Donnerstag, 13. Oktober 2011
Baskernas land i Spanien
Baskernas land i Spanien
av Kjell Martinsson
I norra Spanien och i sydvästra Frankrike finns det människor som har baskiska som modersmål. Det är ett mycket självständigt folk – tre miljoner som är mer eller mindre tvåspråkiga – och som levt samman i århundraden i Baskien. Den största staden är Bilbao i provinsen Biscaya. Baskerna är ett folk vars bakgrund är oerhört rik. Språkinfluenserna idag för de ca 700 000 basktalande är gissningsvis från semitiska, arabiska, persiska, kaldeiska, grekiska, ural-altaiska, sanskrit, inuit och indianspråk. Även finskan kan ha påverkat det baskiska språket.
 |
| Ett snapshot i gatumiljö nära Casco Viejo |
Den gamla hamn- och industristaden ligger vid floden Nervion och kan med lite god vilja kanske liknas vid Göteborg. Nedlagda varv och metallindustrier. Gruvorna låg förr i de höga berg som omgärdar stadskärnan. Stadens stolthet är Athletic Club - en förening vars ränder aldrig går ur… polkagrisrandiga! En ny arena – grunden håller på att färdigställas – skall ersätta gamla legendariska San Mames. Alla spelare i laget är basker, något annat är otänkbart. Man håller till i La Liga – högsta divisionen, om man inte spelar i någon europeisk cup.
Stadens magnifika affärsgata heter Grand Via (Storgatan!) och är ett omtyckt affärsstråk. Visserligen pekar försäljningssiffrorna enligt tidningen El Pais (Landet) nedåt för den unika varuhuskedjan El Corte Inglés. Visst verkar det för en svensk i förskingringen vara på tok för många anställda - även om man verkligen gör anspråk på ”att ha allt”. Sju våningar plus ett annex lite längre ned på gatan.
Även parader och demonstrationer drar ibland fram längs den mörkgröna, vackra allén. Nöje och rättvisa är viktiga begrepp för baskerna, som i generationer fått kämpa för självständighet och dagligt bröd.
Inbördeskriget 1936-39 kastar än idag långa mörka skuggor över landet. Kuppgeneralen Francisco Francos trupper intog Bilbao sommaren 1937. Republikens folk hade då flytt staden, som var halvtom. Men baskerna kom tillbaka och efter andra världskriget tycktes allt återgå till det normala…
Sekteristiskt kontra terroristiskt våld.
Men i media har sedan 1958 rapporterats om ETA (Euskadi Ta Askasuna), vilket betyder Baskernas land och Frihet. Ibland har organisationen felaktigt jämställts med t.ex. tyska Rote Armee Fraktion, vilka var en sekteristisk terrororganisation. ETA:s självständighetskamp eskalerade under 1970-talet till spektakulära terrordåd. Bl. a. mördades Francos tilltänkte efterträdare generalen Carrero Blanco i ett terrordåd som har alla ingredienser: hyrning av källarlokal, tunnelgrävande, transport av sprängämnen, kanske ett ton och så direktträff. Presidentkandidaten Blancos bil fastnade på en balkong flera meter upp i luften…
Det största terrordådet – och då är vi inne på 1980-talet – inträffade i Barcelona i varuhuset Hipercor. Varningar ringdes in till både varuhus och polis, men det hela nonchalerades, varuhuset tömdes aldrig, vilket fick till följd att 21 oskyldiga kunder fick sätta livet till. Det näst största attentatet när det gäller dödsoffer var en militärbuss i Madrid som attackerades: 12 döda och 43 skadade. Flera mindre attentat har genomförts i olika sammanhang. Politiska kidnappningar och dödande eller försök till dödande av höga statstjänstemän och ledande politiker har också förekommit.
Försoningsprocess
Idag är situationen troligen en annan. Efter år av ytterst bittra motsättningar mellan Madrid och polisen på ena sidan och ETA på den andra, finns idag tecken till en försoningsprocess. I våras godkändes organisationen BILDU, vilket betyder ”Samling”. ETA har återigen proklamerat ensidig vapenvila. Inför kommun- och regionvalen godkändes med ytterst liten marginal i författningsdomstolen i Madrid dess existens; 6-5 blev utslaget. Den samlade vänster som gick till val erhöll nästan en fjärdedel av rösterna. Ett otal borgmästarposter tillsattes också av BILDU. T o m i kulturstaden San Sebastian i regionen Gipuzkoa, där jag fick en pratstund med ett par unga politiska företrädare i stadshuset, blev röstetalen överraskande stora.
