Lag om utländska tillgångar och Ljugande ledamöter

Stefan Lindgren

25 februari 2013

Lag om utländska tillgångar

Med 443 röster av 450 möjliga antog duman i 1:a läsningen
Putins proposition om förbud för statstjänstemän
att inneha utländska bankkonton och värdepapper.
Lagen omfattar alla tjänstemän som innehar statliga
positioner i Ryska federationen, riksåklagarämbetet,
centralbankens styrelse, regionala topptjänstemän och
ledande befattningshavare i statsägda företag, fonder
och andra organisationer vars chefer utses av presidenten,
regeringen eller allmän åklagare.
Samtidigt förbereder duman beslut i andra läsningen
av ett liknande lagförslag som går mycket längre och t ex
förbjuder innehav av fast egendom utomlands.
Hela frågan beräknas vara färdigbehandlad under
mars. Opinionsmätningar visar att Putins politik för
att ”nationalisera eliten” uppenbarligen åtnjuter brett
folkligt stöd, säger statsvetaren och Enat
Rysslanddeputeraden Vjatjeslav Nikonov. Hans morfar hette
Vjatjeslav Molotov och var utrikesminister under Stalin.

russia today 22/2

Stora tjuvar får ordnar och band

Rune Lanestrand

25 februari 2013

De små förs till galgen. Det talesättet lärde mig redan som liten pys ”respekten” för överheten när jag lyssnade till de vuxnas prat när trösklaget kom in för att äta.
Först senare har jag förstått hur viktigt detta talesätt var. Den folkliga politiska insikten finns väl lagrad. Och larmet gick direkt när jag lästa att president François Hollande har utnämntt Saida Larouchi Engström, vice vd på Svensk Kärnbränslehantering, SKB, till Riddare av den franska hederslegionen.

Är inte det konstigt. Ännu konstigare blir det när hon blir dobbad till riddare för att hon har löst avfallsfrågan. Frankrikes liksom svenska politiker tar tacksamt och enfaldigt emot halmstrået från SKB om att slutförvara radioaktivt avfall under havsbotten. I Sverige utanför Forsmark. Larouchi Engström ser inga som helst problem med att radioaktiviteten förgiftar vårt innanhav. ”Det späds ut” säger hon.

Den genomkorrumperade förnäma elit som sitter och tar fram kandidater till den Franska hederslegionen är så isolerad från verkligheten att de föreställer sig att folk i gemen ska tro att det SKB och Saida Larouchi Engström, säger ska väga tyngre bara för att hon är utnämnd till riddare. Jag ser det precis tvärtom.

De svenskar som det senaste året fått hederslegionens olika utmärkelser har nästan samtliga anknytning till det militära, kärnkraft och atomfysik. Man kan säga att utnämnas till Riddare av den franska Hederslegionen är den absoluta motsatsen till det Alternativa nobelpriset, Right Livelihood Awards, som ges till personer som oegennyttigt arbetar för att rädda miljön inte för att stjäla den från våra barn- och barnbarn.

Quelle - källa - source

LENINDEBATT

Jan Myrdal

13 februari 2013

Kjell Albin Abrahamson är arg. Men han argumenterar inte. Han höjer bara rösten. Det är mycket nutida. Diderot föreslog att om man ville studera gräl borde man gå till en vanlig krog; I Sverige räcker det nu med att gå ut på nätet och/eller följa gängse medier. Men det finns skäl till att det var riktigt med ett intellektuellt och konstnärligt Leninpris. (Jag föreslog också ett Robespierrepris. Skälet diskuterade jag i programbladet till Göteborgs Stadsteater i höstas; hans mänskliga rättigheter förebådade de reformistiska reformer efter Andra världskriget vilka nu demonteras.)

