Till minnet av Ieng Thirith

Till minnet av Ieng Thirith

Filed under utrikes on 9/4/2015 by Author: stefan.

---

Pol Pot och Ieng Thirith mottar en affisch från Gun Kessles och Jan Myrdals Angkorutställning som gåva av svenska solidaritetsaktivister.


Till minnet av Ieng Thirith
(1932-03-10  till 2015-08-22)

I Neues Deutschland 2015-08-27/28 läser jag att Ieng Thirith är död. Fem år yngre än jag var hon och hon dog innan hon fyllt åttiotre. Liksom så många mina ungdomsvänner och andra kamrater från olika länder gick hon därtill in i mörker och demens de senaste åren av sitt liv. Det blir allt tommare därbak i åren när man blir äldre.

Neues Deutschland skrev att hon var den mäktigaste kvinnan bland vad de kallade "de röda khmererna". Ja, hon tillhörde den ursprungliga kärnan och hade varit aktiv från första början (vilket förklarar varför hon var gift med Ieng Sary och svägerska till Pol Pot). Hon kunde om denna tid med Lenin sagt: "Vi marscherar i en liten skara på en brant och mödosam väg och håller varandra stadigt i händerna. Vi är omgivna av fiender på alla håll och vi måste nästan alltid marschera under deras eld."

Yaşar Kemal : Genomsyrad av en flertusenårig andning

Jag gör ett undantåg och lägger upp den här underbara artikeln om Yaşar Kemal (stort tack till TLAXCALA och Mustafa Can för sitt fina eftermäle). Först nu fick jag veta att han dog för tre veckor sen i Istanbul. Jag lärde känna honom först i svenska utgåvor och blev omedelbart tagen. Hans texter är rena poesien. En av de mycket stora författare som naturligtvis fick inget Nobelpris för han var ju ateist och dessutom socialist.

Yaşar Kemal : Genomsyrad av en flertusenårig andning

Mustafa Can

Mustafa Can minns en sorgsen Yaşar  Kemal på en kinarestaurang vid Fridhemsplan i Stockholm

 
Yaşar  Kemal dog i dag, 91 år gammal, i Istanbul

När jag nås av budet om Yaşar  Kemals död kommer jag att tänka på en sen natt två dagar innan nyårsafton 2006 i – Havanna.
Gabriel García Márquez satt med ett följe av vackra kvinnor och allvarliga, bredaxlade, kostymklädda män på sofforna längst in i nattklubben ”Den enögda katten”, nedanför det sägenomspunna Hotel Nacional där maffiabossar, spioner, filmstjärnor, politiker,  författare och andra celebriteter frotterade sig med varandra en gång i tiden.
Uppmuntrad av min vän Lars Asklund gick jag fram till författaren och tackade för storartade läsupplevelser. Marquez nickade och frågade avmätt var jag kom ifrån.
– Sverige. Men jag är ursprungligen från Turkiska Kurdistan.
– Åh, från samma land som Yaşar  Kemal, utbrast han förtjust och höjde sitt drinkglas.
Trots att jag inte nämnde att jag då och då träffade Yaşar  Kemal fortsatte Marquez:
– En mycket fin och inspirerande kollega. Hälsa så gott från mig när du träffar honom.
Fem månader senare var vi några personer som satt med en sorgsen Yaşar  Kemal på en kinarestaurang vid Fridhemsplan i Stockholm. För att muntra upp honom – han hade kommit för att besöka sin dödssjuke vän och författarkollega Mehmet Uzun – berättade jag om mötet med Marquez.
– Han sa alltså ”inspirerande kollega”? skrattade Kemal. Kanske är det den gode Márquez sätt att erkänna att jag var före latinamerikanerna med den magiska realismen.

Lägger ner den här bloggen.

Visst fanns det några trogna läsare på den här bloggen. Men intresset är alltför litet.

Ni förstår väl att jobbet som jag lägger ner lönar sig inte. Den tid kan jag spara för 

min huvudblog einarschlereth.blogspot.com (eller också helt enkelt einartysken). Där 

är det i genomsnitt 5000 hits per dag. Ibland upp till 10000. Dessutom från hela 

globen - USA (näststörst efter Tyskland, Schweiz, Österrike), Ryssland, China, Indien 

och många andra länder med fler läsare än här i Sverige. Likaså i den lilla svenska blog-världen blir

jag helt och hållit ignorerat. Känns lite trist efter precis 20 år i Småland. Och därför

blev bloggen också mer och mer försummat. Hoppas att ni förstår.