– Vi är naturligtvis glada över de framgångar som BILDU fick i valet, menar man. Trots den korta förberedelsetiden lyckades olika vänsterorganisationer besinna sig och lägga interna motsättningar åt sidan. Jon skiner upp när jag berättar att jag sett personen på hans T-shirt live i Göteborg en gång: Jimi Hendrix. Vi tar ett foto på Nora och Jon på en av balkongerna i stadshuset och vid utpassagen hinner jag också skaka hand med informationsansvarig chef. Nora och Jon
 |
| Nora och Jon |
– Vi hade stora framgångar i kommun- och regionvalen 2011. Jag är med och deltar i olika servicefrågor och projekt, säger Nora Galparsoro. Jon Albizu har kommit igång med viktiga sociala frågor. Och de menar att försoningsprocessen är viktig. De lämnar ett symboliskt exempel genom att berätta om att man från BILDUs sida vill bygga någon form av fredshus någonstans i San Sebastian. Hittills har detta stött på patrull. Motsättningarna till Madrid – och dess lokala politiska representanter i t.ex. PP (konservativa Partido Popular) - är hårda och långvariga.
Efter att ha lämnat stadshuset beger vi oss längs den legendariska badstranden ”La Concha” (Snäckan) och dess aveny, upp i bergen för att se var och kanske hur Franco tillbringade sin sommarsemester. Överklassen har vistats här i krokarna sedan 1800-talet. Palacio de Aiete är idag öppnat för allmänheten och ”årets utställning i parken” möter besökaren redan utanför huset. Ett i rostigt järn uppfört stationärt monument visar årtalen 1937 till 1975, alla åren prydligt utskurna i plåtschabraket. D v s de år Franco var diktator. Och med denna lite fantasilösa ”skultur” i minnet går vi fram till en nyplanterad kastanj strax intill. Trädets frukt till detta nya unga träd har vuxit på den plats där Anne Frank hölls gömd under andra världskriget. Symboliken är tydlig.
Vi stiger in i salongerna och erbjuds en kort, men informativ videofilm. En skönt, avslappnad promenad i parken ger därefter utlopp för många behov. ”Där blir man ett med naturen” påpekas av speakern i videon. Och det stämmer!
De vita svanarna har fått ungar! Träden har rest sig till nästan fantastiska höjder. Vi talar lite grand med guiden, en ganska ung kvinna, som inte har många positiva ord att säga om Franco och militärerna, vilka för övrigt har några rum kvar på övervåningen… Ibland avhölls regeringssammanträden i byggnaden. Parkettgolven blänker fortfarande…
Hösten är skördetid
Vår vistelse i Bilbao sammanfaller med den stora, veckolånga festen i sluter av augusti. Minutiöst planerad sedan förra året fest. I Bilbaos centrala del: Casco Viejo (Gamla Stan) med anor från 1300-talet, höjs dessa dagar – inte bara - priserna rejält. Det är vinets fest! Restaurangägarna passar på. Och turisterna betalar…
 |
| Francos f.d. sommarstuga |
Stånden längs floden Nervion är legio. Det politiska vänsterinslagen är påfallande och högtalarna är obarmhärtiga… Jo, visst, man har ett nummer dit man kan ringa och klaga! Kvällarnas höjdpunkt är förståss fyrverkeriet kl 22.30. Med ett dån som ev. kan jämställas med falanggisternas inträngande i staden, juni 1937. Jag hör hundar som ylar, ser människor som håller för öronen eller borde göra det, men som tur är; inga bomber faller mot marken. En vän blev lomhörd en natt och då var vi ändå ett par kilometer från berget, där man sköt upp fyrverkeripjäserna.
I våra dagliga media ges väldigt sällan en bild av det politiska läget utanför Madrid. Det blir oftast något ”statement” från den snart avgående socialdemokratiske statsministern Zapatero . Eller om något extraordinärt hänt. Men i verkligheten, som på en given signal exploderar Gamla stan med affischer bl.a. på Baskiens ca 900 politiska fångar. Och på något sätt verkar det som om vänstercaféet ”errondabide” vid Calle Ronda nr 20, utgör en slags startpunkt, vilket naturligtvis är fel… Mobiliseringen på gator och torg med namn och foton på de politiska fångarna är illegal och kan ge fängelse i sej.
