Läkare och sjuksköterskor flyr från Fukushima

Originalet till den här artikeln från Rune Lanestrand är publiserat den 5 oktober 2011 här.

Den japanska sjukvården har drabbats av stora problem då hundratals läkare och sjuksköterskor säger upp sig och flyttar från Fukushima distriktet. Även i angränsande distrikt säger personal upp sig i rädsla för den radioaktiva strålningen från reaktorhaveriet i Fukushima. Det har visat sig att chefsläkarna är de som först säger upp sig och flyttar till säkrare områden.

Man litar helt enkelt inte på myndigheterna. Prov på cesiumhalt i jord som inte kontrollerats av myndigheterna visar en betydligt högre halt radioaktivitet än de officiella siffror som presenteras. Den japanska strålskyddsmyndigheten tycks, i likhet med den svenska, se som sin främsta uppgift att förringa riskerna med kärnkraften och att lugna folk.

Uppsägningarna har ställt till så stora problem att flera sjukhus har tvingats stänga akutmottagningar nattetid och minska öppettider på många vårdcentraler. Om personalflykten inom sjukvården fortsätter kommer staten troligen att använda den lag som tvingar folk att arbeta inom radioaktiva riskområden. Rädslan för tvångslagen gör att många överväger att lämna landet. En liknande lag finns också i Sverige.

Lagen användes från första stund efter reaktorhaveriet för att tvinga personalen att vara kvar för att arbeta i själva reaktorbyggnaden för att försöka minska utsläppen så mycket som möjligt. Fortfarande läcker ända stora mängder radioaktiva ämnen från Fukushima 1. Den lag som kan tvinga svenskar att arbeta vid en havererad reaktor kan också tvinga svenska medborgare till liknande arbete i ett annat land som drabbats av ett reaktorhaveri.

Finnarna som med bl a pengar från svenska storföretag ska bygga ytterligare ett kärnkraftverk på andra sidan Bottenviken borde tillsammans med kärnkraftskramande svenska politiker göra en gemensam studieresa till Fukushima. För att på ort och ställe konstatera hur hjälplösa myndigheter och företag är mot den lömska radioaktiva strålningen.

Där skulle de också få konstatera att det går en gräns när man inte längre kan köpa folk för pengar. Trots att Fukushima kommun anslagit 450 miljoner yen för rekryteringskampanjer och högre löner fortsätter personalflykten inom sjukvården. Och detta i områden där behovet av sjukvården ökar på grund av strålskador.

Kan bara konstatera; om personalflykten vid japanska sjukhus knappast en stavelse i svenska medier

Korrespondenterna i SVT är värda beröm

Jag tackar Rune Lanestrand för den här biten om vårt käraste dryck - kaffet.
Men för det mesta har vi ingen aning om hur människorna plågas och t o m förgiftas för att vi skall få det på vårt bord.

kaffeträden fordrar mycket jobb

Korrespondenternas har åter gjort ett bra inslag. Kvällens program Beska droppar om Kaffe visade hur farligt arbetarna lever på storböndernas kaffeplantager i Brasilien. Där man sprider farliga växtgifter från flygmaskin. Även när arbetarna vistas ute på fälten.

kaffeböner mogna ojämn

Heder åt Brasiliens småbönder som inte vill använda växtgifter, utan producerar på traditionellt sätt så vi kan köpa och ekologiskt kaffe i butiken.
De stora plantagerna använder Endosulfan ett växtgift som är förbjudet i nästan hela världen. Det är ett insektsgift, som kan ge cancer, utvecklingsstörningar, krampanfall, diaréer och andnöd.

Ingen som sett programmet Beska droppar tror jag kan köpa annat än ekologiskt kaffe i fortsättningen. För tro inte att Endosulfan inte är farligt i det färdigrostade kaffet.

Ekologiskt kaffe finns även med fair trade som är lite dyrare men går till småbrukarnas kooperativ som odlar ekologiskt. Tänk då på att det något högre priset inte bara är bra för din egen hälsa utan också för kaffearbetarna och för att deras miljö och deras jord inte ska förgiftas.

Ja det var ett riktigt intressant program som motvikt till allt strunt och våldsutbud som är allra värst i tv4. Glädjande var också att i kaffekooperativet i Rwanda kunde hutus och tutsis, folkmordet till trots, arbeta tillsammans.
Det kanske ändå finns hopp om mänskligheten trots allt.

Tack till Korrespondenterna i svt 2 som visar att det finns kunniga journalister som tar sitt viktiga yrke på allvar.
Missade du filmen kan du se den här.

Libyen: Gaddafis påstådda död är bluff

Instämmer helt och hallit med mavera och Stephen Lendman, den mycket renommerade amerikanska bloggaren. Naturligt är de alla - inte bara Clinton - krigsförbrytare: Obama, Sarkozy, Cameron, Merkel. Och alla de skitstövlar som fegt sitter i sina redaktionsfåtöljer jublande över det påstådda mordet av en stor man. Skam går på torra land.

Libyen: Gaddafis påstådda död är bluff

De officiella rapporter som kommer från västerländska massmedier är falska. Gaddafi lever. Om detta berättade Stephen Lendman (amerikansk radiopratare, författare och bloggare).
”Jag är mycket skeptisk till de så kallade officiella rapporter, åtminstone från Nato-länder som deltar i den libyska kampanjen bör misstros” sa han till RT.
Han tror inte heller de senaste nyheterna angående det att Mutassim Gaddafi är också liksom enligt uppgift har dödats just i Sirte.
”Rapporter från västerländsk massmedia är helt förfalskade. Sirte kontrolleras inte av NTC, inte heller Bani Walid och som i själva verket inte Tripoli heller” säger Stephen Lendman. Han beundrar regeringstrogna styrkor (Gaddafis sida) som efter sju månader av hårt motstånd visade världen mest avancerade militära färdigheter och som har förmågan att fortsätta kampen mot västerländska legosoldater och rebeller.
”Västerländska medier ljuger, de officiella rapporterna ljuger”, påstår han.
Lendman kommenterade det senaste uttalande, gjort av Hillary Clinton, om att Gaddafi ska fångas eller dödas. Han sa att för det offentliga uttalandet som den amerikanska utrikesministern gjorde, bör hon betraktas som en krigsförbrytare.

Dessa lögner är USA:s avledningsmanöver. När Gaddafis familj (en son och tre barnbarn) dödade den 30 april i år, har USA serverat världen en nyhet om ”dödandet” av Bin Ladin, som enligt flera källor har varit död redan i flera år.
Nu har USA och Nato släppt en till informationsbomb, för att dels avleda uppmärksamhet från verkligheten, del för att markera seger, två händerna och starta ett nytt krig någon annanstans.
Men det finns verkligen en man som blev verkligen dödad, vilket massmedia håller tyst om. Brutalt mördades i sitt hem (med 12 kulor) en stamledare Ali Ahval från stammen Warfalla. Han var också huvudsamordnare för stamledarna i staden Beni Walid. Han var en lugn och klok gammal man, som blev 80 år gammal. Han använde aldrig vapen. (Källa 1, Källa 2)
EU har högtidligt och officiellt förklarat slut på Muammar Gaddafis ”diktatur” i Libyen och början på en ny kolonisering av Afrika. Nu, enligt F.Reinfeldt, kan börja en ny världsordning.

Libyen: bilden är fejkad

Libyen: bilden är fejkad

Det är något som inte stämmer med bilderna. Finns en stark misstanke att bilden är photoshopad.
Den här bild är den som massmedia sprider.

Den här bilden, som verkar vara identisk  med bilden ovan (till och med klockslag är samma) är från Syrien.

Källa

Intressant, eller hur?

AfriSynergy: Libya Breaking News October 18 (video)

I like this guy and he likes the NATO and TNC lies to shoot them to the ground.

Libyen: Mutassim Gaddafis tal till världen. Uppmaning till global revolution!