En annan sida av Vilhelm Moberg!

Jag tacker Ulf Nilsson att han gav mig tillstånd för publiceringen av detta hans tal som visar hans intima kännedom av Mobergs liv och verk. Därför kan han se hur mångsidig det är. Man kan ju hamnar helt fel i bedömningen av Moberg  om man slår hupp fel sida  eller fel bok. Jag syftar särskilt på Utvandrarromaner II och III. Då blir man helt förbannat på  hans okritiska syn på  USA och urbefolkningen. Men går man tillbaka till början av hans litterära verk då hittar man upprorsmannen, refraktären, en man som kämpar mot ekonomiska och sociala orättnivsor. Likadant är det när man ser hans insatser efter USA-tiden. Ulf nämnar 'Min svenska historia' mera i förbigående men jag tycker att det är en av hans centrala verk. Där träder tydligt fram hans lidelse för folket och - inte att glömma - för kvinnornas lidanden och deras stora insatser för samhället. Jag tror att han nog var den förste som tog upp den sidan - långt innan femininism fanns. Bernt Engelmann i Tyskland och Howard Zinn i USA tog ju efter honom med en folkets historia. Men deras verk har inte djupet av Mobergs berättelse. Inte samma kännedom om folket, den varma sympatin för folket, sammanhörigheten med folket. Och där håller jag med Ulf att det är dags för en redig nyupplaga av 'Min fokets historia'.

En annan sida av Vilhelm Moberg!

Ulf Nilsson
Korpamoen juli 2014

Kära vänner, tack för att jag får komma hit och ge min syn på en annan sida av Vilhelm Moberg.
Ett otal gånger, under mer än 25 års tid, har jag besökt Ljuder, Korpamoen, kyrkan och Åkerby vägskäl. Under dessa besök berättar jag om Moberg och hans romanfigurer och det blir ju ganska naturligt dominerat av Utvandrarromanen, så mycket att jag ibland blir arg på mig själv! Arg därför att Utvandrarromanen förvisso är Mobergs storverk men den riskerar att skymma alla de andra bra böckerna han skrev, de böcker som visar en annan sida av Moberg!

Efter att i helgen varit på ”En dag med Moberg” och i måndags (30/6 -14) läst SMPs ledare finns det verkligen anledning att berätta om denna Mobergs andra sida.
Vilhelm Moberg är förvisso inte bortglömd – det är därför vi samlats här,
och det var fullt hus på Dag med Moberg, men hur är han ihågkommen?

Överheten i form av utbildningsminister Jan Björklund (tror jag) vill göra hans Utvandrarepos till Sveriges nationalepos, det vore verkligen att göra Moberg orättvisa! Ungefär som när Karl-Oskar blir namnet på en privatskolekoncern!

Eller jämför med Nils Dacke: I Vissefjärda och Virserum står statyer som minner om Nils Dacke och det uppror han ledde. Nils Dacke är alltså inte bortglömd, men vilken bild har vi av honom idag?
Han kämpade ju faktiskt med vapen för att bevara självstyret, sänka eller avskaffa skatter och mot fogdarnas övergrepp - den tidens rättsröta!
Nils Dacke var alltså en upprorsledare mot överheten, mot kung Gustav Vasa!
Dessutom ledde Dacke lömska överfall på kung Gustav Vasa legosoldater, idag hade han nog kallats terrorist!
Men det gör man inte, idag förknippas han med bröd, rallytävlingar, bussbolag och skolor, hedrande kanske men risken är att han blir ett ofarligt monument, som en staty!

PROFESSOR SAIBABA ANGÅR OSS ALLA!

Jan Myrdal

30 juni 2014

På nätet går det att på olika språk läsa om hur professor G. N. Saibaba vid Delhi Universitetet suttit fängslad sedan den 9 maj 2014. Jag kan dock inte se att något om detta tryckts i någon svensk officiell eller officiös papperstidning. Men frågan angår i högsta grad Aftonbladets läsare.

Professor G. N. Saibaba undervisar i litteratur vid Ram Lal Anand College. Han inbjöd också mig att föreläsa. Om Strindberg. Där har funnits även svenska studenter. Senast jag såg honom var här i Varberg för två år sedan när Sven Lindqvist prisbelönades. Skälet till att han fängslats är att han därtill är en ledande indisk medborgarrättsaktivist vilken aktivt upplyst om och bekämpat sådana juridiska, polisiära och militära övergrepp som nu mot ursprungsbefolkningen i den blodiga ”Operation Green Hunt”.