Huvudkravet verkar formuleras i slagordet Etxera, vilket betyder Hem! Vid den stora demonstrationen fredagen den 26: e augusti samlas 2 000 -3 000 för att med basiska flaggor och bred mobilisering sätta krav bakom orden. Dagen är väl vald, då den är helgdag, men bara i Bilbao! Anhöriga har särskilda halsdukar med texten Semideak; släkt. Nilko Moreno håller tal vid Fredriko Moyua Plaza. Demonstrationsrätten upprätthålls, polishelikoptern snurrar ovanpå och en mindre polisstyrka spänner musklerna på marken, men behöver inte ingripa. Och solen skiner som på en svensk högsommardag. Den baskiska flaggan med sina karakteristiska färger grönt, rött och svart smattrar i vinden. En vän påpekar lite försynt att region Navarras flaggor inte är med, men så ser vi ett par stycken i varje fall! TV och tidningarna bevakar. Speciellt den samlade vänsterns egen tidning Gara är på alerten. Och på redaktionen Grand Via nr 2, 4 vån släpper man inte in vem som helst!Det får jag själv erfara när jag knackar på redaktionsdörren en dag. Däremot var det lättare att snacka med den vikarierande portvakten på nedre botten, men hon visste inget… Och så måste det väl vara nuförtiden. Hög säkerhet och god arbetsmiljö är A och O. Idag skulle nog en sansad bedömare knappast tro att EU-apparaten med portugisen JM Barroso i spetsen skulle godkänna Baskien som självständig stat. Men som ett led i en spansk försoningsprocess är koncentrationen av de politiska fångarna till Baskien ett viktigt krav att uppfylla för Madrid, vilket dessutom stöds av den spanska konstitutionen. Den planerar dock att ändras på initiativ från just Zapatero, men då med bakgrund av ”den ekonomiska krisen”. Spanien är Europas fjärde ekonomi och skulle detta land hamna på obestånd är Euron definitivt illa ute. Redan spekuleras i tidningarna om att den rutinerade Rubalcaba, också han PSOE (läs (S)), skall efterträda Zapatero, som tillträdde 2004. Förutsättningen är förstås att valets sittande regering väljs om i november 2011, och att ingen intern kandidat utmanar Rubalcaba.
Grytan hålls kokande
Miljonstaden Bilbao är fascinerande på många sätt. Dels p g a sin väldokumenterade historia i t.ex. arkeologiska och religiösa museum. Dels på grund av den pulserande staden som verkligen sjuder av liv och dofter. Inte minst i nybyggda saluhallen vid gamla San Anton-kyrkan.
 |
| Det finns många fula fiskar i Spanien! |
På Museo Diocesano de Arte Sacro kan man njuta av åttahundra år av konsthistoria. Bilder kan givetvis köpas, men även på det moderna Guggenheimsmuseet råder principiellt fotoförbud. I det sistnämnda fallet är det dock fritt fram - på terrassen. Jag tog dock en bild på herrmuggarnas tripp, trapp, trull-pissoar. Vilken skandal det skulle blivit om jag avslöjats…
Tripp, trapp… och har det gått troll i bilden…
 | |
| Tripp, trapp… och har det gått troll i bilden… |
Festens gratisprogram är på 38 sidor och även om det är omöjligt att på plats följa alla nummer, måste slås fast att uppträdena på Plaza Arriaga håller mycket hög internationell varitéklass. Festivalgeneralerna – eller kanske Festutropare – Kirmen Uribe och Patricia Lezama dyker också upp i olika sammanhang runt om i festivalområdet och ler en kväll professionellt, när jag tränger mej fram för ett foto på paret i vimlet i Gamla stan. Till saken hör att hela centrala staden är avspärrad från den nybyggda spårvagnslinjen, vilket sätter sina spår…
 |
| Kirmen Uribe och Patricia Lezama |
Diskussion
Hur förbereder sig man för en resa till Spanien? Det beror naturligtvis vart man åker! Men kunskaper i spanska är bra. En ordbok räcker långt, men inte i alla affärer när man hamnar i köpsituationer blir det lätt stressituationer. Engelska är inget gångbart språk ”på gatan” – förutom i turistorternas betonggetton. Men Spanien är så mycket mer än t.ex Torremolinos, Malaga, eller Barcelona dit turistströmmarna går eller gick... 1973 besökte jag Belchite – ruinstaden några mil söder om Zaragoza. En kuslig upplevelse! Det sades då att staden skulle ligga kvar som den låg i sina sandhögar, som ett varningsmonument! Och det löftet har Madrid hållit!