Vid Lenins död skrev Hjalmar Branting i Folkets Dagblad 22/1 1922:

”Lenins betydelse för den ryska revolutionen kan ej överskattas. Han har fullbordat en stor historisk gärning genom sin hänsynslösa kamp för att rensa bort allt det gamla. Lenins stora gärning kommer alltid att kvarstå som en av de mest betydelsefulla i detta upprörda tidevarv, betydelsefull i sin rätlinjighet och sin hänsynslösa kärlek till den sociala revolutionen.”

Om den sammanfattningen torde de flesta från olika håll ännu vara överens. Men till det som jag ser som det avgörande för att vi nu nittio år senare med ett pris till konstnärligt och intellektuellt verkande vill lyfta fram hans namn och gärning hör tre förhållanden.

Rätoromanerna

Artikeln om Rätoromanerna ligger på min blog einar schlereth oldies, weil dort auch die deutsche Fassung liegt. Hier ist der Link: http://einarschleretholdies.blogspot.se/2013/02/ratoromanerna-i-schweiz.html

OM BORTBLANDADE KORT

Jan Myrdal

2 februari 2013

Det Anders Nordström skriver i Flamman 31 januari 2013

mot Britta Rings påpekande att den verkliga situationen i

Syrien är komplicerad bör synas i sömmarna. Det är hög tid.

Han skriver:

- ”För vi har ju mött dem förut. Förnekarna. Det var de som

tänkte att ''kanske var det ändå utländska agenter som

startade Ungernrevolten, kanske byggdes Berlinmuren som ett

skydd mot imperialismen och kanske är de politiska fångarna

på Kuba egentligen bara CIA-agenter. Vi vet inte säkert.

Situationen är komplicerad.'

Vänstern i allmänhet, och Vänsterpartiet i synnerhet,

betalar än i dag ett högt pris för att så många, så länge

gjorde som Britt Ring ...”

Nå! Hur är det?

Situationen i och spelet kring Ungern 1956 var mer än

komplicerat. Visst fanns ”utländska agenter”. Särskilt

Washington satsade stora summor, inte bara på propagandister

i ”Radio Free Europe” och motsvarande utan för de verkligt

agerande. Men samtidigt var det Förenta Staternas regering

som diplomatiskt direkt uppmanade Sovjetunionen till en

snabb och stark militär insats mot revolten – för att bevara

den europeiska stabiliteten. (Om detta tigs det.)

FÖRDÖM ISRAELS KRIGSHANDLINGAR MOT SYRIEN!

FÖRDÖM ISRAELS KRIGSHANDLINGAR MOT SYRIEN!

Israel bombade Syrien den 30 januari. Inget riksdagsparti har uttalat sig mot bombanfallet. Det innebär att de accepterar att ett land bombar ett annat i strid mot FN:s grundprinciper.

Israels bombanfall mot Damaskus föregicks av ett möte mellan militärer från USA och Israel dagen innan. Den USA-ledda alliansen av olika västmakter och reaktionära arabstater tränar, leder och beväpnar fundamentalistiska, delvis al-Qaidaanslutna islamister som spränger bilbomber, dödar de som stöder regeringen eller har en annan tro, liksom i Mali. Strategin är gammal och kallas "Unconventional Warfare" och innebär även strategisk desinformation, vid sidan av krig via ombud. Syrien har en liten militärbudget jämfört med grannländer som Saudiarabien, Turkiet, Israel men framställs ändå som ett militär hot. En del av desinformationen är återkommande anklagelser om massakrer och ”kemiska vapen”, som visat sig sakna belägg. Talet om hotet från "kemiska vapen" påminner om USA:s propaganda inför Irakkriget med det påhittade hotet från "massförstörelsevapen". Illegala sanktioner med svenskt deltagande har satts in mot Syrien.

Och inget av riksdagens partier har tagit avstånd från det USA-stödda kriget mot Syrien som är ett klart brott mot FN-stadgan. Detta är upprörande! Dessutom har riksdagspartier från vänster till höger bildat "tvärpolitiskt nätverk för Syrien" som arbetar med att framställa USA-alliansens krig som ett demokratiskt projekt. Detta trots att en stor opposition inne i Syrien är motståndare till USA-alliansens gerilla och arbetar efter tre Nej-paroller: Mot utländsk intervention, mot våld och sekterism.