Översatt av Mavera 16/10/2011

”Världens folk!
Dessa ord kommer till er från dem som kämpar och försöker att överleva under massiva och kriminella Natos bombningar.
Vår situation belyses inte av västerländsk massmedia.
Vi är enkla människor som valde principer och satte dem över en rädsla.
Vi lider av Natos brott och sanktioner, massmord och rån, som vi tror är det verkliga massförstörelsevapen.
Vi har gått igenom mycket under dessa veckor och månader fyllda av vånda och förtvivlan, samtidigt som kriminella FN säljer våra oljerikedomar under devisen att ”skydda civilbefolkningen”.
Mer än 60 000 oskyldiga människor dog i väntan på ljuset i slutet av tunneln, som inte har något slut, förutom koloniseringen av vårt land och stöld av våra resurser.
Efter att  Frankrike och Storbritannien begått brott  i Libyen har vi valt vår framtid.
Det är framtid liknande alla motståndsrörelser i mänsklighetens historia.
Det är vår plikt och vår rätt att kämpa mot de koloniala krafterna och låta deras folk ha ett moraliskt och ekonomiskt ansvar för vad deras valda regeringar har gjort – förstört och rånat vårt land.
Vi har inte korsat oceaner och hav för att ockupera Storbritannien eller Frankrike, vi kan inte heller hållas ansvarig för den ekonomiska krisen i Europa, som makthavarna där försöker lösa genom att råna ett suveränt land.
Dessa brottslingar försöker dölja sina verkliga planer för kontroll och monopol på världens energiresurser, då Kinas växande makt och ett starkt enat Afrika var ett hot för dem.
Det är ironiskt att libyerna måste bära bördan (som på uppdrag av resten av denna sovande värld ) av denna enorma konflikten som ständigt fördjupas!
Vi kräver inte vapen eller soldater för vi har allt detta.
Det vad vi ber er är att skapa en global front mot krig och Nato. En front som kommer att förvaltas av de visa människorna. En front som kommer att föra med sig reformer och ordning, samt skapar nya institutioner för att ersätta de nuvarande, som är korrupta.
Sluta göra affärer med Frankrike, USA, Storbritannien, Qatar och Förenade Arabemiraten. Minska eller sluta använda deras produkter och propaganda. Sätt stopp för dem innan de förstör hela världen.
Upplysa de som fortfarande ifrågasätter den sanna naturen av denna konflikt.
Tro inte på massmedias lögner.
Deras förlust här på den libyska jorden är mycket större än det vad de erkänner.
Vi beklagar att vi inte hade fler kameror för att visa världen deras sanna nederlag.
Fienden är på flykt. De är rädda för organiserat motstånd för att de inte kan se eller ens förutse det.
Nu ska vi välja när, var och hur ska vi slå. Och som våra förfäder tände den första lågan av civilisation ska vi nu åter markera ordet ”erövring”.
Idag gör vi ett nytt bidrag till konsten av en urban krigföring.
Ni ska veta att genom att hjälpa det libyska folket, hjälper ni er själva, eftersom imorgon kan denna förstörelse vara hos er. Denna konflikt är inte bara ett lokalt krig.
Hjälp det libyska folket att inte skapa nya affärer och avtal med Frankrike, USA, Storbritannien, Qatar och Förenade Arabemiraten.
Isolera dem.
Världen kan inte hållas som gisslan då de har kontroll över FN för att dölja sina brott och stölder.
Vi kommer att hålla dem här i Libyen, i fällan tills deras krafter tar slut, inklusive de mänskliga och deras vilja att slåss upphör.
Vi kommer att tvinga dem att spendera lika mycket som de har stulit, om inte mer.
Vi kommer att förstöra oh sedan stoppa flödet av den stulen olja, vilket gör att deras strategi kommer inte att fungera.
Ju tidigare den globala revolutionära rörelsen kommer igång, desto snabbare bli deras undergång.
Till Natos soldater vi säger: ”Gå tillbaka till era hem, familj och vänner. Detta är inte er kamp och ni kämpar inte för en rätt sak i Libyen”.
Men till Sarkozy och Cameron säger vi att vi är redo, der har ni inte väntat er.
Nu har ni en annan uppgift innan det blir slut för er.”

Al-Mutasim Billah Gaddafi”

Den revolutionära floden i de muslimska länderna

 Den här artikeln skrev jag i början av förra året och den tål att läsas igen.

 

Soluppgång på Tahrir platsen av Carlos Latuff, Brasilien, februari 2011.
 På solen står "demokrati".

Jo, den här floden har naglat oss fast här på Tlaxcala på våra stolar. Rapporter via al-Jazira, Press TV, TeleSur, France 24heures, BBC, Facebook, Videos – man vill titta, erfara och veta allt samtidigt. Vi har översatt och publicerat så mycket som möjligt – med foton, videoclips, cartoons – så att många människor kan få  en  så bra uppfattning som möjligt. Och våra hjärtan har slagit i takt med människors hjärtan på Tahrirplatsen i Kairo, Suez, Alexandria men också med dem i Jemen, Jordanien, Gaza etc., som gör uppror och kämpar för sin mänskliga värdighet.

