av Eva Myrdal och Hashim al-Malki
publiserat i Folket i Bild no. 11 2011 som svar på Svante Svenssons kritik
Det värmer att Svante Svensson kommer att vara på samma sida barrikaden som vi, i den stund Nato med Förenta Staterna vågar flytta fram sina positioner för en militär ”humanitär intervention” av Syrien.
Lögnaktigt är å andra sidan Svantes påstående att vi inte berättat om kampen för yttrande- och tryckfrihet i Syrien. Vi har också redovisat att många fruktar krig, kaos, sekteristiskt våld och etnisk rensning och därför inte sätter avskaffandet av § 8 högst på dagordningen. Att återge detta är inte, som Svante försöker påskina, detsamma som att hylla president Bashar al-Assad eller att följa syrisk statspropaganda. Frågan om liv och säkerhet är konkret och det är tvärtom salafiternas blodtörstiga propaganda, väpnade grupper och utländska uppbackare som idag försvårar en politisk mobilisering kring den del av oppositionen som arbetar för demokratiska fri- och rättigheter.
Svante i Uppsala bagatelliserar, men patriarken för den Maronitiska kyrkan, Bechara Boutros al-Rahi i Libanon, varnar för den salafitiska mobiliseringen i Syrien. I en allsidig bild ingår förstås, som vi skriver, att också de är syrier (med egen agenda och maktbas), som idag njuter frukterna av den nu av syriska fackligt organiserade så hårt kritiserade ”sociala marknadsekonomin” som gled mot nyliberalism och korruption.
För Svante Svensson återstår dock bara en fråga. Hans mångspråkighet till trots har svaret undgått honom: utländska journalister rapporterar faktiskt kring skeendet i Syrien på plats. Tidningarna och TV-stationerna finns tillgängliga just på nätet och runt om i den arabiskspråkiga världen sitter människor framför sina datorskärmar och skriver sina giftiga eller uppskattande kommentarer till reportage och artiklar. Så har t ex Ghaddi Fransis och Ziad Haydar från den libanesiska dagstidningen Assafir och Hassan Elliq, Ghassan Saud, Asi abu Najm, Wissam Kanaan och Muhammad al-Chalabi från den libanesiska dagstidningen Al-Akhbar alla rest i Syrien och rapporterat från sina resor, liksom Malik Sharif från den libanesiska TV-kanalen al-Jadid. Aljazeeras Rula Amin rapporterade från mötet på Hotell Samiramis i Damaskus 27 juni och mötet som ”National Coordinating Committee for Democratic change” höll den 17:e september bevakades av de internationella TV-stationerna al-Arabiya och Dubai. Ingen av dessa journalister strök den syriska statsmakten medhårs.
Men kanske en ”oberoende journalist” talar med fransk accent? Då duger nog inte heller Aljazeeras Nir Rosens reportage den 24 september från sin sju veckors långa resa bland de väpnade grupperna i Syrien. För övrigt refererad på den statliga syriska nyhetsbyrån SANAs hemsida.
Min anmärkning: I fall der ännu inte räcker för herr Svante Svensson bifogar jag här en link från BBC med video av en "huge" (ingen överdriving - tvärtom)
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen