi knappast känner till och som ger St Petersburg dess internationella flair. Människor som är vänliga och öppen mot främlingen och kastar ofta vänliga blickar och som känner omsorg som den gamla damen i morse som ville hindra mig att korsa de 8 racerbanar (Nevsky-Prospekt) och hänvisade mig till övergångsstället.

Och inte allraminst genom sina vackra kvinnor.  Eller måste man idag be om ursäkt när man älskar kvinnor?