Och jag känner mig närmare dessa människor än med mina grannar här i min lugna sömniga svenska by och deras likgiltighet gör mig sjuk. Som inte ens kände solidaritet med européerna i Island, Frankrike, Grekland när de gick ut på gatorna för sina rättigheter. Hur skall de kunna känna solidaritet med dom där nere – man vet ju knappast var nånstans det ligger – dessutom är de svartskallar – hur skall man känna solidaritet med dem?* Naturligtvis finns det undantag – men man måste leta efter dem med lykta.

Men egentligen tänkte jag på någonting annat. Kan vi verkligen göra oss en bild av alla bilder som störtar samman över oss? Vi vet alltför lite om de sanna kraftförhållanden i Egypten och ännu mindre om dom i de andra länderna. Hur är stämningen bland jobbarna (uppropet av den nya fackföreningen till generalstrejk tycks har runnit ut i sanden) eller i armén med sina 1 ½ miljon män? Och hur hos bönderna – fellaher – den mest förtryckta klassen i Egypten och med 60% den största befolkningsgruppen?

Visst känner jag solidaritet med dessa unga entusiastiska människor, med alla de andra människor, de gamla, unga, de tappra kvinnorna – men samtidigt känner jag ångest för dem, ångest att all deras begeistring deras tårar av glädje och av smärta deras offer och deras vilja att bryta upp mot nya horisonter kan vara förgäves. Samma ångest jag kände när jag såg miljonerna jubla efter Obamas valseger. Och jag känner fortfarande den ursinniga vreden över den där råttfångarens svek.

En sak vet jag mycket väl: imperialisternas vilda besatthet och beslutsamhet att rädda vad som går att rädda eftersom deras med miljarder dollar proppade underrättelsetjänster inte hade den minsta aning som så ofta.

För det första måste icke-våld och fredlighet predikas för de protesterande även om man själv aldrig tänkar på det - inte ens i drömmen. De älskar de andras icke-våld, de andras fredliga underkastelse. Själva griper de alltid till varenda – jag upprepar varenda – medel när det handlar om deras egna intressen. De glömmer aldrig Maos uttalande: Politisk makt växer ut ur en gevärspipa.

Och deras intressen i detta fall är enormt omfattande. På första platsen gäller det oljan. Sen det geostrategiska läget. Faran för skötebarnet Israel. Faran för de kära saudiarabiska vännerna. Och naturligtvis smittfaran för alla andra arabiska länderna.

Och jag tänkar på Indonesien 1965, på Chile 1973, Gwangju i Sydkorea 1980 och – jo, varför gå över ån för vatten – på Tyskland 1989, östtyskarnas fredliga revolution. Vad det gick fint – så fredligt. Vi omfamnade dem, våra kära bröder och systrar, vi stoppade bananer i deras käft, man manipulerade och intrigerade och subventionerade och innan de ens visste ordet av så hade man dragit dem vid näsan. Man hade ju redan för länge sen preparerat och indoktrinerat sina handgångna typer och i slutändan hade vi fått ett sådant där praktexemplar i Tysklands högsta ämbete och det här var just snyggt! Angela – en Adenauer-Strauß-Kohl-Mix. Och allt helt fredligt.

Och när jag ser med vilken chutzpe yankerna vågade att sätta cheftorteraren framför egyptiernas näsa då är det ugglar i mossen. Och hur han försöker prata omkull det Muslimska Brödraskapet och hur Obama helt plötsligt inte längre tycker så illa om brödraskapet och hur höga militärer och ”rådgivare” rusar fram och tillbaka mellan Kairo och Washington och européerna dumdristig lägger sig i – allt med det enda målet att hålla folket på Tahrir platsen lugnt och fredligt en stund till så att de själva kan koka färdigt soppan.

Nja jag hoppar innerst inne att jag har orätt. Jag hoppas att egyptierna får en ny Nasser, en bättre Nasser som gör landet verklig oavhängig och som jagar alla rådgivare, experter, globalister åt helvete och litar på sitt eget folk. Som inte vill göra Egypten till den största arabiska makten utan till det största och mest lysande förebilden. Detta skulle detta land med sin makalösa urgamla kultur verkligen förtjäna.

 

* Anmärkning: Finns det någon som erinrar sig fackföreningarnas stora ord när det trummades för fullt för EU? ”Vi skall bli starkare!” - ”De måste räkna med oss!” I helvete heller. De höga fackföreningspamparna kröp snabbt under det varma täcket  vid de härskandes fötter. Tacksamma att de inte sparkades ut.