Fyra gånger sedan september 2013 har polisen i Delhi mot honom genomfört husundersökningar och förhör utan att kunna hitta juridiska skäl att gripa honom. Den 9 maj kom dock polisen från Maharastra till Delhi utan förhandsvarning. De grep honom utan att han gavs möjlighet att nå kontakt med advokat och förde bort honom till Maharashtra. Den lag enligt vilken han där hålls är den av samtliga indiska rättighetsjurister starkt kritiserade ”Unlawful Activities Prevention Act” (”UAPA”). G. N. Saibaba skall enligt anklagelsen vara hemlig medlem av det i Indien förbjudna ”Communist Party of India (Maoist)” och haft kontakt med dess generalsekreterare Ganapathy. 13 juni 2014 vägrade domstolen honom borgen.

”The Sunday Standard” av 20 maj 2014 rapporterade under rubriken :”Den Röda Terrorns Skrämmande Fotspår” om den säkerhetstjänstens hemligstämplade dossier, ”Maoisternas Plan för Stadsområden”, som är grund för gripandet av professor Saibaba. Den beskrev att han:

Flyer för G. N. Saibaba

STÅ UPP FÖR IRAK!

BRÜSSEL TRIBUNAL

STÅ UPP FÖR IRAK! 

by International Anti-Occupation Network on 27-06-2014

Appell till världens antikrigsrörelser från det internationella anti-ockupationsnätverket I.A.O.N.

Ett årtionde av krig och ockupation har inte besegrat det irakiska folkets beslutsamhet att återfå sin nationella självständighet. USA:s försök att erövra Irak har misslyckats på grund av irakiernas fortsatta motstånd och deras vägran att låta sig underkuvas. Den politiska process som ockupationen påtvingat har lett till en sekteristisk och etnisk uppdelning, ett resultat av en medveten politik för att försvaga och faktiskt förgöra den nationella identiteten i det som en gång var det mest utvecklade landet i arabvärlden. Även om USA:s politik för att rekonstruera Mellanöstern efter sina egna planer har misslyckats, fortsätter USA att tala om att dela landet i tre delar som en sista utväg för att garantera kontroll över oljeresurserna i området.

    Al-Malikiregimen, som lämnats kvar som väktare av amerikanska intressen under de villkor som dikterades av Bremers dekret och den påtvingade författningen, har visat sig oförmögen att förverkliga det irakiska folkets strävanden och förhoppningar om fred och självbestämmande. Stora delar av befolkningen förblir utsatta för förtryck eller fängslanden samt uteslutna från politiskt bestämmande över sitt lands öde. De korrupta politikerna och det så kallade parlamentet i den gröna zonen har fortsatt att tjäna utländska makters intressen snarare än det irakiska folkets. Dessa politiker har ingen roll att spela i kampen för fred och försoning i Irak.

Hopp om vapenvila grusat

Ryska Posten 815

Stefan Lindgren
16 juni 2014

De förhoppningar om vapenvila som väcktes av ett uttalande av den nyvalde presidenten Petro Porosjenko grusades snart.

Tidigt på lördagsmorgonen lokal tid sköts ett trupptransportplan av typen Il -76 ned före landning på Lugansk flygplats. I kraschen dödades 49 soldater, utsända av i Kiev.
Uppgifterna bekräftas av försvarsministeriet.

Självförsvarsstyrkorna har tagit på sig nedskjutningen, men enligt en version kan nedskjutningen ha följt av att ett Kievregemente, bördigt från Dnepropetrovsk, samma dag hissat upprorsflagg och börjat beskjuta ett regemente från Lvov.

Båda är förlagda till Lugansk flygplats och det kraschade planet innehöll förstärkningar till Dnepropetrovskregementet. Det faktum att Kiev hela tiden sänder in nya styrkor och fortsätter artilleri- och flygbeskjutning av Lugansk och Slavjansk strider mot president Porosjenkos utfästelser om eld upphör ”den här veckan”.

På lördagmorgonen 04.30 lokal tid lyckades självförsvarstyrkor i staden Gorlovka i östra Ukraina skjuta ned annat plan - en Suchoj-24 jetbombare. Piloten är vid liv
och har tagits för förhör av självförsvarsstyrkorna. Ett annat Suchoj-plan hann dock bomba ut den lokala polisstationen.