Nej till den USA-ledda alliansens krig mot Syrien! Inget svenskt stöd till kriget mot Syrien!

Styrelsen i Syriensolidaritet, 6/2 2013

Quelle – källa - source

Småbrukarens film om det våldsamma Israel

Rune Lanestrand

6 februari 2013

Det är svårt att formulera känslorna efter att ha sett filmen Fem förstörda kameror som sändes sent i går kväll på svt. När yngste sonen Gibreel föds skaffar den palestinske småbrukaren Emad Burnat en kamera för att följa sonen uppväxt som samtidigt blir ett aldrig skådat dokumnet om Israels hänsynslösa bosättningspolitik.
Gibriells första år sammanfaller nämligen med att Israel utökar sin olagliga ockupation på Västbanken och närmar sig byn Bil-in där Emad bor.

I min enfald trodde jag att jag visste allt om hur hänsynslöst för att inte säga kriminellt den israeliska armén, som skyddar den olagliga bosättningen, kan bära sig åt.

Men jag visste inte att soldaterna fullkomligt dränkte demonstrerade familjer med tårgas och t o m ibland även sköt med skarpa skott rakt in bland de fredligt demonstrerande byborna.

Eller att israeliska soldater kom nattetid och tog med sig barn för att tvinga föräldrarna att sluta med demonstrationerna mot det taggtrådsstängsel och sedan muren som delade byn.

Byborna fick se hur israelerna med bulldozer ryckte upp eller tände på upp deras olivlundar. Det gjorde ett oerhört starkt intryck i min bondesjäl. Det fortsätter göra ont.

Det är repris på Fem förstörda kameror i svt 1 kl 13.15. kan nog också ses på svt play. Missa inte den. Den var också fin på det sättet inte bara för att palestinierna behöll lugnet och inte använde våld. Utan också för att de hade stöd från israeliska fredsdemonstranter som t o m i något fall blev dödade av sina landsmäns kulor i byn Bil-in.

Quelle -- källa - source

Kommunisterna var överrepresenterade bland de stupade i Stalingrad

-->

'Stalingrad-Prokolle' av Jochen Hellbeck är ett banbrytande historiskt verk om det första avgörande slaget i WWII - vändpunkten – sett ur rysk synvinkel. Här företräds dessutom en tes som jag sen länge har uppställt: Att Sovjetunionens sjunkande teoretiska nivå, det relativt snabba omfattandet av revisionistiska idéer och borgerligt förhållningssätt kan föras tillbaka på den enorma blodförlust i kommunisternas led – och närmare bestämt de bästa. Det var de, som kämpade i första ledet och de flesta föll i striden. Här blir denna tes för första gången statistiskt belagd.

'Junge Welt'  intervju "Kommunisterna var överrepresenterade

 bland de stupade i Stalingrad” från 2 februari av Reinhard Jellen

med Jochen Hellbeck

Sixten Andréasson sammanfattar några viktiga synpunkter som

han lade upp på Facebook

Jochen Hellbeck är född 1966 i Bonn, studerade historia och slavistik i

Berlin, Leningrad, Bloomington och New York och är nu lärare vid

Rutgers State University of New Jersey.

Det var en tillfällighet som gjorde att han kom på

materialet. En rysk kollega tipsade honom för tio år sen om

vad som befann sig i en källare hos institutionen för rysk

historia i Moskva. Det var intervjuer gjorda av tre forskare

med soldater, från meniga upp till generaler. De tillhörde

en kommission bildad 1941 för Det fosterländska krigets

historia. De som intervjuades skulle berätta -ofärgat – om

sina tankar, känslor och upplevelser, som förebild för andra

och som vittnesbörd för eftervärlden.

På frågan om betydelsen av boken säger JH att det finns så

mycket framställt om slaget om Stalingrad från tysk sida –

här får man se det från rysk sida.