Det vimlar alltså av signaler från inbördeskriget än idag. Det mest markanta är den explosion av affischer och slagord på gator och vid torg i samband med höstfestens start och så länge festen pågår. Oftast uppklistrade. Och en affisch för ETA renderar omedelbart fängelse i ett antal år. Jag såg iofs bara en (Bild 7: ETA profilerar sig…) men skall man tolka det som om opinionen är skrämd eller ligger lågt? Vill man inte äventyra det stöd som trots allt BILDU har idag? Men de flesta kraven är amnesti för de politiska fångarna. Ibland förekommer enskilda ansikten på någon politisk fånge, oftast man, men sex och sex är också en vanlig indelning. En affisch vid en kyrka har ett otal namn och bilder – noga räknat hela 705 stycken. Den utstrålar: Vi har inte glömt er! Vi tänker på er där ni försmäktar i fängelserna!
Repressionen hårdnar… men motståndet lever
I början av oktober kan ett kanske nytt skede i den politiska utvecklingen noteras. Den ungdomliga demonstration som samlades mot kvällen den 25 augusti på Grand Via och som avslutades vid stadshuset har gett de olyckskorpar som kraxade rätt. I september kommer uppgifter om att Kukutza III efter tretton års ockupation rivits efter en hård batalj mellan ungdomar, invånare i stadsdelen Errekaldeberri och polis. Ett 40-tal skadade rapporteras. Men det ryktas om ett nytt Kukutza IV… Men myndigheterna (Läs PNV, nationella högern) har redan lovat att slå till med batonger och nya gummikulor.
Parallellt med dessa dramatiska händelser har domstolsväsendets dom avkunnats mot de personer som gripits tidigare vid en sammankomst. Den resulterade – efter två års häktestid – i tio års fängelse för Arnaldo Otegi, som utpekats som ledare. Hans vänner drabbades också mycket hårt. Två av dem dömdes till tio års fängelse och ytterligare några fick flera år i fängelse. Och då talar vi om dem som är arkitekterna bakom den nya försoningslinjen! Motiveringen från domaren är att ETA ”tycks” ligga bakom. Inga bevis har presenterats för detta. ETA:s ensidiga vapenvila respekteras inte från Madrid.
I t.ex. San Sebastian har demonstrationerna varit massiva och enligt GARA har 23 000 personer deltagit. Och parlamentsvalet närmar sig med stormsteg – den 20 november är den dag som siktet är inställt på. BILDU räknar nog med uppemot kanske hundra tusen nya röster p.g.a. den dramatiska händelseutvecklingen.
För en analytiker av guds nåde kanske denna händelseutveckling hade varit skönjbar redan i augusti. Den stora festen i Bilbao innehöll undertoner som kunde tolkas i denna hårdare utveckling. Fotfolkets oerhörda mobilisering med affischer i ”Gamla stan” och olika manifestationer satte tydligt sin prägel på Bilbao. Den mäktiga affischen som innehöll fler än 700 politiska fångars foton återkom! Och det vimlade på gatorna av lokala amnestiappeller – a la Amnesty International – för mindre grupper av fångar. En del ansikten för politiska fångar var direkt målade på husväggar. Någon form av mall hade används och bilderna föreföll autentiska. Jag såg också – och fotograferade – en av ETA:s affischer. Den mörkblå ormen som slingrar sig runt en vertikal stång. Den affischen hade renderat en uppsättare fängelse direkt! Om han/hon blivit ertappad.
Alltfler invånare följer nu med spänning den valrörelse som nu är igång. Bilbao, den gamla arbetarstaden, där La Pasionara (Dolores Ibárruri) staty utgör en stark påminnelse om vänsterns historiska inflytande, är ett centrum för diskussioner. I kulturstaden San Sebastian är kanske lågan ännu mer intensivt brinnande för försoning och inte minst de intellektuella agerar kraftfullt med de medel de har tillförfogande. Men hela Baskien – och givetvis stora delar av Spaniens folk deltar – mer eller mindre.
 |
| Är det mannens son som sitter fängslad? |
Samtidigt som detta skrivs måste understrykas att kampen i Baskien för ”Hemtagning” pågår. Kravet är riktat direkt till Madrid för att enligt Spaniens konstitution skall en fånge placeras på en plats så att anhöriga har möjlighet att besöka den fängslade. Familjerna till fångarna dras med dryga kostnader och bilolyckor har skett – också helt i onödan. Detta borde vara helt annorlunda idag. Och där bryter regeringen mot sin egen konstitution! Återigen: Etxera! Ta Hem!
Det paradoxala i den nuvarande situationen är att Madrid med sin politiska hållning provocerar den baskiska opinionen. För mej som utomstående betraktare är det uppenbart att den spanska regeringens hållning är ohållbar.
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen